.

Idag är jag glad att jag slipper vara i skolan, för jösses vad seg jag är.
Det lilla odjuret tog med sig onda malmöförskolebakterier hit och nu är jag förkyld för andra gången på tre veckor. Jag saknar mina göteborgsbakterier!

Bosse och jag softade lite i morse när Magnus hade åkt till jobbet. Käkade lite gröt, badade lite, snackade lite skit. Sen gick vi till förskolan.
Om ett par timmar kommer Magnus hem med Tomas och reservdelar till min bil. Förhoppningsvis rätt delar den här gången, så att jag kan besiktiga skiten och vi kan ha en fungerande bil igen!
På så sätt slipper jag också lämna Bosse på förskolan på morgnarna nästa vecka. Det är i och för sig rätt trevligt, men jag föredrar att sova på morgonen.
Magnus bil är också trasig, så han har fått skjuts av Tomas till jobbet varje morgon den här veckan. De börjar jobba halv åtta (tror jag) och förskolan öppnar halv åtta, så det blir lite svårt. När det är Magnus veckor med Bosse så har han kortare arbetstid för att hinna med, men det har ju inte Tomas så då har jag lämnat henne istället.
För övrigt väldigt märklig öppningstid på förskolan, känns som att det måste vara många föräldrar som får pussla för att kunna passa de tiderna.

Hur som haver, efter lämningen gick jag och köpte frukost. Mötte sophämtarna på vägen och Malmö ligger antingen väldigt långt före eller väldigt långt efter...

I ett mejl från Kat fick jag igår länken till den här artikeln (med 1133 kommentarer...).
Jag tycker att det verkar vara en fantastisk förskola! Allt blir så mycket bättre om man är medveten om varför man gör olika saker.

Om man försöker sålla bort kommentarerna som gapar om att det är "idioti", "äcklig genussmörja" och "flumexperiment" så hittar man en och annan som undrar varför barnen ska göras till en grå könlös massa. Det där tycker jag är intressant. De är ju uppenbarligen läskunniga, men de verkar ha något slags problem med sladdarna till förståelsedelen av hjärnan.

Plocka ut pojkarna från en genomsnittlig barngrupp på en genomsnittlig förskola och ställ dem bredvid pojkarna från en förskola med genusmedvetna föräldrar och pedagoger.
Den ena gruppen kommer vara blå, svart, grön, brun och grå. Den andra gruppen kommer se ut som regnbågskräks.
Plocka ut flickorna från en genomsnittlig barngrupp på en genomsnittlig förskola och ställ dem bredvid flickorna från en förskola med genusmedvetna föräldrar och pedagoger.
Den ena gruppen kommer vara rosa, lila, röd och orange. Den andra gruppen kommer se ut som regnbågskräks.

Argumenten om att genusmedvetna föräldrar begränsar och vill se alla människor stöpta i exakt samma form är så fantastiskt i all sin brist på självinsikt. Vilka föräldrar är det som vill ha ett samhälle i rosa och blått, med tydliga (men ack så ologiska) könsgränser som inte får överskridas?

Att vara en genusmedveten förälder handlar inte om att ta bort saker!
Att vara en genusmedveten förälder handlar om att lägga till, att tillåta mer.
Att en pojke är en pojke och en flicka är en flicka ändrar man inte på för att man tillåter båda biologiska könen att slippa sitta i en trång låda och följa regelboken för socialt kön.

Varför är det viktigt att barn "vet sin plats" (=sitt kön) redan från födseln?

Slutligen;
tänk på de rättigheter vi har nu, som vi inte haft om det inte vore för människor som vågade gå mot strömmen och göra sina röster hörda i ett samhälle där de länge betraktades som enfaldiga och rabiata.
Jämställdhetsarbetet är inte avslutat. Vi kan inte luta oss tillbaka och tro att det är gjort, att vi har nått målet.
Gör vi det så kommer gamla strukturer komma tillbaka och bita oss i röven.

Vilken söndagssöndag det har varit idag!
Magnus började dagen med att rensa förrådet och garderoberna. Jag satte mig och sorterade Bosses kläder.


Det blev en nätt liten veloursamling. Nu ska vi bara hitta ett par orange och mörkblå också, så är den komplett.
Velour kan ju för övrigt vara det bästa materialet nånsin!

När vi hade ätit lunch tog vi en promenad till lekparken.

