.

 

Åh jag mår bra idag!
Har egentligen inte gjort något värdefullt på hela dagen, läst en halv bok, slappat, beundrat snötäcket utanför (det når nästan upp till nederkanten av mina fönster i mitt gamla rum hos pappa). Har inte sett så mycket snö på säkert 15 år.

Kvällen tillbringades hos mamma (som inte var hemma) med På Spåret och Skavlan, som brukligt är på fredagkvällar. Sen åkte jag tillbaka till pappa (som inte heller är hemma). När jag steg ur bilen undrade jag vilken utelampa som var tänd. Hela gården badade i ett mjukt blått ljus. Det var månen. Herregud vad ljust det är ute!
Jag var ute och la på mer ved i pannan för några minuter sen (pannrummet är i en egen byggnad ute på gården, 20-25 meter från huset) och när jag släckte utelampan där tänkte jag att jag skulle få treva mig tillbaka till huset, hoppades att jag inte skulle halka i nån snödriva. men jag såg precis allting. Alla färger och alla detaljer. Fascinerande! Det märks att jag har bott i stad de senaste åren.

Och apropå mitt stadsboende. Min gode vän Erik hävdar att storstan (Göteborg) har gjort mig "stor" och kaxig, lite dryg. Det är roligt att han säger det för jag har också känt av min storstadifiering den senaste tiden och har varit lite orolig att folk tycker att jag är odräglig. Jag tror att min dryghet är ett sätt att hantera en självkänsla på glid. Som jag har tjatat om innan så är jag mycket missnöjd med min utsida för tillfället. Så jag blev väldigt glad och lite rörd när jag plötsligt fick massa fina komplimanger av både Erik och John (helt oberoende av varandra) igår kväll. Thanks guys! Det var precis vad jag behövde!

/J

Äntligen helg! :)

Är tillbaka hos pappa igen och stannar till söndag då jag åker till Göteborg.
Skulle på föreläsning idag egentligen, men struntade i det och tog en halv heldag  på stan med Cajsa istället. fasen vad länge sen jag var på shoppingrunda! Och det var riktigt kul för en gångs skull, tack Kjellsson!  Hittade till sist kvällens outfit bestående av en svart enkel tunika, bruna leggings, en sandbeige sjal med nästintill fransbollar samt klirrande fina armringar i guld/vitt/brunt/beige/trä. Det blev fint serru. Efter denna shoppingrunda och finaste fikan åkte jag norrut för kalas hos kusin Johanna som fyllt 36. Jag, mamma och moster B var där. Johannas dotter som är 2,5 år var sjukt rolig och söt. Först var hon blyg, men sen lossnade det och då mannekängade hon i prinsesskrona och lackskor. Sen blev vi kompisar och skulle pussla.
jag blev uppdaterad på det senaste inom släkten (my god, världen befolkas till hälften av idioter) och några timmar senare åkte vi hem. Och nu sitter jag här och fryser. Ska tvätta imorgon, sen kanske lite badminton på söndag och sen västkusten! Yay! Mindre yay att John åker därifrån när jag kommer. Big :( !!

/J

Nu är jag flyttad och klar. Eller flyttad åtminstone. Såhär ser rummet ut as we speak:

Jag lovade Ida att uppdatera bloggen idag också så det är väl bäst att jag gör det då :)

Jag vaknade med ett ryck klockan elva i förmiddags. Trodde att jag hade hört sms-pip från mobilen en stund tidigare så jag var tvungen att kolla och mycket riktigt, där väntade veckans roligaste mms från Erik haha.

Hittade en stor lägenhet på Blocket igår med inflyttning direkt och slutfras "finns annonsen kvar så finns lägenheten kvar". Så jag ringde annonsören som sa "tyvärr, lägenheten är uthyrd. Jag har bara glömt ta bort annonsen". Trevligt.
Sen gick jag in på Kalmarhems sida som precis som vanligt ekade tom och ödslig. Men jag svalde stoltheten och alla principer och anmälde intresse för ett studentrum med delat kök och badrum (my worst nightmare!) och fick erbjudande om den direkt. Så lillebror och jag satte oss i bilen och åkte och kollade på det. Det verkade nymålat och smått uppfräschat i alla fall. Och så bor det en annan tjej där och så ett tomt rum. Det får väl duga åt mig. Rummet är på 30 kvadrat så jag kan ju ändå ha lite minilägenhet. Imorgon ska jag ner med grejerna och hämta nycklar. Mycket blandade känslor.

