Saker som gör mig lycklig del II
Jag känner mig väldigt glad och väldigt tacksam och även lite rörd över gårdagen. Att mamma kom ner, att jag fick så fina saker, att det blev en sån bra dag.
Det kan tyckas självklart att en förälder vill fira sitt barns 25-årsdag, men jag ser det inte så. Jag är väldigt tacksam för varje liten grattishälsning jag fick på facebook, sms, samtal i förrgår och igår. Jag är tacksam för alla presenter jag fick igår. För mig är det inte en självklarhet att få saker, trots att jag får presenter varje födelsedag och julafton.
Kanske är det för att (mina) födelsedagar inte betyder särskilt mycket för mig själv. Jag blir liksom överraskad varje år när hälsningar och presenter kommer.
Pappa och lillebror finns också med i firandet, men pappa är hemma i Småland och lillebror i Spanien. Får hitta på nåt med dem när vi är på samma plats nästa gång.
Annars är jag sjukt nyfiken på vad Lina har kokat ihop. Inte så konstigt med teasers som de här:
"Så först och främst Jenka! - Jag behöver en hemadress dit jag kan skicka ett paket på posten :) Hinner nog inte fram till din 25 års dag på fredag för jag har inte alla delar klara, men senast tisdag borde du ha det."
och
"Införskaffade det sista till Jenkas postpaket igår så nu är det bara att skicka iväg :)
Om du undrar varför det tog tid så är det för att det är många delar och alla har en tanke bakom..."
Och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med sommaren. Just nu är jag riktigt sugen på att vara i skogen i åtminstone ett par veckor. Borde röja bland mina grejer som står kvar där och så vill jag andas på landet-luft!
Nu ska jag ägna mig åt att försöka kartlägga 1-majdemonstrationerna, så jag vet var jag ska vara och hur dags jag ska vara där.
/J
Det kan tyckas självklart att en förälder vill fira sitt barns 25-årsdag, men jag ser det inte så. Jag är väldigt tacksam för varje liten grattishälsning jag fick på facebook, sms, samtal i förrgår och igår. Jag är tacksam för alla presenter jag fick igår. För mig är det inte en självklarhet att få saker, trots att jag får presenter varje födelsedag och julafton.
Kanske är det för att (mina) födelsedagar inte betyder särskilt mycket för mig själv. Jag blir liksom överraskad varje år när hälsningar och presenter kommer.
Pappa och lillebror finns också med i firandet, men pappa är hemma i Småland och lillebror i Spanien. Får hitta på nåt med dem när vi är på samma plats nästa gång.
Annars är jag sjukt nyfiken på vad Lina har kokat ihop. Inte så konstigt med teasers som de här:
"Så först och främst Jenka! - Jag behöver en hemadress dit jag kan skicka ett paket på posten :) Hinner nog inte fram till din 25 års dag på fredag för jag har inte alla delar klara, men senast tisdag borde du ha det."
och
"Införskaffade det sista till Jenkas postpaket igår så nu är det bara att skicka iväg :)
Om du undrar varför det tog tid så är det för att det är många delar och alla har en tanke bakom..."
Och jag vet fortfarande inte hur jag ska göra med sommaren. Just nu är jag riktigt sugen på att vara i skogen i åtminstone ett par veckor. Borde röja bland mina grejer som står kvar där och så vill jag andas på landet-luft!
Nu ska jag ägna mig åt att försöka kartlägga 1-majdemonstrationerna, så jag vet var jag ska vara och hur dags jag ska vara där.
/J
Saker som gör mig lycklig
Att mötas av den här synen när jag kommer hem. Jag slänger inte mina converse, det går inte. Tror faktiskt att mina allra första, ett par högskaftade röda, ligger hemma hos pappa. De är spruckna från ovansidan ner till sulan, men fina ändå. Kanske finns också mitt andra par, ett par högskaftade svarta där. Och jag minns när jag blev ägare till allihop.
De första röda hittade jag i Växjö när jag var 15. Jag hade ditills avverkat ett antal lågpriskopior på ett halvår och började lessna på kvaliteten. Hittade då de röda. Tror att de kostade 300 kronor, men jag fick rabatt för att det var en aning skillnad i färg mellan skorna. En riktigt bra dag.
De orange fick jag av pappa våren 2005, när jag gick i trean på gymnasiet. Egentligen köpte jag mina egna skor för mina egna pengar då, men min lillebror skulle få nya och jag följde med för att kolla utbudet. Pappa köpte skorna (och ett par i liknande modell fast Puma) till mig, jag var lyrisk.
De bruna köpte Johannes till mig i Kalmar, när det var rea på Scorett eller Bianco. Ta två betala för en. Han tog också bruna, det var en fin tid (fast jag betalade honom sen, bör påpekas).
De låga röda på bilden köpte jag efter en låång dags letande i Göteborg 2009.
De gula fick jag av mamma när hon kom hem från USA nu för ett par veckor sen.
De lila fick jag i födelsedagspresent av samma lilla mor idag. Även de köpta i USA.
Annars gick jag och fyllde år igår. Ett par timmar i skolan på förmiddagen, sen tog Elin och Emma med mig och Christin för solhäng med falafellunch på Möllevångstorget. Förtjusande eftermiddag!
Sen hem för middag tillsammans med mina kärestor. Det blev en lugn kväll eftersom vi skulle få besök idag.
