En årssammanfattning
Då var det dags igen. Det här året har på många sätt varit mer händelserikt än det förra.
Det började med att jag stod ensam på loftgången i Lindome, tittade på fyrverkerierna och kände mig både vilsen och glasklar på samma gång.
Kort därefter flyttade jag hem till Småland, först till pappa, sen till Kalmar. Tiden i Kalmar blev inte alls som jag tänkt mig. Människorna jag förväntade mig att umgås med mest var de som aldrig hörde av sig och de som jag varit dålig på att höra av mig till blev de som jag träffade mest. Jag fick omvärdera min syn på personer omkring mig ännu en gång, en del till det sämre och en del till det bättre. Det skulle visa sig att fotokursen jag gick var en riktig vinnare och jag lärde känna Adam och Moa. Även Internationella Samhällsstudier var bland det bättre jag har gjort och vänskapen med Ida A är det bästa jag tar med mig därifrån.
Jag fann mig tillrätta i den svenska reggaemusikens värld, vilket skulle visa sig vara början på en oväntat lång händelsekedja som började med Governor Andys spelning på Söderport i Kalmar. Det fortsatte därefter med en inbjudan till Öland Roots av Martin W och så småningom även lite festivalliv som resultat av hans inbjudan. Där träffade jag bland andra Joel, som jag sen fortsatte hålla kontakt med. Det ledde till ett besök i Nyköping och en stadsfestival med Kapten Röd och Syster Sol.
Sommarflörten fortsatte med ett besök av Joel i Borås där jag bodde hos Ida och Mattias i ett par månader.
Livet som inneboende i Borås var trevligt och jag och Ida kom varandra ganska nära. Det enda tråkiga var att jobbet började bli olidligt och att jag därför längtade efter förändring.
Medan jag bodde i Borås började plötsligt Magnus ta kontakt igen efter nästan sex års tystnad. Jag åkte ner och hälsade på och kort därefter bestämdes det att jag skulle flytta in hos honom. Jag hade ganska länge vantrivts både i Göteborg och i Kalmar, funderat fram och tillbaka på om det var Stockholm eller Malmö jag helst ville till. I den vevan kom hans oslagbara erbjudande om bostad i Malmö och saken var biff.
Nu är jag här och försöker vänja mig vid tanken på att försöka slå mig till ro på längre sikt. Hur det går med den saken och var jag kan tänkas befinna mig såhär dags nästa år låter jag vara osagt.
Det började med att jag stod ensam på loftgången i Lindome, tittade på fyrverkerierna och kände mig både vilsen och glasklar på samma gång.
Kort därefter flyttade jag hem till Småland, först till pappa, sen till Kalmar. Tiden i Kalmar blev inte alls som jag tänkt mig. Människorna jag förväntade mig att umgås med mest var de som aldrig hörde av sig och de som jag varit dålig på att höra av mig till blev de som jag träffade mest. Jag fick omvärdera min syn på personer omkring mig ännu en gång, en del till det sämre och en del till det bättre. Det skulle visa sig att fotokursen jag gick var en riktig vinnare och jag lärde känna Adam och Moa. Även Internationella Samhällsstudier var bland det bättre jag har gjort och vänskapen med Ida A är det bästa jag tar med mig därifrån.
Jag fann mig tillrätta i den svenska reggaemusikens värld, vilket skulle visa sig vara början på en oväntat lång händelsekedja som började med Governor Andys spelning på Söderport i Kalmar. Det fortsatte därefter med en inbjudan till Öland Roots av Martin W och så småningom även lite festivalliv som resultat av hans inbjudan. Där träffade jag bland andra Joel, som jag sen fortsatte hålla kontakt med. Det ledde till ett besök i Nyköping och en stadsfestival med Kapten Röd och Syster Sol.
Sommarflörten fortsatte med ett besök av Joel i Borås där jag bodde hos Ida och Mattias i ett par månader.
Livet som inneboende i Borås var trevligt och jag och Ida kom varandra ganska nära. Det enda tråkiga var att jobbet började bli olidligt och att jag därför längtade efter förändring.
Medan jag bodde i Borås började plötsligt Magnus ta kontakt igen efter nästan sex års tystnad. Jag åkte ner och hälsade på och kort därefter bestämdes det att jag skulle flytta in hos honom. Jag hade ganska länge vantrivts både i Göteborg och i Kalmar, funderat fram och tillbaka på om det var Stockholm eller Malmö jag helst ville till. I den vevan kom hans oslagbara erbjudande om bostad i Malmö och saken var biff.
Nu är jag här och försöker vänja mig vid tanken på att försöka slå mig till ro på längre sikt. Hur det går med den saken och var jag kan tänkas befinna mig såhär dags nästa år låter jag vara osagt.
Coincidences
Läste precis Linas inlägg om en dröm och det är ett roligt sammanträffande, för precis en sån dröm hade jag natten mellan söndag och måndag.
I söndags satt jag och Magnus och kollade igenom mina gamla fotolådor med bilder från förr. De flesta från gymnasiet, en del från högstadiet och så några små skolfoton på blandade vänner och bekanta. Till exempel fanns det en bild på Håkan från sjuan (tror jag det är).
I vilket fall som helst så drömde jag den natten om ALLA jag nånsin träffat. Alla höll till i ett stort köpcentrum. Jag gick runt med ett gäng människor, kanske 5-6 stycken, oklart vilka. Bara en framstod klart och det var tydligen min pojkvän Calle Franzén. Vem denna Calle är har jag dock ingen aning om, inte heller varför just han var tydligare och framförallt inte varför det var så otroligt viktigt att han stavade sitt namn med C.
Resten av människorna där var ju då en massa människor ur mitt liv och alla var zombies. Jag och mitt entourage försökte undvika att bli mördade av dem (dvs er) när vi plötsligt mötte Håkan. Han tog tag om mina axlar och ropade
"du får 200 000 dollar om du INTE publicerar den där bilden på facebook!!". Bilden han menade var såklart den från sjuan som jag hade sett kvällen innan.
