Hycklarens tystnad
Jag har ägnat en del timmar det här året åt att diskutera invandringspolitik, integrationspolitik och islamofobi med en islamofob på Facebook. En person som jag i verkligheten inte har någon särskild relation med, men som på Facebook kallas min vän.
Förmodligen kommer ingenting jag säger ändra hans inställning och åsikter, det vet jag, men jag tänker inte sitta tyst när han sprider sin skitiga propaganda. Jag utger mig inte för att vara någon expert på området, men ifrågasätter hans underliga retorik, där det till exempel är fullt möjligt att vara utlandsfödd i tredje generation.
Nu har dock något märkligt inträffat; sen gårdagens terrorattacker i Norge har han varit ovanligt tyst om saken. Nu verkar det ju stå klart att det var en hederlig blond norsk viking som stod bakom dåden och att han sköt ihjäl minst 80 ungdomar i islamofobins namn.
Kom igen då, Jacob! Stå för att det är så här det går när du och dina likar späder på polariseringen. Stå för att det här är exakt samma sak som terrorbrott signerade islamistiska (nej, inte muslimska) nätverk och grupper.
Fy fan vad ni äcklar mig.
EDIT: en politikervän på Facebook postade följande statusuppdatering i morse
"Det är ju inte direkt Ahmed eller Mohammed ni kan hata denna gång. Jobbigt eller?"
varpå en annan av mina facebookvänner kommenterade
"känns mer väsentligt o tänka på dom som dog o inte personens hudfärg.. Känns jävligt töntigt om ja ska va ärlig"
Hahahahahah.....nähä, du var allvarlig? Då får jag be om ursäkt. Jag trodde du var ironisk.
Fan också, jag kunde inte låta bli att lägga mig i diskussionen. Som blev lång och som lämnade mig med en känsla av "varför i allsin dar (fast ett fulare ord) diskuterar vi det här?" när nästan 100 människor har mist livet inte så långt härifrån. Diskussionen slutade med kommentaren "1-0 till Jennica, just sayin".
Just sayin ;)
Förmodligen kommer ingenting jag säger ändra hans inställning och åsikter, det vet jag, men jag tänker inte sitta tyst när han sprider sin skitiga propaganda. Jag utger mig inte för att vara någon expert på området, men ifrågasätter hans underliga retorik, där det till exempel är fullt möjligt att vara utlandsfödd i tredje generation.
Nu har dock något märkligt inträffat; sen gårdagens terrorattacker i Norge har han varit ovanligt tyst om saken. Nu verkar det ju stå klart att det var en hederlig blond norsk viking som stod bakom dåden och att han sköt ihjäl minst 80 ungdomar i islamofobins namn.
Kom igen då, Jacob! Stå för att det är så här det går när du och dina likar späder på polariseringen. Stå för att det här är exakt samma sak som terrorbrott signerade islamistiska (nej, inte muslimska) nätverk och grupper.
Fy fan vad ni äcklar mig.
EDIT: en politikervän på Facebook postade följande statusuppdatering i morse
"Det är ju inte direkt Ahmed eller Mohammed ni kan hata denna gång. Jobbigt eller?"
varpå en annan av mina facebookvänner kommenterade
"känns mer väsentligt o tänka på dom som dog o inte personens hudfärg.. Känns jävligt töntigt om ja ska va ärlig"
Hahahahahah.....nähä, du var allvarlig? Då får jag be om ursäkt. Jag trodde du var ironisk.
Fan också, jag kunde inte låta bli att lägga mig i diskussionen. Som blev lång och som lämnade mig med en känsla av "varför i allsin dar (fast ett fulare ord) diskuterar vi det här?" när nästan 100 människor har mist livet inte så långt härifrån. Diskussionen slutade med kommentaren "1-0 till Jennica, just sayin".
Just sayin ;)
Hej familjen
Igår kom Magnus och Bosse hem från Småland. Med sig hade de Magnus syster Carro och Carros dotter Lasse.
Idag kom Bosses mamma på besök för att umgås med sin dotter. Vi åkte till ett lekland för att göra nåt roligt för Bosse och Lasse och för att Bosse skulle få ett par roliga timmar med sin mamma. Det blev ungefär som det ser ut på bilderna nedan.
Efter leklandet besökte vi min mamma och B som är ute på husvagnsroadtrip och som stannar till här över helgen.
