.

Idag har jag känt mig otroligt produktiv.
Vaknade av mig själv klockan sex i morse, mellan halv åtta och åtta var jag ute och körde promenad/jogg i intervaller. Mycket fint ljus ute då

Sen hem och duscha. Åt frukost bestående av dinkelpuffar, gojibär, linfrön, boveteflingor, branflakes och sesamfrön tillsammans med en skvätt yoghurt. Kände mig extremt nyttig.
Pluggade mellan halv nio och halv tio, var på föreläsning 10:15-12:15. Satt på biblioteket och pluggade till klockan ett. Åkte hem, njöt av solen och vägen hem såg ut såhär

Kalmars gräddhylla. Bakom trädet kan man skymta ölandsbron.

Kom hem, åt spenat, mina cravings är tillbaka (funderar på om kroppen försöker balansera upp ett dåligt järnvärde eller nåt) och kollade ett avsnitt av O.C.
Tjugo i fyra åkte jag ner till Institutionen för samhällsvetenskaper, campus Kalmar Nyckel och lämnade tillbaka deras systemkamera. Satte mig på innergården och läste kurslitteratur inför morgondagens föreläsning medan jag väntade på att fotokursen skulle börja. Den började klockan fem och höll på till klockan nio och jag var hemma här igen vid halv tio. Däremellan hann jag prata med John samtidigt som jag förde över pengar till honom och svarade på mejl.

Åh solen och fotokursen var precis vad jag behövde!
Mårten och Marcus kände igen mig och jag hann småprata lite med dem på rasten, mycket bra.
Vi blev ihopparade för att testa bländare, slutartider och ISO-tal. Jag blev ett par med en av de två av manligt kön. Vet inte vad han heter, men han verkade trevlig. Tyckte att jag hade ett konstigt namn, what else is new?
Tror jag fick till en hyfsad bild för uppgiften (halvbild). Ska klura på motiv till uppgifterna, ska vara ambitiös de kommande veckorna har jag bestämt. Får se hur det går.

/J

Människor eller saker som stjäl positiv energi från en och ersätter den med negativ energi.
Jag har insett att jag har en del energitjuvar i mitt liv. Har gjort mig av med en de senaste veckorna, insåg att den grejen bara tog fokus från saker som faktiskt är viktiga. Så good riddance!

Idag började nya delkursen; moral, mening och extrema omständigheter. Kom till skolan några minuter innan start och såg att klassen redan satt och antecknade frenetiskt. Ida och jag vände oss och såg att hela tavlan var full av saker som uppenbarligen kunde vara bra att anteckna. Jeez, skrivkramp.

Under rasten när han suddade ut första omgången bara för att fylla tavlan en gång till.
Suck och stön! Han framför är för övrigt killen med jobbiga dialekten.

I fredags intog jag fredagstacos i min ensamhet. Eller med Erik på msn om det räknas. På dagen var jag nere på expen på min gamla journalistinstitution och lånade en mycket fin systemkamera. Lovade pappa att fotografera på deras danskurs i lördags. Det var en endagskurs i Dirty Foxtrot och det handlade mycket om närhet, lite jobbigt tycker jag som, precis som Lina, helst inte kramar vem som helst. Jag skulle egentligen bara fota, men det var en kille som fick stå bredvid hela tiden eftersom han bara var reserv och då blev jag inkallad. Kursen varade i fyra timmar och jag tror att jag sammanlagt dansade i tre av dem. Träningsvärk i höfterna dagen efter, mucho!

Kat: För mig får alla vara språkpoliser, ju fler desto bättre! Dessutom talar du bättre svenska än många av mina infödingsvänner, så du kan med gott samvete skita i rimlighet och rymlighet :) Och jag saknar dig också!

Gårdagen blev en finfin dag. Upp vid kvart i sju, vid halv åtta ner till Funkabo och plocka upp Ida och sen fortsätta ner till Västergård för tentamensskrivning klockan åtta. Tentan var egentligen skitlätt, jag svarade på alla frågor utom en där jag "kort, men kärnfullt" skulle förklara ordet Latifundio. Det ordet hade jag helt missat i boken. För alla nyfikna så är det en typ av industrialiserat jordbruk under antiken som drevs av slavarbetskraft. Tack Wikipedia. Men jag är ändå inte säker på att jag klarade tentan eftersom mina svar var ganska ytliga och inte särskilt analyserande, vilket beror på att jag mellan 20:00 och 00:30 kvällen innan sammanfattade 5 veckor och 500 sidor text till en och en halv A4-sida och sen tryckte in informationen i huvudet.

