Oense
Katten är min ställföreträdande träningscoach nu när jag inte har Ida tillhands.
Jag tycker dock att han ser onödigt missnöjd ut efter 110 situps med katt...
(Nej, ingen är till sin fördel i den vinkeln, men det bjuder jag på)
(Nej, ingen är till sin fördel i den vinkeln, men det bjuder jag på)
Diskussion
Undrar vad som hände igår. Alla jag pratade med ställde frågan "var befinner du dig nu?". Exakt den frågan. Det var märkligt, men kändes ganska bra ändå. Och för er som inte hunnit fråga än så är jag hemma hos pappa i skogen. Funderar på vilken dag jag ska ta mig till Kalmar, jag borde styra upp mer.
Hur som helst.
Den senaste tiden har många diskussioner handlat om föräldraledighet. Jag är egentligen 100% för en delad föräldraledighet. Det vill säga hälften till partner 1, hälften till partner 2. Om man ska prata i termer av heterosexuella par med en mamma och en pappa så verkar det som att det är just de som är så fullständigt emot en delad föräldraledighet. Eller låt oss för enkelhetens skull tala om föräldraförsäkring.
Jag, och många med mig, fascineras av det faktum att så många pappor är så oumbärliga på sina arbeten så fort delad föräldraförsäkring kommer upp. De är plötsligt chefer, VD:ar, egna företagare, one of a kind i sin bransch. De kan omöjligt vara hemma med sina barn eftersom familjen då skulle svälta ihjäl, förlora sina hem och tvingas gå nakna.
I ärlighetens namn, hur många svenska kvinnor är idag helt och hållet beroende av sina män för sin försörjning?
Och om man nu har en man som tjänar bra pengar och man är en kvinna som tjänar lite eller inga pengar alls, vad gör man då om mannen skulle få sparken? Hur försörjer man då sitt barn?
Okej, jag är inte helt rabiat. Jag inser att det finns situationer där det faktiskt blir svårt att dela exakt lika. Men jag tror att det i huvudsak finns två orsaker till motståndet mot delad föräldraförsäkring.
1. Pappan vill inte vara hemma med sitt barn. Han lever kvar i något slags 50-talsideal där kvinnan sköter allt som har med hem och barn att göra.
2. Mamman låter inte pappan ta sitt ansvar. Hon ser sig själv som den bästa föräldern, den som känner barnet bäst och som vet hur barnet ska skötas. Hon litar inte på pappan och ger honom inte utrymme att lära sig alla aspekter av barnets skötsel och välmående. Då blir det ju väldigt enkelt att låta pappan sköta barnet en kväll ibland, se honom misslyckas med ett par moment och därefter konstatera att hon hade rätt. Eller?
I min värld är det en kombination av båda. Och jag håller med Lars Ohly när han drar paralleller mellan 100% mammaledighet och lägre lön för kvinnor.
Senast i helgen diskuterade jag och en person ett fall där mamman är någon slags chef, tjänar riktigt bra med pengar. Pappan är arbetslös. Ändå är det mamman som tar all föräldraledighet i det förhållandet. Där faller argumentet om att familjen förlorar pengar om pappan är hemma med barnen. Och jag vågar anta att det finns väldigt många andra familjer med likartad fördelning. Kom igen nu!
/J
Hur som helst.
Den senaste tiden har många diskussioner handlat om föräldraledighet. Jag är egentligen 100% för en delad föräldraledighet. Det vill säga hälften till partner 1, hälften till partner 2. Om man ska prata i termer av heterosexuella par med en mamma och en pappa så verkar det som att det är just de som är så fullständigt emot en delad föräldraledighet. Eller låt oss för enkelhetens skull tala om föräldraförsäkring.
Jag, och många med mig, fascineras av det faktum att så många pappor är så oumbärliga på sina arbeten så fort delad föräldraförsäkring kommer upp. De är plötsligt chefer, VD:ar, egna företagare, one of a kind i sin bransch. De kan omöjligt vara hemma med sina barn eftersom familjen då skulle svälta ihjäl, förlora sina hem och tvingas gå nakna.
I ärlighetens namn, hur många svenska kvinnor är idag helt och hållet beroende av sina män för sin försörjning?
Och om man nu har en man som tjänar bra pengar och man är en kvinna som tjänar lite eller inga pengar alls, vad gör man då om mannen skulle få sparken? Hur försörjer man då sitt barn?