Idag kom Bosses mamma på besök för att umgås med sin dotter. Vi åkte till ett lekland för att göra nåt roligt för Bosse och Lasse och för att Bosse skulle få ett par roliga timmar med sin mamma. Det blev ungefär som det ser ut på bilderna nedan.
Efter leklandet besökte vi min mamma och B som är ute på husvagnsroadtrip och som stannar till här över helgen.
Idag kom min första lönespecifikation från nya jobbet. Inte för att skryta eller så höhö, men det är ju inte så illa för fyra arbetade dagar.
Heute ich bin überehrgeizige
Okej, så jag gick till gymmet sen i alla fall.
Hence rubriken. Sprang ett litet 5K. Det gick relativt fort och jag var relativt trött efteråt. Gött.
/J
Hence rubriken. Sprang ett litet 5K. Det gick relativt fort och jag var relativt trött efteråt. Gött.
/J
Dagens projekt
Medan jag lyssnar på Ann Petréns och Anna Kåvers sommarprogram tar jag mig an ett riktigt tråkigt projekt. Det som jag med ett vrål av frustration kastade in i klädkammaren och smällde igen dörren om för ett par veckor sen. Och som jag sedan dess varit tvungen att ta ett kliv över för att kunna nå kläderna som hänger därinne. Idag fick det fan vara nog.
Ni förstår ju hur opeppande det är att ta tag i skiten. Men nu är det gjort.
Aaaah! Sådärja!
Natten till igår smsade jag till fyra igen och igår kväll kunde jag naturligtvis inte somna i tid. Så natten ägnade jag åt att lära mig att sticka aviga maskor istället.
Jag borde dock fixa ett mer bättre organisationssystem för förvaring av garnerna, så vi inte behöver upprepa det här debaclet.
Jaha okej, det var det det.
Ska jag vara hurtig och gå till gymmet nu eller kan jag hänvisa till min träningsvärk som anledning att slippa?
Natten till igår smsade jag till fyra igen och igår kväll kunde jag naturligtvis inte somna i tid. Så natten ägnade jag åt att lära mig att sticka aviga maskor istället.
Jag borde dock fixa ett mer bättre organisationssystem för förvaring av garnerna, så vi inte behöver upprepa det här debaclet.
Jaha okej, det var det det.
Ska jag vara hurtig och gå till gymmet nu eller kan jag hänvisa till min träningsvärk som anledning att slippa?
Göteborgsresa #1 - 2011
I söndags kom vi hem efter den bästa helgen på länge. Jag och Bosse åkte bil upp i torsdags, Magnus tog bussen dit i lördags. Vi har bott hos finaste Ida, fast henne hann vi inte träffa så värst mycket. Jag råkade kanske planera in lite väl mycket aktiviteter, så jag behöver nästan semester efter semestern nu. Och det har jag fått också, så jag kan inte klaga. Magnus och Bosse åkte vidare till Småland igår och jag har hela stora lägenheten för mig själv. Och inget jobb har det blivit än så länge. Perfekt kombination.
Nåväl. Ungefär såhär hade vi det under helgen.
Nåväl. Ungefär såhär hade vi det under helgen.
Att leka med henne
är som att springa uppför en sommaräng och bli förnedrad under tiden.
Tough love?
Idag har jag jobbat halvdag. 9 timmar, varav 7 på plats. X inledde dagen med att ge mig en present. Oväntade presenter är de bästa!
Sen fortsatte dagen med att hon berättade att hon pratat med min arbetsgivare och sett till att min lön när jag arbetar enligt grundavtalet höjts och att hon bett om ett särskilt avtal för när jag arbetar hos henne och därigenom höjt min lön ännu mer. Tackar!
Annars kändes det lite trist att komma dit efter två lediga dagar och vara minst lika trött som i söndags. Jag somnade inte förrän efter halv fyra i morse. Inte för att jag medvetet valde att stanna uppe, inte för att herr H underhöll med roliga sms. Nej, vi blev klarvakna av ett sms till Magnus vid midnatt. Ett sms som först gjorde oss väldigt oroliga. Det följdes av ett telefonsamtal som bestod av en fet utskällning. Allt som varit under våren kokade till slut över och jag tog telefonen, lugnt och sansat förklarade jag för personen som skällde i andra änden att han var ute på jäkligt tunn is. Han gormade om "lilla fröken, du ska inte lägga dig i. Du vet inte vad du pratar om" etc. Jag sågade hela hans resonemang med ett enda argument, hans reaktion; "jag vill inte prata med dig" och ett klick i örat. Patetiska jävla ärkeidiot!
