Historien om Erik
Vi började prata där på Helgon (hippaste näthangoutet 2005) och fann att vi hade rätt mycket gemensamt.
Ett par timmar senare skildes vi åt på Centralen och jag tror att vi båda var glada att det var över.
Men vi fortsatte att hålla kontakten efteråt och under åren har vi gått igenom massa roliga grejer och massa tung skit tillsammans, om än enbart via sms. Vi har pratat oss igenom svåra sjukdomsperioder, kärlekar, relationer, uppbrott och livskriser. Ibland hörs vi inte av på flera månader, sen börjar vi om och kan skicka hundratals sms per dag. Det är nog få som vet mer om mig än han och vice versa.
I tisdags när jag blev frisk igen så kom vi fram till att vi båda hade semester den här veckan. Vi har pratat löst om att träffas nån gång under sommaren, men alltid skjutit fram det (kanske för att vi båda har vårt första möte i bakhuvudet). Men så satt vi i alla fall där i tisdags kväll och insåg att det inte fanns nåt bättre tillfälle att ses än nu den här veckan. Så vi bestämde oss för Tyskland. Han bokade färjan, jag bokade hotellet och vid lunchtid i onsdags lämnade vi Sverige.
Det var två fantastiska dygn. Igår eftermiddag kom vi hem, lagom utvilade och återhämtade.
Precis vad jag behövde.
Bosse
Ibland vid nattningarna brukar hon och jag ligga och prata om vilka vi tycker om, så det är väl därifrån det kommer antar jag.
Vi har en del gemensamma intressen.
Drunknar i självömkan
I do
- Precis när jag lyssnade sönder en låt så länkade han till exakt den låten på facebook. En låt som för övrigt handlar om pojke möter flicka och kärlek uppstår...
Vad trodde jag egentligen
Den härliga inflammatoriska värken är tillbaka med full styrka. Grattis till mig då att det skulle promeneras och promeneras och promeneras igår. Varenda ärende skulle utföras på mitt pass.
Nu är det bara resten av veckan kvar. Jobbar midsommar i år också. Det blir gött. Hade ändå inga andra planer och så blir det ju rätt bra med pengar. Win-win.
Långlördagen
Igår kväll hamnade jag hemma hos Ellen som egentligen är brorsans kompis. Kul faktiskt, för vi känner inte varandra så himlans väl men hon bjöd in mig efter spelningen och sen en gång till på kvällen, så jag svalde min sociala ångest och åkte dit. Hennes kompisgäng var också med, skönt öppna och härliga människor. Tanken var att jag skulle möta upp Diana (gammal polare från Småland som var i stan med sin flickvän) senare under kvällen, men de fick aldrig tummen ur. Så jag hängde på Ellen till Debaser istället.
Nån timme senare stod vi vid utebaren och hängde när jag plötsligt fick syn på ett bekant ansikte i vimlet. Jag kunde inte placera honom först, visste bara att jag kände igen honom. Sen kom jag på det. Det var Bosse!
För ganska exakt två år sen var jag ju på reggaefestival på Öland. Där träffade jag Joel från Nyköping och honom åkte jag och besökte i slutet av den sommaren. Då bodde hans bästa polare Bosse hemma hos honom och han hängde med oss på spelningar första kvällen. Bosse var också en såndär typiskt skön människa som en kommer överens med direkt. Men han drog från stan dagen efter och allt det där mellan Joel och mig rann ju ut i sanden rätt snabbt, så jag har inte haft nån kontakt alls med honom. Och så dök han upp på Debaser igår!
Han bor i minikollektiv här i stan nu med en tjej från Småland som var tillsammans med Håkan efter mig. Hon bestämde sig en gång för att hon fullständigt hatar mig och vi har väl haft en ganska frostig icke-relation sen dess.
Hon jobbar i alla fall i baren på Debaser och bekräftade att det var Bosse. Så full av mod stegade jag fram och hälsade. Han kände igen mig också och vi snackade bort större delen av kvällen. Där stod jag med Energiska Ellen på ena sidan och en pratglad Bosse på andra sidan och trivdes. Sen kom även Malin, som jag träffade på Tomboy för några veckor sen, trevligt.