Vid kvart i tio var jag ute i solskenet igen och funderade på hur resten av dagen skulle gestalta sig. Åkte hem, kollade ett par avsnitt av O.C, sen ner till Expen och hämta ut systemkamera och till stan och köpa tofflor. Hittade äntligen en plånbok också. Sen hem igen, ett par avsnitt av O.C. Sen en powernap och sen en kopp te och 3-timmarsprat hos Lina och Lutte. Mycket bra. Har en känsla av att jag pratar extremt mycket när jag är hos Lina, men det kan ju väga upp för det faktum att jag oftast verkar hamna i lyssnarposition i andra sammanhang.

Hade hoppats på lika fint väder idag, men det verkar halvmulet. Kanske kan bli en promenad ändå och sen funderingar över kvällen.
/J

...i all välmening förstås.

Det heter:

Seminarium, inte seminarie. Ett seminarium, det seminariet, flera seminarier.
Stadium, inte stadie. Ett stadium, det stadiet, flera stadier.
Äntra, inte entra.
Dra alla över en kam, inte dra alla över en kant.
Någorlunda, inte någerlunda eller andra avarter.
Vilket gör att..., inte vilket som gör att...
Depression, inte depprission, depretion eller andra avarter.
En katt, inte än katt
Större än du, inte större en du (och inte större än dig heller, för den delen)
Ända fram till eftermiddagen, inte enda fram till eftermiddagen
Enda anledningen, inte ända anledningen


I can go on and on... De flesta som känner mig vet nog att jag är en språkpolis av rang och det är jag stolt över. Så det så!
Men för den händelse jag själv skulle begå ett brott mot språkreglerna får ni mer än gärna kommentera det nedan. Eller föreslå fler stavfel som fräter sönder er syn när ni besöker exempelvis Facebook, denna outsinliga källa till grammatisk förgrymmelse.
På Eriks omedelbara begäran: Det heter positiv, inte posetiv, possetiv, possitiv och andra avarter

Åh det var nästan för skönt att få ut det här ur systemet.

(Tentan gick bättre än förväntat, tackar som frågar).
/J

Fina fasaden.

Har igår och idag avverkat 5-timmarspass på universitetsbiblioteket tillsammans med lilla Ida. Det går framåt med pluggandet, men som det känns nu så kuggar jag den i alla fall. Hysteriskt mycket information trängs i hjärnan och jag måste komma på ett bra sätt att arkivera den.
Igår kväll satt jag och försökte komma på hur jag skulle kunna plugga effektivast och fick då jättemånga fina ord av Ida i Göteborg. Tack! Jag behövde all uppmuntran jag kunde få då!

Igår hamnade vi vid ett långbord med en grupp studenter som verkade plugga någon slags religionskurs. Gruppen bestod av två kvinnor i 25-30-årsåldern och en man i 45-50-årsåldern. Mannen talade ganska högt och tydligt, det gick inte att undvika att höra vad de sa. Inte för att det var särskilt intressant, religion som sagt, men han pratade en så oerhört bred kalmaritiska. Jag vet inte vad det är, men jag mår illa (bokstavligt talat) varje gång jag hör den typen av kalmaritiska. Jag har en kille i klassen som också pratar så och jag blundar och tänker mig bort till Happyland så fort han öppnar munnen.

Idag var de som tur var inte där. Idag delade vi bordet med en ensam kulturkoftekille. Han var lite söt i all sin ensamhet och jag tror att han satt och tjuvlyssnade på våra samtal för tangentknattrandet avtog varje gång Ida och jag började prata och han såg onaturligt koncentrerad ut. Men han störde ju inte i alla fall.

Imorgon kör vi sista passet innan tentan. Jag har 200 sidor engelsk text kvar att läsa plus ett antal begrepp och termer att förstå och så ska jag ta mig igenom mina anteckningar några gånger. Omtenta i maj alltså.

Jag vill te-fika med Lina!

/J

Jag vet inte vad det är med mig nuförtiden. Det är som att jag vadar i knähög gyttja och jag ser liksom ingen ände på det. Inga ljuspunkter, inget totalt mörker. Bara gyttja.

När jag flyttade till Kalmar visste jag att jag hade grejer att jobba på. Jag har jobbat på dem och jag jobbar på dem. Men de blev så mycket mer uppenbara när jag väl hade flyttat. Och andra grejer flöt också upp till ytan. Lika bra kanske. Lika bra att ta tag i dem allihop. Rensa garderoben på gamla skelett.