På bussen på väg hem från skolan idag satte sig en äldre herre bredvid mig. Han började prata. Och jag slets mellan att tycka att det är kul att människor fortfarande pratar med varandra och att tycka att det är jobbigt eftersom jag är sämre än sämst på att kallprata.
Han undrade om jag var på väg hem från skolan. Jag svarade ja.

- Vad läser du för nåt?
- Genusvetenskap.
- Jaha. Det är ett ganska nytt ämne, eller hur?
- hfgspgfitj mummel
- Ska du bli läkare?
-....Eh näe...?
- Ja nuförtiden kan man väl välja lite som man vill med det där. Om man vill ha en kille som gillar att spela fotboll till exempel.
- Ja eller en tjej som gillar att spela fotboll.
- Höhö.

Jag förstod att han inte förstod. Förvånansvärt många verkar tro att jag läser GENvetenskap.
Hur som helst så insåg jag att det fanns en stor risk att jag skulle råka förolämpa honom genom att servera fler uppdaterade sanningar. Så jag fegade ur och satt tyst.
Han började istället prata om mat han skulle laga i helgen. Lax, kesofyllda tomater och grillad kyckling.
- Mmm det låter gott, svarade jag och insåg att det här ämnet inte var mycket bättre än det förra.
Han drog en vits, jag skrattade artigt och sen skildes våra vägar.

Åh Lina, jag måste ha misslyckats totalt :(

Jag tappar inte hakan på riktigt, jag var nog kanske lite ironisk. Sådär som jag är ibland...
Däremot undrar jag på riktigt om folk i allmänhet bor under en riktigt mossig sten.

Jag förstår inte hur man inte kan se att det är ett helt annat problem under problemet med att tjejkläder är upp till fem(!) centimeter smalare än killkläder. Här snackar vi om femåringar, en centimeter är ju typ en tredjedel av deras totala omkrets.
Varför ska barn som de facto ser likadana ut tills puberteten kickar in ha olika stor rörelsefrihet i kläder som de ska leka i? Varför ska flickor ha stuprörsjeans som knappt tillåter att de ens sätter sig på huk?
För att de inte ska klättra i träd och leva rövare? För att flickan ska ägna sig åt omvårdnad och assistans istället och fostras till att bli den goda kvinnan? Ja fortfarande.

Det luktar gammal unken könsmaktsordning. Och det sjukaste av allt; vilka är det som fortfarande sköter större delen av hushållsarbetet generellt sett? Vilka är det som fortfarande tar största ansvaret för barnen?
Precis. Mödrarna upprätthåller sin underordnade ställning och ser till att det finns en efterfrågan på tvångströjor till snippbarnen.
Tvångströja > lugnare lekar > att ta ett steg tillbaka > lämna plats åt andra > lägre löner > lägre status > ojämställdhet.

Jag tar för givet att ni som läser min blogg förstår problematiken utan att jag tjatar om den, men det finns så många sidor av detta som jag (som ändå ser mig själv som ganska insatt) inte har tänkt på.
Så jag fortsätter tjata. Och är tacksam för respons och funderingar kring andra aspekter.
Jag har lyckats nå fram till Magnus som nu ser saker på helt nya sätt (och han var ändå inne på det spåret redan innan) och det känns lovande.

För övrigt så debatterar Magnus tydligen vilt med sin kollega om köttism vs veganism. Han kommer hem och berättar vad Tomas har sagt och frågar mig om det är sant. Preppad med motargument går han sen till jobbet och fortsätter debatten nästa dag.

Mer diskussion åt folket!

Och ja Lina. Jag längtar ihjäl mig efter kökssamtal!

Dagens outfit från Bosse

i kategorin saker som händer 2011 som får mig att tappa hakan.

Läste häromdagen följande inlägg. Kan väl inte direkt påstå att jag blev förvånad, men i alla fall beklämd.
Idag såg jag att Aftonbladet tagit upp saken i en artikel. Artikeln i sig ger inte så mycket mer information än blogginlägget, men kommentarerna är inte av denna värld!
Hur är det möjligt att folk inte klarar av att se vad problemet är?? Hur kan man fortfarande tro att feminismen är en ond manshatande ideologi som, för att använda kommentatorernas favorituttryck, gör en höna av en fjäder??
Det här är så frustrerande att jag imploderar.