Kvällen tillbringades hemma hos mor. Överraskade henne med middag när hon kom hem från jobbet. Uppskattat.
Sen ringde Charlie. Från början var det så att han hade lägenhet fixad och klar och jag stod utan. Nu är det så att jag har studentrummet och han står utan. Hans morfars förbannade bror har i sista sekunden ändrat sig, vill ha 3500 kr i hyra/mån istället för de 2400 kr/mån som de hade sagt från början. Sen hade han sagt en massa annan skit och avlsutade med att han hade andra spekulanter som var villiga att betala 4000 kr/mån. Schysst att ha andra spekulanter när de har bestämt och Charlie har lagt ner massa jobb på lägenheten. Tyvärr hade de inte hunnit skriva något kontrakt, så Charlie kan inte göra ett dugg åt situationen. Han får nu flytta hem till sina föräldrar på längre sikt medan han letar annat boende. Vilken jävla praktgris han är, hans gammelmorbror!

Jag är hur som helst nöjd med att få ett eget krypin, för att inte tala om hur nöjd pappa är med att bli av med alla mina grejer. Jag ringde honom på väg hem från Kalmar och frågade om vi kunde köra ner typ sängen och annat viktigt imorgon. Han svarade att han skulle fråga sin chef om han fick låna lastbilen från jobbet så att allt fick plats på en gång. Ska jag ta det som en vink? :)

Och jag drömde en så konstig dröm inatt igen. För typ 7-8 månader sen drömde jag ofta drömmar där två personer ut mitt förflutna smälte samman till en person och det kändes jätteskumt och helt naturligt på samma gång. Sen träffade jag den ena personen och sen upphörde drömmarna. Men nu är de tydligen tillbaka, fast med andra händelseförlopp. Den här var så otroligt verklig att jag har känt mig halvt i drömmen och halvt i verkligheten idag. Men det var en bra dröm och känslan var småmysig, så det är ju helt okej :)

Nähä, nu ska jag bringa ordning i lite kaos. Auf wiedersehen!
/J

Åh ny fräsch vecka! Vad härligt!

Har tillbringat tre timmar av den här måndagen på en föreläsning i Kalmar. Föreläsningen hade ungefärlig titel: Nationalism - att skapa och avveckla en nation. Den handlade om föreläsarens och hans frus bråk om vilka kroppkakor som är godast; hennes öländska eller hans småländska.
Jo jag gillar honom men vad fan! Av 3 timmar föreläsning handlar minst 1 timme om något helt annat än det vi ska avhandla. Okej, om det inte fanns tentor och annat inblandat i det här så hade jag gladeligen lyssnat på honom. Men nu får jag ut zilch av det.
Idag snöade han (bland mycket annat) in på skånskans ursprung, obegripligheten i danska och älvdalsdialekt samt obalansen i ekonomierna i Borgholms och Mörbylångas kommuner. Yada yada yada.

Efter denna rundtur i herr Lindgrens intellekt och allmänbildning åkte jag upp till Blomsterlandet och köpte fina tulpaner. Skulle köpa vanliga pelargoner, men det kunde de inte ha. Fick ta engelska skitpelargoner.
Sen åkte jag till Skruv och hämtade lillebror. Skrålade loss till Familjen och fnissade åt Simon Svensson. Lillebror och jag räknade ut att det med råge skulle räcka med 2 miljoner godstågsvagnar för att täcka sträckan Stockholm-Malmö.
Tog en sväng förbi Högsby och köpte pizza. Jag var så satans hungrig att jag nästan kunde ha dragit i mig hans kebabpizza.
Sen hem och kolla på tv en stund. Kom på att jag skulle släktforska lite så jag hamnade här för 3,5 timmar sen. Oops.