Strax innan lunch idag kom mamma och B, med blommor och blader (och skor woho). Födelsedagsfikade och promenerade runt i stan tills storebror slutade jobba. Då åt vi middag på Vegegården. Nu har vi precis kommit hem och ska andas lite en stund. Kvällens festande blir inställt på grund av barnvaktsbrist...eller hur det nu var. Well well, nästa lördag kommer bli riktigt göddig, så jag får väl gå ut hårt då istället.
/J
De första röda hittade jag i Växjö när jag var 15. Jag hade ditills avverkat ett antal lågpriskopior på ett halvår och började lessna på kvaliteten. Hittade då de röda. Tror att de kostade 300 kronor, men jag fick rabatt för att det var en aning skillnad i färg mellan skorna. En riktigt bra dag.
De orange fick jag av pappa våren 2005, när jag gick i trean på gymnasiet. Egentligen köpte jag mina egna skor för mina egna pengar då, men min lillebror skulle få nya och jag följde med för att kolla utbudet. Pappa köpte skorna (och ett par i liknande modell fast Puma) till mig, jag var lyrisk.
De bruna köpte Johannes till mig i Kalmar, när det var rea på Scorett eller Bianco. Ta två betala för en. Han tog också bruna, det var en fin tid (fast jag betalade honom sen, bör påpekas).
De låga röda på bilden köpte jag efter en låång dags letande i Göteborg 2009.
De gula fick jag av mamma när hon kom hem från USA nu för ett par veckor sen.
De lila fick jag i födelsedagspresent av samma lilla mor idag. Även de köpta i USA.
Annars gick jag och fyllde år igår. Ett par timmar i skolan på förmiddagen, sen tog Elin och Emma med mig och Christin för solhäng med falafellunch på Möllevångstorget. Förtjusande eftermiddag!
Sen hem för middag tillsammans med mina kärestor. Det blev en lugn kväll eftersom vi skulle få besök idag.
Strax innan lunch idag kom mamma och B, med blommor och blader (och skor woho). Födelsedagsfikade och promenerade runt i stan tills storebror slutade jobba. Då åt vi middag på Vegegården. Nu har vi precis kommit hem och ska andas lite en stund. Kvällens festande blir inställt på grund av barnvaktsbrist...eller hur det nu var. Well well, nästa lördag kommer bli riktigt göddig, så jag får väl gå ut hårt då istället.
/J
1 kvar
Hemmadag. Riktigt gött. Sovmorgon hade gjort dagen perfekt, men riktigt gött är ju bra det också.
Lämnade skrotungen på förskolan, as usual. Gick bättre idag än igår.
Igår morse lämnade jag henne obevakad i två minuter och sen hittade jag henne i köket med en skyldig uppsyn, ett tomt saltkar i handen och ett halvt kilo salt i en prydlig hög på bänken. Det är sånt som gör mig lycklig kvart över sju på morgonen.
Men idag då. Det gick bra alltså. Jag gick hem och sov för en gångs skull. Jag tänker alltid att jag ska lämna henne (tar 3 min att gå till förskolan om hon får gå själv, 2 om jag bär henne) och sen gå hem och sova igen. Men väl hemma känns det på det där obehagligt vuxna sättet som att jag slösar bort halva dagen om jag sover en stund till.
Kanske är det nu det börjar. Morgonmänniskomentaliteten smyger sig på, är det första tecknet?
Min sista dag som 24 har jag inspirerats av Lina. Tog med mig Bosselini på en promenad till Astrid och aporna. Hade tänkt komma iväg tidigare och hinna med stadsbiblioteket också, men de 8 km till Astrid och hem igen räckte gott och väl. Både för mig och Bo.
Hon var nöjd med shoppingrundan i alla fall.
Lämnade skrotungen på förskolan, as usual. Gick bättre idag än igår.
Igår morse lämnade jag henne obevakad i två minuter och sen hittade jag henne i köket med en skyldig uppsyn, ett tomt saltkar i handen och ett halvt kilo salt i en prydlig hög på bänken. Det är sånt som gör mig lycklig kvart över sju på morgonen.
Men idag då. Det gick bra alltså. Jag gick hem och sov för en gångs skull. Jag tänker alltid att jag ska lämna henne (tar 3 min att gå till förskolan om hon får gå själv, 2 om jag bär henne) och sen gå hem och sova igen. Men väl hemma känns det på det där obehagligt vuxna sättet som att jag slösar bort halva dagen om jag sover en stund till.
Kanske är det nu det börjar. Morgonmänniskomentaliteten smyger sig på, är det första tecknet?
Min sista dag som 24 har jag inspirerats av Lina. Tog med mig Bosselini på en promenad till Astrid och aporna. Hade tänkt komma iväg tidigare och hinna med stadsbiblioteket också, men de 8 km till Astrid och hem igen räckte gott och väl. Både för mig och Bo.
Hon var nöjd med shoppingrundan i alla fall.
Köpte jamaicanskt te som jag ska testa om en stund. Och så vill jag ha ett par tusen så jag kan fixa den där tatueringen snart. Well well, har jag sagt att jag ska vänta tills efter sommaren så har jag. Det är ändå bäst så.
/J
/J
2 kvar
Bra dag idag! Trött som ett as i morse när jag skulle lämna Bosse, men det får ju gå det med. Sen hem, frukost i lugn och ro innan första föreläsningen på tredje och sista delkursen. Kändes lite vemodigt när klassen samlades igen. Sist vi sågs (för nästan två veckor sen) var alla gråbleka och trötta. Idag var de flesta solkyssta, som det så fint heter, och klädda i sommarklänning och shorts. Lite skolavslutningskänsla över det hela.
Till och med vår allra torraste föreläsare spexade till det idag, då vet man att nåt är förändrat.
