.

är en serie som John har kollat på de senaste 100 åren. Det är tydligen även min nya ålder. Jag har försökt att vänja mig vid det genom att redan i januari säga 24 istället för 23 när folk frågat efter åldern. Jag vet inte om det gjorde varken till eller från för invänjningen eftersom jag inte hunnit vänja mig vid 23 heller.

Gårdagen började med tenta. Första frågan: "jämför Todorov och McPherson avseende betydelsen och värdet av heroiska dygder". Okej....hm, jag känner igen namnen, jag känner igen begreppet men sen är det helt tomt. Det var nästan så att jag skrattade högt när jag insåg att detta gällde för alla fyra frågorna. Men sen fick jag nån sorts superkraft och svarade på alla frågor och jag vet att jag kommer få ett par poäng på varje, men jag tror inte att det räcker ända fram till godkänt.

Klockan tio var jag klar och åkte hem. Rekade till fotosessionen. Hämtade grejer hos Cajsa, promenerade med Lina, drack te hos Lina, hämtade grejer på stan, hämtade grejer hos Johannes, fick världens finaste veganchockladcupcakes av världens finaste Lennart och Johannes, fotade dagens bild, fikade hos Lina och fick presenter (tack så mycket!), åkte till pizzerian på hemvägen och köpte lunch som jag tog med hem. Då var klockan nio på kvällen och jag hade inte hunnit äta någon mat sen sju på morgonen. Fika och frukt bara, så blodsockret åkte berg- och dalbana hela dagen . Jag satte mig tillrätta, satte på ett avsnitt av Veronica Mars och högg in på min salladsrulle. Då ringde mamma och pratade bort en halvtimme. Jag höll på att börja grina när jag insåg att jag inte skulle få äta nu heller.

Sen blev det bättre. Jag åt min mat och påbörjade sen redigering av Bild 2, Fotoserie 1. Jag tror att det här kommer bli kalas när det blir klart. Jag var helt färdig i kroppen när jag la mig för att sova strax innan ett inatt, men av någon anledning vaknade jag vid tjugo i åtta idag och hade sovit färdigt. Jaha, vad ska man göra fram till halv elva då? Reka inför Bild 3, Fotoserie 1 och kanske fundera mer på vinklar till Bild 1-5, Fotoserie 2 som jag ska fixa snabbt och snyggt hemma hos Cajsa sen vid halv elva då.
Bjuder på en bild från Fotoserie 1, det är en skräpbild från när vi testade ljuset så det är inte den som ska lämnas in sen. De färdiga håller jag på tills trean är klar.

Bara 3 timmar på bibliotek idag, sen kände jag att det inte var nån mening mer så jag har gett upp nu. Det får gå som det går imorgon.
Istället ringde jag Marcus för att höra om idépitchningen. Han åkte precis från skolan och skulle inte dit mer idag så han erbjöd sig att ta det per telefon. Han skulle bara fixa nåt och sen ringa mig en halvtimme senare. Jag hämtade ut ett blixtkit, handlade mat, åkte hem, lagade mat, åt mat.
När en timme gått ringde jag tillbaka. Han var fortfarande inte klar med sitt lilla ärende men tog sig tid för pitch ändå. Han gillade min idé men sa att jag behövde komma på något med idén som berättade något. Detta tog ungefär 5 minuter för honom att förklara och när det blev min tur att prata så berättade jag om min twist och då blev han tyst i 3 sekunder och sa sen "ehum ja precis det jag menade". Burn! 1-0 till mig.

Sen hastade jag ner till stan för second hand-shopping med Kjellsson. Hittade det jag behövde i klädväg till dagens och morgondagens bilder. Sen ut till maxi för allehanda rekvisita innan jag landade utanför Johannes och fick släpa in 18 kg blixtkit, en styck kamera, en styck laptop, en hink, en rotfruktsborste, en flaska såpa och en sopkvast. Jag tror att bilden blev bra. Första gången jag fotade med blixtljussättning och det var meckigt men intressant.

Imorgon kör vi tenta och sen foto 2 på det. Finfina grejer!
/J

genom veckan från helvetet.
6 timmar på biblioteket/i IdéHus expeditionslokal. Vi satt på biblioteket i trekvart ungefär, tills Dima föreslog att vi skulle sätta oss hos IdéHus eftersom hon skulle vara expedtionsvakt och det var tystare där än på biblioteket där ungefär 2000 studenter tentapluggade samtidigt.
Så vi gick dit. Efter tio minuter tryckte jag in pluggarna i öronen och höjde spotifyvolymen till max för att slippa höra på deras diskussioner. Verkar det dumt att plugga på egen hand istället för att ta del av litteraturdiskussionen mellan fyra av klassens smartaste människor? Jo, kanske.
Men så här gick diskussionen:

- Vad är då de ordinära lasterna och hur förhåller de sig till dygderna?
- Svar på detta
- Om man då jämför den här författarens syn på det här med den här författarens syn på nåt annat, vad kan man då komma fram till?

Här kände jag ett stort sug efter en viss låt, så jag lyssnade på den och när jag återvände till diskussionen lät det såhär:

- Jag förstår grejen med Jesus, men äggen och haren? Var kommer de in i bilden?
- Äggen är ju för att det fanns tillgä...
- Men vadå PÅSKhare? Jag fattar inte. Vart vill katolikerna komma?

Osv osv osv. Jag återgick till min musik och min bok.
4 timmar senare började rastlösheten ta över min kropp och jag fann att jag satt och läste meningslösa bloggar istället för att plugga. Jag tvingade mig att plugga 2 timmar till och sen fick det vara nog.

Nu, efter lite hemmaslapp, MAT och vila så ska jag köra ett race till innan det är god natt. Har kommit en bit på väg med ett par fotoidéer också, känns gött.

Såhär synd är det om mig nu :)

Dagen började med uthämtning av kamera till veckans bravader. Sen ner till bibblan för 4 timmars hårdplugg med Ida, Henke och Anton som gav oväntat bra effekt. Blev klar med instuderingsfrågorna till en av böckerna. 23 frågor down, 63 to go (och det är helt sant).
Efter detta blev jag hungrig och mötte Cajsa och Johannes på 4 kök över en falafeltallrik. Sen tog vi en svängom över till Öland för att vi inte hade så mycket annat för oss. Och nu är jag hemma igen och ska pausa med ett avsnitt av nån bra serie innan jag ger mig på ett par instuderingsfrågor till.

Han är visst alltid trött, den där Johannes...



Cajsa ville inte vara med på bild

 

På torsdag är det tentadags. Det har jag vetat ett tag och gick in i delkursen med ambitionen att följa läsanvisningarna och vara påläst när jag kom till föreläsningarna. Ha ha som om. Jag läste de första dagarna men det är så vansinnigt tråkigt det vi läser om, så böckerna har mest samlat damm.