Okej, jag är inte helt rabiat. Jag inser att det finns situationer där det faktiskt blir svårt att dela exakt lika. Men jag tror att det i huvudsak finns två orsaker till motståndet mot delad föräldraförsäkring.
1. Pappan vill inte vara hemma med sitt barn. Han lever kvar i något slags 50-talsideal där kvinnan sköter allt som har med hem och barn att göra.
2. Mamman låter inte pappan ta sitt ansvar. Hon ser sig själv som den bästa föräldern, den som känner barnet bäst och som vet hur barnet ska skötas. Hon litar inte på pappan och ger honom inte utrymme att lära sig alla aspekter av barnets skötsel och välmående. Då blir det ju väldigt enkelt att låta pappan sköta barnet en kväll ibland, se honom misslyckas med ett par moment och därefter konstatera att hon hade rätt. Eller?
I min värld är det en kombination av båda. Och jag håller med Lars Ohly när han drar paralleller mellan 100% mammaledighet och lägre lön för kvinnor.
Senast i helgen diskuterade jag och en person ett fall där mamman är någon slags chef, tjänar riktigt bra med pengar. Pappan är arbetslös. Ändå är det mamman som tar all föräldraledighet i det förhållandet. Där faller argumentet om att familjen förlorar pengar om pappan är hemma med barnen. Och jag vågar anta att det finns väldigt många andra familjer med likartad fördelning. Kom igen nu!
/J
Helgen i bilder
I torsdags lämnade jag väst för öst. Hann i princip bara sova och packa innan jag lämnade söder för...nåja kanske inte norr, men i alla fall något längre norrut.
Efter en bussresa på 5 timmar var jag framme och irrade omkring för att hitta helgens värd. Efter många om och men fann vi varandra vid ringen (spottringen?).
Inte på centralen, men en dålig mobilbild är det.
Sen hem med bagaget innan helgen tog sin början på riktigt. Vi inledde med falafel på en uteservering, lite catching up och sen förflyttade vi oss in i värme.
Vi spelade biljard i flera timmar och jag visade mig vara en riktig stjärna på det!
Många glas öl senare återvände vi hem till Skanstull.
På lördagen gjorde vi gemensam sak med Ritva. Bakfylla och seghet var orden för dagen.
I kvällningen tog vi oss i kragen, köpte lite wienernougat och åkte buss till Lilla Essingen.
Från vänster: Johanna, Caroline, Frida, Ellinore och Carolina.
Med reservation för felstavningar.
Halvfärdig och helfärdig men ännu inte ugnsomhändertagen
veganlasagne from heaven!
Efter en bussresa på 5 timmar var jag framme och irrade omkring för att hitta helgens värd. Efter många om och men fann vi varandra vid ringen (spottringen?).
Inte på centralen, men en dålig mobilbild är det.
Sen hem med bagaget innan helgen tog sin början på riktigt. Vi inledde med falafel på en uteservering, lite catching up och sen förflyttade vi oss in i värme.
Vi spelade biljard i flera timmar och jag visade mig vara en riktig stjärna på det!
Många glas öl senare återvände vi hem till Skanstull.
På lördagen gjorde vi gemensam sak med Ritva. Bakfylla och seghet var orden för dagen.
I kvällningen tog vi oss i kragen, köpte lite wienernougat och åkte buss till Lilla Essingen.
Från vänster: Johanna, Caroline, Frida, Ellinore och Carolina.
Med reservation för felstavningar.
Vi var fortfarande sega så det bestämdes att vi efter förfesten skulle hem till Söder igen. Men Carolina tog med oss till superfancy innestället. Vi satt där i en halvtimme innan vi insåg att kvällen inte blev bättre än så. Så en promenad hem blev det.
På söndagen vaknade jag ensam då värden var på jobbet. Hon kom hem på eftermiddagen och vi tog oss till Kulturhuset. Därefter lite topshopping och sen hem igen. Tanken var utgång på kvällen, men segheten satt kvar som klister på oss. Därför blev det istället matlagning.
På söndagen vaknade jag ensam då värden var på jobbet. Hon kom hem på eftermiddagen och vi tog oss till Kulturhuset. Därefter lite topshopping och sen hem igen. Tanken var utgång på kvällen, men segheten satt kvar som klister på oss. Därför blev det istället matlagning.
Halvfärdig och helfärdig men ännu inte ugnsomhändertagen
veganlasagne from heaven!
