.

Känns lite skevt med påsk i mars måste jag säga, men det går väl ner det med.

Hela långa dagen har tillbringats på jobbet. Har jobbat normala kontorstider den här veckan och känner mig som en ny människa. Har nu gått upp i tjänst till nånstans mellan 90 och 95 procent. Fint det. 

 

En stor del av dagens arbetspass tillbringades med detta i knät.

 

Mitt första egenkomponerade mönster. Som prototyp blev det en kofta i Bosses storlek, men jag gillar modellen så mycket att jag kanske gör en till mig själv också vad det lider.
Var helt galet sugen på en maträtt som en kompis från Ghana lagade till mig en gång, satt på jobbet och drömde dregliga drömmar om det halva eftermiddagen. Så det var bara att sätta igång när jag kom hem.

 

Häromveckan fick jag äran att vabba med den här fina ungen.

 

Vi passade på att mysa massor och kolla på tecknad film.
Hon vågar fortfarande inte prata med S. Men när hon och jag hade spelat memory för hundrade gången tröttnade jag och frågade om hon ville spela med S istället. Det ville hon och de la ut korten. Jag gick ut i köket för att fixa nåt och till min stora förvåning hörde jag plötsligt hur de pratade hur mycket som helst med varandra. Så fort jag kom tillbaka in i rummet så tystnade hon igen. Intressant...
Trasiga brallor hade ungen, men det fixade vi till.

Svartögda bönor med majs och plantain (matbanan)...

Idag var vi ute i Oxie hos ett par vänner till S. Där bjöds vi på middag med just den där sortens chili. Förnedrande nog blev jag serverad den något mildare barnvarianten ;) 
Sen hängde jag med ännu en 4-åring


Hon har en storasyrra också och de är ungefär världens roligaste kids. S skojbråkar alltid med dem och det är dramatiska utspel för hela slanten. Efter en stund där idag kom 4-åringen fram till mig, stirrade mig stint i ögonen och utbrast:
"Den där pojken som du ska gifta dig med... Jag tycker inte om honom, inte min syster heller! Det är bara du som tycker om honom"
Haha! Nähä okej... Och jag ska tydligen gifta mig. Se där! Nån som vill komma och se på spektaklet?

Jobbade som nämnt mitt första pass på nya jobbet igår. Kan väl säga att det började sådär...

Bland det första som avverkas är ett besök av sjuksköterska som ska lägga om ordentligt djupa och infekterade liggsår. Jag hade tidigare fått rådet att absolut inte titta på det om jag kunde undvika det. Så där står jag och försöker samtala avslappnat samtidigt som den mest obehagliga lukt jag någonsin känt fyller rummet. Inte ens sjuksköterskan kan hålla sig utan springer ut ur rummet och undrar med ett vrål varför hon valt att bli just sjuksköterska. Tilläggas bör att hon och patienten känner varandra sen tidigare och har ett väldigt avslappnat förhållande till varandra.

 

Hur som helst så står jag kvar vid sjuksängen, inklämd med ryggen mot fönstret. Medan sköterskan fortsätter göra sitt jobb känner jag plötsligt hur jag blir alldeles varm på ryggen. Tänker att det är för att solen ligger på mot fönstret och försöker fortsätta småprata. Jag blir varmare och börjar kallsvettas i nacken. Det susar i huvudet och svarta prickar börjar dansa framför ögonen, jag kan inte stå stilla för det kryper i benen. Tänker att det kommer gå över och står kvar där. De svarta prickarna växer och det ringer med full styrka i öronen.

Jag svimmar nu, jag dör, jag måste ut. Ut nu, tänker jag. Jag ursäktar mig och lyckas famla mig ut på balkongen trots att det är nästan är helt svart för ögonen nu. Får med lite ansträngning upp glasdörrarna och står sedan med huvudet mellan knäna och suger i mig den friska luften.

 

Fy ända in i fan vilken otrevlig upplevelse. Har aldrig varit med om det förr och hoppas att det aldrig sker igen.

Ljög ihop nån dålig förklaring till patienten efteråt om att jag ätit dåligt på dagen och troligen fått blodsockerfall. För att vara på den säkra sidan gick jag ner till kiosken och köpte choklad (every cloud has its silverlining!).

Kände mig som världens vekling och det hela var ganska pinsamt.

 

Så ringde mamma nyss och efter en stund talade jag om vad som hände igår. Då berättade hon att hon i sin ungdom gjort praktik på ett sjukhus och varit med om när en läkare lagt om liggsår. Samma fruktansvärda lukt och läkaren hade kört in en lång pincett rakt i såret. Då hade mamma fått exakt det som jag fick igår. En sköterska hade lett ut henne på en balkong. De var på sjunde våningen (ironiskt nog var jag på sjunde våningen igår) och mamma hade fått svindel också mitt i alltihop. Hon fick ingen choklad, men däremot en egen sjukhussäng där hon blev beordrad att ligga med benen i högt läge i minst en timme. 

Såna trevliga upplevelser kan en också dela med sina nära och kära...

 

Ida och Lina: tack. Jag är nöjd med frisyren, men det är inte alls det jag gick dit för. Det får vara som det är nu, men nästa gång kanske det blir nåt heeelt annat ;)

 

Igår stickade jag den sista maskan på beställningsgrejerna till måndagsjobbet. Skönt! Två par tofflor, varav ett och ett halvt är tovade. Har alltså en toffel kvar, men ingen tvättid. Så kan det gå. Men bra blev de i alla fall. Sen gick jag på anställningsintervju. Den gick också bra.

Idag ägnades förmiddagen åt fotojobb med påföljande lunch i Oxie. Mycket angenämt.

