.

Förra helgen åkte jag till Göteborg för att jobba. På onsdagen gick jag äntligen av mitt pass och styrde kosan mot Borås för några dagar tillsammans med Ida och Mattias.

Väl där hann vi bara snacka i nån timme innan jag fick ett telefonsamtal som visade sig innehålla en härlig mental käftsmäll. Jag kände mig så jävla lurad. De två kommande nätterna sov jag i princip ingenting för att jag var så frustrerad och förbannad. Efter lunch på fredagen kom telefonsamtal nummer två och om första samtalet var en käftsmäll så blev det här den slutliga knockouten. 

Jag var två centimeter från ett nervöst sammanbrott, såg den närmaste framtiden rasa ihop som ett korthus. 

Av den härliga helgen jag planerat med Ida och Matte blev det ingenting. Jag packade ihop mina grejer och körde hem till Malmö redan i fredags för att försöka få ordning på kaoset.

 

Väl hemma möttes jag av världens bästa S. Han hade fixat middag och när vi satte oss för att äta hällde han upp två glas vin och sa

"now, let´s not talk about the bad things. Let´s celebrate that you got rid of some really shitty people. Cheers!". Så rätt han hade.

Men innan vi hann smaka vinet fick vi en spontan inbjudan till kvällshäng hos Katta. Så vinflaskan fick åka med dit och det blev en så sjukt rolig kväll. Katta och S spelade gitarr tillsammans, vi sjöng och kollade på gamla foton från barndomen. Tankarna på telefonsamtalen var som bortblåsta. 

 

I lördags vaknade jag upp till ångest. Hela dagen slets jag mellan "det här ordnar sig, det ordnar sig alltid på nåt sätt" och "hur fan ska det här ordna sig? Hur fan ska jag klara mig de kommande månaderna?". 

På kvällen följde jag med S och hans vän U till kyrkan där de skulle uppträda med S:s låtar på söndagen. Senare skulle jag träffa Katta och Joanna för en drink på Möllan, så kyrkan var ett bra sätt att fördriva lite tid på. När jag satt där fick jag ett nytt telefonsamtal. Jag smög iväg till kyrkans barntimme-rummet för att kunna höra vad personen sa. Sittande på golvet bland en massa leksaker fick jag de bästa nyheterna på länge.

Hade det varit en film hade jag varit religiös nu ;)

 

När repetitionen var över följde U med mig hem till Joanna. Sen drog vi till Möllan och väntade in S som hade saker att styra med. När han väl kom hade Joanna hunnit gå hem igen. Samtidigt kom S:s vänner D (som också är Kattas vän) och M (som är min vän sen tidigare), så det blev ett gött gäng. Vi hängde på uteserveringen till klockan två, då det var bedtime för Katten. 
Vi andra drog till en nattklubb och dansade lite. Så. Jävla. Roligt. Jag njöt mest av vad som såg ut som en audition för So you think you can dance. Fantastiskt hur mycket de kan äga ett dansgolv.

Plötsligt bestämdes det att vi skulle gå därifrån och vi hamnade istället på en annan klubb dit de brukar gå. S kände varenda människa där, men jag orkade inte med hans tempo längre så jag hängde med M och tog det lugnt.

Vid sju-halv åtta på morgonen ramlade vi in här hemma. Jag somnade sittande medan S och U fixade käk. 

 

Den sämsta helgen i världen vände och blev den bästa. Det enda som fattades var kvalitetstid med Ida. Men det lär vi ta igen framöver.