Drömmen slutade med att min gravida vän drack aceton och ramlade ihop i spasmer innan hon också blev zombie.
Henne träffade jag i måndags och såvitt jag kunde se så mådde hon ändå rätt bra.
Jag hoppas att Linas dröm var mer behaglig.
I söndags satt jag och Magnus och kollade igenom mina gamla fotolådor med bilder från förr. De flesta från gymnasiet, en del från högstadiet och så några små skolfoton på blandade vänner och bekanta. Till exempel fanns det en bild på Håkan från sjuan (tror jag det är).
I vilket fall som helst så drömde jag den natten om ALLA jag nånsin träffat. Alla höll till i ett stort köpcentrum. Jag gick runt med ett gäng människor, kanske 5-6 stycken, oklart vilka. Bara en framstod klart och det var tydligen min pojkvän Calle Franzén. Vem denna Calle är har jag dock ingen aning om, inte heller varför just han var tydligare och framförallt inte varför det var så otroligt viktigt att han stavade sitt namn med C.
Resten av människorna där var ju då en massa människor ur mitt liv och alla var zombies. Jag och mitt entourage försökte undvika att bli mördade av dem (dvs er) när vi plötsligt mötte Håkan. Han tog tag om mina axlar och ropade
"du får 200 000 dollar om du INTE publicerar den där bilden på facebook!!". Bilden han menade var såklart den från sjuan som jag hade sett kvällen innan.
Drömmen slutade med att min gravida vän drack aceton och ramlade ihop i spasmer innan hon också blev zombie.
Henne träffade jag i måndags och såvitt jag kunde se så mådde hon ändå rätt bra.
Jag hoppas att Linas dröm var mer behaglig.
Baby
Johannes: Of course it was the landlord. Jag skulle väl aldrig våga göra sådär...
Lina: Äsch han har ju massa hår kvar, det lilla livet.
Den här veckan är helt upp och ner, känns det som. Är totalt veckovill.
I måndags fick vi ett hängigt och småkinkigt barn, det var intressant. På tisdagen verkade hon vara frisk igen, men för säkerhets skull var jag hemma med henne. Ska jag ändå vara hemma kan jag ju lika gärna göra lite nytta.
Så vi hängde gäng, hon och jag. Käkade lite frukost, kollade lite Pingu, softade.
Det blir hemskt skruvat att gå upp redan innan sju på morgonen när man vanligtvis inte behöver gå upp före klockan nio, fast egentligen behöver man ju inte gå upp alls när man inte har några tider att passa.
I vilket fall som helst så kändes det som att halva dagen hade gått när jag vid tio packade in den lilla sillen i vintermunderingen och skyfflade ner henne i barnvagnen för en promenad till affären. Dagens första misstag. När vi kommit en bit på väg märkte vi att inga av gång- och cykelbanorna blivit plogade efter nattens idoga snöande. Enkelt uttryckt var det rätt kämpigt att försöka ta sig fram med barnvagn fylld med 15 kg småbarn i två decimeter snö. Till sist fick hon gå för egen maskin. Om det går fortare att ta sig fram med en gående 2-åring än en 2-åring som sitter i vagn så kanske ni får ett hum om hastigheten vi höll.
Efter 30 meter fick hon nog, då var hon helt slut. Hon fick sitta i vagnen igen och charmade alla vi mötte. Efteråt kändes det som att jag genomfört ett långt pass på gymmet.
När vi kom hem förberedde vi kalas eftersom 2-åringen blivit just 2 dagen innan, men då var det ju inte läge för kalasande.
I väntan på pappan
De verkar gilla Eminem båda två.
Nu borde man väl försöka få lite sömn innan man ska åka hela vägen hem till Småland för prinskorv och köttbulle.
/J
Lina: Äsch han har ju massa hår kvar, det lilla livet.
Den här veckan är helt upp och ner, känns det som. Är totalt veckovill.
I måndags fick vi ett hängigt och småkinkigt barn, det var intressant. På tisdagen verkade hon vara frisk igen, men för säkerhets skull var jag hemma med henne. Ska jag ändå vara hemma kan jag ju lika gärna göra lite nytta.
Så vi hängde gäng, hon och jag. Käkade lite frukost, kollade lite Pingu, softade.
Det blir hemskt skruvat att gå upp redan innan sju på morgonen när man vanligtvis inte behöver gå upp före klockan nio, fast egentligen behöver man ju inte gå upp alls när man inte har några tider att passa.
I vilket fall som helst så kändes det som att halva dagen hade gått när jag vid tio packade in den lilla sillen i vintermunderingen och skyfflade ner henne i barnvagnen för en promenad till affären. Dagens första misstag. När vi kommit en bit på väg märkte vi att inga av gång- och cykelbanorna blivit plogade efter nattens idoga snöande. Enkelt uttryckt var det rätt kämpigt att försöka ta sig fram med barnvagn fylld med 15 kg småbarn i två decimeter snö. Till sist fick hon gå för egen maskin. Om det går fortare att ta sig fram med en gående 2-åring än en 2-åring som sitter i vagn så kanske ni får ett hum om hastigheten vi höll.
Efter 30 meter fick hon nog, då var hon helt slut. Hon fick sitta i vagnen igen och charmade alla vi mötte. Efteråt kändes det som att jag genomfört ett långt pass på gymmet.
När vi kom hem förberedde vi kalas eftersom 2-åringen blivit just 2 dagen innan, men då var det ju inte läge för kalasande.
I väntan på pappan
Lillgrisen verkade gilla både tårta och paket.
Kiddots och min egenhändigt ihopslängda veganprinsesstårta.Idag lämnade vi henne till mamman för julfirande och sen åkte vi på införskaffningstur till Biltema inför morgondagens långfärd i snöstorm. Vi är nu rustade som aldrig förr.
Men innan dess såg det ut såhär här hemma. De är ju för fina, de där två jag bor med. Osnygg bredd på klippet, men det går väl att stå ut med.
