Världen är upp och ner

Jag är så ledsen, så frustrerad och så arg. Det är såklart valresultatet jag tänker på. 
Att inte ens 50% av Sveriges befolkning iddes ta sig till en vallokal. Trots möjligheten att förtidsrösta, trots att de flesta antagligen passerade en vallokal flera gånger under veckan som gått. Jävla trams!
Att extremhögern drar fram som en bulldozer. Inte bara i Sverige utan i hela Europa. Se på Danmark, Grekland, Storbritannien och framförallt Frankrike. Det är så att jag vill spy.
 
Men nånstans i mitt hjärta är jag också lite lite glad. Lite lite försiktigt hoppfull. Det regnade rosa igår!
5,3% i gårdagens val. Va! Från 0,4% i riksdagsvalet 2010 till 5,3% i europaparlamentsvalet igår. Från 1500 medlemmar i oktober förra året till ett otroligt medlemsantal som nu överstigit 13 000!
I kvarteren runt Möllan här i Malmö fick Fi 32 procent av rösterna. Mp fick 24,9% och V 21,7%. Vilken drömvärld!
 
Nu jävlar laddar vi om! Och om någon av mina vänner avstod från att rösta igår, så hoppas jag att ni inte gör samma misstag i september! 

Extra allt

Jag vet inte vad det beror på, men idag känner jag mig lite extra kär. Jag bor med en människa som är fantastisk på så många sätt. Som inte ger mig en ursäkt för att inte ge allt. Han har lärt mig mycket om mig själv.
 
Extra glad blev jag i onsdags. Jag var ledig och följde med och hämtade barnet som varit hos sin mamma i ett par dagar. Förut ville ungen helst vara hos mig. Pappa gick an då och då, men var alltid andrahandsvalet. Överlag hade R svårt för att närma sig män. 
Men så igår var det plötsligt bara pappa som gällde. Chris sprang före och lilla R jagade efter och skrattade sitt underbara bubbliga skratt. Chris gör ett fantastiskt jobb som hemmapappa, han har vuxit flera meter och R lär sig nya grejer varje dag. 
 
Extra roligt hade vi idag när Chris musikproducentkollega kom förbi för att hjälpa till att justera några spår på Chris senaste låt. Chris och lilla R dansade omkring i hela vardagsrummet. Ungen har dessutom lärt sig att hoppa jämfota, så här hoppas det för fullt och sen skrattar ungen så han kiknar.
 
Såhär fint hade vi det på första maj, när demonstration och parkpicknick var avklarat.
 
 
 
 Chris och R gör massa roliga saker på dagarna när jag är på jobbet. Ett par gånger har de till och med lämnat stan. Tågäventyr med 1,5-åring och cykel dessutom. Inte ens jag hade gett mig på det.
 
Men avundsjuk är jag. Både på Chris och på Kat. Båda två får softa hemma och sniffa på liten unge då och då. Önskar mer än någonsin att jag kunde säga hej då till jobbet och göra roliga saker istället...
 
 

RSS 2.0