Det finns saker jag saknar oerhört mycket. Saker som att en tisdagseftermiddag sitta på Mitt Andra Hem, som att dricka te hos Kat i fem timmar, som att ta en biltur i regnet med John och bara prata om saker och ting.
Jag såg ett klipp från Rivstart häromdagen och saknade tiden på kanalen, till och med de tidiga morgnarna och ångesten som pulserade ut ur remotekamerornas knappar. Morronmackan från McDonald´s, de meningslösa enkäterna på stan med John, insamlandet av nyhetsbilder med Joel, eftermiddagarnas släpande på studiodekor.

Jag kan sakna mitt första år i Västervik. Den totala friheten i att vara 16 år och ha ett eget boende, långt från föräldrars vakande ögon. Det underbara i att ha Johanna i rummet ovanpå, att byta gardiner mitt i natten och väcka hela huset när gardinstänger far i golvet. Att bo med Johan och Magnus, att spendera en lång varm sommar på Långrevet med Magnus och Josefin. Att vakna med Martin, åka till skolan med Martin, hålla hans hand i smyg på lektionerna, åka hem med honom och veta att nästa dag var likadan. Att göra flashfilmer som hette Fiskdansen. Att spela rugby mot bodybuilder-Petter och att dansa vals med honom. Att fira varje idrottslektions slut med en Jolt-cola. Att äta lunch med Simon, i smyg låta honom ta min tallrik när jag var färdig för att han skulle slippa betala avgiften för skolmaten. Att vara radikal och revolutionär, att veta vem man var.

Jag kan sakna de tre åren på journalistutbildningen. Det fina med att alla ens vänner var studenter. Att alla strävade efter samma sak, hade samma schema och pluggade till samma tenta samtidigt. Att kunna diskutera det som sagts på föreläsningen och alla förstod vad man pratade om för alla var där. Att spontant kunna styra upp en filmkväll eller en biltur över till Öland. Att det alltid fanns någon som hade tid för en.


Det finns något destruktivt i att tänka tillbaka, bli nostalgisk. Men det är sådan jag är. Jag ångrar inte särskilt många saker i livet. Egentligen bara en. Den inträffade på Linas 15-årsfest och blev till en kedja av händelser som påverkade mig länge, kanske fortfarande. Jag kanske inte ska ångra den heller, den gjorde mig starkare men jag mådde jävligt dåligt på vägen. I övrigt ångrar jag ingenting, allt jag har gjort har lett fram till idag och i virrvarret av minnen finns det ett och annat guldkorn. Det är dem jag ska försöka fokusera på nu när jag knappt vet varken ut eller in.

Peace!

Tillbaka i Kalmar efter ytterligare en helg hos pappa. Det har egentligen inte hänt särskilt mycket. Jag har avskärmat mig lite, varit hos farmor ett par gånger, tog ut henne på promenad igår. Det var nog uppskattat, tror jag. Hon var annars arg på det mesta; de som jobbar där ("lögnerskan" och "ragatan") och de som bor där ("den förbannade kärringen") osv. Jag ser hur de boende behandlas som barnen på mitt jobb, hör personalen prata med bebisröster. Sitter bredvid när de försöker truga i de boende mat, trots att de klart och tydligt säger att de är mätta. Alex Schulman skrev en bra text om detta för ett tag sedan. Jag menar inte att allt är dåligt på äldreboendena. Det är det faktum att de boende inte längre får ha sin värdighet kvar som stör mig. Och att farmor (snart 81) vid flera tillfällen fått instruera personal i hur de ska mäta blodsockret. Är inte det lite sjukt ändå?

Nåväl. Idag ska jag till biblioteket och plugga till tentan som jag ska skriva (och klara, hade jag tänkt) på torsdag. Sen blir det eventuellt skåneäventyr igen till helgen. Så jag kanske fortsätter vara lite avskärmad.
/J

...eller kanske två. Eller tre.

Hå hå hå vad dåligt redovisningen gick idag. Jag försov mig, kom försent till mötet före föreläsningen, mejlade fel version av min text till mig själv inatt så jag fick nöja mig med inlämningstexten och fick världens blackout under min inledning av redovisningen. Det värsta jag varit med om, men som tur var så hade Ida och jag samkört våra grejer så hon kunde utan problem gå in och ta över. Efter det lilla debaclet gjorde Ida och Ida en kickass redovisning. Sen var det dags för Peter som var helt fruktansvärt tråkig. Varje grupp skulle ju, som jag nämnt innan, redovisa i cirka 40 minuter. Min, Idas och Idas tog ungefär 20 minuter. Peters tog 30 minuter och var så jävla tråkigt att inte ens föreläsaren kunde låta bli att skruva på sig, resten av klassen var som hostande, suckande maskar på sina stolar. Jag, Ida och Ida tittade på varandra i panik och undrade tyst vilket som var det minst pinsamma sättet att tysta ner honom. Sen följde en hätsk diskussion med en av nämnda kommunister och lite annat löst folk innan vi äntligen fick gå och sätta oss. Vi redovisade i över en timme. Jag kan ärligt säga att jag hellre tatuerar insidan av min andra överarm i en timme än gör om det där!