Men innan dess såg det ut såhär här hemma. De är ju för fina, de där två jag bor med. Osnygg bredd på klippet, men det går väl att stå ut med.
De verkar gilla Eminem båda två.
Nu borde man väl försöka få lite sömn innan man ska åka hela vägen hem till Småland för prinskorv och köttbulle.
/J
Jag gjorde det
16 december 2010 - torsdag
Åh nej, jag har gått ner mig i inredningsträsket ordentligt igen. Men det är ju en inte helt oangenäm känsla att vara inspirerad och kreativ. Synd att mitt konto inte innehåller lika mycket pengar som min hjärna innehåller kreativitet.
Men det är ju som sagt ett tag kvar innan planerna ska sjösättas och fram tills dess kan jag ägna mig åt hur mycket inspirationsspaning jag vill. Otroligt hur många inredningsbloggar det finns egentligen. Bra för mig!
Fascinerande hur mycket lila det kan finnas i en möbelaffär. Skickade ett mms till Ida med hennes drömsoffa, så att hon kan börja spara nu.
I övrigt är jag avundsjuk på två personer. Den ena åkte till Thailand (om jag inte missminner mig) idag för tre veckor av sol och värme. Den andra unnar sig tre dagar i Rom under nyårshelgen. Om jag börjar bearbeta den sistnämnda nu så kanske han vill bjuda med mig till Italien. Hur det än blir med det så är de väl värda det, båda två.
Igår somnade Magnus till en stund. Jag satt bredvid och höll på med något annat. Suckade djupt över detta något varpå Magnus i sömnen utropade "VA?!". Jag svarade förvirrat "Va? Vadå?" och fick till svar "Fan vad snygg du är. Jag ÄLSKAR dig".
Jaha tack så mycket. Om det låter så varje gång, så får han mer än gärna prata i sömnen dagligen.
Och jag har ljugit. Overallen jag köpte är ju inte alls en Molo! Det är ju Mini A Ture. Dansk design båda två dock, som så mycket annat fint. Heja Danmark!
/J
Men det är ju som sagt ett tag kvar innan planerna ska sjösättas och fram tills dess kan jag ägna mig åt hur mycket inspirationsspaning jag vill. Otroligt hur många inredningsbloggar det finns egentligen. Bra för mig!
Såhär kände jag mig under gårdagens besök på XXXLutz. Kanske årets mest meningslösa videoklipp. The local yokel som vinkar i mitten är Magnus.
Fascinerande hur mycket lila det kan finnas i en möbelaffär. Skickade ett mms till Ida med hennes drömsoffa, så att hon kan börja spara nu.
I övrigt är jag avundsjuk på två personer. Den ena åkte till Thailand (om jag inte missminner mig) idag för tre veckor av sol och värme. Den andra unnar sig tre dagar i Rom under nyårshelgen. Om jag börjar bearbeta den sistnämnda nu så kanske han vill bjuda med mig till Italien. Hur det än blir med det så är de väl värda det, båda två.
Igår somnade Magnus till en stund. Jag satt bredvid och höll på med något annat. Suckade djupt över detta något varpå Magnus i sömnen utropade "VA?!". Jag svarade förvirrat "Va? Vadå?" och fick till svar "Fan vad snygg du är. Jag ÄLSKAR dig".
Jaha tack så mycket. Om det låter så varje gång, så får han mer än gärna prata i sömnen dagligen.
Och jag har ljugit. Overallen jag köpte är ju inte alls en Molo! Det är ju Mini A Ture. Dansk design båda två dock, som så mycket annat fint. Heja Danmark!
/J
Dec. 15, 2010 - om en tisdag
Jag kan inte förstå hur det redan kan vara onsdag, finns det ingen hejd på tiden längre?
Även igår fanns en längtan efter ett glamourösare liv än det i mysbyxor jsg lever för tillfället. Och tiden bryr sig ju uppenbarligen inte om att jag tycker att den går för fort, så varför ska jag bry mig om att den inte vill vara helg?
Jag rotade fram lite nagelfärg och en festligare tröja och vips så var det la dolce vita här på Holma.
Även igår fanns en längtan efter ett glamourösare liv än det i mysbyxor jsg lever för tillfället. Och tiden bryr sig ju uppenbarligen inte om att jag tycker att den går för fort, så varför ska jag bry mig om att den inte vill vara helg?
Jag rotade fram lite nagelfärg och en festligare tröja och vips så var det la dolce vita här på Holma.
Låt er inte missledas av det nakna intryck jag ger, det är bara samma olyckliga snitt som på den här horribla bilden. Hugaligen!
Efter koloreringen av naglarna tog jag med mig min ständige kompanjon och åkte hem till bror i Sofielund. Fast först fick vi hämta honom på Värnhem, skjutsa honom till hans gamla lägenhet i Sofielund, bära ner 25 kilo kläder och sen skjutsa tillbaka honom till hans nya hem på Värnhem. Så roligt har vi det.
Magnus och jag hade tänkt strosa ett varv eller två på XXXLutz (vad är det för ett namn på ett möbelvaruhus??), men eftersom ni alla vet att jag och framförhållning inte är såta vänner, så förstår ni säkert att vi inte hann dit innan stängning.
Istället blev det mathandling ute i Toftanäs innan vi så småningom kryssade oss hem genom stan.
Väl hemma diskuterades ett eventuellt kommande inredningsprojekt och jag läste inredningstidningar tills jag fick ont i huvudet. Jag dryftade mina tankar med Erik, som inte förstod vad jag ville ha sagt med fransk-dansk industridesign möter skönt lounge-igt möter praktiskt och bekvämt möter klassiskt och stilrent. Tur att Magnus förstår, konstigt vore det väl annars efter de hundratals bilder vi har tittat igenom.
Nåväl, det lilla projektet ligger en bit in i framtiden och kommer således inte bli föremål för några förhastade beslut.
Nu ska jag onsdagspiffa mig för en eftermiddag på stan med min bror.