Efter maten drog vi på oss jackorna för en promenad mot biosalongen och I rymden finns inga känslor. Det var så mycket feel good en feel good-film kan åstadkomma. Jag vet inte om det var sällskapet eller filmen i sig eller en kombination men jag var rätt lycklig efteråt.
På söndagen hälsoshoppade vi på Gryningen och tog en sväng på Beyond Retro innan jag klev ombord på bussen mot Oskarshamn. Satt och trängdes med en heting till karl. Sjukt fin. Och trevlig också. Eureka!
Tack världens bästa Johanna för en av årets Topp 3-helger! Tror inte att nånting kunde ha blivit bättre än det blev!
/J
På söndagen hälsoshoppade vi på Gryningen och tog en sväng på Beyond Retro innan jag klev ombord på bussen mot Oskarshamn. Satt och trängdes med en heting till karl. Sjukt fin. Och trevlig också. Eureka!
Tack världens bästa Johanna för en av årets Topp 3-helger! Tror inte att nånting kunde ha blivit bättre än det blev!
/J
Tröttsamt
Har tagit mig igenom veckans enda arbetsdag idag. Det var intressant. Jag fick skit av en ordinarie för att jag inte var tillräckligt aktiv, trots att hon lämnat mig ensam med 10 ungar, varav en har grava lydnadsproblem (på riktigt alltså, det barnet behöver en hel pedagog för sig själv hela tiden för att inte ställa till med för mycket). Jag försökte styra upp leken så att ingen slog ihjäl någon annan (tro mig när jag säger att risken för detta var överhängande större delen av tiden). Olydnadsbarnet slog sig och sökte tröst hos den ordinarie. Hon tog hand om honom och jag kunde andas ut ett tag. Trodde jag. Istället fick jag skit.
Jag blev sur och tänkte i vanlig ordning på hur jag skulle beklaga mig för Ida när jag kom hem. Sen tänkte jag om och insåg att jag bara inte pallar mer.
Så jag förklarade läget för den ordinarie. Då blev det genast annat ljud i skällan.
Nu menade hon istället att jag borde vara mer aktiv på så sätt att jag skulle ta ett övergripande ansvar eftersom den andra vikarien gjorde sin första dag där och inte hade koll på nånting. Jomenvisst.
Jag kan tacka förra veckans vikariat för oviljan att ta mer skit. Jag är så trött på det här jobbet och att alltid alltid vara längst ner i hierarkin. Jag har 230 högskolepoäng i samhällsvetenskapliga ämnen, fick 1.5 på senaste högskoleprovet trots noll förberedelse och jag har en sjujävla allmänbildning. Det är inte skryt, det är sanning.
Det är ett sånt vidrigt slöseri med kompetens att behandla mig som en jävla fårhund.
Dagen var överlag kaosartad, men A, 4 år lyckas alltid göra mig glad.
Idag kom hon till mig med ett litet stycke blått papper, på vilket hon hade klistrat träpinnar målade i olika färger samt glittrande bokstäver.
- Det här är en Televinken-teckning till min storebror. Så himla festligt!
Man måste ha varit där för att förstå exakt hur roligt det var, men tänk er en lillgammal 4-åring med ovanligt välutvecklat språk som säger ovanstående helt gravallvarligt och samtidigt tittar på sin teckning med en min som man vanligen ser hos en konstkännare.
Well well. Imorgon åker jag hem på blixtvisit i Småland, för att sedan tillbringa helgen på annan ort och sedan åka tillbaka till Småland för en hel veckas vistelse där. Jag tror att jag och mina husvärdar är rörande överens om att det ska bli skönt!
/J
Jag blev sur och tänkte i vanlig ordning på hur jag skulle beklaga mig för Ida när jag kom hem. Sen tänkte jag om och insåg att jag bara inte pallar mer.
Så jag förklarade läget för den ordinarie. Då blev det genast annat ljud i skällan.
Nu menade hon istället att jag borde vara mer aktiv på så sätt att jag skulle ta ett övergripande ansvar eftersom den andra vikarien gjorde sin första dag där och inte hade koll på nånting. Jomenvisst.
Jag kan tacka förra veckans vikariat för oviljan att ta mer skit. Jag är så trött på det här jobbet och att alltid alltid vara längst ner i hierarkin. Jag har 230 högskolepoäng i samhällsvetenskapliga ämnen, fick 1.5 på senaste högskoleprovet trots noll förberedelse och jag har en sjujävla allmänbildning. Det är inte skryt, det är sanning.