Och så pratade jag med Erik inatt. Vi kom att prata om fotokursen och jag sa att jag har deadline på första betygsgrundande uppgiften på tisdag. Han undrade vad temat var och jag var tvungen att kolla i mina papper. Det skulle jag nog ha gjort för ett par veckor sen...

Nu sitter jag här med mina fyra engelska böcker om moral, heroism och ordinära dygder i krigssituationer. Ska plugga med Ida på bibblan mån-ons så jag trodde det var ganska lugnt ändå. Men sen var det där med fotokursen också.
Jag trodde att det var en uppgift med fem bilder jag skulle fixa. Det är tre uppgifter och sammanlagt 13 bilder jag ska fixa.

Alltså:
Idag - besvarar instuderingsfrågor, funderar på första fotouppgiften
Imorgon - instuderingsfrågor 09:00 - 02:00, bokar folk till första fotouppgiften, funderar på andra uppgiften
Tisdag - instuderingsfrågor 09:00 - 02:00, bokar folk till andra fotouppgiften, funderar på tredje uppgiften
Onsdag - instuderingsfrågor 09:00 - 02:00, bokar folk till tredje fotouppgiften, genomför första uppgiften
Torsdag - tenta någon gång mellan 08:00 och 18:00, eftertentahäng med Ida
Fredag - genomför andra och tredje fotouppgiften
Lördag - efterbearbetning, hem till pappa för att fixa nåt han ville ha hjälp med samt tvätta inför göteborgsresan
Söndag - efterbearbetning av bilder, fortsatt fix med tvätt och annat
Måndag - ny delkurs, slutförande av efterbearbetning
Tisdag - deadline: inlämning av bilder, föreläsningar 10:15 - 21:00, bilfärd mot Göteborg
Onsdag - förhoppningsvis jobb, eventuell fikadejt
Torsdag - förhoppningsvis jobb, eventuell fikadejt
Fredag - förhoppningsvis jobb, eventuell fikadejt, packning och förhoppningsvis färd mot Malmö
Lördag - häng med bästa storebror och spelning
Söndag - hemfärd och SÖMN

Jag blir fan svettig bara av att tänka på skiten haha.
Sist tog en enda photo session ungefär fyra timmar. Men det löser sig alltid. Körde ett pluggrace till två inatt och var lite trött när klockan ringde vid nio i morse, men en power nap efter ett par timmar fixade biffen.
Ska jag skriva på mitt CV att jag kan hålla många bollar i luften och gillar att arbeta under stress?
/J

Gårdagen började med ambitionen att tentaplugga. Istället blev det tv-serier, onlinespel och massa bra musik. Efter ett tag tröttnade jag dock på min ständigt frånvarande självdisciplin, så jag började skriva in anteckningarna från föreläsningarna på datorn. Det var ganska nyttigt, märkte jag. Man får liksom tänka till igen. Och jag förstår ungefär 25 procent av anteckningarna eftersom jag i stort sett bara antecknat det läraren skrivit på tavlan. Ett riktigt bra utgångsläge, med andra ord.

Skulle träffa Johannes och Cajsa på KM klockan 19:00 och tyckte att jag hade gott om tid, klockan var ju bara fyra. Tjoff sa det och sen var klockan tio i sex och stressen blev plötsligt väldigt påtaglig. Men jag hann med en minuts marginal ut till busshållplatsen och var först på plats på KM. Fick vänta på de andra två i nästan en kvart.
Sen tacobuffé som vanligt och en extremt trevlig kille på telefon och i baren (förmodligen samma), vilket är ganska ovanligt där. Martin dök upp också.

Sen trodde jag att alla skulle med till Popidyll på Söderport, men det var visst bara jag och Johannes. Bokstavligt talat haha. Det var kanske 10-15 personer där när vi kom dit. Efter nån timme dök Lena och hennes kanadensiska kusin upp. Jag fick inte fram ett enda ord på engelska av nån anledning så jag och Lena pratade svenska tills det började kännas ohyfsat och då gick vi över till engelska och sen flöt det på. En mycket stor del av samtalet kom att handla om sprit; svensk, kanadensisk och skillnader i pris. Sen skålade vi. Richard var ganska lätt att komma överens med, på det där ironiska och sarkastiska sättet som jag älskar. Hur skönt är det inte att kunna dissa nån man inte känner som fan och både den personen och jag själv vet exakt hur mycket ironi det ligger i det hela? Det är dock inget man ska prova om man inte är 100% säker på att den andra personen förstår. Många pinsamma ögonblick har uppstått på grund av detta :)
Efter runt 10 minuters samtalande sa Richard "if you get so drunk that you end up puking outside in the bushes, I will NOT help you get up" och så gav han mig handen. Haha vad fan? Jag hade suttit och sippat väldigt snyggt på min enda drink medan de hann dricka upp en och en halv cider så det var nog inte mest troligt att jag var den som skulle hamna i buskarna. Sen dissade han popfolkets svampfrisyrer (som tydligen alla svenskar har).
Sen kom Lenas sambo och sen gick de tre hem efter ett tag. Jag och Johannes var kvar till stängning och då hade jag missat min buss med tio freaking minuter, så Johannes fick hålla mig sällskap i en timme. Jag pratade oavbrutet från det att Lena med entourage gick hem och idag har jag knappt nån röst kvar. Tror jag. Det känns inte som att det är läge att testa röstkapaciteten när man är ensam i sitt rum och har en sambo en halvmeter och en papperstunn vägg bort. Skulle nog kunna bli en konstig(are) stämning sen.

Nu: dags att återgå till anteckningarna.
/J

Den senaste tiden har relationer av olika slag varit mer på tapeten än vanligt.
En vän har nu valt att säga upp vänskapen med en person som hon bara kände sig utnyttjad av. Starkt av dig, tjejen!
En annan vän tog upp relationer under ett msn-samtal häromkvällen. Hon undrade hur man gör när ens vänner slutar höra av sig, när det är man själv som drar hela lasset när det gäller att ta initativ och hålla relationen igång. Här är mina högst personliga tankar om den saken.

Under hela min tonårsperiod och framåt har jag rört mig in och ut ur olika grupperingar. Det finns bara en person som funnits där från starten och även om vi ibland tappat bort varandra så har vi alltid funnits någonstans i periferin, redo för återkomst. Tack för de senaste 20 åren! ;)
Utöver henne har jag, som sagt, umgåtts i många olika konstellationer, oftast med en eller ett par riktigt nära vänner och en hel bunt mer ytligt bekanta. Många av dessa är ute ur mitt liv sedan länge.
För mig är en relation, vänskaplig eller av pojkvän-/flickvänkaraktär, något som kräver ständigt underhåll. För att det ska fungera krävs det att båda parter är ungefär lika engagerade i relationen. När en eller båda faller ut ur engagemanget är det dags att ifrågasätta om relationen är värd att hålla fast vid eller om det är dags att gå vidare.
När den negativa energin är större än den postiva finns det oftast inte mycket kvar att jobba på.

