.

Woho jag är lite lite lite stolt över mig själv, trots den dåliga karaktären jag har. Fick ett ryck förra veckan och gick 5 km. Provade hur foten och höften kändes efter inflammationer, överpronationer, mediciner och allt. Det kändes okej, så jag provade att springa lite också. Inte alls mycket, kanske bara 300-400 meter eller så. Det kändes också bra.
Dagen efter fick jag ett motionsryck igen och provade att intervalljogga lite lätt. Inga problem med foten alls, lite känningar i höften men jag hittade underbara rundan så på det stora hela hamnade det på plussidan.
Sen har jag fortsatt, har ju varit ute med Bosse ett par gånger och själv några gånger. Det går fortfarande inte fort och det känns inte helt bra i höften, men det går ju i alla fall. Tanken har från början varit att jag ska ta mig runt 5 kilometer på 30 minuter efter sommaren. Idag nådde jag mitt första delmål, woho till mig :)

Bah segaste dagen i världshistorien. Jobbade kväll igår, hemma vid 23, ägnade natten åt att lyssna på febrig Bosses hostande och gnyende, gick upp vid sex och var på jobbet i Lund vid åtta i morse. Slutade vid halv fyra och var hemma vid kvart i fucking sex.
Lagade mat tillsammans som en harmonisk och välfungerande familj och åt sedan i lugn och ro. Sen tog jag med Bosse på en liten springtur. Eller ja, hon var ihopkrupen i vagnen mest hela vägen. Åkte rutschkanan vid lekplatsen ett par gånger, sen ville hon "vila i vagnen". Stackars liten.
Vid lekplatsen dök det först upp två sociala barn som frågade mig om allt möjligt. Sen kom det en unge till som inte hörde till samma sällskap. De två första barnen (ca 4 och 6 år) frågade mig vad han heter och pekade på Bosse. Detta trots rosa skor, rosa mössa och lila tröja. Sen frågade de mig vad han heter och pekade på ungen som kom dit sist. "Emil" svarade den regnbågsrandiga ungen med ceriserosa strumpor och likadan proggfrisyr som Bosse. Det gjorde mig lite lite glad.

Ja nån dag ska jag börja skriva bättre.
Igår intervallsprang jag 5 km efter lunch. Jag har hittat en riktigt fin runda och den ska finslipas till perfektion.
Jag har saknat att bo i Kalmar, så som jag gjorde våren 2010. Hade en underbar runda att springa där och det har jag saknat här. Att dessutom bo i princip ensam, ha naturen rakt utanför dörren och fina vänner ett par kvarter bort var ju inga nackdelar.  Jag vet inte om jag skulle vilja bo i Kalmar igen, men det var ett fint halvår på många sätt.

När jag kom hem från springturen igår var jag peppad på att simma några längder, men när jag väl kom till simhallen så visade det sig att de stänger redan halv två på tisdagar. Osis, det var bara att åka hem igen.
Några timmar senare skyfflade jag ner Bosse i vagnen och tog en promenad runt 5-kmrundan istället. Det var perfekt kvällsväder, ljummet i luften och behagligt. Bosselito tröttnade på vagnen när vi kom in i parken så hon fick gå. Hon gick en stund och sen sa hon "jag kan springa fort som Jenka. Titta!" och så stack hon iväg haha. Det var bara att springa efter. Tur att det inte är nån trafik att oroa sig för. Sista kilometern kom regnet, men vi hann hem innan det började ösa ner. Bosse somnade som en liten stock direkt när vi kom hem. Bra dag.

kändes i hjärtat.

The Gaslight Anthem

Fortfarande noll inspiration att skriva här, men det kanske ger sig så småningom.

Försöker bygga upp ett socialt liv efter en lång tid av hemmasittande och orkeslöshet. Jag är en sån där som egentligen inte vill låta mig påverkas så mycket av andra människor på ett negativt sätt, men vissa kryper under skinnet. Jag ska ringa ett samtal om det och boka ett möte, sen är det slut med att lägga kraft och tid på den saken.

I lördags var det dags för punkspelningen jag peppat för ett tag. Banden var bra och det var en trevlig kväll. Ingen av dem som jag skulle dit med följde med till slut, så jag umgick med brorsan och hans vänner istället. Träffade Almqvist för första gången på länge. Han verkade riktigt glad att se mig, det var oväntat och kul. Han är galet charmig, den pojken alltså.


