Dr Awake och Mr Sleep

Efter ett par särdeles intensiva dagar med tillhörande frustration över beslut tagna av personer utan mandat att ta beslut överhuvudtaget, gick jag så till sängs igår kväll med en känsla av att hela tiden behöva finna mig i orimliga situationer. 
Mitt sömnjag tycktes vara överens med mitt vakna jag ty kort därpå befann jag mig i en dröm där jag tvingades agera hovnarr på jobbet. Hela min anställning gick ut på att, iförd clowndräkt, underhålla och distrahera människor på de mest bisarra vis. Jag dansade och skrek och hoppade runt i vild frenesi.
Tills jag plötsligt vaknade av ett intensivt skakande. När jag öppnade ögonen stirrade jag rakt in i S:s ansikte, blott en decimeter från mitt eget. Jag gav upp ett vrål av skräck och jag tror att hjärtat helt slutade slå för en stund.
- Shit man! You really need to free your mind before you go to sleep, utbrast han indignerat innan han vände sig och somnade om. 
 
Morgonens redogörelse vittnade tydligt om att det inte bara var i drömmen jag flaxade omkring och skrek. S trodde att jag hade blivit besatt av nånting ondskefullt. 
Och tro mig, fel sorts jobbstress är bland det mest ondskefulla i världen. Dagen har således ägnats åt att reda upp i röran och nu är allting tipptopp igen.
Och så vill en ju faktiskt bara ge en eloge till min hjärna vars ironicenter är så välutvecklat att det klarar av att leverera så utsökt bildliga uttryck till och med i sovande tillstånd. Det är en fröjd att vara jag.

Long time no see

Så vad har hänt sen sist?
Jag var i Uppsala och jobbade. Det var Döden. Jag längtade hem redan när jag satte mig i bilen för att åka till flygplatsen. Det var den drygaste helgen i hela mitt liv.
 
Annars har jag stickat färdigt Bosses kofta. 
 
 
S och jag åkte till Staffanstorp en dag. Vi vuxna satt i vardagsrummet och pratade. Bosse lekte i sitt rum. Så ställde hon sig vid dörrposten.
Psst. Hallå! Hallååå, viskade hon till S och så vinkade hon honom till sig. Han gick in i hennes rum och hon stängde dörren efter dem. Efter fem minuter utan ett ljud där inifrån var jag ju tvungen att se vad de gjorde.
 
 
Pusslade såklart. Efter en dödsblick från barnet backade jag försiktigt ut och stängde dörren igen.
 
I förrgår åkte jag till Bromölla för att möta upp pappa och få mina sommardäck. Pappa var ute och jobbade, men passande nog hade han tid för rast, så vi bytte mina däck på plats. Super! Sen tog vi en fika i Systembolagets personalrum, eftersom pappa precis lämnat en leverans där.
 
 
 
Otroligt trevlig personal som berättade massa proffscyklingshistorier. Sen åkte pappa och köpte blommor till min balkong, för det kan en tydligen inte vara utan. Han var totalt ointresserad av blommor och sånt när vi var små, men nu är han en jäkla trädgårdsmästare. 
Det var en mycket bra dag. 
Överlag en mycket bra period nu, även om jag är vedervärdigt trött precis hela tiden. Men det ger sig väl när våren väl kommer igång. 
 
 
 

Ljusblåa dagar...

Den här veckans tisdag började inte så kul... Zzz
 

Det var bara att masa sig upp ur sängen och bege sig till jobbet. Skulle jag ändå vara uppe så tidigt så kunde jag ju lika gärna försöka njuta av det. Total tystnad och soluppgång över Malmö och Turning Torso, sett från Ön.
 
 
Efter fyra anskrämliga timmar åkte jag hem. Bestämde mig för att det var vår
 
 
Och kidnappade sambon på jobbet för lunch ute på en gräsplätt. Lite lite kallt, men vi låtsades ändå att det var sommar. Sen åkte jag hem och vilade upp mig inför kvällspasset på andra jobbet. Jobbade till 23.30, det var också ganska zzz.
 
När jag är ledig från jobbet brukar jag fixa matlåda till S på förmiddagarna och sen leverera den strax före lunchtid. Så även idag. Men idag var jag försenad och hans kollegor hade redan satt sig för att äta. Tydligen tycker de att det är väldigt gulligt att jag kommer förbi med mat och de pratar mycket om det. Men idag sa de
- No food? No love?
Men jo, det är love nästan every day. Eftersom det är soooligt nu också så blev det utelunch tillsammans även den här dagen. 
Och när jag kom hem väntade det här på mig
 
Sannolikhetsinlärning är aldrig till min fördel...
Efter en promenad till Per Albin Hanssonsväg 40 kom jag hem och fick gosa med det här
 
 
Och dagen är inte ens slut än! Om en stund ska jag möta upp S och sen ska vi iväg och försöka boka lite hemligheter. Yes!
 

RSS 2.0