När Debaser stängde gick jag och Bosse hem till honom, drack rosévin tills solen gick upp och snackade om livets stora frågor. Fan vad jag älskar när en bara klickar med folk. Jag var inte hemma här igen förrän elva i förmiddags.
En helg av idel höjdpunkter, helt klart!
Nån gång under kvällen blev jag pyntad med en fantastisk målning. Lite sugen på att köra en helarm nu ;)
Whoooooah
Johannes: ja varför ska du alltid jobba?
Kat: jag fick ju inte berömma dig offentligt, sa du en gång. Men på fyllan gäller andra regler ;)
Okej. Jag mådde som en påse skit igår, så jag stannade hemma och färgade håret istället för att gå på queerklubb. Får ju passa på att njuta när lägenheten är tom och jag är ledig och de sakerna för en gångs skull inträffar samtidigt.
Idag tog jag mig i kragen och åkte till Far i hatten. Där hade brorsans band akustisk eftermiddagsspelning. Jag filmade och donade lite, sen minglade jag med allt fint folk som var där. Och sen hände nåt märkligt.
Min brorsa har en gammal barndomsbästis som också bor här i stan nu. För dem som var med på den tiden säger jag Fågel och sen får ni lista ut resten själva.
Hur som helst. Den här bästisen har alltid varit otroligt tyst (blyg?) och jag har inte hört honom säga många ord under vår uppväxt, trots att jag träffade honom rätt ofta. Vi hamnade vid samma bord under spelningen idag, tillsammans med lite annat folk som ingen av oss kände. Så när spelningen var slut satt vi där i tystnad och skruvade besvärat på oss och funderade på om vi skulle komma på nåt att säga till varandra eller bara gå därifrån. För att bryta isen sa jag till slut skämtsamt "jaha...annars då?". Och det var fan som att alla dammar brast. Han sa att allt var skit och sen fick jag höra en lång story om allt som hänt i hans liv det senaste året. Wow. Oväntat på min ära!
En stund senare kollade jag till min telefon och då såg jag att Vackra Människan hade skrivit till mig på facebook. Samtalet i torsdags natt slutade med att jag förklarade lite vad projektet kommer gå ut på. Sen hörde jag inget mer från hen och utgick från att hen inte var intresserad. Men så helt plötsligt idag skrev hen att "det verkar skitkul", att hen gärna är med och tackade till och med för att hen blivit tillfrågad. Whoooooah!
Jag fick sånt pepprus att jag var tvungen att ruska om min lätt överraskade bror. Sen bjöd jag på öl som kompensation för det. Det verkar även som att mina rekvisitaproblem blir lättare att lösa än jag vågat hoppas på.
Alltså människor, ni ska vara glada att ni inte är här. Jag är odrägligt lycklig just nu och odräglig överlag. Kanske var det inte nåt skumt i ölen i torsdags, kanske var det bara livet som slog mig.
Vad jag tänkt och vad jag gör
Är definitivt inte samma sak just nu.
Igår skulle jag köpa en reflexskärm. Kom hem med nya träningskläder.
Åkte till netonnet för att kolla på fjärrutlösare. Kom hem med en kameraryggsäck.
Gick på dejt. Tänkte ta en lugn kväll, en öl och vara hemma vid tio. Tog två öl, blev apkalas och var hemma runt midnatt.
Tänkte vara professionell och skicka en mogen och genomtänkt modellförfrågan till Vackra Människan när projektet rullat igång på riktigt. Istället fick jag feeling på vägen hem inatt, såg att hen var online på facebook och fyllechattade en stund. Fick förvisso fram mitt ärende, men inte riktigt som planerat.