/J
Efter koloreringen av naglarna tog jag med mig min ständige kompanjon och åkte hem till bror i Sofielund. Fast först fick vi hämta honom på Värnhem, skjutsa honom till hans gamla lägenhet i Sofielund, bära ner 25 kilo kläder och sen skjutsa tillbaka honom till hans nya hem på Värnhem. Så roligt har vi det.
Magnus och jag hade tänkt strosa ett varv eller två på XXXLutz (vad är det för ett namn på ett möbelvaruhus??), men eftersom ni alla vet att jag och framförhållning inte är såta vänner, så förstår ni säkert att vi inte hann dit innan stängning.
Istället blev det mathandling ute i Toftanäs innan vi så småningom kryssade oss hem genom stan.
Väl hemma diskuterades ett eventuellt kommande inredningsprojekt och jag läste inredningstidningar tills jag fick ont i huvudet. Jag dryftade mina tankar med Erik, som inte förstod vad jag ville ha sagt med fransk-dansk industridesign möter skönt lounge-igt möter praktiskt och bekvämt möter klassiskt och stilrent. Tur att Magnus förstår, konstigt vore det väl annars efter de hundratals bilder vi har tittat igenom.
Nåväl, det lilla projektet ligger en bit in i framtiden och kommer således inte bli föremål för några förhastade beslut.
Nu ska jag onsdagspiffa mig för en eftermiddag på stan med min bror.
/J
Dec. 13, 2010, Lucia
En fredag av total konsumtionsgalenskap som gav mig en svår släng av babylonsjuka följdes av en lördag som på olika sätt var både problematisk och rätt och slätt jobbig.
Lördagen följdes som sig bör av en söndag, en söndag i rastlöshetens tecken. Vi tog oss så småningom ut, försökte bota rastlösheten med ögongodis i form av inredningsbutiker. En plan som visat sig vara osedvanligt svårfödd börjar äntligen utkristalliseras.
I lördags var jag bjuden på inflyttningsfestligheter hos en gammal vän och hela veckan var jag inställd på att gå dit, men när lördagen kom var jag bara helt och hållet blasé. Orkade ingenting, ville ingenting. Så jag stannade hemma och tillbringade kvällen lugnt och värdigt i soffan.
Idag däremot är jag begiven på omoraliskt leverne och färgglada drinkar. Vill måla ögonfransarna, slänga på mig något tjusigt och vandra ut i malmönatten för ett par timmar av total dekadens. Men det är måndag och jag har dålig timing.
Till skillnad från lördagskvällen så avslutades inte gårdagen i soffan utan på ett sätt som jag dittills känt stor aversion inför, men som jag nu får erkänna var långt ifrån obehagligt. Det ska dock inte göras till en vana.
Kanske den porrigaste bilden som kommer att publiceras på den här bloggen.
Men är ljusets sätt att falla över axeln fantastiskt så är det.
Tänk om man hade haft en riktig kamera att fånga ögonblicket med...
Men tack ändå iPhone för att du försöker.
Lördagen följdes som sig bör av en söndag, en söndag i rastlöshetens tecken. Vi tog oss så småningom ut, försökte bota rastlösheten med ögongodis i form av inredningsbutiker. En plan som visat sig vara osedvanligt svårfödd börjar äntligen utkristalliseras.
I lördags var jag bjuden på inflyttningsfestligheter hos en gammal vän och hela veckan var jag inställd på att gå dit, men när lördagen kom var jag bara helt och hållet blasé. Orkade ingenting, ville ingenting. Så jag stannade hemma och tillbringade kvällen lugnt och värdigt i soffan.
Idag däremot är jag begiven på omoraliskt leverne och färgglada drinkar. Vill måla ögonfransarna, slänga på mig något tjusigt och vandra ut i malmönatten för ett par timmar av total dekadens. Men det är måndag och jag har dålig timing.
Till skillnad från lördagskvällen så avslutades inte gårdagen i soffan utan på ett sätt som jag dittills känt stor aversion inför, men som jag nu får erkänna var långt ifrån obehagligt. Det ska dock inte göras till en vana.
Kanske den porrigaste bilden som kommer att publiceras på den här bloggen.
Men är ljusets sätt att falla över axeln fantastiskt så är det.
Tänk om man hade haft en riktig kamera att fånga ögonblicket med...
Men tack ändå iPhone för att du försöker.
Nej nu for jag med osanning. Kvällen avslutades inte med badkarsbadet. I själva verket avslutades den med ett långt, fint och extremt underhållande samtal med den vackraste gangstan jag känner. Vi borde verkligen ta den där ölen någon dag, kamrat.
Nu pockar verkligheten på uppmärksamhet och jag återgår till ett liv fyllt av diskbänksrealism.
/J
Nu pockar verkligheten på uppmärksamhet och jag återgår till ett liv fyllt av diskbänksrealism.
/J
Dec. 11, 2010
Jaha jaha, vad skriva om idag då? Magnus utmanar mig att sluta blogga och det kanske vore en bra idé. Bloggen har ju aldrig varit tänkt att bli stor och häftig, så det är ju inte så att jag ger upp en livslång dröm om jag en dag bara slutar.
Det tråkiga med att sluta vore att jag inte kunde gå tillbaka och läsa om det här om några år och vara sådär nostalgisk som jag blir med jämna mellanrum (ganska ofta, är väl närmare sanningen). Men å andra sidan skriver jag väldigt sällan om något intressant... äsch, jag får väl ge det några dagars funderande.
Hur som helst. Igår pratade vi om det extremt upphetsande ämnet "barnet behöver ny vintermössa". Jag tänkte att jag skulle vara snäll och åka till stan och köpa en idag. Nåt måste jag ju göra när jag har så mycket fritid. Men eftersom jag är rookie när det kommer till barnkläder så rådfrågade jag Kat först. Fick en lista på tänkbara inköpsställen och begav mig till det av dem som hade en fysisk butik i stan.