Efter den lilla fadäsen var både jag och Magnus uppe i varv, förvånade och lätt förolämpade. Till slut vet man inte om man ska skratta eller gråta.
Nåväl. Efter arbetsdagen kom jag hem och hämtade Bosse på förskolan. Vi mellanmålade och sen gick vi ut och cyklade en stund. Hon parkerade hojen utanför affären och väntade på att pappan skulle komma hem.
Idag har jag jobbat halvdag. 9 timmar, varav 7 på plats. X inledde dagen med att ge mig en present. Oväntade presenter är de bästa!
Sen fortsatte dagen med att hon berättade att hon pratat med min arbetsgivare och sett till att min lön när jag arbetar enligt grundavtalet höjts och att hon bett om ett särskilt avtal för när jag arbetar hos henne och därigenom höjt min lön ännu mer. Tackar!
Annars kändes det lite trist att komma dit efter två lediga dagar och vara minst lika trött som i söndags. Jag somnade inte förrän efter halv fyra i morse. Inte för att jag medvetet valde att stanna uppe, inte för att herr H underhöll med roliga sms. Nej, vi blev klarvakna av ett sms till Magnus vid midnatt. Ett sms som först gjorde oss väldigt oroliga. Det följdes av ett telefonsamtal som bestod av en fet utskällning. Allt som varit under våren kokade till slut över och jag tog telefonen, lugnt och sansat förklarade jag för personen som skällde i andra änden att han var ute på jäkligt tunn is. Han gormade om "lilla fröken, du ska inte lägga dig i. Du vet inte vad du pratar om" etc. Jag sågade hela hans resonemang med ett enda argument, hans reaktion; "jag vill inte prata med dig" och ett klick i örat. Patetiska jävla ärkeidiot!
Efter den lilla fadäsen var både jag och Magnus uppe i varv, förvånade och lätt förolämpade. Till slut vet man inte om man ska skratta eller gråta.
Nåväl. Efter arbetsdagen kom jag hem och hämtade Bosse på förskolan. Vi mellanmålade och sen gick vi ut och cyklade en stund. Hon parkerade hojen utanför affären och väntade på att pappan skulle komma hem.
Pappan som dök upp nån minut senare och orsakade glädjekaos.
Efter en vända på stan är vi nu utrustade med de sista grejerna vi behöver för en helg på västkusten. För tillfället försöker en trött pappa natta ett inte fullt så trött barn och jag gissar att mitt resesällskap kommer sova gott i bilbarnstolen imorgon.
/J
/J
Dagarna i bilder
Jösses vad trött jag var när jag jobbade i söndags, helt galet. Kroppen kändes som att den vägde 150 kg och huvudet hängde i höjd med armbågen ungefär.
Det var varmt och soligt, så X ville ut och promenera. Vi gick till Ribban. När vi gick genom stan visade en företagstermometer +38°C. Det kändes som 138. Jag hade dumt nog glömt löparskorna hemma och var därmed förvisad till converseskorna. De är inte lämpliga att promenera en mil i, om nån undrar. När vi kom fram var det dock rätt soft. Eftersom Ida efterlyste fler bilder, så bjuder jag självklart på det.
Det var ändå en fröjd att komma hem på natten sen och veta att en sovmorgon väntade mig dagen efter.
Min bror ringde och väckte mig vid tio och bad mig följa med på shoppingrunda. Mycket mer än så hände inte den dagen. Jo, vi fick hem Bosse från helgen hos mormor.
Idag har jag också slappat, det behövdes! Men sen tog jag mig i kragen och drog till gymmet. Körde fan slut på mig själv, men det var skönt. Nytt rekord på 5 km, tjohej. Bild på det
Min bror ringde och väckte mig vid tio och bad mig följa med på shoppingrunda. Mycket mer än så hände inte den dagen. Jo, vi fick hem Bosse från helgen hos mormor.
Idag har jag också slappat, det behövdes! Men sen tog jag mig i kragen och drog till gymmet. Körde fan slut på mig själv, men det var skönt. Nytt rekord på 5 km, tjohej. Bild på det
Vilken läckerbit... Hjärtinfarktsrött har alltid varit min färg.