Och sen undrar folk hur Sverige kunnat falla från plats 1 till plats 4 på listan över världens mest jämställda länder!
Trodde i min enfald att kommentarerna åtminstone skulle vara fördelade 50/50 mellan folk som förstår och kan förklara och de som inte har fattat ett skit.
Idag kräks jag över inskränkta idioter.
/J

Väldigt intressant inlägg, Johannes! Mycket av det du skriver är det vi har diskuterat och det är väldigt svårt att se problemet som svart eller vitt, det håller jag absolut med om.

Sexköp är olagligt men att sälja sex är okej.
Egentligen är nog inte försäljning av sex okej heller, men som du också skrev så är det förmodligen relativt få  som väljer att frivilligt gå in i prostitution. Därför ska man inte lägga ännu en börda på dessa kvinnor (och män). Om man utgår från att de flesta prostituerade är kvinnor så man kan också resonera kring att det redan finns en väldigt skev syn på kvinnors sexualitet.
Man kan om man vill jämföra med Bjästa-fallet som Uppdrag Granskning tog upp i våras. Där blev en 14-årig flicka våldtagen på skoltoaletten, men i princip alla runtomkring tog killens parti. Han var ju snygg, kunde få vilken tjej han ville. Han blev dömd i såväl tings- som hovrätt. Men folk ändrade ändå inte åsikt. Inte heller när han blev dömd för våldtäkt nummer två ville folk i kommunen förstå att det var han som var förövaren och att tjejerna var offren.
Det rapporteras alldeles för ofta om våldtäktsfall där kvinnans klädsel eller uppförande diskuteras som orsak till våldtäkten. Som om mannen inte kan kontrollera sig och sina handlingar överhuvudtaget.
Att vara prostituerad är ett oerhört stigma i de allra flesta länderna, oavsett hur okej folk är med det på ytan.

Någonstans känner jag dock att det finns något moraliserande i lagstiftningen.
Ja det gör det. Och det är en del av tanken med lagen. Kritiken som framförts har också till viss del handlat om just detta. Hur mycket har staten rätt att lägga sig i medborgarnas moral och värderingar?

Det vidriga är väl egentligen inte själva sexet utan faktumet att många kvinnor tvingas in i det, att det ibland/ofta inte handlar om den fria viljan.
Jag håller med om att det vidriga är att människor tvingas in i prostitution. Och så länge det finns en efterfrågan så kommer det finnas en tillgång. Har man ingen inhemsk tillgång, så finns det alltid unga kvinnor (barn i många fall) att hämta i andra länder. Detta kan aldrig vara rätt och därför ska lagen försöka minimera efterfrågan; skulden och ansvaret ska ligga på köparen.

I Australien är bordeller lagliga på många håll och gemene man verkar inte ha problem med det. Ett populärt argument här är att sex är en mänsklig rättighet.
Kan det verkligen vara en mänsklig rättighet att få ha sex?
Min åsikt är att det är en mänsklig rättighet att få ha sex, men det är inte en mänsklig rättighet att få ha sex med någon annan. Och där blir det ett moment 22.
Sex ska alltid bygga på en ömsesidighet, att båda parter vill och att ingen tar skada. Är det applicerbart på prostitution? I vissa fall är det säkert så, men i de allra flesta fall handlar det om en maktdemonstration från köparens sida. Köparen har betalat för kroppen och får nyttja den i princip hur han/hon vill. Den prostituerade är i en väldigt utsatt situation. Förmodligen har hon/han en hallick som egentligen borde ses som säljare, den prostituerade är bara varan i transaktionen.

Många handikappade män och kvinnor har t ex svårt att Get Lucky på andra sätt än genom sexköp.
Även den här aspekten har debatterats flitigt här i Sverige, senast någon gång under 00-talet om jag inte minns fel. Då handlade en del av diskussionen om huruvida den personliga assistenten får eller till och med ska hjälpa brukaren med att tillfredsställa hans/hennes sexuella behov. Jag minns inte vad lagen säger, men jag ska ta reda på det.
Vi pratade kort om detta vid vårt gruppmöte i måndags och en av skåningarna sa att det inte är ovanligt att personliga assistenter här sydligaste Sverige tar med sina brukare till Danmark och danska horor. Var går gränsen för vad en personlig assistent ska utföra åt sin brukare? Ska omvårdnad, så som skötsel vid toalettbesök, duschning, matning etc, också innefatta tillfredsställande av sexuella behov?


