Another draft
Nej du Cajsa, nu orkar jag inte kommentera mera :)
Personen är M:s lillebror.
Lina, var är du när jag behöver din hjälp? Snyft...
Apropå bloggläsare så kom jag att tänka på när en av dem skrämde livet ur sin sambo en gång för ett bra tag sen. Sambon kom hem och fann ett stort antal gula post it-lappar uppklistrade på varenda sak i lägenheten. På lapparna stod ett namn, antingen min bloggläsares eller sambons. Hon hade alltså fått för sig att inventera ifall de skulle flytta isär någon gång. Jag minns att hon berättade att hon fick anstränga sig för att övertyga sambon om att hon inte tänkte flytta därifrån dagen efter.
Varför jag kom att tänka på detta har jag ingen aning om, men jag hade ganska roligt åt det...både då och nu.
Ikväll är det Idol som gäller mellan pluggvarven och jösses vad anskrämligt en del av dem låter. Jag får rysningar. Men så har vi Erik. Erik, Erik, Erik. Han påminner mig på något konstigt sätt om Michael Stalsbo. Fast utan stockholmskan.
Nähä, nu är det bäst att jag återgår till hemtentan innan jag får pisk.
/J
Personen är M:s lillebror.
Lina, var är du när jag behöver din hjälp? Snyft...
Apropå bloggläsare så kom jag att tänka på när en av dem skrämde livet ur sin sambo en gång för ett bra tag sen. Sambon kom hem och fann ett stort antal gula post it-lappar uppklistrade på varenda sak i lägenheten. På lapparna stod ett namn, antingen min bloggläsares eller sambons. Hon hade alltså fått för sig att inventera ifall de skulle flytta isär någon gång. Jag minns att hon berättade att hon fick anstränga sig för att övertyga sambon om att hon inte tänkte flytta därifrån dagen efter.
Varför jag kom att tänka på detta har jag ingen aning om, men jag hade ganska roligt åt det...både då och nu.
Ikväll är det Idol som gäller mellan pluggvarven och jösses vad anskrämligt en del av dem låter. Jag får rysningar. Men så har vi Erik. Erik, Erik, Erik. Han påminner mig på något konstigt sätt om Michael Stalsbo. Fast utan stockholmskan.
Nähä, nu är det bäst att jag återgår till hemtentan innan jag får pisk.
/J
Amazing
Och så blev det söndag igen då. Helgen är slut, men jag är förhoppningsvis ledig imorgon också. Eller hemma åtminstone, jag har ju ändå plikter att uppfylla.
Idag tänkte jag gå upp vid åtta, gå/springa rundan till nio, sen lång dusch, plugg och så Kungsmässan när de öppnar vid elva. Vem tror jag att jag lurar? Jag har inte kommit upp ur sängen än, inte läst en enda mening av kurslitteraturen och promenader ligger långt borta just nu. Men jag får väl ta mig i kragen och sätta igång.
I fredags skulle jag ha redovisat 10-dagarsträningen, men det glömdes helt bort. Siffrorna är i alla fall sammanräknade så jag får väl publicera lite tråkig läsning nu:
55411 steg
750 magövnngar
25 ryggövningar
695 övningar för lår/stuss
3,5 kg x 13 repetitioner/arm (triceps)
2 x 30 sekunder sittande stolen/jägarvila
Ha ha ha, det är väl ungefär så man kan se på det. Missade stegräknaren några dagar och ryggen fick vila mycket.
Sittande stolen/jägarvila, det är de två benämningar jag har hittat på övningen men det kanske finns fler, är alltså när man lutar sig mot en vägg och benen är böjda i 90 graders vinkel. Jag har inte gjort den på ett och ett halvt år nu och sist klarade jag en hel minut. Nu fick jag dela upp det i två omgångar. Jag har alltså bara testat det under en av de 10 dagarna. Det mest positiva den här omgången är att jag har haft en grym träningsvärk i baksidan av låren. Träningsvärk är ju inte skönt och trevligt på något sätt, men det kändes som en bra indikation på att jag tränar tillräckligt hårt.