Självklart är det inte lätt att säga tack och hej när det inte fungerar längre, men samtidigt tror jag inte att man ska vara så rädd för att avsluta saker och ting. Varför hålla fast vid något som ger en klump i magen när man tänker på det och som tar tid från saker som är positiva i livet? Jag har tappat många vänner längs vägen, men träffat nya eller så småningom hittat tillbaka till de gamla. I mitt liv har jag olika människor som fyller olika funktioner. En del tar jag en ytlig fika med, en del kan jag prata med i timmar varje gång. En del skvallrar jag med, andra pratar jag med om det som verkligen betyder något.

För mig är en vän någon som finns där både när saker går bra och när tråkigheter inträffar. När man mår bra och när man mår dåligt.
För mig är en vän någon som inte är rädd för att fråga hur det är, någon som kan läsa mellan raderna och se att någonting är fel även om det inte är uttalat.
Någon som vågar säga "jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra i den här situationen, men jag finns här om du behöver mig".
Någon som supportar en när man jobbar mot ett mål. Någon som pushar en när man tvivlar på sin egen förmåga.
För mig är en vän någon som hör av sig med jämna mellanrum bara för att kolla läget eller visa att hon/han bryr sig. Någon som tycker att det är lika viktigt att höra vad jag har att säga som att själv få berätta vad som händer i hans/hennes liv. Någon som låter en vara nere när man behöver få vara det och sen hjälper en upp igen.

När du hittar en sådan person, håll då fast vid den!
Jag är lycklig nog att ha fyra sådana i mitt liv och för det är jag tacksam varje dag.
Till er

/J

Höll på att somna på dagens föreläsning som inte var en föreläsning utan en frågestund inför tentan. 43267 filosofiska frågor och resonemang. I slutet funderade jag på att ta upp kurslitteraturen ur väskan och plugga till tentan istället för jag kunde ändå inte koncentrera mig på vad de sa. Den här föreläsaren (som tyvärr håller i nästa delkurs också) har en sån jobbigt intetsägande röst som gör att tankarna obehagligt lätt glider iväg till annat.

Av de tre delkurserna jag gått hittills så har en varit intressant. Fy fan vilket flummeri! Hade jag vetat det innan så hade jag definitivt inte gått kursen. Men nu är det bara att gilla läget, sex veckor kvar...
Fick tillbaka förra tentan idag. Jag var 3,5 poäng från VG på en tenta jag inte trodde att jag skulle klara alls. Det är fan inte dåligt.

Pratade med storebror igår. De var med på P3 Lab igår igen. Förra gången var det bara en låt, den här gången var det en låt och en intervju med bror min. Programmet finns att lyssna på här. De är med efter nån halvtimme eller så, kan inte se någon timeline hos mig och därför har jag ingen koll, men det är bara att lyssna.
Och lite extra skryt bara för att jag är så stolt :)

Är den här låten feel good eller vad? Adrienne Pierce – Lost And Found
/J

Det är märkligt hur det där meditativa stadiet alltid kommer som lugnet före stormen. Gamla tankar som en föraning om vad som komma skall.
Idag går mina tankar till en av de mest positiva och glada människor jag känner, en person som just nu har det väldigt tungt. En person som gått igenom mycket de senaste åren. Ingen förtjänar att vara med om det som nu har hänt, men hon förtjänar det om möjligt ännu mindre.

För några år sedan skulle hennes äldsta son och hans kompisar stila när de åkte i en skidbacke. Något gick snett och de tre killarna kraschade in i ett träd i 90 km/h. En killes axel hoppade ur led, L:s son klarade sig otroligt nog med skrapsår och den tredje killen bröt båda lårbenshalsarna.
Något år efter satt L:s yngste son på skolbussen på väg hem. I en korsning kom en bil körande rakt ut eftersom föraren blivit bländad av solen. Busschauffören tvingades väja så häftigt att bussen välte. L:s son satt på fönsterplats på den sidan som hamnade mot asfalten. Han klämdes fast mellan bussen och marken och släpades med när bussen gled över vägen. Han fick amputera ett finger, men enligt räddningspersonalen borde han egentligen inte överlevt överhuvudtaget.
Och nu detta. Jag kan inte för mitt liv förstå varför hon tvingas utstå så mycket skit. Jag hoppas att hon tar sig igenom det på ett så bra sätt som det bara går.



Idag finns det mycket i ens eget liv att vara tacksam för och värdesätta. Lätt att glömma.

♥

/J

...jag minns inte vilken, kanske allihop, som fick någonting att plötsligt släppas loss. Kanske var det ordningen på låtarna som blev nyckeln. Kanske var det den totala koncentrationen på nästa strategiska steg i spelet som gjorde det. Inte minsta tanke på det världsliga bara där och då ett hundra procent. I technicolor kom de rusande, bild efter bild. På riktigt fast ändå inte riktigt på riktigt. Ibland ackompanjerade av låtarna ibland tog bilden över, musiken blev ett sus i periferin. Ibland var det orden, ibland var det känslan. Ibland behövdes inga ord ibland fanns inga ord ibland var alla ord plötsligt borta. Men det som behövde sägas det sades ändå. Nästintill osynligt, med en knappt märkbar blick som varade i en hundradel, hundra år.
Meditativt. En sak i taget. Tusen intryck står prydligt i kö, väntar på sin tur. Ett enda i taget.


Nåväl.
Just nu längtar jag efter en särskild grej. Jag vet att det inte kommer vara något särskilt just då, men det kanske är det som är det speciella med det. Blir det av så kommer det bli sjukt roligt oavsett. Jag skulle kunna ha etthundratrettiotretusen förväntningar, men konstigt nog har jag bara en. Kanske behövde jag bara längta efter något konkret.
Och förutom det så längtar jag efter att få jobba några dagar igen, byte av omgivning. En solskenspromenad i Slottsskogen med Kat och Maj-Linn. En frozen fruit mix på ett Condeco i stan med de kreativa. Mja, jag tror att jag är nöjd så.
Åh jag tror att jag kanske har en ny fotoidé på väg att födas. Det skulle kunna bli roligt, kanske till och med bra men det finns en risk att det blir total pannkaka. Men man lär sig väl av det också kanske.
Nu ska jag sluta flumma och återgå till mina Ordinary Men som ska tenteras nästa vecka.

Dagens budskap från herr Erik.

Är det tisdag? Torsdag? Måndag alltså.
Fotokursen blev plötsligt förflyttad till en måndagkväll och jag fick feedback på bilderna.