Det är ett sånt vidrigt slöseri med kompetens att behandla mig som en jävla fårhund.
Dagen var överlag kaosartad, men A, 4 år lyckas alltid göra mig glad.
Idag kom hon till mig med ett litet stycke blått papper, på vilket hon hade klistrat träpinnar målade i olika färger samt glittrande bokstäver.
- Det här är en Televinken-teckning till min storebror. Så himla festligt!
Man måste ha varit där för att förstå exakt hur roligt det var, men tänk er en lillgammal 4-åring med ovanligt välutvecklat språk som säger ovanstående helt gravallvarligt och samtidigt tittar på sin teckning med en min som man vanligen ser hos en konstkännare.
Well well. Imorgon åker jag hem på blixtvisit i Småland, för att sedan tillbringa helgen på annan ort och sedan åka tillbaka till Småland för en hel veckas vistelse där. Jag tror att jag och mina husvärdar är rörande överens om att det ska bli skönt!
/J
Om det uppenbara
Skrivlusten vill helt enkelt inte infinna sig just nu, så då får det bli lite sporadiska inlägg.
Först av allt vill jag tacka dem som har hört av sig efter mitt förra inlägg, det gör mig rörd. Ni har mitt fulla förtroende och min lojalitet.
Sedan är det väl oundvikligt att valet förs på tal.
Jag hoppades in i det sista igår. Jag och Ida röstade i fredags. Att rösta rödgrönt var inget svårt val för någon av oss. Sedan följde jag valvakan fram till halv två inatt, då SVT tackade för sig. Resultatet: 5,7% av rösterna till Sverigedemokraterna som ger dem 20 mandat i riksdagen. Det kommer bli en intressant och nervös höst politiskt sett.
Det gör mig förbannad att se att folk tänker så kortsiktigt. Ja, man får vara missnöjd med invandringspolitiken, integrationspolitiken och äldrepolitiken. Man får vilja göra något åt saken.
Men det är aldrig någonsin okej att vara rasist, främlingsfientlig eller nazist.
Att Nationalsocialistisk Front, ett öppet nazistiskt parti som i ett försök att dölja sitt förflutna bytte namn till Svenskarnas Parti 2008, fick mandat i kommunfullmäktige i Grästorp får mig att vilja gråta.
Det har gjorts många misstag av de svenska medierna under den här valkampanjen. Allianssympatierna slår igenom på många håll, Sahlin får personligen bära ansvaret för allt som gått fel på den rödgröna sidan.
Men det jag mest av allt retar mig på är hur lite utrymme Sverigedemokraterna tillåtits få i debatterna. Om Åkesson fått komma in, om frågorna ställts hade folk kanske insett hur ogenomtänkt och enkelspårig partiets politik är. Kanske. Åkesson är trots allt en skrämmande bra retoriker såhär långt och om de andra partierna vägrar ta debatten är risken stor att Sverigedemokraternas stöd bland befolkningen växer. Det är ju gårdagens valresultat ett obehagligt tydligt tecken på.
Där har ni min åsikt, av ren nyfikenhet uppmanar jag er som tycker annorlunda att kommentera detta.
När jag vaknade idag kände jag mig lätt uppgiven, vad fan gör man nu?
Ett samtal med Lina (som i mångt och mycket är överens med mig, även om vi inte röstar likadant) kickade igång mig ordentligt och jag var riktigt uppe i varv efteråt. Jag ringde pappa som först ville få det att låta som att han hade röstat på SD. Jag höll ett långt anförande om idiotin i detta innan han fick chans att förklara att han inte har röstat på SD, han ville bara se hur jag skulle reagera. Som att han inte kunde förutse det. Efter detta följde en diskussion om miljö- och trafikpolitik innan samtalet avslutades. Det var en fin stund.
Nu ska jag kanalisera all upprördhet på något konkret projekt. Packa kanske...
/J
Först av allt vill jag tacka dem som har hört av sig efter mitt förra inlägg, det gör mig rörd. Ni har mitt fulla förtroende och min lojalitet.
Sedan är det väl oundvikligt att valet förs på tal.
Jag hoppades in i det sista igår. Jag och Ida röstade i fredags. Att rösta rödgrönt var inget svårt val för någon av oss. Sedan följde jag valvakan fram till halv två inatt, då SVT tackade för sig. Resultatet: 5,7% av rösterna till Sverigedemokraterna som ger dem 20 mandat i riksdagen. Det kommer bli en intressant och nervös höst politiskt sett.