Ikväll kommer brädåkare, vänner och anhöriga att samlas på Sankta Gertruds väg 35 i Västervik för att åka en sväng i Oskars favoritbacke och hedra honom och hans passion för brädåkandet. Oskar var en av de mest hängivna brädåkarna i Sverige och jag väljer att lägga upp den här filmen för att ni ska få se hans hängivenhet.
Början är lite halvseg, men stäng inte av på grund av det. Det blir bättre, jag lovar. Oskar är han i svart tröja och den tråkgrå byggnaden är min gamla gymnasieskola.
Hjulen snurrar, marken susar förbi suddig under mig, jag känner luften vibrera i
mina lungor, blåser förbi en bil utan att tänka, har tunnelseende och känner mig tidlös.
Jag skrattar av lycka, det här är mitt liv.
Idag tänkte jag gå upp vid åtta, gå/springa rundan till nio, sen lång dusch, plugg och så Kungsmässan när de öppnar vid elva. Vem tror jag att jag lurar? Jag har inte kommit upp ur sängen än, inte läst en enda mening av kurslitteraturen och promenader ligger långt borta just nu. Men jag får väl ta mig i kragen och sätta igång.
I fredags skulle jag ha redovisat 10-dagarsträningen, men det glömdes helt bort. Siffrorna är i alla fall sammanräknade så jag får väl publicera lite tråkig läsning nu:
55411 steg
750 magövnngar
25 ryggövningar
695 övningar för lår/stuss
3,5 kg x 13 repetitioner/arm (triceps)
2 x 30 sekunder sittande stolen/jägarvila
Ha ha ha, det är väl ungefär så man kan se på det. Missade stegräknaren några dagar och ryggen fick vila mycket.
Sittande stolen/jägarvila, det är de två benämningar jag har hittat på övningen men det kanske finns fler, är alltså när man lutar sig mot en vägg och benen är böjda i 90 graders vinkel. Jag har inte gjort den på ett och ett halvt år nu och sist klarade jag en hel minut. Nu fick jag dela upp det i två omgångar. Jag har alltså bara testat det under en av de 10 dagarna. Det mest positiva den här omgången är att jag har haft en grym träningsvärk i baksidan av låren. Träningsvärk är ju inte skönt och trevligt på något sätt, men det kändes som en bra indikation på att jag tränar tillräckligt hårt.
Ikväll kommer brädåkare, vänner och anhöriga att samlas på Sankta Gertruds väg 35 i Västervik för att åka en sväng i Oskars favoritbacke och hedra honom och hans passion för brädåkandet. Oskar var en av de mest hängivna brädåkarna i Sverige och jag väljer att lägga upp den här filmen för att ni ska få se hans hängivenhet.
Början är lite halvseg, men stäng inte av på grund av det. Det blir bättre, jag lovar. Oskar är han i svart tröja och den tråkgrå byggnaden är min gamla gymnasieskola.
Hjulen snurrar, marken susar förbi suddig under mig, jag känner luften vibrera i
mina lungor, blåser förbi en bil utan att tänka, har tunnelseende och känner mig tidlös.
Jag skrattar av lycka, det här är mitt liv.
Oskar/Roofy 15/9 - 2009
/JPeace to this young warrior
Jävla förbannade helvete vad livet är skört!! En liten felbedömning och din tid är ute.
Fick precis beskedet att en framgångsrik och oerhört empatisk 21-åring gick bort i måndags. Jag vet inte vad jag ska säga.
Det är så orättvist att jag vill spy.
Tänker på dig Oskar och på din dotter Nova.
And the red sun sinks at last into the hills of gold
Fick precis beskedet att en framgångsrik och oerhört empatisk 21-åring gick bort i måndags. Jag vet inte vad jag ska säga.
Det är så orättvist att jag vill spy.
Tänker på dig Oskar och på din dotter Nova.
And the red sun sinks at last into the hills of gold
And peace to this young warrior...
Guess who´s back
Hemma! Gud vad skönt. Har haft den absolut bästa helgen på väldigt länge!
Det började med en tågresa från Göteborg C i fredags eftermiddag. Jag hamnade vid ett bord tillsammans med tre främlingar som också var främlingar för varandra. En var en sån otrolig pratkvarn och redogjorde för hela sitt liv under en timme. Sen gick han tack och lov av. När vi närmade oss skånska gränsen började de andra två prata med varandra och med mig. Det var en tant på 70+ och en kille på 20 år. Tanten pratade om sitt besök i Göteborg och killen om sitt liv typ (jag förstod nästan ingenting). Sen började de lösa korsord tillsammans. Det var väldigt gulligt och jag var tvungen att ta en bild.