Efter vår grupp var det sista gruppens tur. De fick äran att börja vid tio i tolv. Föreläsningen skulle vara slut vid tolv. De snackade till tio i ett. Det är här kommunist nummer två kommer in. Gruppen hade gjort ett arbete om Venezuela och mer specifikt om Hugo Chavez. Jag hade mycket roligt åt diskussionerna som följde på deras redovisning. En tjej i gruppen försvarade varenda rörelse Chavez någonsin gjort. Det roligaste med det var att hon svarade alla med "han tycker så" eller "han vill det här" som att hon var hans (inte längre så) hemliga älskarinna eller något motsvarande. Sjukt underhållande och hon lyckades reta gallfeber på ett flertal kurskamrater. Till och med de andra kommunisterna som logiskt sett borde vara på hennes sida.

Efter föreläsningen möttes gruppen för utvärdering och när Ida var ute och rökte passade Peter på att skylla på henne för att vår redovisning drog ut på tiden. Jag trodde jag hörde fel och den andra Ida blev rätt sur på honom. Efter ett inte så givande möte skildes vi åt, jag och den andra Ida stannade dock och ventilerade utanför en stund. Det var högst nödvändigt för oss båda.
Därefter åkte jag hem till Cajsa och öste ur mig historien om en av de tråkigaste dagarna i mitt liv. Sen hem till mig, sova och kurera min hals som börjar protestera. Nu ska jag ta tag i inlämningstexten som ska in imorgon.
/J

In your face, Cajsa!

Dagen bestod av ett låååångt 3-timmarsseminarium. Varje grupp skulle hålla en redovisning på 40 minuter. Det var de längsta 40-minuterspassen i mitt liv! Till och med folket i grupperna gäspade i slutet av sina egna redovisningar. Jag ägnade hälften av tiden åt att lyssna (självklart), den andra halvan studerade jag folks redovisningstics. Mycket intressant. Blicken i golvet, blicken åt sidan, viftande handen och så vidare. Retoriken lämnade folk hemma i morse. En av de bästa redovisarna stammade och  lät som en blandning mellan Björn Ranelid och Filippa Bark.

Efter denna stund i skärselden samlades gruppen för en uppdatering inför vår egen redovisning imorgon. Samtalen kom dock att handla om de andra i klassen och det var läskigt hur lika tankar vi hade tänkt om de andra. Egentligen bryr jag mig inte överdrivet mycket om folket i klassen, har inget gemensamt med dem, men det var ändå obehagligt tillfredsställande att höra att jag inte var ensam om mina tankar.

När jag släpptes ut från bibblan smiddes det planer på en shoppingtur. Cajsa och jag åkte till Växjö och hon gjorde av med tillräckligt mycket pengar för oss båda. Jag köpte absolut ingenting. Inget mer än en middag på nån thairestaurang i alla fall. Sen hem till Kalmar igen och här har jag suttit och pluggat sen dess. Börjar bli dags att samla på sig lite skönhetssömn. Lär behöva den.

/J

I en bubbla har jag levt de senaste veckorna. Flyga fritt.

Det kändes som att livet plötsligt blev mycket klarare, men människor komplicerar. Fredagen handlade om ett jobbigt samtal som legat och tryckt. Nu är allt ute. Eller är det? Responsen var marginell.

Människor som är svåra att tyda är vad livet går ut på nu.

Jag jobbar på det. Men jag kan komma att framstå som av under tiden.

Tröttheten tar över mitt liv, känns det som. Men jag har väl mest mig själv att skylla.

Åkte ju hem till pappa igår. Eftersom spelningen inte skulle börja förrän elvatiden så hann jag kolla Melodifestivalen med pappa och K. Att säga att vinnaren tillhör mina personliga favoriter vore att ljuga. Jag får rysningar av att se henne. Rysningar av den dåliga sorten alltså. Hon känns extremt pretto. Men vad vet jag? Hon går säkert och vinner i Norge.