När jag kom dit hittade jag inte de mössorna jag tänkt titta på, så jag kollade de andra. 250-300 kronor för en mössa?! For real? Okej, antar jag, om man bor på Nordpolen eller liknande (eller så är det jag som är snål smålänning). Men jag kom inte ut därifrån tomhänt ändå, istället för en mössa köpte jag en Molo-overall. På vilket sätt det var ett mer ekonomiskt köp vet jag icke. Men barnet behövde en större overall och jag kände ett shoppingbehov, så här är vi nu. Hittade en matchande mössa på Lindex efter mycket tröttsamt letande och en panikångestframkallad ryggsvett från kryssandet mellan de satans telefonabonnemangsförsäljarna, gamar är vad ni är!
Efter besöket på Caroli satte jag mig i bilen för vad som var tänkt som en stillsam resa hem till Holma. Istället fick jag ett handla-mat-inför-helgen-infall medan jag körde åt helvete fel. Försökte få tag på min bror för att se om han skulle med, samtidigt som jag försökte förstå mig på telefonens gps-funktion. Sen ringde Magnus och samtidigt ringde brorsan och jag körde ännu mer fel. Två millimeter från ett nervöst sammanbrott stannade jag och andades litegrann. Sen hämta bror och så åka till Maxi.
När vi var på väg tillbaka till brors lägenhet såg jag att klockan nästan var halv fem och jag fick panik igen. Hade lovat Magnus att hämta barnet på förskolan, så han slapp stressa hem från jobbet (förskolan stänger klockan fem). Jag ringde honom och han sa att han var tvungen att jobba över till klockan sex. Jag tror att jag skulle ha kräkts litegrann om han inte skyndat sig att säga att han skojade, att han redan var på väg hem och att jag kunde ta det lugnt.
Väl hemma var det ett litet kiddo som genast la beslag på overallen, lyckat köp således.
Och jag har fått ny hårfärg. Slutet gott allting gott.
Det tråkiga med att sluta vore att jag inte kunde gå tillbaka och läsa om det här om några år och vara sådär nostalgisk som jag blir med jämna mellanrum (ganska ofta, är väl närmare sanningen). Men å andra sidan skriver jag väldigt sällan om något intressant... äsch, jag får väl ge det några dagars funderande.
Hur som helst. Igår pratade vi om det extremt upphetsande ämnet "barnet behöver ny vintermössa". Jag tänkte att jag skulle vara snäll och åka till stan och köpa en idag. Nåt måste jag ju göra när jag har så mycket fritid. Men eftersom jag är rookie när det kommer till barnkläder så rådfrågade jag Kat först. Fick en lista på tänkbara inköpsställen och begav mig till det av dem som hade en fysisk butik i stan.
När jag kom dit hittade jag inte de mössorna jag tänkt titta på, så jag kollade de andra. 250-300 kronor för en mössa?! For real? Okej, antar jag, om man bor på Nordpolen eller liknande (eller så är det jag som är snål smålänning). Men jag kom inte ut därifrån tomhänt ändå, istället för en mössa köpte jag en Molo-overall. På vilket sätt det var ett mer ekonomiskt köp vet jag icke. Men barnet behövde en större overall och jag kände ett shoppingbehov, så här är vi nu. Hittade en matchande mössa på Lindex efter mycket tröttsamt letande och en panikångestframkallad ryggsvett från kryssandet mellan de satans telefonabonnemangsförsäljarna, gamar är vad ni är!
Efter besöket på Caroli satte jag mig i bilen för vad som var tänkt som en stillsam resa hem till Holma. Istället fick jag ett handla-mat-inför-helgen-infall medan jag körde åt helvete fel. Försökte få tag på min bror för att se om han skulle med, samtidigt som jag försökte förstå mig på telefonens gps-funktion. Sen ringde Magnus och samtidigt ringde brorsan och jag körde ännu mer fel. Två millimeter från ett nervöst sammanbrott stannade jag och andades litegrann. Sen hämta bror och så åka till Maxi.
När vi var på väg tillbaka till brors lägenhet såg jag att klockan nästan var halv fem och jag fick panik igen. Hade lovat Magnus att hämta barnet på förskolan, så han slapp stressa hem från jobbet (förskolan stänger klockan fem). Jag ringde honom och han sa att han var tvungen att jobba över till klockan sex. Jag tror att jag skulle ha kräkts litegrann om han inte skyndat sig att säga att han skojade, att han redan var på väg hem och att jag kunde ta det lugnt.
Väl hemma var det ett litet kiddo som genast la beslag på overallen, lyckat köp således.
Och jag har fått ny hårfärg. Slutet gott allting gott.
Make over
Här kommer bilderna. Magnus dator kraschade häromdagen så alla bilder från hur det såg ut innan är borta, tråkigt nog. Men jag kan lova att det såg förfärligt ut. Om jag skulle försöka illustrera det så skulle det se ut dåhär:
Det här ska försöka visa två olika väggar, därav den svarta linjen i mitten. Så såg alla fyra väggarna ut. De som bodde här innan hade helt enkelt dragit en bit maskeringstejp från ena hörnet vid taket till andra hörnet vid golvet och sen målat med gult på ena sidan och rött på andra, sen drog de bort tejpen och kvar var en fin vit rand i mitten. Vi kände oss därför ganska säkra på att hur dåligt jobb vi än gjorde så skulle det ändå vara en förbättring.
Min systemkamera har halvdött och måste nog in på service, så efterbilderna är sånt som jag hann ta precis när vi var klara, sen slutade kameran helt att fungera.
Före
Efter
Mobilbild
Min systemkamera har halvdött och måste nog in på service, så efterbilderna är sånt som jag hann ta precis när vi var klara, sen slutade kameran helt att fungera.
Före
Efter
Mobilbild
Vi försökte göra det till så mycket budgetrenovering vi kunde eftersom möblerna redan fanns där och för att vi bor i hyresrätt och inte tjänar något på att fixa till.
På bilderna saknas hörnet till höger om fönstret, där står skötbord/byrå. Sen bilderna togs har det fyllts på med lite mer grejer och en hög med tavlor väntar på att någon ska hänga upp dem.