Jag fick ta den lite diskret med mobilen, därav kvaliteten.
Killen gick verkligen in för det. Här funderar han hårt.
Det började med en tågresa från Göteborg C i fredags eftermiddag. Jag hamnade vid ett bord tillsammans med tre främlingar som också var främlingar för varandra. En var en sån otrolig pratkvarn och redogjorde för hela sitt liv under en timme. Sen gick han tack och lov av. När vi närmade oss skånska gränsen började de andra två prata med varandra och med mig. Det var en tant på 70+ och en kille på 20 år. Tanten pratade om sitt besök i Göteborg och killen om sitt liv typ (jag förstod nästan ingenting). Sen började de lösa korsord tillsammans. Det var väldigt gulligt och jag var tvungen att ta en bild.
Jag fick ta den lite diskret med mobilen, därav kvaliteten.
Killen gick verkligen in för det. Här funderar han hårt.
Strax efter åtta landade jag på Helsingborgs Central. Här är vad jag har gjort i Skåne:
Håkan mötte upp mig på Helsingborgs Central och vi var båda sjukt nervösa inför det mötet. Så nervösa att vi båda tog med oss två förkläden som kunde rädda oss ur eventuella pinsamma tystnader. Det var bara det att mina förkläden satt fast på ett tåg mellan Lund och Helsingborg och hans väntade på en pub i närheten, så det började lite hackigt. Men efter en stund var det som det alltid har varit och hans vänner var grymt trevliga.
Vi ölade på den där puben en stund, tillsammans med Johannes och Lennart som dök upp en halvtimme försent.
Jag catchade up med Håkan om allt som hänt sen sist och jag fick revidera en del av min bild av honom. Det bästa var att jag fick hans bild av det, innan hade jag bara hört rykten från andra.
Vi träffade en annan blomstermålaperson som jag inte minns namnet på.
Vi ölade på den där puben en stund, tillsammans med Johannes och Lennart som dök upp en halvtimme försent.
Jag catchade up med Håkan om allt som hänt sen sist och jag fick revidera en del av min bild av honom. Det bästa var att jag fick hans bild av det, innan hade jag bara hört rykten från andra.
Vi träffade en annan blomstermålaperson som jag inte minns namnet på.
När vi hade tröttnat på puben bestämdes det att vi skulle tura. Så vi klev ombord på Helsingborg/Helsingör-färjan och ölade där istället. Eller ja, de där tatuerade människorna ölade. Jag och Johannes drack glada drinkar. Lennart lyckades med att inte fastna på en enda bild.
Här ser det i och för sig ut som att Johannes dricker öl och Patrik dricker drinkar,
men det är en ren tillfällighet. Emil ser lite galen ut men var jäkligt skön att snacka med.
Här ser det i och för sig ut som att Johannes dricker öl och Patrik dricker drinkar,
men det är en ren tillfällighet. Emil ser lite galen ut men var jäkligt skön att snacka med.
När vi hade åkt fram och tillbaka tre-fyra gånger var det dags för nästa ställe. Tror att det hette något i stil med Bar & Rock. Vid det här laget var jag inte den stabilaste i stan, men jag hade sjukt kul som sagt. Vid ett tillfälle blev jag lämnad helt ensam (Håkan och hans gäng hälsade på hela Helsingborg. Vad Johannes och Lennart var ute och gjorde är det ingen som vet...) vid ett bord. Håkan passade då på att få lite ensamtid och vi hade ett väldigt bra samtal de sista timmarna. Det gav många svar men även en del nya frågor av existentiell och filosofisk karaktär.
Kvällen slutade där den började; på centralen där storebror hämtade upp mig, Johannes och Lennart och skjutsade oss till Dalby respektive Malmö.