Sen hem och leka med Bossen på gården en stund.
Sen hem och leka med Bossen på gården en stund.
Efter leken åkte vi och fixade bilen inför helgens långresa. Bosse och jag pumpade däcken på hennes barnvagn förra veckan, så nu vet hon allt om lufttryck och ventiler.
Yes we can! Här fostras självständiga och kapabla barn.
Yes we can! Här fostras självständiga och kapabla barn.
Sen tittade både Magnus och jag på Bosse. Nånting såg inte ut som det brukade. Aha, värst vad luggen är kort nu jämfört med i fredags...
Efter diverse tyst mumlade svordomar ringdes ett samtal till kära mormor.
- Hej. Har du klippt håret på E?
- Nääeee.....
- Är du säker på det?
- Nja....jag klippte luggen lite.
- Det måste du sluta med!! Det känns kränkande mot E och mot mig som förälder.
- Ja okej. Förlåt. Men det var E som bad mig.
- Eeeh?
Samma mormor hade också vänligheten att köpa nya kläder till Bosse. När vi hämtade henne hade hon på sig rosa velourbyxor och en rosa tröja med vita prickar. Hon hade också fått en rosa fleecejacka med lila stjärnor på ifall det skulle bli kallt. Fullfjädrad prinsessa.
Vi har inget emot färgen rosa i sig, så länge färgen bärs med måtta och kläderna är praktiska och ämnade för lek.
Det är ingen förbjuden färg, även om folk mer än gärna gärna tolkar det så.
Hur som helst. När Bosse och jag satt i bilen och väntade på Magnus, underhöll jag henne med bilder från min telefon. När bilden på Maj-Linns leggings dök upp ropade hon "mina mina", varpå jag förklarade att så inte var fallet. Sen visade jag att det var likadana elefanter på byxorna som på hennes egen solhatt. Då började ungen räkna elefanterna på hatten! Ett, två, tre, fyra, fem sa hon tydligt och pekade i tur och ordning på fem elefanter. Jag tror att min haka hamnade på bilgolvet.
Jag försökte få henne att räkna igen medan jag filmade, men då var hon inte seriös längre. Men ni hör ju ändå! Wunderkind!
Efter diverse tyst mumlade svordomar ringdes ett samtal till kära mormor.
- Hej. Har du klippt håret på E?
- Nääeee.....
- Är du säker på det?
- Nja....jag klippte luggen lite.
- Det måste du sluta med!! Det känns kränkande mot E och mot mig som förälder.
- Ja okej. Förlåt. Men det var E som bad mig.
- Eeeh?
Samma mormor hade också vänligheten att köpa nya kläder till Bosse. När vi hämtade henne hade hon på sig rosa velourbyxor och en rosa tröja med vita prickar. Hon hade också fått en rosa fleecejacka med lila stjärnor på ifall det skulle bli kallt. Fullfjädrad prinsessa.
Vi har inget emot färgen rosa i sig, så länge färgen bärs med måtta och kläderna är praktiska och ämnade för lek.
Det är ingen förbjuden färg, även om folk mer än gärna gärna tolkar det så.
Hur som helst. När Bosse och jag satt i bilen och väntade på Magnus, underhöll jag henne med bilder från min telefon. När bilden på Maj-Linns leggings dök upp ropade hon "mina mina", varpå jag förklarade att så inte var fallet. Sen visade jag att det var likadana elefanter på byxorna som på hennes egen solhatt. Då började ungen räkna elefanterna på hatten! Ett, två, tre, fyra, fem sa hon tydligt och pekade i tur och ordning på fem elefanter. Jag tror att min haka hamnade på bilgolvet.
Jag försökte få henne att räkna igen medan jag filmade, men då var hon inte seriös längre. Men ni hör ju ändå! Wunderkind!
Om det jobbiga i det till synes obetydliga
När jag började jobba tänkte jag att det skulle bli skönt med en ny sfär, där jag kan välja vilka delar av mig själv som jag vill dela med mig av och vilka som ska stanna utanför. Sorgen är en av dem som skulle hållas till det privata.
Sorgen är så påtaglig varje ledig stund. På väg till och från jobbet, varje gång jag inte är fullt sysselsatt med annat.
Men det har gått bra att lämna den utanför dörren när jag kliver in på jobbet. "Hej min vän tog livet av sig" är ju inget man direkt presenterar sig med.