De gröna lådorna finns här, taklampan och mattan likaså. Ljusslingan som jag inte lyckades få en bra bild på är köpt här och blir väldigt fin kvällsbelysning. Kuddfodralet med djuren och den gröna filten på sängen är också nya, men allt annat är saker som fanns här innan.
Så är det. Och minimänniskan verkar vara nöjd och då får vi väl också vara nöjda.
På bilderna saknas hörnet till höger om fönstret, där står skötbord/byrå. Sen bilderna togs har det fyllts på med lite mer grejer och en hög med tavlor väntar på att någon ska hänga upp dem.
De gröna lådorna finns här, taklampan och mattan likaså. Ljusslingan som jag inte lyckades få en bra bild på är köpt här och blir väldigt fin kvällsbelysning. Kuddfodralet med djuren och den gröna filten på sängen är också nya, men allt annat är saker som fanns här innan.
Så är det. Och minimänniskan verkar vara nöjd och då får vi väl också vara nöjda.
/J
Dec. 8, 2010
Jag gjorde ett sånt där personlighetstest förut idag, ett av dem som internet kryllar av. Ett som ska matcha en med olika yrken och föreslå passande karriärsvägar. Jag har gjort några sådana tidigare, med varierande resultat. Aldrig har det varit så på pricken rätt, så synkat med hur jag ser mig själv och skulle vilja att andra också ser mig.
De som tillhör min personlighetstyp är:
De som tillhör min personlighetstyp är:
Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten.
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara
omfattande och väl genomtänkta.
Extremt lojala.
Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av
deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter.
Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara
omfattande och väl genomtänkta.
Extremt lojala.
Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av
deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter.
Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.
Extremt lojal. På gott och ont, men värt att lägga på minnet.
Jag kanske framstår som naiv och omogen ibland. Men om det finns en sak jag inte är, kära vänner, så är det naiv. Alldeles oavsett hur det låter.
För en tid sedan stannade jag upp mitt i ett skratt, förundrad och fövånad. Sa till Magnus att jag är konstig som skrattar så mycket. Han svarade att jag inte alls skrattar mer än normalt, att han aldrig ens tänkt att det var så. Det gjorde mig än mer förundrad och det slog mig att jag inte har skrattat såhär ärligt på många år. Sorgligt nog har jag inte sett någon anledning till det.
Nu skrattar jag hela tiden, det har inte gått en enda dag på den månaden jag har bott här då jag inte haft något särskilt att glädjas åt. Jag går runt med ett leende och han säger att jag är fin för att jag ler med ögonen också. Det gör mig glad.
Ja Kat, jag vet att jag sa att jag blir spyfärdig på folk som spyr ut lycka och gullegull dagarna i ända, men nu är det visst ändå min tur. Jag blir nog bitter igen tids nog :) Och for the record, det går inte att snacka skit om dig.
/J
Jag kanske framstår som naiv och omogen ibland. Men om det finns en sak jag inte är, kära vänner, så är det naiv. Alldeles oavsett hur det låter.
För en tid sedan stannade jag upp mitt i ett skratt, förundrad och fövånad. Sa till Magnus att jag är konstig som skrattar så mycket. Han svarade att jag inte alls skrattar mer än normalt, att han aldrig ens tänkt att det var så. Det gjorde mig än mer förundrad och det slog mig att jag inte har skrattat såhär ärligt på många år. Sorgligt nog har jag inte sett någon anledning till det.
Nu skrattar jag hela tiden, det har inte gått en enda dag på den månaden jag har bott här då jag inte haft något särskilt att glädjas åt. Jag går runt med ett leende och han säger att jag är fin för att jag ler med ögonen också. Det gör mig glad.
Ja Kat, jag vet att jag sa att jag blir spyfärdig på folk som spyr ut lycka och gullegull dagarna i ända, men nu är det visst ändå min tur. Jag blir nog bitter igen tids nog :) Och for the record, det går inte att snacka skit om dig.
/J
Dec. 7, 2010
Vi hann! Vid tre inatt var vi klara. Jag hann gå in i ett tillstånd av nattlig kreativitet och jag är ganska nöjd med slutresultatet, även om det fortfarande är lite kalt här och var. Bilder kommer så fort kameran börjar samarbeta med mig.
Det tråkiga med att gå och lägga sig klockan tre var att vi var tvungna att gå upp igen vid sju i morse och akutfixa de allra sista detaljerna eftersom mamman skulle lämna barnet här då.
E hade studiedag idag, så jag hade det stora nöjet att få tillbringa hela dagen i hennes och Magnus sällskap. Jag sov dock halva förmiddagen sen, av förklarliga skäl.
Och jag tror inte att grannarna under oss är helt nöjda med att vi dammsög en gång vid kvart över tolv inatt och en gång vid kvart över sju i morse, men än så länge har de inte sagt nåt.
Jag såg en rolig länk på facebook förut och var tvungen att ringa John och berätta om den. Som vanligt blev samtalet över en timme långt. Mest snackade vi skit om Kat, förstås. Och jag försöker få till en helg i Göteborg framåt vårkanten. Tills dess borde lilla favoriten ha lärt sig springa omkring, tycker jag.
Nu blir det kvällsfilm på Hyacintgatan.
/J
Det tråkiga med att gå och lägga sig klockan tre var att vi var tvungna att gå upp igen vid sju i morse och akutfixa de allra sista detaljerna eftersom mamman skulle lämna barnet här då.
E hade studiedag idag, så jag hade det stora nöjet att få tillbringa hela dagen i hennes och Magnus sällskap. Jag sov dock halva förmiddagen sen, av förklarliga skäl.
Och jag tror inte att grannarna under oss är helt nöjda med att vi dammsög en gång vid kvart över tolv inatt och en gång vid kvart över sju i morse, men än så länge har de inte sagt nåt.