Jag funderar på om det kanske var nåt skit i de där ölen. Jag tål inte särskilt mycket alkohol, men att bli precis dyngrak på två öl? Nja va. Dessutom var jag helt euforisk när jag kom hem, på ett sätt som jag aldrig någonsin blivit av alkohol. Ville omfamna hela världen men nöjde mig tydligen med att deklarera min kärlek till Kat på ett genusforum.
Inte heller idag kändes det som vanligt. Två öl borde ju inte generera nån bakfylla alls, men jag har mått svinilla och fått nåt som kändes som riktiga blodsockerfall varannan timme.
Jaja just nu känns det bättre i alla fall. Förutom det där med midnattschatten. Den grämer mig och jag vill ge mig själv en snyting. Inte för att hen verkade negativt inställd och inte för att jag verkade full och tramsig (snarare motsatsen), men för att det fanns en bättre tid och plats för det. Nåja, gjort är gjort.
Blev medbjuden på queerklubb ikväll. Men med mitt track record senaste tiden kanske det är en dum idé. Den som lever får se.
Högt och lågt
Jag fick syn på världens vackraste människa för ett par månader sen och har inte riktigt kunnat släppa det. I måndags blev det dejt i kollektivtrafiken med Katten på väg till jobbet i Lund. Vi började snacka om foto och sen pratade jag oavbrutet tills vi skildes åt. Resten av dagen kunde jag inte låta bli att dumflina sådär som jag tydligen har börjat göra en del. Inte helt passande eftersom förmiddagen tillbringades i en sjukhussal bland svårt sjuka människor.
I alla fall... Den där måndagen startade The great return of Fotopepp. I huvudet började en plan formas.
Nånstans mellan alla arbetspass har jag lyckats boka in en fotoass och en modell, skickat en förfrågan till en andra modell och börjat odla mod att fråga vackra människan från april om hen vill vara med. Läskigheten i det alltså. Hen verkar vara apschysst, men det är ju ett jävla jobb att skapa vänskapsrelationer i vuxen ålder. Kanske bara ska fråga hen om vi ska va nån dag...
Den ursprungliga fotoidén har fått ge plats åt en annan idé som kräver mycket mer organisation. Och projektorganisation är ju min starka sida, som vi alla minns från fotokursen of doom.
Blir det här av så blir det great great great great.
Musik
1. Pfemme Records, från Göteborg. Spelar enligt egen utsago "feministisk/lesbisk kravallpop". Hela skivan är bra, men här är en av mina favoriter; Under Det Rosa Täcket
2. Lånad tid, från Oskarshamn (Småland rocks!). Trubadurig vispop kanske en kan kalla det. Under mina glansdagar som 18-19-åring hängde jag med hans gäng, så det är kanske inte ett helt opartiskt tips. Men skivan är skitbra, sprungen ur en av de mest horribla relationsgrejer jag hört i år. De två, i mitt tycke, bästa låtarna; Girighet och Lättja
3. Hyrda Knektar, Stockholm. Ny bekantskap den här veckan och varför har jag inte hört dem tidigare? Sjukt sväng i den här låten 1996 (Tar inga jävla råd). Jag är uppenbarligen svag för extremt danspeppig svensk punk för tillfället.
4. Nobelkommittén, Malmö (med småländskt blod även här). Brorsans band, så ingen objektivitet att räkna med här heller. Svårt att välja låt, men det får nog ändå bli den här Brinner av bitterhet. Fullkomligt älskar texten. Gillar ju såklart också feministiska låten Anna. Äh lyssna på hela skivan.
5. The Headlines, Malmö. "Pinkrock", enligt dem själva. Kickass, säger jag.
The streets of my town
6. Håll det äkta, Umeå. Har faktiskt bara hört Dom Kan Inte Höra Musiken (Masshysteri) - Cover av dem, men det räcker. En Masshysteri-cover är det, som ni ser. Originalet är en personlig favorit och covern är inte sämre.