Efter föreläsningen drog jag hem, hämtade Bosse och åt lunch. Sen en sväng till Möllan där jag mötte upp Emma och Elin som satt och i solen tillsammans med Andreas. Vi solade tills vi brände pannorna. Då satte vi oss utanför Glassfabriken och njöt av halvskuggan. Sen promenixade vi hem, Bo och jag.
Bra dag som sagt.
Till och med vår allra torraste föreläsare spexade till det idag, då vet man att nåt är förändrat.
Efter föreläsningen drog jag hem, hämtade Bosse och åt lunch. Sen en sväng till Möllan där jag mötte upp Emma och Elin som satt och i solen tillsammans med Andreas. Vi solade tills vi brände pannorna. Då satte vi oss utanför Glassfabriken och njöt av halvskuggan. Sen promenixade vi hem, Bo och jag.
Bra dag som sagt.
Påsk 2011
För en vecka det blev förra veckan!
Åkte spontant upp till Småland i onsdags, försökte skriva tenta hos pappa. På torsdagen kom Magnus och Bosse upp och hämtade mig för ett besök lite längre norrut.
Vi fick äran att låna Magnus systers lägenhet. Helt perfekt och jag kunde relativt ostört skriva tenta till 00:00.
På fredagen var det påskfrukost hos Magnus föräldrar, men först tog vi en nostalgisk rundtur i Västervik.
Min allra första egna adress
Och min första "egna" bostad. En studentfyra som jag delade med mitt veggogäng
Johan och Linda. Lägenheten där Martin bodde hos mig nästan alla vardagar,
innergården där han försökte lära mig åka bräda en vår.
Lägenheten som Magnus flyttade in i senare samma vår, när Linda hade flyttat.
En av de bästa somrarna.
Min andra lägenhet, som jag delade med Carro. Mycket hann hända under
den terminen vi bodde där.
Huset där jag bodde i på halvtid med Magnus för åtta år sen.
Min sista bostad i Västervik. Min alldeles alldeles egna lilla etta på 40 kvadrat.
Huset där grannen ovanpå slog ihjäl sin flickvän och där grannen till vänster fick
påhälsning av polisen via badrumsfönstret en gång.
Lägenheten där jag och Josse hängde gäng med Johan och Burre, med Thorén,
med Tobias och Vincent, med Bog och Prusse.
Där jag bodde när jag var tillsammans med Viktor.
Där Jens och hans vän väckte mig när de klättrade in via stuprören och balkongen
för att dricka öl en tisdagsnatt.
Åkte spontant upp till Småland i onsdags, försökte skriva tenta hos pappa. På torsdagen kom Magnus och Bosse upp och hämtade mig för ett besök lite längre norrut.
Vi fick äran att låna Magnus systers lägenhet. Helt perfekt och jag kunde relativt ostört skriva tenta till 00:00.
På fredagen var det påskfrukost hos Magnus föräldrar, men först tog vi en nostalgisk rundtur i Västervik.
Min allra första egna adress
Och min första "egna" bostad. En studentfyra som jag delade med mitt veggogäng
Johan och Linda. Lägenheten där Martin bodde hos mig nästan alla vardagar,
innergården där han försökte lära mig åka bräda en vår.
Lägenheten som Magnus flyttade in i senare samma vår, när Linda hade flyttat.
En av de bästa somrarna.
Min andra lägenhet, som jag delade med Carro. Mycket hann hända under
den terminen vi bodde där.
Huset där jag bodde i på halvtid med Magnus för åtta år sen.
Min sista bostad i Västervik. Min alldeles alldeles egna lilla etta på 40 kvadrat.
Huset där grannen ovanpå slog ihjäl sin flickvän och där grannen till vänster fick
påhälsning av polisen via badrumsfönstret en gång.
Lägenheten där jag och Josse hängde gäng med Johan och Burre, med Thorén,
med Tobias och Vincent, med Bog och Prusse.
Där jag bodde när jag var tillsammans med Viktor.
Där Jens och hans vän väckte mig när de klättrade in via stuprören och balkongen
för att dricka öl en tisdagsnatt.
Mycket grejer hände under mina tre år i viken. Det var där jag tillbringade mina sista tonår och där jag blev vuxen på många sätt. Det finns helt fantastiska minnen där, och en del som inte är så fantastiska.
För att göra rundturen komplett besökte jag Martin på vägen hem till Magnus föräldrar.
För att göra rundturen komplett besökte jag Martin på vägen hem till Magnus föräldrar.
Första besöket för Magnus där. Mitt tredje.
Senare på eftermiddagen åkte vi hem till Malmö igen, efter ett stopp hemma hos min far. Passade på att ta med lite av mina grejer som var kvar där och så hälsade vi på kossorna. "Buuu" ropade Bosse åt dem. De sprang därifrån så fort som kossor springer.
Senare på eftermiddagen åkte vi hem till Malmö igen, efter ett stopp hemma hos min far. Passade på att ta med lite av mina grejer som var kvar där och så hälsade vi på kossorna. "Buuu" ropade Bosse åt dem. De sprang därifrån så fort som kossor springer.
I lördags blev det fem kilometer i Bulltofta, igår ett besök på stranden utanför Smygehuk och idag shopping och pimpning av balkongen. Imorgon softar jag på min sista lediga dag. Fint så.
/J
/J
Vi försökte i alla fall
Vi anordnande en mini photo shoot här hemma. Det gick sådär...
Det var roligare att leka med "fonden" och skutta runt än att sitta stilla, såklart.
Men det tar på krafterna och till slut måste en bara lägga sig ner och vila. Gärna halvvägs utanför fonden (och under så kort stund att jag inte hann flytta fokuspunkten).