Men så i måndags satt jag och min kund på en restaurang och åt middag. Lärde känna varandra liksom. Hon frågade mig varför jag inte jobbar på tidning nu om jag är utbildad journalist. Jag svarade att det var så mycket strul under min sista termin att jag inte orkade lägga ner all den energi som krävdes för att få ett journalistjobb just då. Och att det också krävs bra kontakter.
Hon frågade vad det hade varit för strul. Jag svarade att det hänt jobbiga saker privat under den tiden. Hon frågade igen. Inte nyfiket eller påträngande, bara en ärlig undran. Eftersom jobbet kräver av henne att hon delar med sig av hela sitt liv, så är det väl kanske inte mer än rättvist att jag delar med mig av mitt när hon frågar.
Så jag svarade att en nära vän hade gått bort då. Hon beklagade och frågade vad som hänt. Jag tvekade innan jag svarade. Han tog livet av sig, sa jag sen. Hon beklagade sorgen igen och vi pratade om döden en stund. Massa känslor virvlade runt, kroppen reagerade direkt och ville gråta. Det var tusen gånger jobbigare att prata om det än jag nånsin kunde trott. Trots att det handlade om Martin. Trots att det är tre år sen.
Natten till igår slutade strömkabeln till min dator att fungera. Laddaren är ganska ny och borde verkligen inte vara trasig, så jag började leta efter kvittot ifall jag skulle bli tvungen att lämna in den.
Bland alla kvitton i min plånbok hittade jag ett från Restaurang Nyhavn. Februari 2011.
"Spendrups fat, 50 cl……….54 kronor".
Ölen jag köpte till Patrick när vi gjorde intervjun med honom på genuskursen.
När intervjun var klar skakade han hand med Emma och Christin. Jag fick en varm och hård kram.
- Vi ses den sjuttonde, sa jag.
- Ja! Ja det gör vi, svarade han.
Sen gick han. Veckan efter var han död.
Sorgen är så påtaglig varje ledig stund. På väg till och från jobbet, varje gång jag inte är fullt sysselsatt med annat.
Men det har gått bra att lämna den utanför dörren när jag kliver in på jobbet. "Hej min vän tog livet av sig" är ju inget man direkt presenterar sig med.
Men så i måndags satt jag och min kund på en restaurang och åt middag. Lärde känna varandra liksom. Hon frågade mig varför jag inte jobbar på tidning nu om jag är utbildad journalist. Jag svarade att det var så mycket strul under min sista termin att jag inte orkade lägga ner all den energi som krävdes för att få ett journalistjobb just då. Och att det också krävs bra kontakter.
Hon frågade vad det hade varit för strul. Jag svarade att det hänt jobbiga saker privat under den tiden. Hon frågade igen. Inte nyfiket eller påträngande, bara en ärlig undran. Eftersom jobbet kräver av henne att hon delar med sig av hela sitt liv, så är det väl kanske inte mer än rättvist att jag delar med mig av mitt när hon frågar.
Så jag svarade att en nära vän hade gått bort då. Hon beklagade och frågade vad som hänt. Jag tvekade innan jag svarade. Han tog livet av sig, sa jag sen. Hon beklagade sorgen igen och vi pratade om döden en stund. Massa känslor virvlade runt, kroppen reagerade direkt och ville gråta. Det var tusen gånger jobbigare att prata om det än jag nånsin kunde trott. Trots att det handlade om Martin. Trots att det är tre år sen.
Natten till igår slutade strömkabeln till min dator att fungera. Laddaren är ganska ny och borde verkligen inte vara trasig, så jag började leta efter kvittot ifall jag skulle bli tvungen att lämna in den.
Bland alla kvitton i min plånbok hittade jag ett från Restaurang Nyhavn. Februari 2011.
"Spendrups fat, 50 cl……….54 kronor".
Ölen jag köpte till Patrick när vi gjorde intervjun med honom på genuskursen.
När intervjun var klar skakade han hand med Emma och Christin. Jag fick en varm och hård kram.
- Vi ses den sjuttonde, sa jag.
- Ja! Ja det gör vi, svarade han.
Sen gick han. Veckan efter var han död.
What! 2 på en dag?
Jojomensan. Jag ska jobba minst 30 timmar i helgen, so there will be no more blogginlägg förrän tidigast på måndag. Jag tänkte egentligen bara berätta hur otroligt jobbigt jag har haft det på jobbet den här veckan.