Jag tycker att det här är ett otroligt viktigt och intressant ämne att skaffa sig kunskap om och diskutera. Jag vill väldigt gärna höra fler åsikter och tankar om detta!
/J

av prostitutionslagstiftningen (baserat på det jag har lärt mig från Susanne Dodillets text) for you Kat och för er andra också såklart.

I Sverige har debatten alltid genomsyrats av inställningen att det är fel med prostitution, det är ett uttryck för en patriarkal struktur och en del av det allmänna kvinnoförtrycket. Därför kan det heller inte vara ett frivilligt val.
1999 blev det olagligt att köpa sexuella tjänster i Sverige. Det är däremot inte förbjudet att sälja desamma, eftersom ansvarsbördan ska ligga på köparen och inte på säljaren. Förhoppningen med sexköpslagen är att den ska verka normerande, det vill säga att normen i samhället så småningom ska bli att det är fel att köpa sexuella tjänster.
Man jämför ofta med förbudet mot barnaga. Många hävdade att det inte skulle ha någon effekt eftersom det var nästintill omöjligt att veta om våld ändå förekom hemma i familjen. Men den lagen har visat sig bli starkt normerande och idag ses barnaga som helt förkastligt och omoraliskt av den absoluta majoriteten av Sveriges medborgare.

I Tyskland hade man under hela 1900-talet en annorlunda inställning till prostitution. Där har det feministiska perspektivet inte utvecklats på samma sätt som i Sverige. Under 1930-talet (när paret Myrdals reformförslag om bland annat daghemsverksamhet och barnbidrag för att öka kvinnans möjlighet att förvärvsarbeta började förverkligas i Sverige) bedrev Hitler en kvinnoförtryckande politik där medaljer delades ut till flerbarnsmödrar som ett incitament för att öka barnafödandet och på så sätt även hålla kvinnorna hemma.
Det var först på 1960-talet som kvinnorörelsen började återhämta sig efter tiden med nazistisk politik, vilket kan förklara att utvecklingen tog en helt annan riktning i Tyskland än i Sverige.
Förespråkarna för den tyska prostitutionslagstiftningen menar att prostitution inte per definition är ett uttryck för en patriarkal struktur. Istället menar man att det är särbehandlingen av prostituerade i förhållande till andra yrken som innebär en diskriminering.
Det var miljöpartiet Die Grünen som inledde debatten om prostitutionslagstiftningen i Tyskland 1990 och de tonade ner beskrivningen av prostitution som tecken på kvinnoförtryck. Die Grünen krävde en likställning av prostitution med andra yrkesgrupper och betonade alla människors rätt att fritt bestämma över sin egen sexualitet.
Tanken var också att stärka de prostituerades ställning genom att ge dem möjlighet att ansluta sig till fackförbund, upprätta anställningskontrakt och ta del av arbetslöshetsersättning, pensionssystem och hälsoförsäkring. Detta har dock inte fungerat. Och de prostituerade i Tyskland fortsätter att vara stigmatiserade.

Det går såklart att problematisera kring både den svenska och den tyska lagstiftningen, vilket var precis vad vi gjorde på seminariet igår. Exempel på frågor som dök upp:
- på vilket sätt kan den svenska lagstiftningen verka avskräckande på potentiella sexköpare när straffet är så lågt som böter alternativt fängelse i högst sex månader?

- vad händer i andra delar av Europa när EU inte lyckas enas kring en gemensam prostitutionslagstiftning?

- innebär inte den svenska sexköpslagen att vi bara flyttar problemet utomlands?

- om en tysk prostituerad söker ett annat jobb, kan han/hon då uppge att hon/han arbetat som prostituerad och bli bemött på samma sätt som de andra som söker jobbet?

- om en tysk blir arbetslös - kan den tyska arbetsförmedlingen då, eftersom prostitution ska ses som vilket annat jobb som helst, hänvisa den arbetslösa till just prostitution?