Vi gav upp sen och lagade mat istället. Bosselini ville gärna hjälpa till med salladen. Efter en stund kunde vi notera att det började saknas en del grönsaker...
Nu drar jag helt spontant till Småland för ett par dagar i skogen.
/J
Men det tar på krafterna och till slut måste en bara lägga sig ner och vila. Gärna halvvägs utanför fonden (och under så kort stund att jag inte hann flytta fokuspunkten).
Vi gav upp sen och lagade mat istället. Bosselini ville gärna hjälpa till med salladen. Efter en stund kunde vi notera att det började saknas en del grönsaker...
Nu drar jag helt spontant till Småland för ett par dagar i skogen.
/J
Skitdag
Fan. Jag sitter med tentaskiten och huvudet bultar. Jag. Kan. Inte. Fokusera.
Jag tänker att det egentligen är enkelt, det är bara att göra det. Sätt igång!
Men det går inte, tankarna är på annat håll. Gång på gång dras jag tillbaka till sidan som talar om för mig att du, Patrick, du är död. Du finns inte längre. Vilken larvig jävla grej! Klart du finns, hur skulle du inte kunna göra det?
Jag läser orden din mamma skriver, läser det dina syskon och vänner skriver. Det skär i mig.
Februari 2011. Ett telefonsamtal från min bror. Du finns inte mer.
Februari 2008. Ett mejl från en gemensam vän. Du finns inte mer. "Martin har tagit sitt liv"
Sjunde juni 2008
Jag har tänkt så mycket på dig den senaste tiden. Efter en lång tid av glada minnen slungades jag tillbaka till den där stora svarta sorgen som äter upp mig inifrån. Jag tänker fortfarande på dig varje dag och finner en sorts tröst i det. Men det är en märklig känsla att gå från en plats med idylliska minnesbilder till att få det där slaget i magen som säger att du är borta, du finns inte mer, du kommer aldrig tillbaka. Jag har trott att det sjönk in för längesen, att jag har förstått. Men i själva verket gömmer jag dem bara väl, alla känslor som jag inte kan hantera.
Jag tänker mycket på allt jag skulle vilja säga dig, men ord räcker egentligen inte till.
Det är samma tankar, samma känslor, samma drömmar en gång till.
Det är så jävla orättvist. Att de som förtjänar det minst ska må allra sämst. Fy fan.
Jag tänker att det egentligen är enkelt, det är bara att göra det. Sätt igång!
Men det går inte, tankarna är på annat håll. Gång på gång dras jag tillbaka till sidan som talar om för mig att du, Patrick, du är död. Du finns inte längre. Vilken larvig jävla grej! Klart du finns, hur skulle du inte kunna göra det?
Jag läser orden din mamma skriver, läser det dina syskon och vänner skriver. Det skär i mig.
Februari 2011. Ett telefonsamtal från min bror. Du finns inte mer.
Februari 2008. Ett mejl från en gemensam vän. Du finns inte mer. "Martin har tagit sitt liv"
Sjunde juni 2008
Jag har tänkt så mycket på dig den senaste tiden. Efter en lång tid av glada minnen slungades jag tillbaka till den där stora svarta sorgen som äter upp mig inifrån. Jag tänker fortfarande på dig varje dag och finner en sorts tröst i det. Men det är en märklig känsla att gå från en plats med idylliska minnesbilder till att få det där slaget i magen som säger att du är borta, du finns inte mer, du kommer aldrig tillbaka. Jag har trott att det sjönk in för längesen, att jag har förstått. Men i själva verket gömmer jag dem bara väl, alla känslor som jag inte kan hantera.
Jag tänker mycket på allt jag skulle vilja säga dig, men ord räcker egentligen inte till.
Det är samma tankar, samma känslor, samma drömmar en gång till.
Det är så jävla orättvist. Att de som förtjänar det minst ska må allra sämst. Fy fan.
Gäsp
Ny hemtenta ska skrivas. Jag säger åt mig själv att börja i tid den här gången, men än så länge händer inte mycket. Jag hatar, hatar, hatar hemtentor. Ge mig en salstenta och en vecka att plugga så är det bra sen. Jag orkar inte vara analytisk, orkar inte argumentera och referera. Får prestationsångest och tidsångest, blir helt paralyserad som nån slags spela död-strategi to make it go away, bara för att slippa skriva.
Annars händer det inte så mycket just nu. Råkade köpa garn för nästan 300 spänn idag. Vet inte vad som hände. Yarn frenzy kanske, vem vet...
Efter det åkte vi till Bulltofta och tog oss runt 5-kilometaren. Att uppmärkningen är så märklig och att vi gick fel orsakade ett stort mått av frustration hos oss båda och tog bort en del av glädjen i att vara där. Det blev nog sex kilometer allt som allt, men inte så mycket löpning som vi hade tänkt. Men nu tror vi att vi har koll på var banan börjar åtminstone, så nästa gång kanske. Det var skönt när vi var klara i alla fall, trots regnet som följde oss hela vägen runt.
Virkade en regnbåge när jag kom hem. Den blev inte så bågig som den skulle, så den blev ett hårband till Magnus istället. Imorgon gör jag ett nytt försök.
Nej just det, det var då jag skulle skriva 800 tecken om postkolonial feminism, kolonial diskurs och intersektionalitet. Ni hör ju, man får kräksmak i munnen.
Sen är det 800 tecken vardera för ytterligare tre frågor där sammanlagt nio begrepp ska redogöras för i en löpande analytisk text. Jag längtar.