Lägenhetsletandet fortgår och förhoppningsvis tar jag ett kliv i rätt riktning imorgon. Men med min vanliga tur så inte.

Hahaha för en stund sen pillade jag i hörlurarna (såna där små jobbiga jävlar) i öronen för att lyssna på musik utan att störa de andra i huset. Efter en halvtimme kom jag på att jag hade glömt sätta på musiken. Jag hade bara suttit med plopparna i öronen och lyssnat på tystnaden. Jag tror att det var för att slippa ljudet från fläkten. Det var en fin stund.
/J

Fasen vad det känns som lördag idag. Jag ägnade en timme av dagen åt badmintonspel med pappa och Kristina. De hade hyrt sporthallen inne i Ruda och vilka flashbacks man fick. Det ser precis likadant ut som för elva år sen. Pappa pratade om danskursernas begynnelse, när de hyrde sporthallen för att träna en dag i veckan. Jag satt och tänkte på andra saker än dansträning.... Anders och Tomas, ringer det några klockor Lina? ;)
Det gick i alla fall bra med badmintonspelet. Bra är väl i och för sig en överdrift, men det gick lite då och då i alla fall.

Igår satt jag och snackade om en ny svensk gangsterfilm med Erik och John. Jag halkade in på en sida där det gjordes en omröstning om vilken film om Stockholm som varit bäst genom tiderna. 99 procent av kommentarerna hyllade Sökarna och jag var därför tvungen att se vad det handlade om. Erik skickade över filmen och jag ägnade en timme eller två åt vad som kan vara den sämsta filmen jag någonsin sett. Det var alltså lite av en gangsterfilm, eller gängfilm i alla fall, men det var så fult roligt att jag trodde det var en komedi. Har 90-talsscenografin nåt med det att göra tro? Skådespelarinsatserna var otroligt underhållande.


Nu är det mörkt och jag som hade tänkt ta en skön promenad... suck.
Imorgon är det skola och jag kanske skulle kunna tänka mig att åka till gymmet efteråt. Jag undrar när vi ska gå på bio...

Lina: Tack för de fina orden! Nu blir jag ju nyfiken på vad du menar :) Och mitt hår är min stora förbannelse. Jag ska göra något drastiskt med det inom en snar framtid.
Nu fix och trix.
/J

Ho ho såhär trött var jag när jag gick och la mig inatt. Vilken heting.

Inatt blev det sent. Jag var bara tvungen att lyssna färdigt på Aldrig fucka upp, jag hade ju så lite kvar. Vid halv ett var jag klar och jag kände mig....tom. Tycker inte att den kommer i närheten av ettan. Kanske har det lite med uppläsaren att göra också?
Jag skulle till skolan idag. Jag var helt säker på att jag började vid ett som i måndags. För säkerhets skull kollade jag schemat innan jag släckte lampan. 08:30. Jag dog en smula.
Självklart var detta så stressande att jag inte lyckades somna. Vred på mig i timmar. Kändes som att jag hade sovit i en kvart när jag masade mig upp strax innan sju i morse.
Hann precis i tid. Eller nej jag ska inte ljuga, jag kom fem minuter försent. Föreläsaren hade redan kommit igång ordentligt och mina missade minuter gjorde att det kändes som att hela föreläsningen gick mig förbi. Kanske berodde det på min trötthet och kanske lite på att föreläsaren har en förkärlek för att prata, prata, prata, berätta en anekdot, prata, prata, prata. Han pratade i 75 minuter utan minsta paus. Det kändes som att jag var tillbaka till mellanstadiets historielektioner; dackefejden, Gustav Vasa, Stockholms blodbad...
Intressant men så svårt att hitta något vettigt att anteckna i alla dessa pratmassor.
Så jag sms:ade med Cajsa. Hon är sjuk, den stackaren.

