DTR
Jag vet inte om det är mycket eller lite som pågår, men lusten att skriva har i alla fall inte infunnit sig.
Vi var i Småland en sväng. Hann med besök hos Lina, mamma, farmor, Fredrik, morfar och pappa. Lika avkopplande som vanligt, med andra ord. Jag fick åka och sniffa bebis också. Lilla W är inte så liten längre. Och hen ligger inte alls så stilla som när jag var där sist.
Har för övrigt aldrig hört på maken till så mycket tjat om att jag ska flytta hem igen. Tyvärr var det ju någon som hoppade på det tåget, så nu lär jag väl få höra det ett tag till.
I söndags hängde jag med finaste Bosse. Hon ville ville ville fika med Little, men han skulle vara i skolan så hon fick nöja sig med mitt sällskap. Och så ville hon träffa Katta, men hon var också busy busy. Så jag fick helt enkelt uppfylla hennes tredje önskan; simhallen. Det kräver ju en del förberedelser och vi är inte the förberedande kind, så vi fick åka bort till nybyggda shoppingcentret Emporia för att försöka hitta badbrallor till ungen. Jag trodde jag skulle dö värmeslagsdöden och inga badbrallor fanns det där jag ville ha dem. Hittade till slut några ensamma stackare längst ner i ett hörn i en sportbutik. Sen köpa badring som hon inte ens ville se åt förrän hon insåg att hon faktiskt kunde flyta själv med den på sig. Hon är fortfarande rädd för vattnet dock och sitter som en igel runt halsen tills det känns som att en antingen kommer strypas eller drunkna. Men jag tror att hon var nöjd med äventyret.
När jag så småningom hade lämnat tillbaka henne till hennes far, hann jag inte ens komma hem innan hon ringde. Hon grät och skrek och hulkade och skrämde livet ur mig. Det lät som att det pågick en massaker där. Till slut fick jag prata med Magnus och förstod att jag hade "glömt" simhallsnycklarna i hennes ficka. "Du måste komma hiiiiiiit", vrålade hon. Har aldrig hört henne skrika så. Så jag lovade henne att jag skulle hämta nycklarna dagen efter när jag och S ändå skulle till Staffanstorp.
När jag kom dit kvällen efter så hade hon glömt var hon lagt nycklarna. Istället var det högsta prioritet att visa mig varenda liten pryl hon har i sitt rum. Varje gång jag försökte förklara att jag var tvungen att gå, bytte hon samtalsämne och fortsatte som om hon inte hörde vad jag sa. Lite samma taktik som min farmor kör med när jag försöker avsluta besöken där. De är inte så sneaky som de tror...
Annars har vi dtr:at här hemma. Jag tror att någon får komma hit och skruva dit det som ligger och skramlar i mitt huvud. Önskar mig saker och när jag väl får dem så får jag ångest haha. Be careful what you wish for och allt det där.
Två veckor kvar till flytt nu då. Vill kräkas på oredan här hemma, alternativt hyra ett släp och bara hiva alla grejer och börja om. Kan en få önska sig en miljonvinst på valfritt lotteri?