Annars händer det inte så mycket just nu. Råkade köpa garn för nästan 300 spänn idag. Vet inte vad som hände. Yarn frenzy kanske, vem vet...
Efter det åkte vi till Bulltofta och tog oss runt 5-kilometaren. Att uppmärkningen är så märklig och att vi gick fel orsakade ett stort mått av frustration hos oss båda och tog bort en del av glädjen i att vara där. Det blev nog sex kilometer allt som allt, men inte så mycket löpning som vi hade tänkt. Men nu tror vi att vi har koll på var banan börjar åtminstone, så nästa gång kanske. Det var skönt när vi var klara i alla fall, trots regnet som följde oss hela vägen runt.
Virkade en regnbåge när jag kom hem. Den blev inte så bågig som den skulle, så den blev ett hårband till Magnus istället. Imorgon gör jag ett nytt försök.
Nej just det, det var då jag skulle skriva 800 tecken om postkolonial feminism, kolonial diskurs och intersektionalitet. Ni hör ju, man får kräksmak i munnen.
Sen är det 800 tecken vardera för ytterligare tre frågor där sammanlagt nio begrepp ska redogöras för i en löpande analytisk text. Jag längtar.
Jag har fått ett namn!
Fy fan vad det är tråkigt när det regnar hela tiden!
Idag var det gruppmöte hemma hos dearest Christin. Mycket förtjusande, som det oftast är när vi ses. Vi pratar alltid om en massa andra saker än det vi ska, så även idag.
Jag kanske på nåt sätt råkade vädra mina åsikter om en viss herre från Västervik. Som ni kanske förstår var dessa inte helt och hållet av positiv karaktär, även om jag såklart höll en viss nivå på det hela. Till slut frågade Elin vad han hette, jag svarade och hon brast ut i ett förvånat glädjetjut. Hon visste vem han var och samtalet kom under följande halvtimme att handla om gemensamma bekanta, som var fler än någon kunde ha anat. Mycket trevligt.
Annars har jag nu fått ett namn, det gläder mig.
Idag var det gruppmöte hemma hos dearest Christin. Mycket förtjusande, som det oftast är när vi ses. Vi pratar alltid om en massa andra saker än det vi ska, så även idag.
Jag kanske på nåt sätt råkade vädra mina åsikter om en viss herre från Västervik. Som ni kanske förstår var dessa inte helt och hållet av positiv karaktär, även om jag såklart höll en viss nivå på det hela. Till slut frågade Elin vad han hette, jag svarade och hon brast ut i ett förvånat glädjetjut. Hon visste vem han var och samtalet kom under följande halvtimme att handla om gemensamma bekanta, som var fler än någon kunde ha anat. Mycket trevligt.
Annars har jag nu fått ett namn, det gläder mig.
Kat: Lindex är min nya husgud! De har lärt mig så mycket som jag inte hade en aning om!
/J
/J
11 4 11
Nån dag förra veckan var jag och Bosselini på stan och kollade läget. Vi rekade inför inköpet av vår-/sommarskor. Hon skulle prompt prova alla converseliknande skor och var helt ointresserad av glittriga Hello Kittysar och murriga Cars-skor (thank god). Vi fick lite koll på utbudet och gick tillbaka tillsammans med Magnus i lördags för att kolla igen och kanske köpa ett par. Återigen skulle alla tygskor provas. De vi köpte hittades såklart bland pojkskorna. Fast ett plus i kanten ska de ha för att det var tydligare storleksuppdelning än könsdito, även om man märkte vilka skor som var ämnade för snopp- respektive snippbarn. Till exempel såg flickornas tygskor ut såhär, med en käck liten klack som man såklart har stor nytta av.
Vi köpte ju istället de här. Inga jobbiga skosnören för oss eller förskolepersonalen (åh vad man avskyr knytskor när man jobbar på förskola) och Bodil kan ta på och av sig dem själv.
Och när vi ändå fyndade flamingodraperier på Lagerhaus, fick Bosse välja ut en krok att ha i hallen så att hon kan hänga upp sin jacka själv. En liten elefant blev det. Svårt att se kanske, men huvudet sticker ut i 45 graders vinkel, så man kan hänga saker på snabeln också. Mycket behändigt.
Vi köpte ju istället de här. Inga jobbiga skosnören för oss eller förskolepersonalen (åh vad man avskyr knytskor när man jobbar på förskola) och Bodil kan ta på och av sig dem själv.
Och när vi ändå fyndade flamingodraperier på Lagerhaus, fick Bosse välja ut en krok att ha i hallen så att hon kan hänga upp sin jacka själv. En liten elefant blev det. Svårt att se kanske, men huvudet sticker ut i 45 graders vinkel, så man kan hänga saker på snabeln också. Mycket behändigt.
Kat: när Magnus diskuterade hårklippandet med mamman innan vi ändrade frisyren, så var hon helt med på det men lite orolig för vad personalen på förskolan skulle säga. Och de var ganska överens om att Bosses mor- och farföräldrar kommer ha åsikter om saken. Men man kan ju alltid betona att det är mer lättskött nu och hon slipper alla tovor som var som en boll i bakhuvudet varje morgon förut.
Annars är det väl bara att säga att allt hår ryker när det blir sommar, det är ju "såå skönt för små pojkar att slippa ha en massa hår när det är varmt ute" (har jag hört från flera föräldrar i Göteborg), så det borde ju vara samma för flickor eller? Det kanske till och med vore ett värre scenario för gamlingarna än den här frisyren.