Yes Kat, jag har flera gånger tänkt att det här är en kurs som skulle intressera dig! Och det skulle ju ge en helt ny twist åt våra genusdiskussioner :)

För övrigt hade vi första föreläsningen om abort idag och den bestod till hälften av att vi skulle formulera argument för och emot fri abort. Mycket svårare än man kan tro.
Men jag överraskade mig själv genom att räcka upp handen och göra ett inlägg i diskussionen. Det har nog hänt på frivillig basis max 10 gånger under de 16 år jag har gått i skolan.
Vad mitt inlägg handlade om? Kinas enbarnspolitiks, i kombination med synen på pojkar som mer värda än flickor, påverkan på landets (och världens) samhällsstrukturer i framtiden, då en enorm könsobalans skapats och kommer att växa lavinartat under många generationer framöver. Detta på grund av det stora antalet aborter av flickfoster.

Vad vi kan vänta oss är förmodligen en mer utbredd handel med de få kinesiska kvinnor som kommer finnas "tillgängliga" i förhållande till antalet män, som nu är uppe i ungefär 120 män per 100 kvinnor.
Det är dock normalt att det föds fler pojkar än flickor, eftersom det statistiskt sett "går åt" fler pojkar på vägen.
För att jämföra med Sverige: vid födseln är det ungefär 106 pojkar per 100 flickor, för personer över 65 år är det ungefär 73 män per 100 kvinnor.
Men Kinas ettbarnspolitik kommer med all säkerhet ställa till problem och det är ett intressant ämne att diskutera. Kanske återkommer till det nån annan gång.


Se där! Bloggen kunde visst handla om nåt annat än ytligheter.
/J

och 2 grupparbeten in i nya kursen och det här har jag lärt mig hittills:

1) Såväl hetero- som homosexualitet var från början namn på sexuella perversioner.
Jag trodde i min enfald först att det var en dikotomi, att heterosexualitet var ett uttryck för normen och homosexualitet ett namn på det som var onormalt och sjukt (så som lagen sa fram till 1970-talet).

2) Att Tyskland har en väldigt märklig prostitutionslagstiftning.

Vi körde igång i onsdags med introduktion och i fredags delades vi in för första grupparbetet.
Och sensation: (det är nu du ska sätta dig ner Kat) jag bytte nummer och mejl med alla direkt, har smsat två i gruppen och fått sms av en tredje. Pratade och deltog i gruppdiskussionen och talade för min grupps räkning på seminariet idag.
Har jag äntligen kommit över min sociala fobi eller är det bara för att jag har en sån kickass grupp? Det är nog gruppen.
Två av dem kände jag direkt att jag skulle klaffa med, de andra två kanske inte lika mycket men det gör inget.


Seminarium om prostitution idag och imorgon kör vi igång på riktigt inför fredagens seminarium om abort. Samma grupp, så det blir skitbra.

Annars var jag klantig nog att stuka foten igår. Kände att det nog var rätt rejält, men det gjorde inte ont förrän senare på kvällen. Idag är den svullen och blå. Roligt att jag inte stukade den foten jag alltid har ont i, jag går som en gammal kärring (eller anka) nu.

/J

Har ännu en diskussion med Magnus på tema jämställdhet. Startad av honom, på grund av en scen i en film han tittar på. Hans slutsats är i alla fall; alla skulle tjäna på jämställdhet, statskassan skulle må mycket bättre.
Jag håller med, nyfiken på var hans anförande ska sluta.
Han blir tyst en stund, fortsätter sedan:
- Det är ju inte så äckligt att lukta kiss.
Jag: .......?
- Eller att kissa i en pool.
Jag: .......?
- Alltså, tänk lite mer krokodil!
Jag: .......?
- De har ju aldrig brytt sig om vad andra tycker. Folk borde kissa mer i sin egen pool.

Ja, han har firat lördagen med ett par glas whisky och några folköl. Det kanske delvis är orsak till hans något svårtydda argumenterande. Eller så är han ett missförstått geni. Jag ska be honom förklara sig imorgon.
/J

Det är ju helt underbart väder härnere nu, man mår så mycket bättre!

Nionde januari:

Från balkongen

De flesta som känner mig har nog hört mig referera till diskussionsforumet på Familjeliv(.se). Jag tycker att det är intressant med grejer som har med barn att göra, precis som jag tycker att en massa andra saker är intressanta. Men det finns en annan grej med just Familjeliv som är svår att förklara för folk som inte har någon relation till det forumet. Hittade den här kommentaren och den kunde lika gärna ha varit skriven av mig, för det är exakt så det är.

på nya kursen och vi har redan ett grupparbete att göra. Jävligt illa.
Jag var sjuk, trött och osocial, men kursen är intressant. Ska dit imorgon och på fredag också, sen är det helg. Och trots att jag bara var där i tre timmar idag så känns det som att jag vill ha helg nu. Jag är så trött så det gör ont.