Efter föreläsningen svängde jag förbi Kalmarhem som kors i taket svarade med mer än tre ord. Det verkar inte som att jag får den här lägenheten heller. Piss och skit.

Efter detta tog jag mig åter ut på motorvägen och styrde kosan mot mitt fädernehus. Jag kände mig så fattig som bara Cajsa och jag kan känna oss. Jag kunde bara hoppas att bensinen i bilen skulle räcka hela vägen hem. Med 2,5 mil kvar började lampan lysa. Skit också. Hoppas på att det går ändå eller försöka tanka nånstans? Jag trodde att jag hade nån gammal hundralapp liggande på nåt konto som jag kunde tanka för. Ringde sålunda telefonbanken, förde över vad jag trodde var mina sista slantar. Då säger hon "tillgängligt belopp efter insättning tolvtusenfyrahundra kronor". What??
12 000? På mitt konto? Ja, det stämde tydligen. När jag kom hem kollade jag och jag hade fått pengar från CSN. Trots allt dåligt de kanske har för sig där så får man ändå ge dem att de är jävligt snabba. Jag ansökte om studielån i lördags, lämnade studieförsäkran i tisdags och hade pengarna idag. Trots att normal utbetalningsdag inte är förrän på måndag.
Det var nog dagens trevligaste överraskning! Thank you Centrala Studiestödsnämnden!

För att fira kör jag nog fredagstacos i min ensamhet.
(Och Johannes, om du läser detta så hör av dig på msn!)
/J

Det börjar nästan kännas som jullov det här. Alldeles för många lediga dagar hemma i pappas hus i skogen. Jag känner ett litet stråk av överraskning varje gång jag läser om någon som är på jobbet, vadå är det inte röd dag?

Dagarna flyter ihop, jag gör mest ingenting. Är rastlös och trött på samma gång. Som en kär vän en gång sa "det är det sämsta som finns, går fan inte att få nåt gjort då". Huvudet på spiken.

På dagarna tänker jag konstiga tankar, på nätterna drömmer jag konstiga drömmar.
Igår natt drömde jag att jag skulle åka ner till Berlin och hämta hem Lisa. Innan jag åkte hade jag Depp-killen (han som var med till Oslo) som livvakt, men han byttes ut när jag åkte från Sverige. Någon annan oidentifierbar mansperson följde med istället. I Berlin tvingades jag gå på smala snöiga stigar och en rottweiler bet mig i ryggen. När jag kom tillbaka till Skåne var jag på spelning någonstans med två av Håkans systrar, försökte hålla koll på Lisa som försvann ut på någon marknad hela tiden.

På kalaset häromdagen pratade jag med mosters man J. Vi pratade om en tjej som tidigare var gift med den sunkiga gympaläraren som skrev till mig för ett tag sen. De är väldigt märkliga båda två, känns som att nåt inte stämmer med dem. Hur som helst så berättade J (som bor granne med tjejens föräldrar) att tjejens mamma är barnvakt åt tjejens två barn så ofta att barnen kallar henne för mamma istället för mormor. Det känns sorgligt på något vis.

Imorgon är det dags för föreläsning nummer två. Jag hoppas livet löser sig.
/J

Onsdag, men det känns som lördag. Igår tänkte jag att jag kanske skulle försöka bibehålla normal dygnsrytm och därför följa med lillebror till jobbet idag. Men han skulle inte jobba, typiskt. Så idag vaknade jag till ett helt tomt hus. Pappa och Kristina jobbar, lillebror har varit hos nån kompis sen igår. Jaha ja. Vad ska jag göra idag då?