Strax efter tio åkte jag mot Oskarshamn, plockade upp lillebror, Susanne Laakso och hennes vänner någonstans i staden. Damn it, de hade rökt så mycket innan de satte sig i min bil att det luktade som om de fortfarande rökte, kunde knappt andas. Mycket trevligt.

Sen Ankaret där vi hittade storebror i baren. Nåt tufft band från Linköping spelade först. Helt okej, men det var kanske 10-15 personer som kollade, inte så peppande kanske. Var något fler när bror spelade. Någon gick bärsärk och hade en egen snake pit, helt galen! Jag fotade och lillebror försökte skydda mig och kameran från flygande människor.
Tog några bilder, men inte en enda blev bra haha. Jag tror att jag kanske ska provfota lite mer innan nästa gång jag kör med en, för mig, helt ny kamera. Sen var det hysteriskt mörkt där också och jag gillar inte blixtbilder, så det blev som det blev ( =oskärpa). Men tack så hemskt mycket Cajsa för lånet!


Jag hittade en halvsovande Oskar Blomqvist och en helsovande Jonas Brinck på en soffa i ett hörn. Snackade bort en stund med Oskar som jag inte har träffat sen någon högsbydag i början av gymnasiet, tror jag. Hamnade i toakö med Elias, snackade segling med honom en stund. De reade ut sin merch, men i egenskap av familj fick jag och lillebror gratis tröjor. Silvester var nog onykter, men fantastiskt rolig. Såg Hes, Lundell, Buskas, Marre, Loob och några andra kända ansikten, men missade tydligen Johan. Fick skjutsa storebror, Almqvist, Jonas och Oskar till Högsby. Fick underliga komplimanger under gårdagen. Eller kommentarer, snarare.
Från Erik: "har jag nånsin nämnt att din humor är över medel?"
Från Almqvist: "Jag tyckte att du passade bra i Göteborg, du borde flytta tillbaka dit!".
Känns som att det finns en viss tolkningsfrihet i dem, men jag tror att jag väljer att tolka dem som bra saker.

Jag har ju haft en thing för ugglor den senaste tiden och ser dem överallt. Tänkte på det när jag åkte till Oskarshamn igår och kom fram till att jag bara inbillar mig. Ringde lillebror och frågade var de ville bli hämtade. Lillebror svarade "Ugglevägen".

Kan inte bestämma mig för om det har känts som en ovanligt lång eller en ovanligt kort vecka, det här. Men troligtvis ovanligt lång eftersom det kändes som söndag igår.

Jag gjorde ett misstag i onsdags, satt uppe till klockan fyra på morgonen. Skrev på min gruppuppgift till kursen och smsade med folk. Var helt inställd på att jag inte skulle få jobba. Så det var ganska segt att få sms från jobbet klockan sju om att jag skulle börja jobba klockan åtta. Låt oss bara säga att det var en lååååång dag.
Hade hoppats på jobb igår också, men det blev inget och jag är ganska besviken på veckan. Två arbetade dagar av fem möjliga ger inte mycket pengar i plånboken.

Hur som helst så åkte jag från Idas place runt klockan ett igår, plockade upp Charlie i Lindome och fortsatte över mot Kalmar. Var framme vid halv sju, panikshoppade lite eftersom alla mina kläder förvandlats till smutstvätt under veckan. Sen hem och visa lilla rummet och piffa till sig. Sen tillbaka till Cajsas jobb, plocka upp henne och Martin och sen tacobuffé på KM. Patrik, Iris och Mats dök upp. Träffade Patrik på Cajsas och Martins lägenhetsinvigning (/inflyttningsfest) men de andra var nya. Vi bytte så småningom KM mot Studentpuben. Kändes som att jag kom hyfsat bra överens med Iris och Mats ändå, alltid trevligt med nya ansikten. Kvällen avslutades med taxiverksamhet över halva Kalmar. Först Iris och Patrik i Djurängen, sen Cajsa och Martin i Oxhagen, passade på att plocka upp en systemkamera till kvällens spelning där innan jag rullade vidare hem till Norrliden. Sen sömn, sömn, sömn.