Mårten och Marcus är ju verkligen ett par penntroll. Följande information lades ut på Moodle förra veckan:
"Dessa tider finns för feedback (uppradning av ett antal olika tider). Mejla Marcus med önskemål om tid. Först till kvarn gäller. Sedan placerar jag ut er på lediga tider".
Eller så är det jag som är ett penntroll som antog att de som mejlade skulle få de tider de bad om och att resten skulle bli tilldelade de tiderna som blev över. Så var det nämligen inte alls.
Hur som helst, eftersom en annan tjej och jag fått samma tid så frågade Mårten om vi ville köra samtidigt och kanske få nya idéer av att se den andres bilder. Tjejen blev helt exalterad och tyckte att det var skitbra att samköra. Hon var snabbast så hon fick visa sina bilder först. De var ärligt talat inte särskilt bra. För att illustrera detta så la Mårten huvudet på sned, kisade och sa "hm...vad är det för nåt?" när hon visade sin Min Granne-bild. Det var en kolsvart bild med några ljussatta hårstrån som stack upp. Efter lite trixande i Photoshop visade det sig att det var tjejens grannes bebis.
Hon tjötade hål i huvudet på Mårten som till slut sa "men om JAG nu får säga nåt så...". Sen när hennes bilder var klara så stack hon bara. Det var inte så att hon blev ledsen för det Mårten sa eller så, hon verkade bara inte ett dugg intresserad av samkörningsgrejen när hon var klar.

Sen på kvällen när vi hade "föreläsning" (skulle lära oss ljussättning i studio) så fortsatte tjejen på sitt tjötiga spår och det verkade som att hon hade skitbra koll på bländartal och slutartider (jag satt som ett fån och fattade i princip ingenting) så jag fattar inte hur hennes bilder kunde bli som de blev.

Nåväl. Mellan int.sam.stud.föreläsningen, feedbacken och fotokursen hann jag med en halvtimmes promenad med Lina och Lutte. Vi hamnade på mina vanliga promenadvägar fast det var Lina som bestämde vart vi skulle, det var lite oväntat men mycket bra. Får ta en längre promenad nån dag snart!
Imorgon nytt seminarium och jag är ungefär lika väl förberedd som jag varit till de tidigare.

Dagens bild från Erik

Mjukstartade dagen med ett par avsnitt av en nygammal serie. Det är bara runt ett år sen jag kollade igenom alla säsonger av den, men ändå minns jag förvånansvärt lite av första säsongen. Trevligt.
Sen tog jag en timmes promenad, rensade tankarna. Av någon anledning återkom jag till samma tankar med jämna mellanrum och en stor portion frustration förde mig framåt.
Har legat lågt med promenaderna/joggingen den senaste veckan efter nya problem med benhinnorna. Provade att jogga lite lätt idag, men det får nog vänta ett tag till känns det som. Motivationen har inte heller varit på topp, så det kanske var lika bra.

Sökte ett sommarjobb häromdagen som vore ganska nice. Inte fancy på något sätt, men nånting annat i alla fall. Räknar inte med att få det, men det hade varit trevligt.
Sökte även några nya kurser till hösten, för säkerhets skull. Är inte jättepeppad på mer plugg, men tänker att det ändå kan ha med yttre omständigheter att göra att motivationen för den här våren har legat och skvalpat på botten. Känner att jag har några stora beslut att ta den kommande tiden, men ger det en sista chans nu. Kanske borde ta det med min go to guy Lina eller min guru Kat, de brukar ha kloka svar. Eller också får jag helt enkelt komma fram till något på egen hand. Som det varit senaste tiden vill jag i alla fall inte ha det, så mycket vet jag. Det tar för mycket energi som jag skulle kunna lägga på skolan istället.
Om hösten skulle bli som jag hoppas så tror jag att det är ett stort steg i rätt riktning. Har lagt ner mycket av mina förväntningar, men tror att planen skulle ge en bättre grund att bygga vidare på.

Apropå planer så har jag kanske kanske en miniatyrversion av en plan för promenader i Slottsskogen om inte alltför lång tid.
Träffade mamma idag. Ganska kort och ganska intensivt och fy farao så kallt det blåste. Men vi fick mycket sagt på kort tid och det var fint.
Nu blir det utvecklingssamtal med Erik innan jag släcker lampan och sover in den nya veckan.
Och lille lille Erik tyckte att den här skulle passa på min blogg, jag förstår inte alls varför men det är väl bäst att lyda.



Och enbart för Johannes så har jag nu uppdaterat spelaren till höger med veckans låttips, fyra nya låtar blev det. Ska det uppdateras så ska det uppdateras ordentligt.
/J

KM igår, utan tacobuffé. Är helt enkelt för pank för sånt. Men det gick bra ändå och var trevligt tills ljudnivån steg till 743 decibel. Då kände sig Martin gammal och då åkte vi hem.

Idag är det lördag och jag känner för att ta en drink nånstans ikväll. Eller kanske gå på bio. Eller hitta på något annat roligt. Ska bara försöka klura ut vem i den här staden som skulle kunna tänka sig att följa med. Alternativen är ganska få, kan man nog säga.

Jag läste för ett par år sen om matproblemen som singlar har. Att alla förpackningar är gjorda för minst två personer. Förstod det inte då, men förstår det nu. Nu köper jag i och för sig sällan mat som är uppmätt och förpackad utifrån någon slags portionstabell. Men säg att jag till exempel blir sugen på wok (tar det som exempel eftersom det var just det som hände häromdagen). Det var mestadels färska grönsaker jag valde, men även bambuskott och vattenkastanj på burk. Maten blev hysteriskt god, men jag var tvungen att äta samma sak även dagen efter eftersom jag hade öppnade konserver i kylen och inte kom på nån annan rätt som innehöll exakt de ingredienserna som jag hade hemma.
Här kanske folk vill komma in och tycka att jag borde göra storkok och sen frysa in (kanske inte av woken, men av annat). Men jag är lite småallergisk (känslig) mot fryst mat som tinas. Vissa saker går bra, de flesta smakar skit, i mitt tycke.
Detta leder till extremt många små och onödiga inköp och det är jobbigt. Just nu är det mesta jobbigt, men det här är lite extra jobbigt. Extremt jobbigt blir det när jag har framförhållning och handlar dagens middag redan dagen innan när jag köper dagen innans middag och sen inte alls är sugen på morgondagens middag när morgondagen kommer. Som idag. Jobbigt är vad det är.

PS. Jag känner mig lite bortglömd ibland... DS
/J

Är inte så bra på att uppdatera just nu, men det är mest för att det inte händer nånting :)

Var på moralseminarium igår, samma personer som pratade igår som i måndags. Jag är så dålig, sa ingenting på hela tiden trots att jag hade kunnat inflika smarta saker här och var. Men det är sån jag är, har utvecklat en viss rampfeber på äldre dar.
Efter seminariet hände inte så mycket mer. Åkte hem och sov hela eftermiddagen. Jag borde ta tag i mina rutiner (är det 3536467:e gången jag säger det nu?).

På kvällen snackade jag med Josse på msn. Det ledde fram till en diskussion om gymnasietiden (mest eftersom den och högstadietiden är det enda vi har gemensamt numera). Vi framstod nog inte direkt som de finaste flickorna i stan.