På vägen hem stannade vi till vid Scandinavian Photo för att fråga om lite grejer. Väl där insåg vi att vi råkat ramla rakt in i en foto- och videomässa. Osannolik tur liksom. Butiken var fylld med gottigheter och några nya planer började smidas. 

Dagen fortsatte med besök här hemma av B1. När han gått hem kom B2. Jag var trött och osocial så jag lade mig för att vila. När jag sedan kom ut i vardagsrummet igen var S och B2 helt uppe i ensamdansande i varsitt hörn. Haha önskar att jag hade filmat.

S avslutar nu dagen med att laga mördarbönor med chili och jag gör inte ett skit. 

Imorgon ska jag göra mitt första pass på nya jobbet. Kan bli intressant. Och snipp snapp snut, så var helgen slut.

 

 

Det är nog första och sista gången jag kommer säga det, men där är det.

Förutom att själva måndagsjobbet är helt underbart, så blev vi ikväll bjudna på middag av folket på kontoret.

De som hade hand om helvetesjobbet i Lund ville se hur det går för oss nu och tyckte att vi var värda en liten treat. 

 

På vägen till restaurangen tog en av kontorsmänniskorna mig åt sidan. Hon ville erbjuda mig ett nytt uppdrag inom företaget. Samma sorts arbete som tidigare, men med lite annat ansvar. Hon hade direkt tänkt att jag skulle passa för detta eftersom jag tydligen "utstrålar ett lugn och en trygghet utan att det blir märkvärdigt och på ett sätt så att det aldrig behöver ifrågasättas". Vilken fantastisk komplimang!

Just de här två personerna från kontoret är överlag helt otroliga människor. De ser oss, de hör oss och de bekräftar våra tankar och känslor. Självklarheter kan tyckas, men jag har då aldrig tidigare haft en chef som varit så närvarande. 

Middagen var också himla trevlig och det var kul att se alla igen. Vi blev som en liten familj när det stormade som  värst och det har faktiskt varit lite tomt utan dem.  

 

Och plus i kanten till måndagsjobbet för att jag får beställningar på stickade grejer nästan varje vecka ;)

Bra vecka så här långt!

 

Kat: Ska fixa bilder på nya barret så fort vi får lite fint fotoljus ;)

 

Har varit sugen nu ett tag på en specifik frisyr som går att styla på lite olika sätt men samtidigt går att skita i om en känner för det. Styrde stegen mot en salong som såg seriös ut och fick en tid diret. Sa namnet på frisyren jag ville ha till frisören under schamponeringen men hon verkade inte fatta. Så jag lovade att googla och visa bilder senare. Gjorde detta varpå hon helt frustrerat utbrast "men alltså, du måste ha en EXAKT bild på hur du vill ha det. Du kan inte bara säga kort och sen tro att du och jag tolkar det på samma sätt".

Hallå eller. Om jag visar 20 bilder på i princip identiska frisyrer och samtidigt pedagogiskt förklarar vad det är vi tittar på så förväntar jag mig att en frisör (i 40-50-årsåldern så jag tänker anta att hon har några års erfarenhet) kan fatta. Men nä då.

Sen verkade hon till slut förstå vad jag ville ha och då sa hon nej. Hon ville inte klippa nånting som ens liknade den frisyren eftersom jag har ett fyrkantigt ansikte. Fy fan det kom verkligen som en överraskning för mig efter 27 år tillsammans med ansiktet i fråga.

Sen talade hon om för mig som om jag vore dum i huvudet att en sån frisyr kräver massa omsorg och att jag stylar det varje dag. Precis som att jag aldrig sett en kam. Sen blev hon tyst när hon såg att det spikraka håret jag kom in med hade lockat sig när det kom i kontakt med vatten. Sedärja.

Efter det tog hon fram en tidning med kändisfrisyrer eller nåt och bläddrade fram vad hon tyckte att jag skulle ha. 

Gräsliga frisyrer som jag vänligt men bestämt tackade nej till. Vi enades till slut om att bara klippa upp min page och göra en kortare variant. Hon verkade fatta att jag inte var sugen på kallprat, men kunde ändå inte låta bli att kommentera hela förbaskade tiden. 

On and on.

All respekt till frisörer som ger råd om justeringar de skulle kunna göra för att det ska passa hårtypen bättre eller liknande. Men att bara anta att jag vill se så smal ut som möjligt känns ju bara helt intelligensbefriat. 

Gissar att hon vägrar klippa korta frisyrer på fetlagda män också... Nähä inte det nej.

Det var fan det märkligaste jag varit med om på länge. 

 

Det är mars! Äntligen!

Firade detta med årets första löprunda. Ha ha ha är allt jag har att säga om det. Sprang som en olympier, flög fram. I ungefär en kilometer. Sen fick jag kramp i magen och fick gå resten. Det gjorde så sabla ont att jag höll på att spy och som grädde på moset gick jag dessutom vilse. Men efteråt kändes det bra i alla fall.... 

 

Annars har jag hängt med Bosse en stund idag. Hon gick i vanlig ordning noggrant igenom vilka saker hon fick i julklapp. Sen försvann hon plötsligt iväg hem till grannbarnen för att leka. Jag stannade kvar i deras lägenhet eftersom jag lånat deras tvättmaskin till mina tovningar. Såg inte röken av henne mer, så jag åkte helt sonika hem när jag var klar. Någon timme efter att jag kommit hem fick jag ett telefonsamtal från en indignerad unge.

"Du glömde säga hej då till mig!". Sen gav hon luren till sin far och vägrade prata med mig mer. Aj aj.