Det gör mig förbannad att se att folk tänker så kortsiktigt. Ja, man får vara missnöjd med invandringspolitiken, integrationspolitiken och äldrepolitiken. Man får vilja göra något åt saken.
Men det är aldrig någonsin okej att vara rasist, främlingsfientlig eller nazist.
Att Nationalsocialistisk Front, ett öppet nazistiskt parti som i ett försök att dölja sitt förflutna bytte namn till Svenskarnas Parti 2008, fick mandat i kommunfullmäktige i Grästorp får mig att vilja gråta.
Det har gjorts många misstag av de svenska medierna under den här valkampanjen. Allianssympatierna slår igenom på många håll, Sahlin får personligen bära ansvaret för allt som gått fel på den rödgröna sidan.
Men det jag mest av allt retar mig på är hur lite utrymme Sverigedemokraterna tillåtits få i debatterna. Om Åkesson fått komma in, om frågorna ställts hade folk kanske insett hur ogenomtänkt och enkelspårig partiets politik är. Kanske. Åkesson är trots allt en skrämmande bra retoriker såhär långt och om de andra partierna vägrar ta debatten är risken stor att Sverigedemokraternas stöd bland befolkningen växer. Det är ju gårdagens valresultat ett obehagligt tydligt tecken på.
Där har ni min åsikt, av ren nyfikenhet uppmanar jag er som tycker annorlunda att kommentera detta.
När jag vaknade idag kände jag mig lätt uppgiven, vad fan gör man nu?
Ett samtal med Lina (som i mångt och mycket är överens med mig, även om vi inte röstar likadant) kickade igång mig ordentligt och jag var riktigt uppe i varv efteråt. Jag ringde pappa som först ville få det att låta som att han hade röstat på SD. Jag höll ett långt anförande om idiotin i detta innan han fick chans att förklara att han inte har röstat på SD, han ville bara se hur jag skulle reagera. Som att han inte kunde förutse det. Efter detta följde en diskussion om miljö- och trafikpolitik innan samtalet avslutades. Det var en fin stund.
Nu ska jag kanalisera all upprördhet på något konkret projekt. Packa kanske...
/J
Krönet
En märklig vecka på många sätt.
Folk ur mitt förflutna har plötsligt hört av sig, med ett antal riktigt fina samtal som resultat.
Inatt ringde en gammal vän som var på väg hem från en fest. Det är nog fem år sen vi pratade senast och hans röst lät inte alls som jag mindes den. Jag svarar ju som bekant aldrig i telefon annars, men gjorde av nyfikenhet ett undantag för honom.
En annan gammal vän har bjudit ner mig till Malmö och jag ska nog försöka träffa honom nästa gång jag åker till brorsan.
Och en tredje gammal vän ska jag träffa om ett par veckor. En fjärde träffar jag om tre veckor. Det rör på sig.
På andra områden står det däremot frustrerande stilla. Jag vet att jag har stor möjlighet att själv få det att röra på sig, men någonstans tar energin slut.
Tragiken är också i högsta grad närvarande. En gymnasieklasskompis miste sin dotter i samband med förlossningen för ett par dagar sen. En högstadieklasskompis dog efter en olycka på jobbet igår.
Man tänker på det och känner sig ganska liten.
/J
Folk ur mitt förflutna har plötsligt hört av sig, med ett antal riktigt fina samtal som resultat.
Inatt ringde en gammal vän som var på väg hem från en fest. Det är nog fem år sen vi pratade senast och hans röst lät inte alls som jag mindes den. Jag svarar ju som bekant aldrig i telefon annars, men gjorde av nyfikenhet ett undantag för honom.
En annan gammal vän har bjudit ner mig till Malmö och jag ska nog försöka träffa honom nästa gång jag åker till brorsan.
Och en tredje gammal vän ska jag träffa om ett par veckor. En fjärde träffar jag om tre veckor. Det rör på sig.
På andra områden står det däremot frustrerande stilla. Jag vet att jag har stor möjlighet att själv få det att röra på sig, men någonstans tar energin slut.
Tragiken är också i högsta grad närvarande. En gymnasieklasskompis miste sin dotter i samband med förlossningen för ett par dagar sen. En högstadieklasskompis dog efter en olycka på jobbet igår.