Och for the record, så sa de ingenting på förskolan när jag lämnade henne i morse. Personalen och jag hade i och för sig viktigare saker att prata om, så det kanske var därför.
Tröjan är från H&M:s pojkavdelning, tänka sig :) Det enda hyfsat okej jag har hittat till barn där. Kollade hemsidan nu och det verkar som att den är på rea och bara finns i grönt där, men den finns säkert i butik om du väljer att avbryta bojkotten :)
Annars är det väl bara att säga att allt hår ryker när det blir sommar, det är ju "såå skönt för små pojkar att slippa ha en massa hår när det är varmt ute" (har jag hört från flera föräldrar i Göteborg), så det borde ju vara samma för flickor eller? Det kanske till och med vore ett värre scenario för gamlingarna än den här frisyren.
Och for the record, så sa de ingenting på förskolan när jag lämnade henne i morse. Personalen och jag hade i och för sig viktigare saker att prata om, så det kanske var därför.
Tröjan är från H&M:s pojkavdelning, tänka sig :) Det enda hyfsat okej jag har hittat till barn där. Kollade hemsidan nu och det verkar som att den är på rea och bara finns i grönt där, men den finns säkert i butik om du väljer att avbryta bojkotten :)
Tack för länken, ska nog våga mig på den där avokadosmoothien nån dag! Har du provat den?
/J
Friluftsdag
I morse fick Bosse ny frisyr som hon är mäkta stolt över. Nu se hon ut som far sin i huvet!
Som de hurtiga människor vi är så tog vi oss sen ut till motionsslingorna i norra delen av stan.
Nu är hon ingen Bosse längre, kanske mer Los Bo(ss)hemos? Och de där förbaskade skorna tar hon aldrig av sig.
Hon hittade flygfän och lyckan var gjord.
Sen presenterade hon 7 sätt att sitta i en barnvagn;
Sen presenterade hon 7 sätt att sitta i en barnvagn;
Lägg gärna märke till att hur antalet plagg hon har på sig sjunker under promenadens gång.
Det var galet varmt. Hon var tvungen att ha mössa ändå, fast den hamnade i gruset 23550 gånger.
Efter 7 kilometer och 3 illvrål åkte vi hem.
Väl hemma gjorde hon ytterligare en Magnus
Det var galet varmt. Hon var tvungen att ha mössa ändå, fast den hamnade i gruset 23550 gånger.
Efter 7 kilometer och 3 illvrål åkte vi hem.
Väl hemma gjorde hon ytterligare en Magnus
Och nu är det ny vecka på gång igen. Time flies!
Kat: nä det var inte avokadosmoothie, det var guacamole :) Vad skulle man ha i smoothien med avokado?
/J
Kat: nä det var inte avokadosmoothie, det var guacamole :) Vad skulle man ha i smoothien med avokado?
/J
Lördagsnöjen
Lilla familjen var ute och promenerade i tre timmar i eftermiddags. En sväng förbi Södervärn i förhoppningen att garnbutiken skulle vara öppen, men där gick vi bet.
Sen vidare utan direkt mål och vi hamnade på Triangeln, där vi kittade upp barnet för våren. Kaxigare unge i nya skor får man leta efter. Hon skulle ha på sig skorna och pilotbrillorna direkt och när jag hade tagit bilden fick varken jag eller Magnus sitta närmare än en meter på bänken. Little Miss Teenager.
Sen vidare utan direkt mål och vi hamnade på Triangeln, där vi kittade upp barnet för våren. Kaxigare unge i nya skor får man leta efter. Hon skulle ha på sig skorna och pilotbrillorna direkt och när jag hade tagit bilden fick varken jag eller Magnus sitta närmare än en meter på bänken. Little Miss Teenager.
Hon fick också den stora äran att få välja ut ett nytt duschdraperi. Kitschigt kan man väl säga att det blev.
Sen gick vi hem igen, men rastade barnet i lekparken först. Det är en ny strategi vi har; trötta ut barnet så mycket det går så kanske hon somnar i hyfsad tid på kvällen. Vi får väl se hur det går med den saken...
Annars är jag tröttare än normalt (för att vara jag, bör tilläggas) och därför vårkittade jag även mig själv.
Trevligt att jag blir trött av det jag är allergisk mot och trött som en biverkning av medicinen. Det är great!
/J
Annars är jag tröttare än normalt (för att vara jag, bör tilläggas) och därför vårkittade jag även mig själv.
Trevligt att jag blir trött av det jag är allergisk mot och trött som en biverkning av medicinen. Det är great!
/J
Bilder från ett sjunkande skepp
När man inte har något att skriva om kan man alltid visa ett par bilder.
Magnus gjorde om sitt rum till tv-spelrum igår
Projektor och strukturtapet don´t mix...
Sen lagade vi mat. Någon som vågar gissa vad? ;)
Jag virkade kanten på den tionde rutan. Bara 90 stycken kvar nu...
Jag gled runt i morgonrock och såg ut som den vrakspillra jag var...
Men vykortet från lilla mor i Amerikat livade upp!
(Att hon är hemma igen och köpte skor till mig i US of A är inte heller så dumt)
Magnus gjorde om sitt rum till tv-spelrum igår
Projektor och strukturtapet don´t mix...
Sen lagade vi mat. Någon som vågar gissa vad? ;)
Jag virkade kanten på den tionde rutan. Bara 90 stycken kvar nu...
Jag gled runt i morgonrock och såg ut som den vrakspillra jag var...
Men vykortet från lilla mor i Amerikat livade upp!
(Att hon är hemma igen och köpte skor till mig i US of A är inte heller så dumt)
Ja, det är väl ungefär så spännande mitt liv är just nu.