Igår hängde jag vid replokalen och fotade brorsans ena band till deras nya skivomslag. Sen skyndade jag mig hem och slängde ihop en middag till Johannes och Katta som dök upp under kvällen. Efter en del beslutsångest fick det bli honungsrostade rotsaker och fyllda champinjoner med parmesan och oregano. Lite sallad till det förstås och på begäran blev det glass och bär till efterrätt. Tackar Kat och Linas mamma för idéerna.

Sen ägnade jag resten av kvällen åt att vara så tvärarg att jag inte har kunnat sova alls inatt. Har börjat få en helt ny syn på en människa som jag trodde att jag kände rätt väl. Är besviken, ledsen, arg och frustrerad. Det känns riktigt tråkigt.

Är lite lite stolt över mig själv, trots att det är så fult att vara det. Cyklade 1,5 mil med klumpen därbak igår morse. Tänkte försöka vara lite mindre soffpotatis, så vi tog cykeln till förskolan. Hela jävla vägen dit är det konstant uppåtlutning, cykeln är oväxlad och Bosse väger 15 kg så efter bara några kilometer ville lårmusklerna hoppa upp och ge mig en käftsmäll. Dessutom isregnade det så härligt i mitt ansikte. Men Bosse var nöjd, hon satt därbak och trallade barnsånger hela vägen.

Jag måste ju berätta om resten av påskhelgen också. I fredags var jag och brorsan som sagt hos både morfar och farmor. Jag har inte träffat morfar sen i julas, så det var trevligt att sitta där och fika i ett par timmar. Han har så många historier att berätta. Om militärtjänstgöringen, om alla jobb han har haft, om lustiga händelser i bygden osv. Han är en bra berättare. Jag filmade en kort snutt av vårt samtal, så nån dag kanske det kommer en lektion i grötigaste småländskan här.

I lördags drog jag till Västervik för en kväll på stan med Magnus. Vi hade fått låna hans mammas övernattningslägenhet och tog ett par glada glas där innan vi gick ut. Meningen var ju att vi skulle sova där i lägenheten, men det blev inte riktigt så. Först under förmiddagstimmarna igår kom vi tillbaka dit, i ärlighetens namn ordentligt bakfulla och extremtrötta. Som två fjortonåringar samtalade vi sedan om hur kvällen hade utvecklats.

På eftermiddagen tog vi oss hem till Magnus familj där vi serverades rester från påskmiddagen och ett förhör i terroristklassen av hans fanatiskt religiösa moster. Familjen hade "oroat sig hela middagen" över Magnus alkoholvanor (det är tydligen alkoholistvarning på att gå ut och dricka öl i goda vänners lag två gånger om året).
Det var nästan som en scen i en film där i det dammiga gamla finrummet hos hans mormor. En stor väggklocka tickade högt i bakgrunden och vi satt på varsin stenhård stol, skamfulla med hängande huvuden tog vi emot den ena anklagelsen efter den andra eftersom vi valt att inte leva så som Gud avsett. Vi tuggade långsamt i oss maten och kände oss som två olydiga småbarn.
Sen frågade Magnus mamma om vi hade träffat några gamla bekanta och vi svarade ja. Magnus berättade att vi träffat killen jag senare gick hem med (men den detaljen kändes inte nödvändig att nämna just då). Han sa hans smeknamn och berättade att det var en av deras gamla grannar. Magnus mamma frågade varför han kallades så. Hon funderade ett par sekunder och sa sen "ja han har ju alltid varit stor...". Då kunde jag inte hålla mig längre. Situationen var så bisarr och kommentaren från hans mamma följd av en lång menande blick från Magnus blev droppen. Jag bröt ihop och skrattade så maten sprutade åt alla håll. Då bubblade det över för Magnus också och vi låg i två små högar på bordet och försökte ta oss samman.
Jag kunde inte se folk i ögonen på hela tiden vi var där sen och det var en befrielse att få åka hem idag.

Men lördagskvällen var ju lyckad i alla fall...

Tänkte jag skriva som rubrik på ett inlägg jag skulle skrivit igår om jag haft tillräcklig täckning på mobilen.
Första dagen hemma hos pappa inledde jag med en tur runt min gamla runda i skogen.

Jag ser dum ut för att jag är så satans täppt i näsan att jag måste andas med munnen hela tiden. Stackars mig.
Hann sen med besök hos både morfar och farmor under gårdagen. Idag blir det påskmiddag hos min gamla bonusfamilj.

Ha jösses! Sitter vid en PC med Internet Explorer. Välkommen tillbaka till stenåldern. Jag kan inte ha en centrerad bild och vänsterställd text samtidigt. Loggar ut innan jag får ett bryt.

Kolla här då!
Det går bra nu för Linas sambo! Det måste jag också skryta om!