Igår var det ju kalas. Lilla lilla Sara fyllde 20. Jag mötte upp mamma och moster I och åkte med dem dit. De andra hade kommit precis innan oss så hallen fylldes upp av moster B, hennes man J, morfar, morbror P och så Sara. Jag kom in sist och när Sara fick syn på mig så ropade hon "jaaaa! Du kom!" och slängde sig runt halsen på mig. Det kändes bra.
Jag har 13 kusiner (på samma sida, så alla de är också kusiner med varandra) och jag ligger nästan i mitten som en öde ö åldersmässigt. Mamma har 5 syskon och hon är näst yngst. Den äldsta systern I är 8 år äldre än mamma och 16 år äldre än morbror P som alltså är yngst. Därför finns det en klick kusiner som är mellan 29 och 38 och en klick kusiner som är 17-20.
Sen är det storebror och en killkusin som är två år äldre än jag. Ni kan ju själva räkna ut hur kul de tyckte det var att ha mig med när vi var små. Precis, inte alls.
Så det är alltid kul när kusinerna frågar speciellt efter mig.
Och om ni undrar varför vi var så få på kalaset igår så är det helt enkelt så att vi är för många för att samla alla på ett ställe :) Morfar, hans 6 barn, 16 barnbarn, 14,5 barnbarnsbarn. Och så typ 10-15 respektive till alla.

Jaja nu ska jag inte tråka ut er med mitt släktträd mer.

Lina: Tack så mycket. Vet dock inte om det riktigt känns som att komma hem :)

Katarina: Nja, vet att två heter Magdalena och att den ena satt bredvid mig. Annars är det en riktigt tråkig klass, känns det som. Men det tyckte jag ju i och för sig om afrikagruppen också och efter lite sållning så är det ju ett underbart gäng :) Så vi får väl se vad som händer.

/J

Här är jag! Ingenting är än så länge som jag hade räknat med. Jag pallade inte att installera mig som inneboende eftersom jag fortfarande är dum nog att hoppas på en lägenhet. Därför har jag tillbringat två nätter på en soffa hos Cajsa och Martin. Igår var det introduktion på kursen. Det är inte bara en fristående kurs utan även en del av ett program. Detta visade sig på så sätt att alla på programmet satt vid 6-personersborden och alla som går fristående kursen satt vid 2-personersborden. Jag fick dock en programtjej bredvid mig, hon kom sent och fick inte plats hos programmarna. Hon var trevlig.
Föreläsaren är mycket bra, han föreläste för oss i politikkursen på journalistutbildningen. Han är en sån där typ som kan berätta en historia och som dessutom är absurt allmänbildad och drar anekdoter på alla händelser som uppkommer.

Efter introduktionen bokade vi biobiljetter. Johannes och Cajsa var oense om filmvalet, jag var en jobbig människa som ville se båda filmerna och ett dödläge uppstod. Jag valde till sist att föreslå att vi skulle gå på Johannes film igår och på Cajsas till helgen. Så Snabba cash blev det. Ja jag vet, onödigt att betala en biobiljett till en film jag redan har sett. Men jag gillar den och ville se den med Johannes också. Fy fan vilken tråkig biopublik, inga skratt, knappt några reaktioner alls förutom ett kollektivt ryck vid plötsliga sprängningar. Jag och Johannes uppskattade filmen, de andra i vårt sällskap gjorde det inte. Återstår att se om Luftslottet som sprängdes faller dem bättre i smaken. Jag har velat se den länge, men det har aldrig blivit av. Jag har ganska låga förväntningar efter andra filmen så det blir intressant att se om den här är bättre eller sämre.

Idag blev jag väckt kvart i sju av telefonsamtal från jobbet som undrade om jag kunde jobba. Nej, tack. Nu är jag tillbaka hos pappa och har snott hans nätverkskabel. Tre dagar utan min dator får vara nog. Ska dock lämna in den senare i veckan, tror jag. Verkligen på tiden att jag får den fixad. Om ett par timmar ska jag iväg på kalas, min lilla kusin fyller 20 och jag känner mig sjukt gammal. Som vanligt, ja.
Just idag saknar jag mina göteborgare helt hemskt mycket.
/J

Snabba Cash var riktigt bra, oväntat bra.
Jag funderade en del på hur de skulle kunna pussla ihop alla delar från boken och det sa sig nästan självt att det inte skulle gå. Men det kändes som att det var rätt prioriteringar som gjordes ändå, trots att man saknade en del grejer.
Jag gillade fotot, det var kusligt nära inpå ibland och jag kände hur jag verkligen levde mig in i handlingen. Alltså inte nära som i att man kan räkna näshåren på skådespelaren, men nära som under huden på ett konstigt sätt.
Minus för de otroligt obekväma stolarna på Roy, träsmaken var ett faktum efter knappt halva filmen. Det tog bort lite av känslan, men filmen var ändå riktigt bra. En del av det kanske berodde på att salongen var full av filmarbetare med känsla för hantverket, vad vet jag.