En facebookbekant från förr skrev i affekt en lång statusuppdatering som tydligt beskrev hennes avoga inställning till funktionen Check In. Det hela avslutades med "De verkar inte finnas något som heter privatliv längre".
Och det är i själva slutklämmen humorn kommer in, för personen i fråga är expert på att gå över gränsen för vad man borde skriva om sig själv och sin familj på Facebook.
När hon och hennes man bråkar, vad de bråkar om, vad äldsta sonen hittar på för hyss och hur arg hon blir på honom då.
Nej, jag tycker inte att det är odelat roligt med statusrader som i första exemplet. Jag tycker att det känns sorgligt att hon inte har tillräckligt med självdistans för att se att hon själv fläker ut hela sitt privatliv på en offentlig sajt, precis det som hon beskyller andra för att göra.
Ja, folk får naturligtvis skriva vad de vill på sina sidor, men någonstans tycker jag också att hennes makes och framförallt barns integritet borde skyddas på ett bättre sätt.
Det är svårt det där med öppenhet på nätet.

Det är ju som bekant ganska varmt och behagligt här i Malmö för tillfället och det är svårt att beskriva precis hur bra man mår av det och hur man mår av motsatsen, men ungefär så här är det
Lady Dahmer

Japp en mammablogg, men en genusmammablogg. Det kan jag väl få räkna som research innan kursstart ändå?
/J

Life as I knew it är utbytt mot nåt helt annat, det är bara att konstatera.
Dagen började med familjehäng i soffan, lite familjesång och rytmik med En kulen natt och Gubben i lådan. Sen lunch och därefter familjepromenad till parken. Efter tre timmar var vi hemma igen. Magnus och jag slocknade i varsitt hörn av soffan och barnet fick härja fritt.
Det hon gjorde under tiden:





En fotfetischist på frammarsch?
Hon fick låna min iPhone innan jag somnade för att hon skulle sluta gnälla över att hon inte fick ha min dator.
Ja, hon kan låsa upp telefonen (och starta youtubeklipp). Idag lyckades hon med bedriften att byta mellan Babblarna och Teletubbies. Nu vet hon ju tydligen även var kameraknappen sitter...

Vi vaknade så smångingom och jag fortsatte på veckans husmorsspår. I tisdags gjorde jag och Bosse egna köttbullar till henne och pappan och idag rörde vi ihop rotmos.


The svartrot.

Rotmos. Det låter ju så osmakligt, men är ju så gott! Ungefär som blodpudding. Man tänker ju att pudding är nåt gott man får till dessert och så smakar det så helvetiskt illa. Jag kunde säkert 30 meter från skolmatsalen känna den där sötaktiga stanken och det vände sig i magen. Fy fan vad vidrigt.

Igår fick jag besök av storebror, det var trevligt. Med en enorm portion tur så får jag besök av lillebror nästa helg, det blir mycket trevligt!

Well well. Kommande vecka blir med stor säkerhet mindre familjär. Kanske kan det till och med bli intressantare inlägg här.

Och just det. Idag var det för varmt för att ha vinterjacka, 3-4 plusgrader. Vattnet porlar i gatbrunnarna, marken är grön och allt känns lite lite lättare.
/J

Någon som är intresserad av en etta på 25 kvadratmeter, på bottenvåningen, för 3815 kronor i månaden?
Inte det? Men det är ju bara 3,5 kilometer till centrum! Och om du har tur så kanske det går bussar tre gånger per dygn.

Eller kanske ett rum i korridor där du delar kök och badrum med andra, 12 kvadratmeter, även detta på bottenvåningen. Bara 3061 kronor i månaden.

Man måste gilla hyrorna i Kalmar!

Och nej, inga planer på att flytta tillbaka just nu. Men förra gången gjorde jag misstaget att lämna kön och det resulterade som bekant i ett studentrum med delat kök och WC, 6 kilometer från centrum, för strax över 3000 kronor i månaden. Nu står jag kvar tills jag dör!
/J

Hade en otroligt lång och intressant diskussion med Magnus igår kväll om genus, jämställdhet och feminism. För första gången på länge resulterade den diskussionen i att han lärde sig en del nya grejer och att jag fick nya perspektiv på saker och ting (det är alltså det sista som är ovanligt. Och det är ovanligt överlag i samtal om just detta, inte specifikt i diskussioner med Magnus).
I det sammanhanget såg jag det här och det finns en risk att jag var trött och hade dålig humor, men känns det inte i alla fall lite malplacerat?