På lördagen var jag sjukt seg och träffade inte Dalbypågarna förrän runt tre-halv fyra på eftermiddagen. Vi fönstershoppade ett par timmar innan vi skildes åt och jag återgick till att bota min bakfylla med sömn. På kvällen blev tristessen nästan outhärdlig när storebror försvann till Debaser. Efter ett par timmars tjat lyckades han få dit mig och då var även Håkan där. En spelning hade precis avslutats och Håkan med sällskap var på väg hem till Helsingborg, så jag hann inte mer än hälsa på dem. Vi hade dock en ganska rolig smskonversation under hela lördagen. Efter nån timme på Debaser insåg jag att jag trots tristessen behövde vila så jag gick hem till bror igen. Han var sjukt orolig över att låta mig gå hem genom Malmö ensam, så jag hade Charlie i telefonen hela vägen och lovade att ringa så fort jag kom hem. Han är så söt med sin ängslan, min storebror. I det här fallet var den i och för sig befogad eftersom hela Malmö är oroligt just nu och han bor i ett område som inte är jättelugnt. Men det gick ju bra ändå.
Idag åkte jag hem till Göteborg igen och det är rätt skönt att vara hemma, trots allt. Men det blir nog fler öl i Hbg, hoppas jag.
Som jag berättat innan så har jag ett år av att reda ut grejer och lägga gammalt groll bakom mig och det här är en del av det projektet. Jag vet ju att Håkan inte är bästis med alla mina vänner, men för mig är han speciell och därför har jag försökt undvika att välja sida när jag har pratat med dem som han inte kommer överens med. Det är deras konfilkt, inte min liksom. Med det menar jag inte att jag inte bryr mig om vad folk säger om honom eller att jag tror att folk ljuger och sprider illvilliga rykten, jag vill bara ta reda på vad min egen åsikt är.
Sådär, nu svar på frågor jag har fått;
Ida: Nä, inte riktigt din typ, va? :)
Carro: Nej, det var ingen kondom. Det var en tatueringsmaskin och han blev mycket förnärmad över frågan :)
Men han hälsade tillbaka i alla fall.
Nu ser jag fram emot nästa möte med mitt mörka förflutna hehe.
/J
Kvällen slutade där den började; på centralen där storebror hämtade upp mig, Johannes och Lennart och skjutsade oss till Dalby respektive Malmö.
På lördagen var jag sjukt seg och träffade inte Dalbypågarna förrän runt tre-halv fyra på eftermiddagen. Vi fönstershoppade ett par timmar innan vi skildes åt och jag återgick till att bota min bakfylla med sömn. På kvällen blev tristessen nästan outhärdlig när storebror försvann till Debaser. Efter ett par timmars tjat lyckades han få dit mig och då var även Håkan där. En spelning hade precis avslutats och Håkan med sällskap var på väg hem till Helsingborg, så jag hann inte mer än hälsa på dem. Vi hade dock en ganska rolig smskonversation under hela lördagen. Efter nån timme på Debaser insåg jag att jag trots tristessen behövde vila så jag gick hem till bror igen. Han var sjukt orolig över att låta mig gå hem genom Malmö ensam, så jag hade Charlie i telefonen hela vägen och lovade att ringa så fort jag kom hem. Han är så söt med sin ängslan, min storebror. I det här fallet var den i och för sig befogad eftersom hela Malmö är oroligt just nu och han bor i ett område som inte är jättelugnt. Men det gick ju bra ändå.
Idag åkte jag hem till Göteborg igen och det är rätt skönt att vara hemma, trots allt. Men det blir nog fler öl i Hbg, hoppas jag.
Som jag berättat innan så har jag ett år av att reda ut grejer och lägga gammalt groll bakom mig och det här är en del av det projektet. Jag vet ju att Håkan inte är bästis med alla mina vänner, men för mig är han speciell och därför har jag försökt undvika att välja sida när jag har pratat med dem som han inte kommer överens med. Det är deras konfilkt, inte min liksom. Med det menar jag inte att jag inte bryr mig om vad folk säger om honom eller att jag tror att folk ljuger och sprider illvilliga rykten, jag vill bara ta reda på vad min egen åsikt är.
Sådär, nu svar på frågor jag har fått;
Ida: Nä, inte riktigt din typ, va? :)
Carro: Nej, det var ingen kondom. Det var en tatueringsmaskin och han blev mycket förnärmad över frågan :)
Men han hälsade tillbaka i alla fall.