Man tänker på det och känner sig ganska liten.
/J
Sliter hund
Jag är så sliten efter de långa jobbdagarna att jag var tvungen att ta ledigt i onsdags för att kunna hålla mig upprätt på jobbet i torsdags. Ja det kan ju hända att jag är lite lat och bortskämd, men 1 timmes bilfärd + 9 timmar i sträck i liten lokal med 20 sexåringar + en timmes bilfärd hem igen tär som fan, helt obeskrivligt.
Jobbet igår var helt okej, jag och nya killen kommer rätt bra överens. Känns gött att jag inte är "sist in" där längre, även om jag fortfarande "bara är vikarie".
Jag var ledig även idag, hade storslagna helgplaner men ändrade om till en luuugn helg i Borås. Var dock inne i stan och hängde med Kat och Maj-Linn under större delen av eftermiddagen. Behöver väl inte säga att det var uppskattat.
Nu har jag lägenheten i Borås för mig själv och även om jag gillar de som bor här så är det skönt att vara ensam efter intensivt jobb och ständigt umgänge med folk när man är hemma (det vill säga både här i Borås och inne i stan när jag bor där).
Annars har det varit en fin vecka. Fått lite kärlek av Johanna, en vänförfrågan från en bästa vän ur det förflutna, lite bekräftelse från oväntat håll och så Eriks ständigt lyssnande öra.
Lina my darling, jag har ingen som helst aning om när jag kommer hem. Det enda jag vet just nu är att jag ska vara hemma helgen kring 2 oktober. Kanske kommer hem redan helgen innan, kanske inte. Kanske är hemma veckan efter, kanske inte. Ingen vet :) Men jag lovar att du är den första jag ska prata med när jag vet!
/J
Jobbet igår var helt okej, jag och nya killen kommer rätt bra överens. Känns gött att jag inte är "sist in" där längre, även om jag fortfarande "bara är vikarie".
Jag var ledig även idag, hade storslagna helgplaner men ändrade om till en luuugn helg i Borås. Var dock inne i stan och hängde med Kat och Maj-Linn under större delen av eftermiddagen. Behöver väl inte säga att det var uppskattat.
Nu har jag lägenheten i Borås för mig själv och även om jag gillar de som bor här så är det skönt att vara ensam efter intensivt jobb och ständigt umgänge med folk när man är hemma (det vill säga både här i Borås och inne i stan när jag bor där).
Annars har det varit en fin vecka. Fått lite kärlek av Johanna, en vänförfrågan från en bästa vän ur det förflutna, lite bekräftelse från oväntat håll och så Eriks ständigt lyssnande öra.
Lina my darling, jag har ingen som helst aning om när jag kommer hem. Det enda jag vet just nu är att jag ska vara hemma helgen kring 2 oktober. Kanske kommer hem redan helgen innan, kanske inte. Kanske är hemma veckan efter, kanske inte. Ingen vet :) Men jag lovar att du är den första jag ska prata med när jag vet!
/J
Lina
Roligt ändå att jag har tänkt på Lina hela tiden sen jag kom hit och grämt mig över att vi missade fikan sist jag var hemma och så har jag fått ett helt inlägg bara till mig.
Så som svar på hennes frågor:
-just nu är jag i Borås. Eller ja oftast i Göteborg då.
-jag försöker jobba
-ingen vet när jag kommer hem. Kanske nästa helg, kanske helgen efter det. Kanske inte förrän månadsskiftet. Så ser det ut.
Men jag tycker Lina ska tänka på att jag saknar vårt fikahäng och att jag SKA träffa henne när jag väl kommer hem.
Så som svar på hennes frågor:
-just nu är jag i Borås. Eller ja oftast i Göteborg då.
-jag försöker jobba
-ingen vet när jag kommer hem. Kanske nästa helg, kanske helgen efter det. Kanske inte förrän månadsskiftet. Så ser det ut.
Men jag tycker Lina ska tänka på att jag saknar vårt fikahäng och att jag SKA träffa henne när jag väl kommer hem.
Lååååångt
Jösses vilken arbetsvecka. Har jobbat 40 timmar, vilket låter helt normalt men är mer än heltid på mitt jobb och bra mycket mer än jag har jobbat på över ett år.