Josse: jag förstår inte varför jag var så fyndig när jag var yngre. det känns inte som att jag är lika fyndig nowadays. eller är det åhörarna som inte uppskattar mig. ah. jag måste hitta nån som uppskattar mig. det är en sån egoboost
Jag: Det är det. Vi är missförstådda genier! I framtiden, i framtiden....
Josse: framtiden är så långt borta.  
Jag: Då kanske vi har fått bröst på håret  
Josse: kan så vara. haha
Jag: Vad fan hette han som sa det?  
Josse: jag kommer inte ihåg vem det var.   
Jag: Nån hårdrockskille, vill jag minnas.   
Josse: ser inte ens ett ansikte framför mig. var det nån av mannes vänner?
Jag: Ja det kan det ha varit. Vem var Manne? Hur träffade vi honom?  
Josse: Manne var ju min fling. Träffade vi inte honom via Maggan? Han var ju kompis med Bris, vars bror inte kunde göra spock-hälsningen. Och de var ju kompisar med caroline strands nuvarande pojkvän    
Jag: Pinnen. Ja jag minns honom vagt, vagt. Men inte hur vi träffade dem
Josse: Jag minns inte heller hur vi träffade honom. Eller dem
Jag: Vi skyller på Magnus  
Josse: Ja, det tycker jag att vi kan göra. visst berättade manne att han gömde sina tatueringar när hans pappa kom på besök?
Jag: Hahaha det kan jag mycket väl tänka mig! Var det Manne du hade hemma hos mig den gången då Vincent sov över?
Josse: Var inte det Tobbe samhäll?   
Jag: Det kan det också ha varit, de är så många att jag inte kan hålla reda på dem längre

En stund senare...

Josse: ibland saknar jag fan att vara singel. att bara kunna gå ut och festa och hångla med tre olika killar och sen gå hem och göra om det helgen efter.

Just nu har jag svårt att avgöra om det låter värre än det var eller om det var värre än det låter.
Roligt hade vi i alla fall och det ger en helt ny dimension åt mitt nuvarande hemmasittande.


Alltså idag är det rent sjukt hur fort tiden går. Jag vaknade vid tio eftersom jag var uppe alldeles för länge inatt. Sen blev klockan tolv och jag tyckte att det var lugnt. En kvart senare kollade jag klockan igen och då var den kvart över tre. Vad hände? Och nu, en halvtimme senare, har en hel timme gått.
Ikväll blir det fredagtsacos på KM, precis som det brukar. Yay för spontanitet :)
För övrigt filar jag på en evil plan och tycker att Ida kan flytta från Göteborg i juni istället!
/J

I måndags trodde jag att jag hade kommit in i klimakteriet. Hot n´ cold, hot n´cold, hot n´ cold. Det var det sjukaste på bra länge. Inte sådär så att man huttrar till lite och sen efter en stund känner för att ta av sig koftan igen. Det var så att jag svettades som en jävla gris, sen frös jag som att det var midvinter och sen varm som tusan igen. Vad hände??

Jag har i och för sig känt mig lite halvkass överlag den här veckan, så jag kanske hade en nanoversion av ettdygnsfeber. Nu kan jag dock lugna alla med att jag mår mycket bättre.

Idag gjorde jag ingenting, ingenting, ingenting. Sen fick jag två förfrågningar på en gång och valde att återgälda lillebrors vänlighet genom att följa med honom och kolla på en lägenhet i Hultsfred. Den var mycket bra och om jag har otur får jag hjälpa till att släpa dit en massa lådor om några veckor. Hamnade sedan hemma hos mamma där en lunch/middag intogs innan lillebror och jag åkte hem till pappa och rensade ut en del skräp som upptagit mitt rum alldeles för länge.

Nu är jag tillbaka i Kalmar och har seminarium imorgon. Har dock inte läst ett enda ord i boken, men det går säkert bra ändå. Morgondagen kommer se ut såhär:
"Tänk er att ni är ledamöter i en Högsta Moralisk Domstol, som har att avgöra om en grupp av individer, som dödat, misshandlat, stympat och våldfört sig på ett stort antal människor, är ansvariga och bör straffas för sina handlingar. Det speciella med gruppens medlemmar är att de inte har utfört sina handlingar för att komma åt offrens egendom eller för att de ansåg att offren personligen utgjorde ett hot mot dem. I stället har de utfört våldshandlingarna därför att de ansåg att de var nödvändiga för att skapa en bättre värld i enlighet med deras religiösa tro, som föreskriver att syndare, kättare, hädare och andra otrogna måste tvingas till omvändelse eller utplånas. Deras försvarsadvokat påpekar att man inte kan begära av människor som i hela sitt liv har indoktrinerats i en religiös tro, ska vara kapabla att ifrågasätta det riktiga i de handlingar som denna tro påbjuder"

Jag tror inte att jag gillar såna här akademiska kvasifilosofiska diskussioner. Eller okej, den här går väl an. Men i måndags diskuterade vi saker som "om du skulle se någon i en sjö som höll på att drunkna, du har ingen telefon med dig och det finns ingen annan vid sjön som kan hjälpa till, vad skulle du göra?". Ja det är ju lätt att vara stoisk och ta på sig hjälteglorian i klassrummet, men det är väl ingen jävel som vet hur man reagerar när man väl hamnar i situationen? Du kan ju ha alla intentioner i världen att rädda människan men rädsla, chock, adrenalinpåslag kan förlama dig helt. Är du en sämre människa då?

Well well, på något sätt är det väl nyttigt att diskutera såna saker också även om jag har lite svårt för teoretiserande kring väldigt praktiska händelser.

Hemma från fotokurs och nymatad, så läget är ganska fint just nu.

Råkade somna alldeles försent inatt, satt mest bara och gäspade på int.sam.stud-föreläsningen. Åkte sen hem och sov till halv fyra. Strax innan fyra fick jag sms om att Cajsa ville bort till Ikea så vi åkte dit. Fick lite småpanik mot slutet eftersom fotokursen började klockan fem. Kom fem minuter försent och fick ringa Mårten för att han skulle komma och öppna åt mig och Joakim-killen som också var sen.
Har sett fram emot den här föreläsningen sen förra veckan och gosh vilket a.n.t.i.k.l.i.m.a.x det blev!
En timmes genomgång av Camera Raw, ett plug in-program till Photoshop där man kan göra en hel del grundbearbetning (vitbalans, kontrast, hue/saturation och en del annat) av bilder i rawformat. Gäsp.
Okej, jag låter dryg men jag menar inte att jag kunde allt innan. Det var en hel del som jag redan kände till, men också en del nytt så det var intressant, fast det var lite för detaljerat och så har vi en tant i klassen som ställer frågor om ALLT! "Är jpeg samma som.jpg?", "varför är killen på bilden så blek, han ser ju sjuk ut" osv (Mårten svarade "för att han är utomhus i början av april och kommer från Finland". Oh the diss på henne som är finlandssvensk). Alltså 1/25 relevanta frågor och 24/25 frågor som hon mer än gärna hade kunnat skriva ner i sitt anteckningsblock och tagit med lärarna efteråt.