Nu ser jag fram emot nästa möte med mitt mörka förflutna hehe.
/J
Hej då Västra Götaland
Nu är det bara 4 timmar och 40 minuter kvar tills mitt tåg går från Göteborgs Central. Sen blir det helg på ett helt annat ställe. Yay to that!
Man kan ju undra varför jag sitter och bloggar såhär mitt på dagen och det är en befogad fråga. Jag sitter faktiskt på jobbet, men har äntligen fått rast. Det är visserligen fredag så det borde vara lugnt, men L och J är sjuka/lediga och S har gått hem så det är full rulle ändå. Jag skulle egentligen bara önska trevlig helg för nu kommer jag förmodligen inte blogga igen förrän tidigast söndag kväll, men ni är ju vana vid bloggfrånvaro då abstinensen hinner väl knappt sätta in innan jag är tillbaka.
Nej, Ida. Den dagen med alla steg är den dagen då vi shoppade, gick gata upp och gata ner för att till sist hamna på Humanisten. Du i alla fall, jag vandrade vidare mot Korsvägen och åkte hem :)
Nähä, jag skulle egentligen bara skriva en enda mening, men så blir det såhär. Varenda gång.
Ha nu världens bästa helg! Det ska jag ha!
/J
Man kan ju undra varför jag sitter och bloggar såhär mitt på dagen och det är en befogad fråga. Jag sitter faktiskt på jobbet, men har äntligen fått rast. Det är visserligen fredag så det borde vara lugnt, men L och J är sjuka/lediga och S har gått hem så det är full rulle ändå. Jag skulle egentligen bara önska trevlig helg för nu kommer jag förmodligen inte blogga igen förrän tidigast söndag kväll, men ni är ju vana vid bloggfrånvaro då abstinensen hinner väl knappt sätta in innan jag är tillbaka.
Nej, Ida. Den dagen med alla steg är den dagen då vi shoppade, gick gata upp och gata ner för att till sist hamna på Humanisten. Du i alla fall, jag vandrade vidare mot Korsvägen och åkte hem :)
Nähä, jag skulle egentligen bara skriva en enda mening, men så blir det såhär. Varenda gång.
Ha nu världens bästa helg! Det ska jag ha!
/J
Betraktelser från en sjuk hjärna
Jag vet inte hur ni gör, men jag snappar upp saker här och där och tänker att jag någon dag ska blogg om det. Nu är det alldeles fullt i min mentala ämneslåda och jag borde använda något av det och göra plats för nytt. Jag vet bara inte vilken av alla grejer jag ska skriva om nu. Kanske slutar det här inlägget med att jag tömmer hela lådan över er. Spännande.
En grej som jag har funderat över lite då och då, i flera år faktiskt, är hur jag bemöter folk och hur folk bemöter mig tillbaka. Jag är en sådan där skummis som gärna iakttar folk och fascineras över det sociala spelet. Jag tror att jag har utvecklat ett ganska bra sinne för personligheter. Ibland roar jag mig med att placera folk i olika fack, min käre Erik Björk kallar det att döma folk på förhand men jag tycker att det låter lite väl hårt :) Ibland (men inte särskilt ofta) visar det sig att jag överdimensionerar specifika drag hos olika människor och då får jag senare omdefiniera personen. En rätt trevlig hobby när man inte har något annat för sig.
Hur som helst, det jag har funderat över är om jag ibland lägger mig på en alldeles för låg nivå i samtal med vissa personer. Jag tror ni vet vad jag menar; när man liksom känner att personen man pratar med inte har alla pommes på tallriken och man försöker undvika att använda onödigt svåra ord eller väljer att prata om simpla saker. Ja, jag är fullt medveten om att detta får mig att låta som att jag höjer mig själv till skyarna som en annan Einstein, men ni får ta det för vad det är. Jag är som sagt helt säker på att ni också befunnit er i en sådan situation. Tillbaka till ämnet; jag lägger mig alltså på en alldeles för låg nivå vissa gånger och då händer det ibland att personen jag pratar med försöker sänka sig till min nivå. Det är roande och lite jobbigt på samma gång. Roande eftersom hela situationen är så absurd och jobbigt för att folk verkligen tror att jag är dum i huvudet. Då funkar det ju inte riktigt att lägga mig på min rätta nivå för det blir ju skumt, men det är helt sjukt irriterande när folk förklarar helt självklara saker för mig som att det är nyheter. Nu kanske ni tycker att jag får skylla mig själv eftersom det var jag som valde att lägga mig på den låga nivån från början, men det vill jag inte riktigt hålla med om ;) Äh, jag får väl helt enkelt hitta min egen nivå där jag alltid håller mig och så får folk antingen tycka "wow vad smart hon är!" eller "finns det någon lag som reglerar hur imbecill man får vara och ändå vistas bland folk?". Då har jag i alla fall gjort mig förtjänt av både det första och sista.