7. Tysta Mari, Stockholm (med Högsby-rötter, Småland rocks again!). Sedan länge ett stående inslag på spotifylistan. Salt I Mina Sår
8. Nitad, Stockholm. Bara för den fantastiska låttiteln. Och för att det är great. Raggare is still a bunch of motherfuckers
9. Antipati, Stockholm. Också en ny bekantskap. Antipati
10. The Gaslight Anthem, New Brunswick. Fint som snus. Here's Lookin At You, Kid
Enjoy!
Och tipsa mig om mer bra musik såklart. Jag är allätare.
Det räcker nu
Jag vet vem brodern är, där jag kommer ifrån har alla koll på alla. Han bodde granne med stallet där min barndomsbästis familj hade sina hästar. Under fyra somrar jobbade jag som brevbärare i hans distrikt, träffade honom ibland och pratade bort en liten stund. Hans syster var min pappas tonårskärlek, hans fru var min tandläkare, hans son gick på högstadiet samtidigt som min lillebror.
Mamma berättade att systern skjutsat honom in till psykakuten. Att de inte tog det på allvar, "han ser ju lugn ut". Att hon fick kämpa för att övertala dem om att hon som syster kände honom bättre än läkarna som aldrig träffat honom förut. Att de till sist gick med på att lägga in honom. Att de släppte hem honom några dagar senare. Att han är död nu.
Död. Död. Död. Självmord. Självmord. Självmord.
Jag vill inte mer. Det är inte mig det är synd om, det vet jag mycket väl men jag klarar bara inte av det mer. Jag orkar inte se hur det fattas alltfler människor runtomkring som för helvete borde fått leva.
Jag blev arg när jag pratade med mamma, snackade om bristerna i psykvården för att ha nåt att säga. Men egentligen är jag bara ledsen, så otroligt jävla ledsen.
Marcus.
Elin.
Kjell.
Martin.
Patrick.
K.
En väns bror, han blev 17 år. En klasskamrat, 22 år. En kusins morfar, inte ens 60 år. Ett ex, 21 år. En vän, 24 år. En vän till familjen, ungefär 60 år.
Det är ju helt jävla vansinnigt. Så många förlorade år av att leva, lära, tycka, känna, tänka. Så många trasiga människor runt omkring som ska leva vidare med sår som aldrig någonsin kan läka helt. Allt för en sjukdom som inte tycks tas på allvar.
Det räcker nu.
Periodaren
Just nu periodar jag musik. Storkonsumerar. Hela tiden ljud i lurarna. Lyckades dra ur hela batteriet i telefonen under arbetstid idag.
Just nu periodar jag också enskilda låtar. Blippar mig fram till guldkornen på spotifylistan och fullkomligt lyssnar sönder.
Här bjuder jag på veckans bästa låt, according to me. Göteborgsbandet En Svensk Tiger.
Imorgon får ni fler magnifika tips.
Från en dag till en annan
Har gungat i hammocken, bättrat på solbrännan och smsat med Erik och Johannes hela förmiddagen. Jävla människor, jag skrattade högt flera gånger. Grannarna på andra sidan planket måste ju tro att jag är lite lustig.
Och så har jag gått omkring och dumflinat hela dagen. Kommit på mig själv med att sitta med ett brett leende en gång i kvarten. Trots att jag missade alla roliga äventyr ikväll.
Sådär, energin är tillbaka och nu ska jag bara ro iland en del grejer så ska det här nog lösa sig.
Sympati sökes
Ja jag vet att jag tjatar, men vad fan det känns som att jag bara jobbar bort hela mitt liv just nu. Det var för fan helg igår och då låg jag hemma och tyckte synd om mig själv för att alla var bortresta. Och sen blev det söndag och då peppade jag på att gå ut idag. Och sen gick veckan såhär *insert knäppljud med fingrarna* och nu har det varit idag och jag har stressat så jävligt mellan arbetsplatser och personalmöten så att jag var tvungen att sova när jag kom hem och nu är jag dödstrött och ingenting har blivit gjort idag och nu är den här helgen stängd för nöjen.
Misär om jag nånsin sett det.