Sen skulle vi laborera själva i en och en halv timme. Mina bilder hade av någon anledning konverterats till jpg-filer så jag fick låna en bild av en annan tjej. Var klar med att testa alla funktioner efter fem minuter och ägnade resten av tiden åt att prata med Staffan på msn.
Sen en avslutande halvtimme med frågor och kommentarer. Jag ville ju se de andras bilder och få lite inspiration :(
Istället ska vi ha en extraträff på måndag med genomgång av kameran och grunderna i Photoshop (gäsp igen) och sen få kommentarer på bilderna enskilt. Bra att man får det i alla fall, men kvällen var en riktig besvikelse.

Johannes: jag förstår det inte alls :)

Alltså den här dagen! EPIC FAILURE, folks!
Stannade hos pappa tills idag eftersom jag kom på klockan tio igår kväll att jag kanske borde åkt hem tidigare, men då orkade jag i alla fall inte.
Hade ett späckat schema idag och lyckades självklart försova mig. Visserligen bara en halvtimme, men den halvtimmen störde planeringen. Var tvungen att stanna på Konsum i Ruda för att köpa frukost att äta på vägen till Kalmar. Det brukar normalt sett vara raskt avklarat, men inte när man handlar på landet. Anita i kassan undrade om jag var ledig idag, tyckte det verkade skönt med sovmorgon och läste upp hela sitt arbetschema ur minnet. Jag nickade, log och backade sakta mot dörren innan jag sa hej då och sprang ut till bilen. Hann till seminariet med tre minuters marginal. Hade förberett en liten fundering, men gruppen blev helt överkörd av en arg kommunist och två diskussionsglada människor. Så jag satt helt knäpptyst i en timme, skönt men jobbigt när man för en gångs skull har tänkt öppna truten :) Sen hem till Lina för en kopp te innan jag skulle på läkarbesök klockan tre. Vi var så inne i alla samtalsämnen att jag inte kom iväg därifrån förrän tjugo i tre. Sprang upp till mig och hämtade kallelsen och begav mig sen iväg för att hitta till provmottagningsstället. Det var inte helt lätt och jag kom inflåsande och svettig sju minuter över tre. Alla som skulle på provtagning hade fått tid klockan tre och sen tog de folk efter hur länge de hade väntat. Vid halv fyra kom jag in och eftersom det uppstått vissa problem så kunde mitt prov inte tas idag, så jag skyndade hem igen för att släpa ut all fotoutrustning till bilen och åka till expen för att lämna tillbaka den innan de stängde klockan fyra. Var där två minuter i fyra och även den gången kom jag inflåsande och fick snurra om en del kablar.
Efter det satte jag mig för att ladda upp mina bilder till Moodle. Stötte självklart på patrull och kunde bara lägga upp en bild på varje tema. Såg att andra diskuterat det och någon sa att man skulle lägga ihop dem till en fil. När jag gjort så och fått upp skiten så hade Marcus skrivit hur man skulle göra och då hade jag inte riktigt gjort så som man skulle göra, men det skiter jag högaktningsfullt i nu. Tycker att det är under all kritik att vara så sena med all information.
När jag var klar med detta så tänkte jag slappa tills fotokursen började. Kollade schemat och självklart var det inte föreläsning idag utan imorgon.

Så med en stor känsla av anitklimax i kroppen åkte jag hem och hade plötsligt en hel kväll som jag inte visste vad jag skulle göra med. Så kan det gå och jag är i alla fall laddad inför morgondagen nu.
/J

Lina: det jag skrev om igår handlar om vänner och deras kommentarer, inte om de andra kursdeltagarna och det är det jag reagerar på. I en grupp där alla går en kurs för att lära sig så har jag absolut inga problem med att få kritik och förhoppningsvis även förslag till förbättringar som jag kan ta med mig till nästa uppgift.
Jag tycker bara att som vän så kan man vara lite smidigare i sina kommentarer än den personen som bara påpekade bristerna och i princip pissade på hela mitt arbete. Som jag skrev igår så är jag absolut inte ute efter att folk ska stryka mig medhårs och säga att det är bra när de i själva verket inte gillar det alls. Säg vad ni tycker men säg det på ett sånt sätt som ni själva skulle vilja få höra det, liksom.

Jag har fått jättefina kommentarer också och efter all negativitet som varit så vill jag betona det.
Johannes och Lina har varit med under arbetet och har därför varit de första att få se resultaten och jag har fått jättebra förslag som jag har jobbat vidare med. Tack så jättemycket för hjälpen! Jag hoppas jag kan återgälda det någon dag.
Igår kväll fick Kat bilderna och jag ska erkänna att jag var rätt nedstämd då och antog att hon inte heller skulle tycka att de var nåt att ha. Men hon hade tagit sig tid att skriva utförligt om var och en av bilderna och det var så fina ord att jag faktiskt blev riktigt rörd. Jag vet inte om det framgick i mitt svar, men tack som fan! Det betyder väldigt mycket!

Så, nu lämnar vi det bakom oss och går vidare. Ska inte tjata så mycket mer om foto (förutom imorgon kanske då jag får domen från kursare och lärare), men idag fixade jag sista "min granne"-bilden. Har typ fem helt olika motiv att välja mellan, men jag tror att jag har en favorit. Brainstormade med den där Cajsan innan jag började och fick en massa förslag av varierande utförandesvårighet. Gillade särskilt den om att gräva två gravar och lägga ett skelett i varje för att symbolisera en annan typ av grannskap :) Sen åkte jag ut och tog bilder på allt som på minsta lilla sätt kunde tolkas som min granne. Tänkte visa några av dem, de är riktigt dåliga och ser ut att vara tagna av en femåring men det var ett bra sätt att komma på nya infallsvinklar på i alla fall :)

 

Plötsligt blev allting väldigt jobbigt.
Det tog ungefär en föreläsning och några timmars självständigt arbete innan jag blev lika trött på Marcus (och Mårten) som jag var under i stort sett hela journalistutbildningen. De är jättebra på det de gör, men lärarrollen kan må bra av lite mer övning.
På kursintroduktionen fick vi kriterierna för inlämningsuppgiften muntligt. Jag förstod det som att vi skulle ta en bild på varje tema. På måndag är det deadline för inlämning. Igår morse hade Marcus lagt upp skriftliga anvisningar till uppgiften. Det visade sig att vi ska ha två bilder på varje tema.
Jag hade stora problem med att komma på en idé till Min granne-temat och nu måste jag komma på en till. Och genomföra den idag eller senast imorgon. Hej framförhållning!

