Att säga upp mig är det bästa jag har gjort
Länge kändes det som att jag vadade runt i en grå trögflytande massa. Jag har rört mig framåt, men det känns som jag stått still.
Det känns som flera månader har gått sen jag sa upp mig och ändå är det bara drygt fyra dagar sen. De tre helt lediga dagarna jag hade var underbara!
Det var som att all energi plötsligt strömmade tillbaka in i kroppen. Det där ständiga suget efter godis och skräpmat försvann spårlöst och jag har motionerat varenda kväll. Långa (och inte så långa) promenader med barnvagnen när solen börjar gå ner och temperaturen blir human. Till skillnad från i våras då blotta tanken på träning fick mig att känna mig döende.
Fantastiskt vad lite frihet kan göra för psyket!
Hoppet
Det senaste halvåret har min arbetsplats fungerat riktigt riktigt dåligt. Trots att ingen hade en heltidstjänst så arbetade de flesta långt över heltid. Flera månader i sträck snittade vi allihop 125 % trots att vi på pappret hade en tjänst på mellan 80 och 90 procent. Lägg sedan till en ständigt närvarande sexism och ett eskalerande kontrollbehov med tillhörande dålig stämning.
Trots möte efter möte med klagomål och försök att lösa problemen så fortsatte de bara och blev dessutom än värre.
Till slut var jag oftare på jobbet än hemma och alla mina privata relationer tog stryk.
I söndags skrek hela kroppen nej och beslutet kändes plötsligt enkelt. I torsdags sa jag upp mig. Jag och två kollegor. Vi skrev under våra papper och vandrade ut från kontoret som friare och definitivt lyckligare människor.
Jag är nu arbetslös men känner mig rikare än någonsin. Resten löser sig.
På kanten och vinglar
Idag gjorde jag något läskigt. Något jag borde gjort för flera månader sedan, men varken hade energin, styrkan eller modet till att göra. Idag tog jag tag i det, tillsammans med och med systerligt stöd från och till två fina vänner och kollegor som står på samma läskiga kant som jag. Jag hoppade.
Nu längtar jag efter positiv förändring. Jag håller tummarna, hoppas ni vill göra det för mig med.
Prima liv
Efter ett intensivt och vansinnigt uttröttande möte på kontoret i tisdags tog jag mig till lekparken för lite umgänge med stora bonusbarnet. Faslig tur att lekparken var utrustad med hängmatta.
Kunde sovit där resten av dagen om det inte vore för att bonusen ville att jag skulle ge fart vid gungorna, sitta på min rygg medan jag sprang runt samt att jag skulle assistera vid trädklättring. Hon är dock en energiboostare, så det gjorde inte så mycket.
Idag passade jag på att ta en torsdagsdejt med lilla bonusbarnet och Katta. Vi hade planerat en långpromenad, men när vi för en gångs skull blir bortskämda med strålande solsken så är stranden ett givet mål.
Lilla bonusen njöt av solen där bakom Kattas Ray Bans. Och med en termos iskallt vatten var tillvaron fulländad. Åkte förbi och vinkade till hårt arbetande ljudteknikerpappan efteråt samt klämde en glass innan vi slutligen kom hem. Det var en nöjd 1-åring som däckade totalt vid nattningen.
Och jag är snart redo att göra detsamma...