När jag ändå outar min fetisch för att betrakta folk kan jag lika gärna berätta om en annan insikt som drabbade mig för någon vecka sedan. Jag var på stan och såg ett grabbgäng, fullt med sådana som jag gladeligen hade dejtat om jag var 16 och då slog det mig; "jag är för gammal för er". JAG ÄR FÖR GAMMAL. Inte för att jag absolut ville ha ihop det med någon av dem, men känslan av att vara gammal och förlegad är fasansfull! Det skulle ju inte hända mig än på åtminstone 10 år! Nu måste jag gå och ta ett glas vin och lugna ner mig lite.
/J
En grej som jag har funderat över lite då och då, i flera år faktiskt, är hur jag bemöter folk och hur folk bemöter mig tillbaka. Jag är en sådan där skummis som gärna iakttar folk och fascineras över det sociala spelet. Jag tror att jag har utvecklat ett ganska bra sinne för personligheter. Ibland roar jag mig med att placera folk i olika fack, min käre Erik Björk kallar det att döma folk på förhand men jag tycker att det låter lite väl hårt :) Ibland (men inte särskilt ofta) visar det sig att jag överdimensionerar specifika drag hos olika människor och då får jag senare omdefiniera personen. En rätt trevlig hobby när man inte har något annat för sig.
Hur som helst, det jag har funderat över är om jag ibland lägger mig på en alldeles för låg nivå i samtal med vissa personer. Jag tror ni vet vad jag menar; när man liksom känner att personen man pratar med inte har alla pommes på tallriken och man försöker undvika att använda onödigt svåra ord eller väljer att prata om simpla saker. Ja, jag är fullt medveten om att detta får mig att låta som att jag höjer mig själv till skyarna som en annan Einstein, men ni får ta det för vad det är. Jag är som sagt helt säker på att ni också befunnit er i en sådan situation. Tillbaka till ämnet; jag lägger mig alltså på en alldeles för låg nivå vissa gånger och då händer det ibland att personen jag pratar med försöker sänka sig till min nivå. Det är roande och lite jobbigt på samma gång. Roande eftersom hela situationen är så absurd och jobbigt för att folk verkligen tror att jag är dum i huvudet. Då funkar det ju inte riktigt att lägga mig på min rätta nivå för det blir ju skumt, men det är helt sjukt irriterande när folk förklarar helt självklara saker för mig som att det är nyheter. Nu kanske ni tycker att jag får skylla mig själv eftersom det var jag som valde att lägga mig på den låga nivån från början, men det vill jag inte riktigt hålla med om ;) Äh, jag får väl helt enkelt hitta min egen nivå där jag alltid håller mig och så får folk antingen tycka "wow vad smart hon är!" eller "finns det någon lag som reglerar hur imbecill man får vara och ändå vistas bland folk?". Då har jag i alla fall gjort mig förtjänt av både det första och sista.
När jag ändå outar min fetisch för att betrakta folk kan jag lika gärna berätta om en annan insikt som drabbade mig för någon vecka sedan. Jag var på stan och såg ett grabbgäng, fullt med sådana som jag gladeligen hade dejtat om jag var 16 och då slog det mig; "jag är för gammal för er". JAG ÄR FÖR GAMMAL. Inte för att jag absolut ville ha ihop det med någon av dem, men känslan av att vara gammal och förlegad är fasansfull! Det skulle ju inte hända mig än på åtminstone 10 år! Nu måste jag gå och ta ett glas vin och lugna ner mig lite.
/J
