Välkommen hem!

Fy fan, rakt tillbaka in i skitstormen som om jag aldrig varit borta. Jobbkrångel, myndighetssamtal och en person som är så otroligt jävlig att jag blir helt mållös. Men i alla fall...
 
Tredje dagen av vår afrikasemester tillbringade jag på en plaststol i 40-gradig värme, medan två personer slet i mitt hår. "Ghana weaving" kallas den här stilen och den gör ont så in i helvete att få till. 
 
 
Alla flätorna uppe på huvudet är vad vi brukar kalla inbakade. Dvs de sitter liksom fast i hårbotten hela vägen bak till nacken. Ont alltså. Särskilt för en svagis som får huvudvärk när hon har håret uppsatt i tofs en hel dag.
Men som tröstpris fick jag tydligen mysa lite med lokalbefolkningen...
 
Hur som helst. Sista veckan tillbringade jag i en medelstor stad, hos en av mina "systrar". På tisdagen meddelade hon mig att hon som avskedspresent ville ge mig nya flätor, eftersom de på bilden ovan började bli lösa och rufsiga. På onsdagen plockade vi ur flätorna.
 
 
Aaaaaah befrielsen! Tvättade håret och tappade väl ungefär hälften. 
 
Dagen efter promenerade vi till salongen där flätandet skulle ske.
OH THE HORROR!!
Det gjorde så djävulskt ont att jag ville böla högt och ljudligt. I halvtid fantiserade jag om hur skönt det vore att istället raka av allt hår och göra en heltäckande skalltatuering. Alternativt bli skalperad. 
Istället utarbetade jag en andningsmetod med tillhörande mentalt mantra för att uthärda resten av tiden. Need I say att jag fick ta värktablett för att kunna sova på natten...
 
Samma kväll åkte vi tillbaka till byn och där väntade en av mina favoriter, African Lady. Hon blev som alltid glad att se mig.
- Oh my oyibo! My wife, you are back! Ooooh you did your hair again, sa hon och smackade med tungan samtidigt som hon skakade bekymrat på huvudet. You are a strong one! Oh oh.
 
Jag trodde att hon bara visade medlidande med den stackars nervsvage vitingen. Eller bara inte gillade de nya flätorna.
Men så igår hängde jag och Chris hos ett kompispar. Mamman (som är från Ghana) satt och plockade ur en Ghana weaving från sin 7-åriga dotters huvud. Plötsligt slängde sig Chris ner till 7-åringen och frågade om hon var ledsen. Tydligen grät hon tyst. Mamman förklarade att det gör ont när en plockar ur flätorna. 
- Oh I do know that pain, svarade jag. I did my hair twice in Africa. 
Hon frågade hur lång tid som gick från att vi tog ut de första tills vi satte i de andra. När jag svarade "ett dygn" höll hon på att trilla av stolen.
- NO WAY!! You don´t do it like that! Usually we wait one week before we do the next one, but at least you have to wait for 3 days. Otherwise it´s just too painful. 
 
Well hear ya sistah! Om det gör ont efter tre dagar på en person som fått håret fixat en gång i månaden i typ hela sitt liv, så var det inte så konstigt att det kändes som att mitt huvud gick i bitar där på salongen.
 
Såhär ser de ut nu och trots allt så älskar jag dem! Men snart är det tyvärr dags att göra sig av med de här också.
 
 
Jag och Mini på promenad till Pildammsparken. Ungen var väl inpackad i vagnen, men jag höll på att frysa ansiktet av mig. Välkommen hem, som sagt.
 
 

RSS 2.0