Idag blir det tvätt hos pappa och sen spelning i Oskarshamn. Det blir bra, det här!
/J

Nu har jag varit overksam i Göteborg i två dagar. Lika overksam som jag brukar vara i Kalmar, men Göteborg har något som Kalmar inte har.
Hade hoppats på jobb både igår och idag, men så blev det icke. Styrde upp en fika med Kat idag istället. Hemmafika, mycket trevligt! Hann prata om det mesta, men hade gärna hunnit med en fika till innan veckan är slut.
Sen ringde jag Jahnie och fick en exklusiv inbjudan till Tre14 (?). Hängde där en halvtimme innan det var dags att plocka upp Ida från jobbet. Vi blev synkroniserat hungriga alla tre och besökte någon kvarterskrog vid Mariaplan som hade överraskande god mat. Jag och John uppdaterade varandra om det senaste, Ida var mest trött. Sen tog vi vår sedvanliga pratroadtrip. Jag och John uppdaterade varandra om det senaste, Ida blev ännu tröttare. Så vi släppte av John och åkte hem.

Nu lyssnar jag på hardcore som är jättehäftig och arg och funderar på att sätta ihop en helg i huvudstaden när temperaturen stiger något.

Det har kommit till min kännedom att bloggdesignen är ganska off i Internet Explorer. Om ni mot all förmodan fortfarande kör IE, så byt för guds skull.
/J

Igår kom jag till Göteborg efter det här decenniets längsta bilfärd. Nåväl, dagen började bra med en promenad runt Stensö i solskenet tillsammans med fröken K. Vi blev lite frusna där, men det kan det väl vara värt.
Vi avslutade vår promenad med en sen lunch på någon fancy pizzeria i stan (tro mig, det finns visst såna i Kalmar). Cajsa blev sur och hällde ett glas vatten över mig och det tog 40 minuter för oss att få vår mat.
Jag tror att Cajsa frös så mycket att hon kurade ner sig under ett täcke och somnade när hon kom hem.

Idag har jag jobbat, mycket bra för plånboken. Dock inga vikariat bokade för resten av veckan och det känns lite surt. Men desto mer tid för Kat och John. Och så Ida förstås, men vi ses ju oberoende av jobbtider.
Så spännande är mitt liv just nu.
/J

Nu du Kat! Nu har jag varit ute och levt tonårsliv igen ;)

Jag måste nog säga att viskvällen levererade exakt vad jag trodde att den skulle leverera. Mycket fint.
Jag mötte upp Johannes i baren vid nio och inväntade Lena med entourage. Efter en stund dök Jacke upp (sångaren i storebrors band och han som vill sluta och alltså mer eller mindre är ansvarig för splittringen). Han kikade blygt på oss och hälsade som om jag var arg på honom, såg mest ut som att han ville springa därifrån. Men jag pratade på och han verkade slappna av lite.
Sen kom Patte och Civilisationen och sen Lena och folket. Jag pratade med Almqvist (trummis i Civilisationen och storebrors band). Kollade hur det kändes och så, han tyckte att vemodigt var exakt rätt ord för splittringen. Han sa att jag nog hade tolkat Jacke rätt där tidigare, han hade varit väldigt orolig för allas reaktioner.
Stina Künstlicher spelade och hon var okej, men publiken var off.
Sen spelade Patte och uppmärksamheten från publiken var nästan total. Jag måste få säga det igen; han är underbar!

Efter spelningen drog sig Lena & co hem. Jag och Johannes hittade Patte och Kalle Lööw (igen). Vi konstaterade att vi tydligen är på samma ställe obehagligt ofta nuförtiden. Vi följde med Kalles gäng till The Rock. Johannes och jag hängde i baren och snackade om precis allt möjligt, mycket bra. Vi avslutade kvällen med att göra en Cajsa och smita upp på Bistro Bar (?). En klubb som hette Ernesto på min tid och som inatt spelade 90-talspop. Vi betraktade alla dödsseriösa människor som såg ut som halv två på natten. Klänningen på sned, kollapsad frisyr och en desperat blick som skannade av dansgolvet i jakt efter någon att gå hem med.
Vi lämnade det efter en kort stund och begav oss ner till centralen för att sätta mig på en buss hem. Där sprang vi på Kalle igen, han hade blivit lämnad av de andra och skulle nu försöka ta sig hem till Blomstermåla. Han berättade en otroligt obehaglig men underhållande stalkerhistoria. Sen gav han relationsråd, med kommentaren "mina egna förhållanden funkar aldrig, men jag är skitbra på att hjälpa andra". Känns ju lovande.