Jag drömde den i särklass hemskaste drömmen inatt.
Jag och Cajsa gick runt på Maxi och diskuterade. Tydligen var det så att vår journalistexamen hade slutat att gälla. För att få en ny examen var alla Mep05:or tvungna att gå om hela tredje året och skriva individuella C-uppsatser. Vi pratade om hur vi skulle hinna med journalistikkurserna samtidigt som vi skulle sköta våra jobb/andra studier och vad tusan ska man skriva om den här gången då? Som slutkläm kom vi överens om att Staffan aldrig skulle orka ta sig till Kalmar och gå om alla kurser. Haha det kanske säger en del om vår syn på Staffans ambitionsnivå.

Efter två horribla nätter fick jag idag sovmorgon till 08:00. Eller till 07:00 egentligen för då gick Magnus till jobbet och när han låste dörren efter sig vaknade lillskiten. Halvsovande (jag alltså) plockade jag upp henne ur hennes säng och la henne i min. Sen sov vi som två små grisar i en timme till. Sen lattjade vi i en timme innan vi piffade oss och gick till förskolan. Det var för övrigt första gången jag lämnade henne. Känns märkligt att vara "på andra sidan" efter två år som barnskötare.
När jag kom hem insåg jag att 12 timmars sömn fördelade på tre nätter (2+3+6 för att vara exakt) inte på långa vägar är tillräckligt för mig. Jag kraschade och vaknade inte förrän klockan 12. Kände mig som en helt ny människa resten av dagen.

Hämtade Bosse på förskolan vid tre och tog en promenad in till Pildammsparken där vi tittade på grågässen.
Otäcka jävla djur!







Men Pildammsparken var fin. Från ena hållet

Fick ett sms från min fantastiska vän Kat. Ord jag väntat på i nästan tre år. Det gjorde min dag!

Och så tänkte jag berätta om ett nytt litet fotoprojekt. En tanke som legat och grott sen i somras, men som behövde mer tid på planeringsbordet. En idé som jag inte ville förstöra genom att ha för bråttom. Efter en (för mig) lång period utan inspiration alls så kom den plötsligt tillbaka till mig för några dagar sen. Förutsättningarna var inte de bästa, min kamera återuppstår i korta stunder för att därefter gå in i Error mode igen.
Jag ska berätta om alla förutsättningar. Inte för att ursäkta ett dåligt resultat, utan mer för att förklara hur positivt överraskad jag blev av resultatet. Trodde inte att det skulle bli något alls.

Kamera: En Canon EOS 350D, köpt begagnad. Har minst 4 år av jobb hos semiproffsfotograf på nacken och är således rätt trött och sliten.
Objektiv: En Sigma-glugg, 18-50 mm /3.5 - 5.6. Riktigt skräp. Förmodligen lika gammal som kamerahuset och förmodligen den största anledningen till att kameran fungerar så dåligt.
Inställningar: Slutare 1/80, bländare F/4.5, ISO 800.
Ljus: 2 stycken 40W-lampor.

Ja ni ser ju. Ganska dåliga förutsättningar. Och resultatet då

Fler bilder finns här.
/J

Tisdag. I bilen. På väg bort från den plats där mitt liv slitits i småbitar ett dygn tidigare. Försökte tänka, försökte få struktur på det som verkade vara en miljon öar i mitt huvud. Tankar utan förankring, utan början och utan mål. Gav upp och koncentrerade mig på vägen.
Jag kände mig yr, lite illamående. Trycket som fanns där i bröstkorgen, som funnits där sedan ett par minuter över tio dagen innan. "Tänkte du ville veta detta, jag vet att du var någon han brydde sig mycket om".
Andades djupt, skakade bort det, följde gatlyktorna med blicken. Snart framme vid sjukhuset, snart framme hos en av dem jag älskat sedan jag föddes.
Mamma satt framför mig i bilen. Hennes syster bredvid.
I dörren till salen mötte vi min morbror och hans fru. Vi hälsade hastigt på varandra.
Där var hon. 80 år gammal och tills för en månad sedan frisk, hemma, lycklig. Nu sittande på en sängkant i sjukhuskläder, grå i ansiktet, rufsigt hår, en mugg i handen. Hon drack kolsyrat vatten, det enda hon fick ner utan att kräkas.
Morfar satt frustrerad på stolen bredvid, utan en uppgift att utföra, utan att kunna göra ett dugg.
Vi pratade en stund, hon log ansträngt. Stämningen var tryckt. När vi gick därifrån ville jag ge henne en kram, men vågade inte. Hon mådde ju så illa och jag var så rädd att hon skulle gå sönder.
Vi sa hej då och stängde dörren.

