.

Försummad blogg, som sagt. Jag har inte riktigt orkat med den på sistone. Faktum är att jag knappt orkat med livet. Mitt jobbschema har varit hektiskt länge. Jag sa upp mig från mitt gamla jobb till stor del på grund av den orimliga arbetstiden. Fick ett nytt jobb, med nytt ansvar som krävde enorm energi. 

Jag gick över till nattarbete i tron att mer pengar för varje arbetad timme skulle innebära att jag kunde jobba mindre men ändå tjäna lika mycket. Funkade sådär. Schemat var fullständigt kaos eftersom det utgick ifrån önskemål från vissa personer, på bekostnad av andra. 

Jobba en natt, ledig en natt, jobba två nätter, ledig en natt osv. Alla som nån gång har jobbat natt vet att det inte är hållbart. Jag fick enorma sömnstörningar, en helt ny aggressivitet och total brist på tålamod till följd av sömnbristen. Hela familjen blev lidande. Chris var omtänksam nog att ta med Romeo ut på dagarna så jag fick sova ifred, men jag missade nästan all tid tillsammans med dem. Senaste månaderna var jag så trött att jag bara orkade vara uppe i två-tre timmar i sträck innan jag var tvungen att lägga mig och vila igen. Den så omtalade väggen var på väg i en skrämmande fart. 

Så jag och kollegan sa stopp. Enough is enough. Vi satte oss och gjorde ett nytt schema. Nu jobbar hon och jag tre nätter, ledig tre nätter, jobbar fyra nätter, ledig fyra nätter. 

I samband med övergången från gamla schemat till nya, föll det sig så att jag fick en hel vecka ledigt. Jag sov säkert uppemot 15 timmar per dygn, men hade också tid för familjen. Alla slitningar mellan mig och Chris var som bortblåsta. För första gången på länge var jag nån annan än den där bittra tjuriga människan som jag inte kände igen och definitivt inte ville vara. Vi tog promenader, åkte till simhallen med Romeo, pratade med varandra. Sista kvällen följde jag med på ett event där Chris skulle uppträda. Ord kan inte beskriva vilken energi det gav att vara omgiven av vuxna människor som hade kul och som ville en väl. 

Därefter följde några jobbnätter som faktiskt kändes helt okej. Särskilt som jag hade fyra lediga dygn att se fram emot. 

Det ser ljusare ut. Det enda vi önskar oss nu är ett jobb till Chris. Nästan vad som helst, nästan var som helst. Så om ni vet nåt, så får ni gärna höra av er. Han är utbildad svetsare, men kan tänka sig att jobba med annat också. Han är snabblärd och fixar det mesta.

 

Jag är ledsen att jag inte orkat hålla kontakten med nån, men nu vet ni varför. Jag hoppas det blir bättre framöver.