.

I söndags kväll fick jag ett sms från min mamma där det stod att farmor blivit sjuk. Jag ringde pappa som berättade att farmor slutade äta i lördags och var okontaktbar i söndags när han satt hos henne. 

I måndags åkte jag upp till Småland, jag ville vara med henne. Det kunde ju vara min sista chans. 

Jag kom dit vid halv elva på kvällen. Sedan kvällen innan hade det ordnats med vak och jag visste att det skulle finnas en man hos henne när jag kom dit.

Men det var ingen där när jag kom. Farmor låg där ensam i sin säng, så liten och spröd som en porslinsdocka. 

Strax därefter kom mannen som skulle sitta vak. De hade två boende som blivit dåliga samtidigt, men bara en person tillgänglig för att vaka så han satt en kvart åt gången hos varje. 

Jag sa att jag kunde sitta hos farmor så kunde han fokusera på den andra personen.

 

Jag strök henne försiktigt över huvudet och talade om vem jag var. Jag vet inte om hon såg mig eller kände igen mig när jag först kom in. Men hon hörde vem det var och hon var lugn. 

Precis som pappa sagt så reagerade hon inte mycket på omvärlden. Hon sov inte, men var heller inte vaken. Efter en stund tog jag fram min stickning. Då öppnade hon ögonen helt och tittade storögt på den. Jag förklarade vad det skulle bli och hon följde den med blicken. Så mumlade hon något. Efter en stund kunde jag tyda "fryser" och hon fick en extra filt. När mannen kom tillbaka för att kolla till oss visade hon tydligt att hon var törstig och hon fick vatten att dricka. 

Sen viskade hon "sova" och jag sa att det var okej, att hon fick sova om hon ville. Jag lovade att stanna hos henne.

Personalen kom in och vände på henne och därefter somnade hon lugnt. Jag satte mig på andra sidan sängen, så att hon hela tiden kunde se mig. Hon vaknade igen efter någon timme och liksom kollade att jag var kvar. Med jämna mellanrum tittade hon upp på mig. Hon andades i intervaller hela natten. Först hetsiga, stressade andetag. Sen så sakta och tunt att det knappt gick att se bröstkorgen höjas och sänkas. 

 

Strax innan morgonskiftet skulle börja bestämde jag mig för att åka hem och försöka få lite sömn. Jag skulle köra tillbaka till Malmö senare på tisdagen. 

 

Vid halv sju packade jag ihop mina saker, sen strök jag farmor över huvudet en sista gång och sa allt det jag ville få sagt. Sen gick jag.

 

I morse vid 08.45 somnade hon in.

 

Älskade farmor, äntligen är du fri från alla smärtor.