Jag kom hem safe and sound strax innan tre, men någon extremt defekt biologisk klocka i mig sa att jag ville vakna vid halv sju igen. Efter en timme av försök att tvinga mig själv att somna om insåg jag att det var meningslöst och det är väl lika bra att kickstarta dagen.
/J

Jag har ett antal, ett ganska litet antal, låtar som får mig att få ont i magen på ett bra sätt. Låtar som förmedlar en känsla eller får mig att minnas något särskilt. Låtar som känns helt enkelt. Jag har skrivit om dem förut, en av dem är Anna Ternheims version av Shoreline som tar mig tillbaka till gymnasietiden och framförallt till sommaren 2005 då jag och Josefin hade tagit studenten, vi hade körkort och bil, vädret var underbart och hela världen låg för våra fötter.
En annan är Counting Crows låt Colorblind som får mig att minnas Hultsfredsfestivalen 2003. Min allra första festival i Hultsfred. Jag, Josefin och Caroline var 16 år och tältade i Josefins morbrors trädgård eftersom han bodde så nära och våra mammor var så oroliga. Vi hade helt olika musiksmak, men eftersom vi var strängt förbjudna att någonsin lämna någon ensam så följde jag och Josefin mycket motvilligt med på en ändlös rad hårdrockskonserter; In Flames och Queens of the stoneage för att nämna ett par. Jag minns att det var en varm och lite kvav eftermiddag, vi hade varit på festivalområdet hela dagen, det var festivalens andra eller tredje dag, vi var svettiga, trötta, hade skoskav och dammet från gruset som rördes upp av 25 318 par fötter hade trängt in i varenda por på kroppen. Plötsligt orkade vi bara inte röra oss mer utan sjönk ner med ryggarna mot en björkstam vid Pampas. Då började marken gunga och ljusen på scenen tändes. Vi hörde en av de bästa konserterna jag någonsin hört. Counting Crows. Som vi knappt hade hört talas om innan och absolut inte hade tänkt se. Det var så otroligt intensivt att jag fortfarande kan känna björkstammen mot min rygg, se Hulingens vatten som glittrade trettio meter bort och höra tröttheten som blåstes bort.

Igår fick jag ju beskedet att storebrors band läggs ner. Det känns otroligt vemodigt, jag har sett bror D gå in i det till 200%. Jag har sett deras spelningar, inkvarterat dem hos mig när de varit på turné, tagit emot första utkast på låttexter som D velat ha feedback på innan han lämnat över dem till bandet. Det är inte slutet på allting, det vet jag. Jag vet att han spelar i andra band och att han, trummisen och ena gitarristen har ett nytt projekt på gång. Men det är ändå vemodigt. Igår kväll fick jag en låt av D, en låt som de har spelat in men inte hunnit göra något med. En låt om död, sorg och ledsamheter som fastnade hos mig precis som Shoreline och Colorblind. Jag ville dela med mig av den, men fick inte upp den på youtube utan att göra ett videoklipp av den. La in några bilder efter varandra, men det finns ingen tanke bakom dem och de är otroligt pixliga. Så bortse från det visuella och bara lyssna.

/J

Well well well, dagen började med vad som var tänkt att bli en kopp te på Kullzénska med fröken K. Det blev 1,5 liter te var och lite mer än tre timmar på Kullzénska.

Jag kände mig sprudlande och glad idag och var tvungen att dela det med någon. Tack älskade underbara finaste Cajsa som orkade lyssna på allt mitt svammel. Allt känns lite lättare nu.

Sen tog vi oss i kragen, jag gick till mitt seminariegruppmöte och Cajsa åkte till jobbet. Det visade sig att Ida 1 också missade föreläsningen, så Ida 2 och P hade varit lite oroliga. Men vi dök ju upp till slut och mötet kunde börja. Eller ja, filosoferandet om allt möjligt annat kunde börja. Jag tror att jag gillar gruppen överlag, återstår att se hur mycket vi gillar varandra om två veckor.

Kvällen tillbringades med John i ett highly uppdaterande telefonsamtal och jag tror att alla mina killar här har fått en bild av mig som fnittrig fjortis efter det samtalet som säkert hördes i alla lyhörda lägenheter i hela huset.

Jag har i princip bestämt mig för att det blir Göteborg söndag-lördag nu. Verkar inte omöjligt att få lite jobb också.
Hade tänkt gå på en hc-spelning på vägen hem, men så skrev storebror för ett par timmar sen att hans band ska splittras och kör sin sista spelning på lördag. Shit, vilken grej. Jag fick samma sorts klump i magen som när jag fått besked om att någons superseriösa förhållande plötsligt tar slut. Jag tror jag har sorg nu.
Han sa att jag gärna fick komma på spelningen, men att jag inte behöver skynda mig hem från Göteborg, jag har ju ändå sett dem förut menade han. Men vad fan liksom :/

Jag ska försöka låta bli att tänka på det under helgen och istället fokusera på morgondagens spelning som fortfarande är föremål för stort pepp.
/J

