3 timmar och 10 minuter
Kvar tills vi ska lasta bilen och hämta min storebror. Han ska köra oss till flygplatsen och sen börjar äventyret.
Det har varit bråda dagar senaste veckorna, som i en bubbla.
Allt som ska handlas. Allt som ska packas, fixas, tvättas...
Vi har bråkat med de som beställt fototjänster av oss men inte velat betala förrän vi kommer hem igen. Jag har jobbat dagtid på mitt vanliga jobb och nattetid med att få färdigt alla fotoböcker för att vi ska kunna leverera och få betalt innan vi åker. Och gudarna ska veta att vi kommer behöva varje krona därnere, så jag har vässat huggtänderna. Så om någon undrar varför jag varit osocial så är det mest därför.
I elfte timmen trillade alla pengar in, tack och lov! Men det var tusan i mig på håret.
Såhär såg det ut häromkvällen när vi försökte få ordning på min packning...
Vad packar en för nästan 40 dagar i ett klimat en aldrig har upplevt och knappt ens kan föreställa sig?
Med god hjälp från C tror jag dock att det blev rätt bra. Trodde för övrigt att jag var en väldigt svartklädd och färglös person, men tydligen inte...
Fyra minst sagt fullproppade väskor. 46 kilo + 8 kilo handbagage per person får vi ta med oss. Det är nog inte många gram ifrån.
Nu går vi runt här hemma och kollar över allt. Inget får glömmas. C är som en nervös höna som går runt i cirklar. Vi insåg snabbt att vi inte kommer kunna sova inatt så nu kör vi uppesittarkväll.
Och nu är det bara en timme och 15 minuter kvar. C fick nervösa infall så nu har jag virkat hans dreads i en timme...
Och till sist. Vi kommer sakna ihjäl oss efter den här underbaringen!
14-månadersbebisen som precis har vuxit i kläderna som jag köpte till Bosse när hon var 2.5 år...
Han som precis har lärt sig vad lampa är, men som har svårt att skilja på orden "lampa" och "pappa", till C:s stora förtret.
När vi kommer hem hoppas vi att han har lärt sig gå, det händer nog vilken dag som helst nu.
C och jag har gjort en liten video där C sjunger "I ett hus vid skogens slut" och gör alla rörelser till. Vi hoppas att mamman kommer visa den för lilla R då och då, så han kanske kommer ihåg åtminstone pappa...
Och så ett PS. Skriv inget på facebook om att vi är bortresta, så är ni gulliga. Här är okej, men inte där. Alla behöver ju inte veta allting alltid.
Okej. Vi ses i januari!
Nu är det (för) nära!
11 dagar kvar...
Mitt första visum kom på posten i måndags. Igår skickade jag iväg Chris till Stockholm för att fixa det andra. Tacka vet jag express fee, så han kom hem med visumet fixat och klart samma kväll.
Alla vaccinationer är i kroppen och väskorna är redo att bli packade. Nu är det på riktigt!