Och det känns ju bra. Som grädde på moset så tycker i princip alla att de bilderna jag redan har är skitdåliga. Nu känns allt ännu bättre. För en sekund eller två var jag faktiskt ganska nöjd med det jag lyckades prestera med de små kunskaper jag har om ämnet. Cut me some slack please, jag är ingen mästerfotograf som jobbat i tio år och har koll på förhållandena mellan olika kamerainställningar, ljussättning och efterbearbetning.
Och ja, jag bad om folks åsikter så jag får väl stå mitt kast, men precis som de flesta andra så blir jag sårad om jag får negativ kritik för något jag jobbat hårt på. Jag vill ha folks åsikter om, i det här fallet, bilderna men det finns tusen olika sätt att tala om vad som kan förbättras utan att man sågar hela arbetet.
Det här händer i många andra sammanhang också, av någon anledning verkar det vara okej att vara brutalt ärlig mot mig på ett sätt man inte är mot andra. För ett tag sen bestämde jag mig för att jag inte tänker ta det mer, hädanefter bemöter jag folk på samma sätt som de bemöter mig. Om någon tycker att jag har blivit bitchig och självupptagen så kanske det finns en anledning till det.

Självklart är det inte alla som varit rakt ut negativa och jag är jättetacksam för de tankar och förslag till förändring och/eller förbättring som jag har fått. Jag vill absolut inte omge mig med en massa ja-sägare som bara tycker allt är jättebra, allt jag efterfrågar är lite diplomati i svaren. Precis som jag tycker att ni är värda det när ni ber mig om råd så tycker jag att jag är värd det när jag frågar er.
Tack för mig!
/J

Idag lyckades jag fixa den sista fotouppgiften, nu återstår bara redigering och sen lägger jag detta bakom mig.
Tackar ödmjukast alla inblandade.

Efter fotospektaklet var jag hemma och vände innan jag for ner till KM för fredagstacos med Johannes, Cajsa och Martin.
Johannes berättade att en av våra lärare på journalistutbildningen dog i höstas. Varken jag eller Cajsa hade en aning om det. Det kändes plötsligt väldigt sorgligt.
Hon ledde en del av våra föreläsningar i Teori & Metod samt höll i våra uppsatsseminarier. Hon var extremt ambitiös och både hon och hennes man (som också var en av våra lärare) har hunnit med en hel del inom den akademiska världen.
Förstår inte hur vi kan ha missat detta.

Hur som helst så var det överlag bättre stämning än den sorgsna på KM och runt tio åkte vi hem och nu är jag skittrött och borde inte vara vaken längre.
/J

Och så var det helg igen.
Dagen har gått i trötthetens tecken. Först föreläsning i två timmar, fick till och med sluta tidigare idag kors i taket! Vi har slutat varje föreläsning av den här delkursen 25-30 minuter senare än vi skulle. Efter föreläsningen satt jag på biblioteket med Ida och diskuterade moral och etik i en och en halv timme innan vi åkte hem. Väl hemma försökte jag redigera bilderna från igår, men fann det ganska problematiskt då hårddisken var full. Hej då fyra säsonger av OC och en halv hårddisk blev plötsligt tillgänglig. Snackade fondinvesteringar med Erik en stund. Apropå det så pratade jag med John igår igen och jösses nu börjar det byggas upp en göteborgslängtan på riktigt!

Igår var vi ute och fotade igen, som sagt. Fick ju en idé av Lina under första fotodagen och den försökte vi genomföra igår. Jag, Johannes, lillebror, en lampa, en kamera och ett bensindrivet elkraftverk i skogen. Det var kallt och klurigt att få till en bra ljussättning, men det blev helt okej. Jag kan ju nästan ingenting om foto, så jag får nog vara nöjd.  Eftersom de flesta verkar tycka att den första bilden representerar temat på ett tydligare sätt så har jag nog bestämt mig för att ta med den bilden till kursen. Så här är den bilden vi tog igår (som alltså är den som inte är min studentlivsbild till fotokursen). Klickbar, såklart.

 

Vilken dag det blev igår. Först ner till föreläsningen i internationella samhällsstudier, sen hem och slappa ett par timmar, sen expen och släpa hem en Eos 350D och två ljuskit när allt jag behövde var tre lampor. Inga gröna filter hade de heller. Sen hem och boka in Lina och Johannes. Sen hämta Lina och Dennis och skjutsa den sistnämnda till jobbet innan vi fortsatte vår färd ner till stan för filterletning. Hittade skräp och Johannes med sambo på Akademibokhandeln, fortsatte till Dillbergs där en mycket hjälpsam person hittade grön cellofan till oss. Henne gillar jag!

Sen kaffe till Lina och sen hem till Casa de Lamberg/Mehmet/Magnusson för riggning. Vi släpade först ut köksbordet i hallen för optimalt ickedagsljus och sen körde vi på tills åtminstone jag höll på att förgås av värmen från lamporna. Sen kom vi fram till att köket trots allt var bättre. Nånstans däremellan kom Rickard hem och verkade halvsur över invasionen. Sen körde vi på med förbättrad ljussättning i köket och jag tror att jag kanske fick till en hyfsad bild till slut.
Lina kom med en alternativ idé som jag hoppas att vi ska testa senare idag, tror att Lennart också hade en bra grej som vi borde prova. Allt som allt tog det fyra timmar att ta några sketna bilder och mitt huvud höll på att explodera efteråt. Mat, vatten och vila löste det problemet och nu är jag fit for fight igen.

Hej alla numera klimatsmarta medmänniskor.
Tänkte vara duktig idag och gå upp klockan åtta. Så blev det icke. Gick upp runt tio och tog 40 minuter promenad/jogg i intervaller. Sen hem för pannkaksbrunch. Körde skivad banan istället för sylt, det blev...en intressant smakkombo. Efter att ha slappat på maten en stund tog jag tag i städningen och man kan nog säga att det inte var en dag för tidigt! Sen mellanmål för att slippa det totalt katastrofala blodsockerfallet igår som gjorde att jag inte orkade göra nånting.
Några timmar senare var det dags att åtminstone börja planera middagen, men det gick bara inte. Jag kände att jag började bli hungrig men var inte sugen på ett endaste dugg. Ibland är man ju sådär hungrig att man kommer på tio olika rätter man skulle vilja ha och sen kan man inte välja en. Det här med att inte ens vara sugen på en rätt är 7000 gånger värre.
Åkte ner till maxi för att kanske få lite inspiration bland hyllorna, men nej. Slutade med tacos i vanlig ordning och det enbart för att jag hade gräddfil och grönsaker hemma som skulle må bra av att ätas upp idag alternativt slängas imorgon. Det var i och för sig gott med tacos, men nu får det vara bra med det för ett tag.
Jag köpte även müsli och det måste jag faktiskt tipsa om. Risentas lösviktsmüsli är det, man blandar alltså själv utifrån vad man gillar. I min finns det flingor av dinkel och bovete, branflakes, solrosfrön, pumpakärnor, linfrön, sesamfrön, svarta sesamfrön, quinoapuffar och en "frukt&bär-blandning" med russin, gojibär och något mer för sötman skull. Kickass!