Men satan vilket strul det har varit! Den vanliga gångordningen ser ut ungefär såhär:
-bemanningen skickar sms med erbjudande om jobb
-jag svarar ja eller nej på detta
-vid "ja" svarar bemanningen med ett nytt sms, "du har blivit bokad för..." eller "passet gick till någon annan"
-får jag jobbet så går jag och jobbar
Låter simpelt och bra. Notera att inga jobb bokas direkt mellan mig och arbetsplatsen, allt går via bemanningen (har provat att skita i dem och de blev skitsura, aj aj).
I måndags när jag jobbade på mitt vanliga ställe fick jag sms från bemanningen; "du har blivit bokad för *nytt ställe* på fredag". Jaha tänkte jag. Det har jag inte fått någon förfrågan om. Jag ringde upp dem och förklarade, de ville skylla det på mig. Tack. Sen tog de bort mig från passet efter att jag bett om det.
Sen ångrade jag mig och ringde således upp bemanningen igen och frågade om det borttagna passet fanns kvar och det gjorde det. Hon sa då att det var hon som gjort fel och bad om ursäkt. Tack.
På vägen hem från jobbet ringde de direkt från arbetsplatsen och undrade om jag kunde jobba hos dem även på tisdagen. Jag sa ja och hon skulle fixa det med bemanningen.
På tisdagsmorgonen hade jag inte fått förfrågan från bemanningen så jag kollade igenom gamla sms från dem och såg att de hade skickat en förrfrågan för jobb på annat ställe och jag hade svarat ja, men inte fått bokningsbekräftelse. Jag satte mig i bilen och körde från Borås till Göteborg. På vägen ringde jag bemanningen som sa att jag var bokad på det jag (inte) hade fått sms om. Hon bad om ursäkt för utebliven bekräftelse.
Jag jobbade på nya stället och fick under dagen ungefär 5 samtal från stället jag brukar jobba på (och som inte får ringa direkt till mig egentligen). De ville att jag skulle jobba 12-17 hos dem på onsdagen. Jag sa ja och hon skulle fixa det med bemanningen. Sen ville hon ha mig där 9-17. Sen missade jag några samtal eftersom jag faktiskt arbetade där jag var.
Ringde upp dem när jag slutat och då hade hon som ringde gått hem. De andra var förvirrade men sa att jag var uppskriven för jobb 8-17 på onsdagen. Woho tänkte jag och åkte hem och sov.
Var på plats vid 8 på onsdagen och jobbade till 17. Man är skapligt borta i huvudet efter en sån dag.
Jag var bokad för jobb 7.30-14 hos dem på torsdagen och då skulle all ordinarie personal på studieresa så vi skulle bara vara vikarier där. De undrade om jag kunde tänka mig att ta det övergripande ansvaret för stället på torsdagen vilket jag sa ja till. Vi gick igenom rutinerna och då såg jag av en slump att jag var bokad för 7.30-16.
Fan vad fint tänkte jag och fick ställa in mina planer för den eftermiddagen också.
Kom dit 7.30 på torsdagen och jobbade någon timme innan en störd vikarie kom dit och rörde till allt. Hon skulle bestämma ALLT, fattade skitkonstiga beslut och gapade som fan. Hälften av min arbetsenergi gick åt till att hålla reda på henne. Det bästa av allt var att hon skulle vara på samma ställe som jag även igår. Satan så glad jag blev när jag fick höra det!
Igår jobbade jag på det nya stället. Det var helt okej, men jag gillar mitt gamla vanliga ställe med sina gamla vanliga rutiner :)
Freaky vikarien var på en annan avdelning, tack och lov, så vi möttes bara ute på gården och då var hon himla ödmjuk, kramades och höll på. Tror att hon blev lite maktgalen i torsdags när ingen ordinarie var där.
Sen åkte jag till Ida och Matte i Borås (fast de var i Falkenberg, så jag hade lägenheten för mig själv). Fick fina erbjudanden från Erik (som var i Göteborg) som jag tackade nej till eftersom jag var en zombie. Har haft ett snitt på 5 timmars sömn uppdelat i en miljon bitar/natt sen jag kom hem från Nyköping. Så jag gick och la mig vid nio igår kväll och sov oavbrutet i 14 timmar. Helt sinnessjukt!
Idag har jag haft vansinnigt mycket energi och lyckades få till ett hyfsat styrketräningspass. Nu väntar jag in mina värdar som kommer om en halvtimme.
Trevlig helg på er!