/J
/J
Bah
28 timmar i sträck satt jag med tentan (som jag kommer bli underkänd på woho), sen bröt jag ihop och gick och la mig. Vilade en halvtimme, helt omöjligt att somna. Typiskt. Somnade dock strax innan Magnus kom hem från jobbet och väsnades. Bara att gå upp igen.
"Struntade" i gruppmötet och föreläsningen, fanns inte en chans att jag hade fixat det. Koncentrerade mig istället på kvällens fotogöra. Hämtade kamera hos Liza, ett kärt återseende.
Passade på att fota lite i min brors replokal när jag ändå var med kamera.
"Struntade" i gruppmötet och föreläsningen, fanns inte en chans att jag hade fixat det. Koncentrerade mig istället på kvällens fotogöra. Hämtade kamera hos Liza, ett kärt återseende.
Passade på att fota lite i min brors replokal när jag ändå var med kamera.
Inget revolutionerande precis, men skönt att göra nånting kreativt. Sen är de rätt fantastiska, de där som är med i bandet, så man blir ju glad.
Vi pratade om min genuskurs och vi pratade om Patrick, som läste genusvetenskap i sin utbildning. Det är så omöjligt att en människa som är så mycket liv nu plötsligt är död.
Jag förstår det inte och jag tänker inte ens göra ett försök att förstå. Han finns i alla jag känner härnere och dyker upp i alla samtal. Under minnesstunden räknade min hjärna med att han skulle vara där bland alla ansikten, han var ju alltid med när de människorna var med. Det var så oerhört tungt att vara där, samtidigt som det kändes så långt borta. Som en sketch, "varför gör vi det här? Patrick är ju inte död?!".
Han är....var. Han var så otroligt mycket mer liv än någon annan jag känner. Malin påminde mig om det här klippet för ett par dagar sen. Finaste Patrick, inte alltid med världens mognaste humor kanske :) Men alltid med värme.
Vi pratade om min genuskurs och vi pratade om Patrick, som läste genusvetenskap i sin utbildning. Det är så omöjligt att en människa som är så mycket liv nu plötsligt är död.
Jag förstår det inte och jag tänker inte ens göra ett försök att förstå. Han finns i alla jag känner härnere och dyker upp i alla samtal. Under minnesstunden räknade min hjärna med att han skulle vara där bland alla ansikten, han var ju alltid med när de människorna var med. Det var så oerhört tungt att vara där, samtidigt som det kändes så långt borta. Som en sketch, "varför gör vi det här? Patrick är ju inte död?!".
Han är....var. Han var så otroligt mycket mer liv än någon annan jag känner. Malin påminde mig om det här klippet för ett par dagar sen. Finaste Patrick, inte alltid med världens mognaste humor kanske :) Men alltid med värme.
Crammed Tuesday
Hej. Jag gick upp 08:00 i morse och har suttit med Att bli respektabel sedan dess. Jag har nästan svarat på en (1) tentafråga idag. Kompis, det går bra nu!
Men jag får nog ändå vara nöjd, för när jag öppnade upp hemtentan som jag faktiskt påbörjade förra gången så insåg jag att den nya omformulerade queer-frågan och mitt svar på den gamla frågan är en perfect match. Vilket ger vid handen att jag har svarat på nästan två av sammanlagt fem frågor. Det blir en låååång natt.
Och imorgon blir det en fullproppad dag, en intressant mix helt klart. Jag kommer vara trött som ett as när jag kommer till Gäddan för gruppmöte vid 11:00. Sen ska vi vara där till klockan 17:00. Längsta dagen i genusminne! Efter det ska jag hem och vila inför beställningsfotojobbet klockan 20:00.
Trots att allt detta är min egen bristande planerings fel, så längtar jag ändå efter min helt lediga onsdag (då jag med stor sannolikhet har en massa litteratur att läsa, men det väljer jag i vanlig ordning att bortse från)!
Och jag har fått en ny facebookvän. Inte ny som i nyss tillagd, men ny som i att vi faktiskt pratar med varandra nu. Han är 19, det är gulligt. För övrigt samma person som skrev "Du verkar smart" istället för "hej", så som vi lite äldre människor gör. Björn ska enligt uppgift "fixa ihop oss" eftersom ålder tydligen inte spelar någon roll (inte min åsikt om saken heller, verkar det som). Det är också gulligt. Beror denna nya plötsliga om-snedfördelning i ålder på att jag smygande och omärkligt blivit tantsjuk eller har jag något särskilt som ungdomarna vill ha? Jag har ju hört att det är inne med yngre män och äldre kvinnor, så man kanske ska hoppa på trenden när man nu ändå har möjligheten. Eller vid närmare eftertanke kanske jag inte alls ska göra det.
Det är lite som med röda chinos, det där...
/J
Men jag får nog ändå vara nöjd, för när jag öppnade upp hemtentan som jag faktiskt påbörjade förra gången så insåg jag att den nya omformulerade queer-frågan och mitt svar på den gamla frågan är en perfect match. Vilket ger vid handen att jag har svarat på nästan två av sammanlagt fem frågor. Det blir en låååång natt.
Och imorgon blir det en fullproppad dag, en intressant mix helt klart. Jag kommer vara trött som ett as när jag kommer till Gäddan för gruppmöte vid 11:00. Sen ska vi vara där till klockan 17:00. Längsta dagen i genusminne! Efter det ska jag hem och vila inför beställningsfotojobbet klockan 20:00.