Är på något bättre humör idag, tisdagen var ett riktigt lågvattenmärke.
Idag väntar eftermiddagsföreläsning och sedan möte med min seminariegrupp som i tisdags välsignades med ännu en medlem. Jag har svårt för människor som kommer in i en redan bildad grupp och dissar alla idéer. Men jag gillar själva tjejen, hon verkar ha koll på läget och vara ambitiös. Vilket är mer än man kan säga om vissa andra i gruppen. Eller jag ska inte vara sån, men killen verkar lite skum. Nåväl, jag ska inte döma honom förrän arbetet är gjort.
En av tjejerna i klassen har bestämt sig för att jag är ett bra häng, så hon har sedan ett par veckor suttit bredvid mig. Och jag undrar för hundrade gången i ordningen vad det är jag utstrålar som får folk att öppna sig så. Vi har gått i samma klass i 1,5 månad och har bara pratat tre gånger kanske, men jag vet redan i prinip allt om hennes familj, skolgång och fritid. Häromdagen berättade hon om hennes föräldrars orättvisa krav på henne och hur de skiljer sig från kraven på hennes syskon. Jeez, nog för att jag gillar att konsumera personligheter och studera interaktionen mellan olika typer av människor, men det känns lite skumt. Vi känner ju inte varandra alls.
En rolig grej är att hon är så kort att jag känner mig som en jätte bredvid henne. Det är inte en känsla jag känner så ofta ;)

På söndag drar jag nog till Göteborg för att försöka jobba lite. Hoppas alla planer fastställs snart.
Just nu hyser jag en stor längtan till imorgon kväll, då det blir vishäng med Johannes på Söderport. Vi ska lyssna på Patte Kejtsson och Stina Künstlicher. Patte var ju med på efterfesten i lördags/söndags och han är lika underbar som jag minns honom från mina tidiga tonår. Efter hans och Björns freestylade vispepp där mitt i natten ligger han bra till för att komma in på listan över inspirationskällor.
Här är Pattes myspacesida, jag rekommenderar en lyssning där! Spaniens kust, Eddie Wildsvin och 14 eller 23 tillhör favoriterna, men alla är helt klart värda att lyssna på.
Nu blir det förmiddagsshopping med fröken K.
/J

Tillbaka hos pappa, vilket miserabelt liv. Ska firas mammas födelsedag imorgon, trevligt.
Jag borde åka till Göteborg och jobba nästa vecka, men är så sjukt omotiverad. Jag var motiverad förut, men nu....not so much. Tror att det har att göra med att jag sov dåligt inatt, åt en banan till frukost, satt i värdelösa skolan i 2 timmar utan att anteckna ett ord, åkte hem för att plugga, somnade, sov igenom alla lunch- och middagstider och nu är freaking skittrött och på dåligt humör. Orkade inte gå till affären och släpa hem en massa mat, hade ändå inte orkat laga maten när jag väl hade kommit hem med den. Svepte en liter nyponsoppa för att få upp blodsockret. Fy fan vilket studentliv. Bottenskrap.

Men hey, livet leker :) Jag vaknade i morse av att solljuset sköljde in genom mina fönster och måsarna skrek. Man skulle kunna tro att det var på väg att bli vår. Jag nöjer mig med det.

/J

Helgen tog ut sin rätt och jag har varit tröttare än vanligt idag. Men pallrade mig upp för att åka till skolan. Körde fel ett par gånger, vilket säkert kan skyllas på tröttheten. Föreläsningen behandlade befolkningsfrågor idag och var mycket intressant. Föreläsaren blev helt vansinnig på fnittergänget och gav dem en utskällning. "Jag tolererar inte sånt här beteende, inte på den här nivån!! Det kanske var okej på högstadiet, men inte här!" m.m. Skönt att någon äntligen säger ifrån. Och jävlar vad tyst det blev.

Efter föreläsningen tog jag mig ut till Modehuset och var inte världens roligaste shoppingsällskap åt Lina som var ute efter jeans men åkte hem med ett antal tröjor och ett par skor :) Kanske blev ett par jeans också nånstans.
Sen åkte jag hem för att vila en stund men somnade och sov i en och en halv timme eller nåt. Lite pinsamt eftersom jag kommit överens med Lina om fika hos henne vid ett visst klockslag. Men jag åkte bort när jag vaknade och fick fika och frisk luft. Hennes hund kan vara det sötaste jag har sett!

Jag känner fortfarande av helgens pepp och borde planera in fler roligheter. Kanske några dagars jobb i Göteborg?
/J