/J
Men satan vilket strul det har varit! Den vanliga gångordningen ser ut ungefär såhär:
-bemanningen skickar sms med erbjudande om jobb
-jag svarar ja eller nej på detta
-vid "ja" svarar bemanningen med ett nytt sms, "du har blivit bokad för..." eller "passet gick till någon annan"
-får jag jobbet så går jag och jobbar
Låter simpelt och bra. Notera att inga jobb bokas direkt mellan mig och arbetsplatsen, allt går via bemanningen (har provat att skita i dem och de blev skitsura, aj aj).
I måndags när jag jobbade på mitt vanliga ställe fick jag sms från bemanningen; "du har blivit bokad för *nytt ställe* på fredag". Jaha tänkte jag. Det har jag inte fått någon förfrågan om. Jag ringde upp dem och förklarade, de ville skylla det på mig. Tack. Sen tog de bort mig från passet efter att jag bett om det.
Sen ångrade jag mig och ringde således upp bemanningen igen och frågade om det borttagna passet fanns kvar och det gjorde det. Hon sa då att det var hon som gjort fel och bad om ursäkt. Tack.
På vägen hem från jobbet ringde de direkt från arbetsplatsen och undrade om jag kunde jobba hos dem även på tisdagen. Jag sa ja och hon skulle fixa det med bemanningen.
På tisdagsmorgonen hade jag inte fått förfrågan från bemanningen så jag kollade igenom gamla sms från dem och såg att de hade skickat en förrfrågan för jobb på annat ställe och jag hade svarat ja, men inte fått bokningsbekräftelse. Jag satte mig i bilen och körde från Borås till Göteborg. På vägen ringde jag bemanningen som sa att jag var bokad på det jag (inte) hade fått sms om. Hon bad om ursäkt för utebliven bekräftelse.
Jag jobbade på nya stället och fick under dagen ungefär 5 samtal från stället jag brukar jobba på (och som inte får ringa direkt till mig egentligen). De ville att jag skulle jobba 12-17 hos dem på onsdagen. Jag sa ja och hon skulle fixa det med bemanningen. Sen ville hon ha mig där 9-17. Sen missade jag några samtal eftersom jag faktiskt arbetade där jag var.
Ringde upp dem när jag slutat och då hade hon som ringde gått hem. De andra var förvirrade men sa att jag var uppskriven för jobb 8-17 på onsdagen. Woho tänkte jag och åkte hem och sov.
Var på plats vid 8 på onsdagen och jobbade till 17. Man är skapligt borta i huvudet efter en sån dag.
Jag var bokad för jobb 7.30-14 hos dem på torsdagen och då skulle all ordinarie personal på studieresa så vi skulle bara vara vikarier där. De undrade om jag kunde tänka mig att ta det övergripande ansvaret för stället på torsdagen vilket jag sa ja till. Vi gick igenom rutinerna och då såg jag av en slump att jag var bokad för 7.30-16.
Fan vad fint tänkte jag och fick ställa in mina planer för den eftermiddagen också.
Kom dit 7.30 på torsdagen och jobbade någon timme innan en störd vikarie kom dit och rörde till allt. Hon skulle bestämma ALLT, fattade skitkonstiga beslut och gapade som fan. Hälften av min arbetsenergi gick åt till att hålla reda på henne. Det bästa av allt var att hon skulle vara på samma ställe som jag även igår. Satan så glad jag blev när jag fick höra det!
Igår jobbade jag på det nya stället. Det var helt okej, men jag gillar mitt gamla vanliga ställe med sina gamla vanliga rutiner :)
Freaky vikarien var på en annan avdelning, tack och lov, så vi möttes bara ute på gården och då var hon himla ödmjuk, kramades och höll på. Tror att hon blev lite maktgalen i torsdags när ingen ordinarie var där.
Sen åkte jag till Ida och Matte i Borås (fast de var i Falkenberg, så jag hade lägenheten för mig själv). Fick fina erbjudanden från Erik (som var i Göteborg) som jag tackade nej till eftersom jag var en zombie. Har haft ett snitt på 5 timmars sömn uppdelat i en miljon bitar/natt sen jag kom hem från Nyköping. Så jag gick och la mig vid nio igår kväll och sov oavbrutet i 14 timmar. Helt sinnessjukt!
Idag har jag haft vansinnigt mycket energi och lyckades få till ett hyfsat styrketräningspass. Nu väntar jag in mina värdar som kommer om en halvtimme.
Trevlig helg på er!
/J