Ringde John igår och pratade bort en spårvagnsresa till hans föräldrar. Det är så skönt att prata med nån som lyssnar på vad jag säger och kommer med bra input och feedback, nya infallsvinklar och smarta lösningar. Och så är det roligt att höra vad han pysslar med också, förstås. Han tyckte att jag borde komma till Göteborg och det borde jag kanske ;) Funderar dock på att styra upp en glasögonprovardag med Lina den här veckan och så ska Johannes få lida under testshooten av första fotouppgiften. Jag har ju en idé som teoretiskt sett känns ganska bra, men det finns en risk att den inte blir lika bra i praktiken. Så om ni sitter där och har en superb fotoidé på fantasifulla temat Studentliv så hör för guds skull av er!
/J

Idag skriver Aftonbladet om problemen i Aralsjön, eller snarare det som en gång var Aralsjön, ett ämne som varit föremål för ett flertal diskussioner i min klass. Numera är Aralsjön en av de värsta miljökatastroferna i världen. De senaste 20 åren har 90(!!) procent av sjön försvunnit. Inte spårlöst, såklart.

Vattnet strömmade till sjön genom två floder, Amu Darja och Syr Darja, men vattnet från dessa tillflöden når inte längre fram till Aralsjön delvis eftersom så mycket av vattnet används på vägen, det försörjer befolkningarna i Turkmenistan, Karakalpakistan och Kazakstan med flera. Dessa stater är delar av forna Sovjetunionen och den politiska instabiliteten tar sig bland annat uttryck i vattenhanteringen. Vattnet blir ett redskap i konflikterna mellan länderna, precis som runt Nilen i Afrika. Och delvis har vattnet i sjön letts undan till bomullsodlingar i området. Detta får stora saltavlagringar som följd och det lilla vatten som finns kvar i sjön är i princip obrukbart på grund av kemikalier från bomullsodlingen. En bomullsodling som Sovjetunionen tvingade på området och som länderna runt sjön nu är så beroende av att de i primcip har att välja mellan bomullsodling eller att svälta ihjäl (enligt WWF kräver bara den svenska bomullsimporten 162 000 liter vatten per svensk och år). Varje svensk människa använder i genomsnitt 180-200 liter vatten per dag till matlagning, dusch/bad, tvätt och så vidare. 40 av dessa liter går åt till att spola toaletten. I Sverige har vi rent dricksvatten i toalettstolarna.
Skulle man räkna in vattnet i matproduktion och klädtillverkning landar vi på cirka 6000 liter vatten per dag och svensk, även detta enligt WWF.

Under sovjetstyret anlades en anläggning för biologiska stridsmedel i aralområdet och under 50 år producerade sovjetiska forskare dödliga biologiska vapen som pest, smittkoppor och mjältbrand. Åren innan Sovjetunionens fall (det vill säga i slutet av 80-talet, Sovjetunionen föll 1992) försökte man undanröja spåren av anläggningen genom att gräva ner behållarna i sanden eller begrava dem i kalk.
1997 hittade forskare livskraftiga mjältbrandssporer i området. 2002, alltså för bara åtta år sedan, hittade amerikanska forskare mellan 100 och 200 ton nedgrävda mjältbrandssporer i området. Det säger sig självt att detta har en viss påverkan på miljön och befolkningen i området.

Såhär såg Aralsjön ut 1989

Har varit oproportionerligt trött de senaste veckorna och nu börjar jag misstänka att det är den fina pollensäsongen som dragit igång. Hoppas att jag med hjälp av lite medicin ska bli piggare.

Igår åkte jag upp till pappa för att byta till sommardäck på bilen. Han var inte hemma när jag kom så jag passade på att sitta i solen på hans trappa och läsa ifatt i kurslitteraturen. Det var så varmt att det brände mot benen. I like!


Det blev inga sommadäck sen för bultarna passade inte, så han åtgärdade istället skramlet som fyllt mina öron den här veckan och som kom sig av att ett fäste till avgasröret lossnat. Sen tvättade han bilen, min fina pappa.

När han var klar med det kom lillebror hem och vi hämtade ut farmor för en biltur.
Efter det skyndade jag mig tillbaka till pappa för att packa ihop och åka hem till Kalmar igen. Har nog aldrig duschat och piffat så snabbt i hela mitt liv och ändå kom jag fem minuter försent till Harrys där Johannes, Lennart och Cajsa redan hade hunnit börja bowla. Jag misstänker att de medvetet saboterade min första serie där innan jag kom ;) Jag kom nämligen sist. Vilket var helt lugnt för jag kände att jag liksom aldrig fick in schvunget. Men det var kul ändå. Johannes vann ganska överlägset, sen var det en kamp på liv och död mellan Lennart och Cajsa om andraplatsen. Tror det skilde ett poäng till slut.

Håhå jaja. Nu får det vara slut på slappandet snart, blir skogstokig.
Tog det alltså lugnt idag, kollade på massa serier tills jag tröttnade på mig själv och tränade med mina fria vikter här hemma. Jag kommer bli jävligt biffig till sommaren, på ett eller annat sätt. Börjar märka lite skillnad på axlarna nu och det är väl mest dem jag har tränat senaste tiden, så det vore ju konstigt annars.

Hur som helst. När jag tröttnade på de fria vikterna och att sitta inne på mitt rum så svidade jag om och tog en 40-minuterspromenad. Den satt riktigt fint, solen lyste och jag tog en annan väg än skogsslingan idag.

På dagens schema: heldag på stan med mamma.
Hon hämtade upp mig här vid halv elva, sen drog vi ner. Jag hittade gårdagens jeans i något mörkare nyans för halva priset jämfört med de andra, så nu är jag ett par jeans rikare (tack mamma som prompt skulle betala för dem). Sen hittade jag en vårjacka till lillebror som har världshistoriens fulaste jacka, så mamma köpte den till honom för att vi alla ska slippa plågas av att se den gamla.
Sen bjöd mamsen på pizzalunch innan rundturen fortsatte. Vid halv fem var vi klara och med mig hem hade jag nämnda jeans, ett Vera-cerat, allergimedicin och ett halsband.
Mamma hade en t-shirt. Detta skrala resultat påminner mig om en 800-kronorsresa till Stockholm över dagen med en tröja från Gina Tricot med hem. Det kan vara det dyraste plagget jag någonsin har köpt hos dem!

All and all en väldigt fin dag! Längesen jag hade egentid med mora mi, ska jobba på att det blir oftare framöver.
Nu ska jag kurera mina stackars fötter som inte gillade sex timmar stående och gående i converseskor, hålfotskramp och ömma trampdynor: check!
/J

Gårdagen tog ut sin rätt och i morse ville jag inte vakna överhuvudtaget, än mindre morgonpromenera.
Jag tog mig så småningom ner till skolan, kände huvudet bulta under de två timmarna föreläsningen varade. Under hela veckan har jag sagt till mig själv att jag borde köpa lite nya kläder - min garderob är något begränsad just nu, både till utrymme och innehåll.
Så jag for ut till Hansa City och Modehuset för att se vad de hade att erbjuda. Inte mycket, skulle det visa sig. Hittade ett par jeans som jag inte köpte och en tunika som jag köpte. Gick förbi en frisersalong med drop in och gjorde ett spontanbesök där.