.

Det här är en misskött och eftersatt blogg för närvarande. Det där riktiga livet håller på att ta kål på mig.

Jag jobbar numera nästan uteslutande nätter, vilket i teorin funkar alldeles utmärkt. 

Men sen är jag ju arbetsledare också och på den här arbetsplatsen innebär det att jag behöver vara tillgänglig mer eller mindre dygnet runt. Särskilt nu när vi har en smärre bemanningskris. 

Den här helgen har verkligen varit energislukande. Jobbade natt fredag-lördag, sen var jag MC (master of ceremony) på födelsedagskalas med 50 stycken 10-åringar på lördagen, för att sen åka och jobba ännu ett nattpass senare på kvällen.  

Jag var bedövande trött i morse när telefonen ringde strax innan 07. Kollegan som skulle lösa av mig 07.30 hade blivit akut magsjuk.

Mitt jobb är lite speciellt på det sättet att om sådana incidenter inträffar så är en skyldig att stanna kvar tills någon annan kan komma och lösa av en. Vi jobbar med en person som har dubbelassistans på grund av att hen har tracheostomi och är beroende av respirator för att överhuvudtaget kunna andas. Skötseln av trachen kräver två personer med rätt kompetens på plats dygnet runt. 

Hur som helst så var jag inte överdrivet peppad på att jobba över just idag, särskilt inte med utsikten att det i allra värsta fall kunde vara till 15.00. Nu löste det sig rätt snabbt ändå, tack och lov. Men det känns som att jag har vandrat runt med nåt oidentifierbart ludd i huvudet hela dagen. 

Tror det är dags att börja inse sina begränsningar...

 

Nåväl. Den här veckan blir kort arbetsmässigt, sen åker jag upp längs västkusten på fredag för långledigt tillsammans med mitt göteborgsgäng. 

Om jag inte tar helt fel så är det ganska exakt två år sen jag var där sist. Två år. Svindlande.