Lördag. I min säng. Jackan på, telefonen i handen, redo att lämna lägenheten så fort mamma ringde. Vi skulle tillbaka till sjukhuset.
Jag hörde direkt att något var fel. Mamma pratade tyst. Mjuk och sammanbiten på samma gång. Jag förstod. Det skulle inte bli något besök. "Mormor finns inte mer. Hon har somnat in nu".
Jag la mig ner på sängen, blundade. Kunde inte ta in mer. Världen snurrade fortare än jag trott var möjligt. Jag stängde av allt, orkade inte känna.
Jag önskar att jag hade gett henne en kram.

Jag läste Ingrids blogg för en stund sen och där tipsar hon om och testar att låta google "sia" om vem man är. Det går till som så att man skriver sitt eget förnamn följt av "är", alltihop inom citationstecken. Det vill säga "Jennica är" för min del. Sen googlar man.
Jag gör en ripoff på Ingrid helt idag, här kommer toppträffarna.

Jennica är så snygg
Kommentar: vad ska man säga? Det är som det är.

Jennica är medlem på Bloggy
Kommentar: inte vad jag vet.

Jennica är jätteproffsig
Kommentar: i alla fall när jag jobbar.

Jennica är VD bara på pappret
Kommentar: bara i mitt huvud, men annars var det rätt.

JENNICA ÄR TÖNT
Kommentar: verkar vara en spännande facebookgrupp. Och det ligger nog en viss sanning i det påståendet också.

Jennica är ansvarig för stallet under dagarna
Kommentar: stackars hästar

Jennica är utbildad jurist
Kommentar: jag önskar att det vore så ibland

Jennica är ju inte så liten längre
Kommentar: just rub it in!

Jennica är bäst i hela jävla världen
Kommentar: ...

Jennica är alltid bildskön så det sjunger om det
Kommentar: hahahaha

2,5 rätt av 10 möjliga kan man nog säga att det blev för Google.
Ett par länkar verkade handla om en fotograf och då var jag ju tvungen att kolla. Det visade sig att det finns en Jennica L här i Skåne som jobbar som modell. Vilket sammanträffande...
Att säga att vi är lika på något sätt vore inte jättenära sanningen. Här är hon.
/J

Vi hade tråkigt och kände oss kreativa igår, så vi fortsatte på vårt redan inslagna frisyrspår.

Tisdagskvällen blev en hård kväll och sovmorgon kändes därför helt rätt igår. Jag väcktes sedan av detta

Idag tog vi bilen ut till Bunkeflostrand, Klagshamn och Gessie.

Magnus och jag åkte hem till Småland dagen innan julafton, i bilkaravan tillsammans med bror D, Martin, Ludwig och Saritza. Resans varande eller icke varande blev kraftigt ifrågasatt av en viss person dagen innan avfärd, en person som jag skulle kunna prata mycket och länge om men jag tror att jag sparar det.
Bilfärden tajmades väl, en snöstorm skulle födas i södra Skåne och under eftermiddagen/kvällen vandra upp över Småland, Halland och resten av Götaland, helt i takt med oss alltså. Vi åkte via Helsingborg och Ljungby. Vi såg knappt en snöflinga falla. Till skillnad mot folk som åkte via Kristianstad, där det tydligen var runt 500 bilar fastsatta i snön.
Det tog dock nästan lika lång tid att ta sig igenom Malmö som det gjorde att ta sig från Malmö till Högsby. Myten om malmöiternas oförmåga att köra i snö är ingen myt alls. Hur det står till med övriga skåningar vill jag inte uttala mig om, med risk för massiv kritik från de få skåningar jag känner.