Jag såg en rolig länk på facebook förut och var tvungen att ringa John och berätta om den. Som vanligt blev samtalet över en timme långt. Mest snackade vi skit om Kat, förstås. Och jag försöker få till en helg i Göteborg framåt vårkanten. Tills dess borde lilla favoriten ha lärt sig springa omkring, tycker jag.
Nu blir det kvällsfilm på Hyacintgatan.
/J
Dec. 6, 2010
Nu börjar det bli obehagligt bråttom här. Imorgon kommer barnet tillbaka och att ha en 2-åring lös mitt i renoveringskaos känns inte helt optimalt.
Idag har jag målat, målat i två timmar på förmiddagen. Sen har jag spacklat, spacklat i två timmar på eftermiddagen. Vi fick bredspackla en hel jävla vägg till och det kommer bli bättre i slutänden men fy fan vad ovärt det känns när man är mitt i det. Hann nästan bli klar med väggen tills Magnus kom hem.
Nu ungefär tre timmar efter att första stycket skrevs så är den sista väggen färdigspacklad, nästan torr för målning och alla mina smådelar är färdigmålade och ihopskruvade. Allt utom en grej, men den fixar jag på ett par minuter sen. Hurra hurra!
Magnus kan för övrigt vara mer förvirrad än Johannes var 2006. Följande samtal utspelade sig i fredags:
M: Ja alltså som hon....eh vad är det hon heter?
J: Vem?
M: Min dotter.
Det är inte lätt, men det är roligt.
Nu har jag underhållit honom med anekdoten om det stora C-uppsatsskrivandet. Det är också roligt. Nu i efterhand.
Och jag är nyfiken på hur Cajsas vardagsrumsmakeover blev. Bilder på det?
Nu blir det middag och sen kör vi en all nighter.
/J
Idag har jag målat, målat i två timmar på förmiddagen. Sen har jag spacklat, spacklat i två timmar på eftermiddagen. Vi fick bredspackla en hel jävla vägg till och det kommer bli bättre i slutänden men fy fan vad ovärt det känns när man är mitt i det. Hann nästan bli klar med väggen tills Magnus kom hem.
Nu ungefär tre timmar efter att första stycket skrevs så är den sista väggen färdigspacklad, nästan torr för målning och alla mina smådelar är färdigmålade och ihopskruvade. Allt utom en grej, men den fixar jag på ett par minuter sen. Hurra hurra!
Magnus kan för övrigt vara mer förvirrad än Johannes var 2006. Följande samtal utspelade sig i fredags:
M: Ja alltså som hon....eh vad är det hon heter?
J: Vem?
M: Min dotter.
Det är inte lätt, men det är roligt.
Nu har jag underhållit honom med anekdoten om det stora C-uppsatsskrivandet. Det är också roligt. Nu i efterhand.
Och jag är nyfiken på hur Cajsas vardagsrumsmakeover blev. Bilder på det?
Nu blir det middag och sen kör vi en all nighter.
/J
Dec. 4, 2010
Fy fan vad det börjar bli tradigt att renovera nu!
Igår inhandlade jag lite grejer och hann påbörja mina småprojekt innan Magnus kom hem. Sen iväg igen med honom för att handla spackel och väggfärg. Fixade de sista tapetresterna och sen tog energin slut.
På kvällen var tanken att vi skulle ta oss till Liliths födelsedagsfest, men vi orkade inte. Blev en sällsamt bra hemmakväll istället, mycket snack precis som vanligt och tänk om ord räckte till för att beskriva hur mycket jag uppskattar att Magnus är tillbaka.
Idag-dagen har mest bestått av slipa, slipa, slipa, måla smågrejer, spackla, spackla. Såhär ser det ut nu:
Igår inhandlade jag lite grejer och hann påbörja mina småprojekt innan Magnus kom hem. Sen iväg igen med honom för att handla spackel och väggfärg. Fixade de sista tapetresterna och sen tog energin slut.
På kvällen var tanken att vi skulle ta oss till Liliths födelsedagsfest, men vi orkade inte. Blev en sällsamt bra hemmakväll istället, mycket snack precis som vanligt och tänk om ord räckte till för att beskriva hur mycket jag uppskattar att Magnus är tillbaka.
Idag-dagen har mest bestått av slipa, slipa, slipa, måla smågrejer, spackla, spackla. Såhär ser det ut nu:
Strax efter lunch lämnade jag Holma för Sofielund och mitt uppdrag som flytthjälp åt storebror. Det var rätt skönt att slippa allt slipdamm här hemma. Hjälpte brorsan med grejerna och fick middag som tack. Sen ännu en guidad tur i stan och lite catching up. Riktigt fint.
Sen hem till hit igen och hämta Magnus för en sväng till Värnhem. Min bror frågade innan hur det var att bo här ute på Holma. Det är känt som en orolig stadsdel, ungfär som Rosengård och Kroksbäck. Jag svarade att med undandtag för rånet i närbutiken för ett par veckor sen så har det varit lugnt här, inte värre än något annat ställe jag har bott på. Diskuterade detta med Magnus när vi åkte hem från Värnhem, att folk tror att det är så illa här. Sen passerade vi Holma-skylten och under de 250 meterna från skylten till vår parkering såg vi sju polisbilar. Området var helt omringat av dem. Och när jag tänker efter så har jag nog mött minst en polisbil härute varje gång jag tar bilen härifrån. Men det är ganska lugnt och trevligt här ändå. Skit finns det överallt.
Nu blir det nattmålning innan kudden kallar.
/J
Sen hem till hit igen och hämta Magnus för en sväng till Värnhem. Min bror frågade innan hur det var att bo här ute på Holma. Det är känt som en orolig stadsdel, ungfär som Rosengård och Kroksbäck. Jag svarade att med undandtag för rånet i närbutiken för ett par veckor sen så har det varit lugnt här, inte värre än något annat ställe jag har bott på. Diskuterade detta med Magnus när vi åkte hem från Värnhem, att folk tror att det är så illa här. Sen passerade vi Holma-skylten och under de 250 meterna från skylten till vår parkering såg vi sju polisbilar. Området var helt omringat av dem. Och när jag tänker efter så har jag nog mött minst en polisbil härute varje gång jag tar bilen härifrån. Men det är ganska lugnt och trevligt här ändå. Skit finns det överallt.
