.

Det senaste halvåret har min arbetsplats fungerat riktigt riktigt dåligt. Trots att ingen hade en heltidstjänst så arbetade de flesta långt över heltid. Flera månader i sträck snittade vi allihop 125 % trots att vi på pappret hade en tjänst på mellan 80 och 90 procent. Lägg sedan till en ständigt närvarande sexism och ett eskalerande kontrollbehov med tillhörande dålig stämning. 

Trots möte efter möte med klagomål och försök att lösa problemen så fortsatte de bara och blev dessutom än värre. 

Till slut var jag oftare på jobbet än hemma och alla mina privata relationer tog stryk. 

I söndags skrek hela kroppen nej och beslutet kändes plötsligt enkelt. I torsdags sa jag upp mig. Jag och två kollegor. Vi skrev under våra papper och vandrade ut från kontoret som friare och definitivt lyckligare människor. 

 

Jag är nu arbetslös men känner mig rikare än någonsin. Resten löser sig.