Jag skulle vilja skriva kloka inlägg om saker som engagerar, men jag orkar inte ens engagera mig i att hålla mig vaken så det får vänta till en annan dag.
Det är synd om människorna
en blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer
Satt och slösurfade på Facebook i lördags när jag ramlade över något av det tramsigaste jag någonsin läst på den sajten. Två vuxna kvinnor satt och dunkade varandra i ryggen och orerade om hur töntigt ordet "hen" är och hur rolig ica-reklamen om just hen är.
Och det ledde såklart till den helt naturliga följdfrågan "vadååå får jag inte vara kviiinliiiiig nu?? Jag älskar när min man är maaaanliiiiig. Jag vill inte vara ett könlöst hen".
Jag funderade på att lite försiktigt skriva "ja ica-reklamen är rätt rolig. Gillar hur de driver med folk som totalt missförstått poängen med hen". Men jag hejdade mig, osäker på om det var värt att bli ovän med folk.
Så jag satt där och såg hur "diskussionen" blev alltmer absurd.
Det är inte första gången jag ser såna nätsamtal och de är nästan identiska allihop. Helt ärligt. Det sitter alltså vuxna, (relativt) psykiskt välmående människor i Sverige 2012 och pratar som om det fanns ett magiskt Hen-väsen som kommer om natten och klipper av alla könsorgan tills vi bara har varsitt litet kisshål och måste byta namn till Kim.
Tycker att det är fantastiskt hur mycket makt folk kan tillskriva ordet. Vad fan, vi introduceras ju för nya ord så gott som dagligen. Att de klarade sig igenom grundskolans språkundervisning är ju ett fucking mirakel om de måste gå igenom en sån här process varenda gång.
Och det är första och sista gången Strindberg citeras i den här bloggen. Tror jag.
Seg helg
Så hemma I was.
Rastlös som satan. Har tvättat och vikt massa lakan, avkalkat duschen och fixat duschhylla, spontanköpt en Time Capsule, sått frön och rensat ogräs samt lyssnat på typ fem P3-dokumentärer. Dokumentärerna är runt 1,5 timme långa, så ni förstår ju...
Jag insåg också hur dum i huvudet jag var när jobbet ringde häromdagen. För att jag inte skulle behöva jobba nio dagar i sträck erbjöd de mig att slippa onsdagskvällen mot att jag jobbade hela torsdagen. Jag var stressad och hade ingen annan lösning på problemet så jag sa ja till det. Jag bytte alltså tre kvällar på 5 timmar/styck mot en 5-timmarskväll och en 16-timmarsdag, där den långa dagen infaller dagen innan jag ska vara i Lund och påbörja intensiv jobbhelg. Hur fan tänkte jag där?? Bra jävla jobbat.
När vi ändå snackar jobb så fattar jag inte hur jag ska klara mig igenom sommaren. Jag är svinstressad redan innan den har börjat och kan inte varva ner när jag är ledig heller.
Jag var hemma med Bosse i fredags och vid ett tillfälle skulle vi åka in till stan. När vi kommit ner för trappan här hemma blev jag helt plötsligt alldeles darrig. Det vibrerade liksom i hela huden, jag blev yr som fan och kunde knappt knyta ungens skor. Sjukt obehagligt.
När det gått över slängde jag på mig ett par converse och då blev Bosse sur.
- Jenka! Du får inte ha såna skor. Det sa doktorn!
Haha bästa ungen! Hon var med hos läkaren när de kollade på fötterna, men jag trodde inte hon lyssnade så noga.
Vi hade för övrigt ett mycket givande samtal över frukosten den dagen.
Bosselito räckte ut tungan så långt hon kunde.
B: Aaaaaaah..... Pappa fick ont i tungan en gång. Det kom massa massa blooood.
J: Hade han bitit sig i tungan då?
B: Ja det hade han. Han sa FAAAAAAAAAAAAAN!! Sen var han inte ledsen mer.
Hon ryckte på axlarna och fortsatte äta som ingenting. Hennes min, mycket roligt. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne.