Nu är jag uppe och nattugglar igen. Inte bra alls. Tror att jag är på väg att vända på dygnet, borde gå upp tidigt imorgon trots att jag går och lägger mig sent. Har en känsla av att sömnrubbningarna delvis beror på att jag börjar inse hur mycket jag har framför mig nu. Två gamla tentor att komplettera, en ny tenta att skriva, ett seminarium som ska förberedas och så ska jag hinna packa allt innan jag sticker. Och allt detta ska ske på 14 dagar. Jag har i alla fall kunnat stryka tidrapporten till jobbet från listan idag, det är ju alltid nåt. Nånstans i allt detta borde jag ta tag i träningen igen, jag fick upp ett ganska bra tempo innan jul och vill gärna fortsätta med det så att jag kanske någon gång i en avlägsen framtid kan se resultat av träningen. Bara för skojs skull testade jag plankan idag och räknade med att klara max 30 sekunder efter att ha slappat så länge, men ta mig tusan jag klarade en hel minut. Mer självkänsleboosting till mig.

Igår var det nyårsafton och det blev en av de bästa jag kan minnas. Helt klart med på topp 3. Vad jag gjorde? Jag var hemma alldeles ensam. Discovery Channel körde LA Ink mellan klockan fyra och klockan fyra så det sysselsatte mig mellan sju och två. Samtidigt hade jag världens absolut bästa Erik på msn som firade nyår på samma sätt som jag.
Erik tipsade om bra serier som jag inte kunde koncentrera mig på igår, men som jag ska se till helgen. Civet dök upp i LA Ink helt plötsligt. Det var lite oväntat och kul (Civet är det tjejbandet från USA som min storebror och hans band turnerade med i höstas). Vid tolvslaget gick jag ut på framsidan och tittade på alla fyrverkerier och pratade lite med mamma. Sen gick jag in till Erik igen.
Jag är som sagt jättenöjd med min kväll, men ur andras synvinkel var det tydligen skitkonstigt. Ett axplock av kommentarerna:
"Inte ska du väl sitta ensam på en så speciell kväll?"
"Uff helt ensam alltså?? Det är ju lite sunkigt"
"But WHY var du ensam hemma?"
"Okej, så länge du hade det bra..."

Jag var rätt beredd på att folk skulle tycka att det var lite märkligt, men jag blev ändå en aning provocerad till slut. Katarina stod helt bakom idén och Erik valde ju som sagt att fira på samma sätt, så lite medhåll fick jag också. En ganska talande kommentar från storebror fick jag nyss:
"jag hade oxå kunnat sitta hemma. men då hade väl folk undrat om jag va deprimerad eller nått".
Nu blir det här lite större än vad det egentligen är, men jag är rätt nyfiken på varför det sticker så i ögonen på folk att man väljer bort det "traditionella" sättet att fira på. Den som aldrig någonsin varit med om ett nyårsfirande som blev misslyckat eller var laddat med ångest kan ju räcka upp en hand.
Nej, jag är inte på något sätt emot att fira nyår, men jag gillar inte de höga förväntningarna som väldigt sällan infrias. Den här gången passade det mig perfekt att fira ensam och att helt styra över min egen kväll och då kan det väl få vara så?
Ett av de mysigaste firandena jag har läst om hittills är Linas. Tyvärr kommer ni inte åt texten, men hon firade ungefär som jag fast med sin sambo och deras bebishund. Mysiga hemmafiranden for the win!

Nu har jag avreagerat mig lite och går vidare med livet.
/J