Nu blir det nattmålning innan kudden kallar.
/J
Redekorering
Gårdagen var en halvseg dag och i min frustration över detta slet jag ner tapeten från väggarna När Magnus kom hem från jobbet blev han...överraskad, kan man nog säga.
Tapetnedrivning är steg 1 i vårt lilla projekt. Tanken var att vi skulle ta oss an det tillsammans när han kom hem, men jag hade ju tid över under dagen. Och Magnus blev glad, so all well that ends well.
Vi började med första väggen i måndags eller tisdags (börjar bli lika veckovill som Kat) och när vi skulle dra ner översta lagret av översta tapeten så följde alla andra tapeter med, så det var bara att börja skrapa ända in till betongen. I förrgår tröttnade vi och köpte istället en maskin som ångar ner skiten. Sjukt smidigt och dessutom ganska roligt om man är lika lättroad som vi två.
Men för de andra väggarna nöjer vi oss med översta lagret av översta tapeten. Herrejävlar ni skulle se hur det såg ut innan vi började. Ska se om jag kan få låna Magnus bilder från när de flyttade in här. Skånepatriotismen går tydligen att ta hur långt som helst...eller så gillade de bara rött och gult, vad vet jag.
Slänger in några bilder på gårdagens arbete tills jag får tag på de andra bilderna. Många tapetlager gömde sig därunder...
Tapetnedrivning är steg 1 i vårt lilla projekt. Tanken var att vi skulle ta oss an det tillsammans när han kom hem, men jag hade ju tid över under dagen. Och Magnus blev glad, so all well that ends well.
Vi började med första väggen i måndags eller tisdags (börjar bli lika veckovill som Kat) och när vi skulle dra ner översta lagret av översta tapeten så följde alla andra tapeter med, så det var bara att börja skrapa ända in till betongen. I förrgår tröttnade vi och köpte istället en maskin som ångar ner skiten. Sjukt smidigt och dessutom ganska roligt om man är lika lättroad som vi två.
Men för de andra väggarna nöjer vi oss med översta lagret av översta tapeten. Herrejävlar ni skulle se hur det såg ut innan vi började. Ska se om jag kan få låna Magnus bilder från när de flyttade in här. Skånepatriotismen går tydligen att ta hur långt som helst...eller så gillade de bara rött och gult, vad vet jag.
Slänger in några bilder på gårdagens arbete tills jag får tag på de andra bilderna. Många tapetlager gömde sig därunder...
Någon gillade rutiga tapeter.
Den vänstra är den första tapeten som sattes upp när huset byggdes på 60-talet.
Det här är den finaste tapeten som satt på väggarna.
Det kanske säger en del.
Jag tror att den översta tapeten var en vit strukturtapet från början, under den satt en rälig 90-talstapet; vit botten med små streck i olika färger. Sen en blågrön som ser ut som en våtrumstapet, sen är det nog den blommiga på bilden och därefter de andra två.
Igår när Magnus ångade ner de sista resterna.
Igår när Magnus ångade ner de sista resterna.
Idag är en såndär dag då jag önskar att jag hade er i närheten. Behöver sällskap för min shoppingrunda där vitala delar av den nya inredningen ska väljas ut och sånt vill man inte göra helt på egen hand. Det innebär ju att jag måste ta ansvar för hur slutresultatet blir, uj uj.
Jaja, frukost först i alla fall.
/J
Jaja, frukost först i alla fall.
/J
Bara en bråkdel av allt
Börjar komma in i jobbsökarmode på riktigt nu, har sökt ett jobb idag och hittat tre till som jag ska söka. Sen återstår ju bara det lilla problemet med att få något av dem.
Efter att ha suttit instängd här i lägenheten i två dygn så tog jag mig äntligen ut igår. Det var hög tid att fylla på skafferiet, så när min dearest hyresvärd kom hem från jobbet så gick vi till parkeringen och grävde ut min bil som har stått orörd sen innan första snön kom.
Note to self: dumt gjort att inte flytta över snöskyffeln från förra bilen till den här, köp ny!
Istället för att åka hem när vi var klara med handlandet så fick jag en guidad tur runt Malmö. Vi tog en sväng förbi Västra hamnen, kollade in SVT:s nya tilhåll, Turning Torso, Ribban och alla andra typiska Malmö-grejer.
Idag fick jag en oväntad msn-konversation med en gammal meppare. Hon skulle till Göteborg och ville träffas eftersom hon trodde att jag bodde där, men sen såg hon på facebook att jag bor i Malmö nu och det var ju ännu bättre eftersom hon också bor här. Perfekt! Mini-reunion coming up!
Och så lite musik för era kära öron
Civilisationen – Vi är inte förlorade
Efter att ha suttit instängd här i lägenheten i två dygn så tog jag mig äntligen ut igår. Det var hög tid att fylla på skafferiet, så när min dearest hyresvärd kom hem från jobbet så gick vi till parkeringen och grävde ut min bil som har stått orörd sen innan första snön kom.
Note to self: dumt gjort att inte flytta över snöskyffeln från förra bilen till den här, köp ny!
Istället för att åka hem när vi var klara med handlandet så fick jag en guidad tur runt Malmö. Vi tog en sväng förbi Västra hamnen, kollade in SVT:s nya tilhåll, Turning Torso, Ribban och alla andra typiska Malmö-grejer.
Idag fick jag en oväntad msn-konversation med en gammal meppare. Hon skulle till Göteborg och ville träffas eftersom hon trodde att jag bodde där, men sen såg hon på facebook att jag bor i Malmö nu och det var ju ännu bättre eftersom hon också bor här. Perfekt! Mini-reunion coming up!
Och så lite musik för era kära öron
Civilisationen – Vi är inte förlorade
