Lyckan i att alltid ha funnits till
Sammanhang. Finns det en skönare känsla än den att vara bland människor som du alltid har känt och som alltid känt dig? De där som varit med sen dagen du föddes och kanske till och med vet mer om dig än du själv.
Förra veckan var vi bjudna till kalas för min kusins äldsta dotter som tagit studenten. Eftersom det passade bra med mitt jobbschema så tog vi en långhelg i Småland. Från onsdag till söndag.
När vi kom fram på onsdagskvällen tittade jag och Chris på varandra och kände båda hur all storstadsstress bara rann av oss. Till och med ungen verkade med ens mer harmonisk.
Första morgonen väckte han mig 06.30 med en tydlig önskan om att få gå ut.
Alldeles underbart att bara kunna öppna ytterdörren och släppa ungen fri. Jag kunde i sakta mak följa efter, utan att behöva oroa mig för ett endaste dugg.
En bra dag börjar med en high five med katten. Katten som vanligtvis är lite folkskygg och som dessutom varit i slagsmål och därför var ännu mer avvaktande. Katten och ungen som blev bästisar direkt. En ömsesidig respekt som var fin att se. Ungen klappade försiktigt och katten njöt.
Lukta på blommor...
Och plocka lite smultron.
Och så en tupplur med pappa innan frukost.
Sen fick vi besök av Lina med systerson. Hade nån slags spontan picknick på gräsmattan innan de åkte vidare till (gammel)farmor. Nästa gång ska vi umgås mer!
På kvällen tog vi med min farmor ut på promenad. Hon i rullstol och ungen i barnvagn. Där åkte de sida vid sida och höll varandra i handen. En skröplig en som nyss fyllt 85. Och en bubblande energisk en som snart fyller 2.
Andra dagen fick vi sovmorgon ända till klockan nio. Efter frukosten tog vi en promenad i skogen. På den där lilla vägen där min mamma brukade gå med mig när jag satt i barnvagn.
När en har kört barnvagn alldeles själv en stund är det skönt att bli buren av pappa.
Plockade en liten bukett blommor och höll den krampaktigt hela vägen hem.
Resten av dagen ägnade Chris åt att försöka fiska från en brygga i Allgunnen.
Ungen och jag passade på att bada. Det var ett mycket nöjt barn som flöt omkring med badring runt magen.
På kvällen blev det grillkalas hos en av Chris vänner. Chris stod för matlagningen och hans vän Patric tyckte att jag kunde skatta mig lycklig som har en sån händig karl. Det gör jag, men av så många fler anledningar än att han är en jäkel på att laga mat.
På lördagen stundade studentkalaset. Det hölls hemma hos min moster och hennes man, då de har en villa med stor trädgård och bor så att alla har ungefär lika lång väg att resa.
Det är där sammanhanget kommer in. Min kusins yngsta dotter är 12 år och har precis slutat femte klass. Jag minns så väl när hon var en liten skitunge i blöja som jag satt barnvakt åt. Fantastiskt ändå. Och att allt är som vanligt fastän allt är förändrat. För många i mitt liv är jag en fem år gammal vänskap eller så, men här har jag alltid funnits till. Den här rotlösa individen har börjat inse att rötter kanske är nåt att ha i alla fall.
Och ungen då? Jo han var precis lika nöjd som vanligt. Eller kanske ännu mer till och med. Min moster har 10 barnbarn och så var det några ungar till som är släkt på andra sätt. Och får en så mycket uppmärksamhet så är ju lyckan gjord! De nästan slogs om att få ta hand om honom.
Och ungen gjorde studsmattedebut och skrattade så han kiknade.
Jag tror vi måste åka tillbaka snart igen...