Trots att allt detta är min egen bristande planerings fel, så längtar jag ändå efter min helt lediga onsdag (då jag med stor sannolikhet har en massa litteratur att läsa, men det väljer jag i vanlig ordning att bortse från)!
Och jag har fått en ny facebookvän. Inte ny som i nyss tillagd, men ny som i att vi faktiskt pratar med varandra nu. Han är 19, det är gulligt. För övrigt samma person som skrev "Du verkar smart" istället för "hej", så som vi lite äldre människor gör. Björn ska enligt uppgift "fixa ihop oss" eftersom ålder tydligen inte spelar någon roll (inte min åsikt om saken heller, verkar det som). Det är också gulligt. Beror denna nya plötsliga om-snedfördelning i ålder på att jag smygande och omärkligt blivit tantsjuk eller har jag något särskilt som ungdomarna vill ha? Jag har ju hört att det är inne med yngre män och äldre kvinnor, så man kanske ska hoppa på trenden när man nu ändå har möjligheten. Eller vid närmare eftertanke kanske jag inte alls ska göra det.
Det är lite som med röda chinos, det där...
/J
2 april 2011
Igår inledde jag hemtenta-arbetet. Sedan dess har jag virkat 2 rutor, sökt 1,5 jobb och planerat en framtida film tillsammans med Madde (baserad på en imponerande tråkig film om en amerikansk soldat i Irak som blir levande begravd och som kämpar för att ta sig ut ur kistan. Ja och där har vi hela filmen).
Apropå filmen så blev jag sugen på att se Never let me go när Lina promotade den. Magnus talade då om för mig att vi redan har sett den. Bummer! Det är den om organdonationer, eller hur?
Istället började vi titta på Let me in, den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in. Varför jag ville se den är en mycket bra fråga. Jag förstod ingenting av den svenska filmen, läste sedan boken och såg filmen igen och visst då klarnade det, men jag gillade aldrig filmen. Vi såg kanske 10-15 minuter av den amerikanska, sen tittade vi på varandra och sa "sova istället kanske?". Jag sov som en spädgris och drömde om ett häftigt musikläger tillsammans med häftiga personer. Skönt med sovmorgon också.
Skitungen (sagt med kärlek, förstås) har varit här den här veckan och har vägrat sova på nätterna. Hon börjar nattas vid sju, somnar med en stor portion tur mellan tio och elva. Med två zombievuxna som får natta om henne 25 gånger som resultat. Sen är hon svintrött på morgonen och jag får väcka en sur unge strax innan åtta för att hinna lämna henne på förskolan och plugga lite innan jag åker till skolan. Otroligt uttröttande. Ska nog mejla Kat och be om råd.
Ja jag lämnar barnet på förskolan nästan varje morgon. För att Magnus ska få ut ett par tusenlappar till i lön varje månad. Pengar som jag också får användning för sen. Jag har dessutom varit en god extraförälder som hämtat henne innan klockan tre varje dag den här veckan (apropå den heta debatten om "tidig hämtning = bra förälder" som pågår just nu). Fast egentligen har det varit bättre för mig än för Bosse att hämta så tidigt. Jag fixar ett lätt mellanmål och så tar vi en långpromenad med vagnen. Jag får se mer av stan, bra motion och så lite sällskap. Win för mig.
Bosse får iofs också se stan, äta mellanmål i friska luften (oftast i lugn och ro på en bänk i en park, om nån undrar) och får ha en vuxen människa helt för sig själv i ett par timmar. Kanske lite win för henne också.
Nähä kanske skulle arbeta lite med den där tentan nu då...
/J
Apropå filmen så blev jag sugen på att se Never let me go när Lina promotade den. Magnus talade då om för mig att vi redan har sett den. Bummer! Det är den om organdonationer, eller hur?
Istället började vi titta på Let me in, den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in. Varför jag ville se den är en mycket bra fråga. Jag förstod ingenting av den svenska filmen, läste sedan boken och såg filmen igen och visst då klarnade det, men jag gillade aldrig filmen. Vi såg kanske 10-15 minuter av den amerikanska, sen tittade vi på varandra och sa "sova istället kanske?". Jag sov som en spädgris och drömde om ett häftigt musikläger tillsammans med häftiga personer. Skönt med sovmorgon också.
Skitungen (sagt med kärlek, förstås) har varit här den här veckan och har vägrat sova på nätterna. Hon börjar nattas vid sju, somnar med en stor portion tur mellan tio och elva. Med två zombievuxna som får natta om henne 25 gånger som resultat. Sen är hon svintrött på morgonen och jag får väcka en sur unge strax innan åtta för att hinna lämna henne på förskolan och plugga lite innan jag åker till skolan. Otroligt uttröttande. Ska nog mejla Kat och be om råd.
Ja jag lämnar barnet på förskolan nästan varje morgon. För att Magnus ska få ut ett par tusenlappar till i lön varje månad. Pengar som jag också får användning för sen. Jag har dessutom varit en god extraförälder som hämtat henne innan klockan tre varje dag den här veckan (apropå den heta debatten om "tidig hämtning = bra förälder" som pågår just nu). Fast egentligen har det varit bättre för mig än för Bosse att hämta så tidigt. Jag fixar ett lätt mellanmål och så tar vi en långpromenad med vagnen. Jag får se mer av stan, bra motion och så lite sällskap. Win för mig.
Bosse får iofs också se stan, äta mellanmål i friska luften (oftast i lugn och ro på en bänk i en park, om nån undrar) och får ha en vuxen människa helt för sig själv i ett par timmar. Kanske lite win för henne också.
Nähä kanske skulle arbeta lite med den där tentan nu då...
/J