På jobbet i måndags
På jobbet i måndags
På jobbet i onsdags
Softade på en bänk i Folkets park. Fick en schysst solbränna på ryggen.
Och imorgon grillfest, som sagt. Det är hårda tider nu.
Kollade igenom min iPhone i jakt på bilden från i måndags och hittade en bild på Bosse från i onsdags morse. Hon är ju för söt ibland, det lilla livet. Och ni ser ju att hon behövde ett par matchande skor.
Och imorgon grillfest, som sagt. Det är hårda tider nu.
Kollade igenom min iPhone i jakt på bilden från i måndags och hittade en bild på Bosse från i onsdags morse. Hon är ju för söt ibland, det lilla livet. Och ni ser ju att hon behövde ett par matchande skor.
(lat-)Matbloggaren dårå
Jaha. Imorgon ska jag på grillpartaj med jobbet. Eftersom jag tackade nej till det grillade lammet som var maten för kvällen, så får jag nu stå mitt kast och ta med mig något själv. Jag har varit alldeles för slö för att orka handla snofsig mat, så det blir det som finns i kylen. Marinerade sojafiléer med färska (såklart) champinjoner, aubergine och hederlig gul lök.
I bakgrunden hälften av alla böcker jag måste baxa tillbaka
till biblioteket kommande vecka. Peppet på det.
Okej. Först ska filéerna kokas tills de är mjuka all over. Sen ska allt vatten pressas ur dem. Om man är hardcore som jag så pressar man ut det kokheta vattnet i sin egen hand, men det känns lite overkill. Framförallt resulterar det bara i smärta och fula ord.
Nåväl. Såhär ska de se ut när de är pressade och klara
I bakgrunden hälften av alla böcker jag måste baxa tillbaka
till biblioteket kommande vecka. Peppet på det.
Okej. Först ska filéerna kokas tills de är mjuka all over. Sen ska allt vatten pressas ur dem. Om man är hardcore som jag så pressar man ut det kokheta vattnet i sin egen hand, men det känns lite overkill. Framförallt resulterar det bara i smärta och fula ord.
Nåväl. Såhär ska de se ut när de är pressade och klara
Släng på en skvätt av valfri olja, lite soja och kryddor. I mitt fall raps- och olivolja, mörk soja, salt, peppar och vitlökspulver. Sådär ungefär
Sen skära aubergine i lagom stora bitar. Sisådär
Sen samma behandling som filéerna. Lite olja och valfria kryddor. I mitt fall samma gamla olja och så lite lite salt och lite chili.
Löken och svampen är inte så noga. Lagom stora bitar. Marinera om ni vill, jag föredrar dem naturella.
Nu står de i trettio olika matlådor som jag ska få med mig imorgon. Jag hoppas de har ugnsfolie eller grillspett där.
Annars har det varit en slö dag. Tillbringade en härlig timme på gymmet medan regnet stod som spön i backen. Sen cykla hem i skitregnet och lätta upp humöret med att hämta upp ett paket i affären. Sen hämta ungen på förskolan, hem och packa hennes väska. Sen kom pappan och ungen åkte iväg till mormor över helgen.
Såå....paketet då. Jag ebay-fyndade förra veckan. Loves it som Paris Hilton skulle sagt. Snabb leverans från the US of A.
Annars har det varit en slö dag. Tillbringade en härlig timme på gymmet medan regnet stod som spön i backen. Sen cykla hem i skitregnet och lätta upp humöret med att hämta upp ett paket i affären. Sen hämta ungen på förskolan, hem och packa hennes väska. Sen kom pappan och ungen åkte iväg till mormor över helgen.
Såå....paketet då. Jag ebay-fyndade förra veckan. Loves it som Paris Hilton skulle sagt. Snabb leverans från the US of A.
Vad annars?
Bosse och jag har samtalat om de här skornas ankomst ungefär sen jag beställde dem. Hon tittade på mig lite då för en vecka sen, undersökte hummande sina svarta converseliknande sneakers, pekade på stjärnmärkena på mina skor, sen sina egna och sa "nä?". Det första hon gjorde idag var att ta fram mina skor, peka på mina, peka på sina och visa mig att det var stjärnor på båda. Hon har öga för kvalitet, det må jag säga.
Nu är vi kittade och redo för en tur till Göteborg!
/J
Nu är vi kittade och redo för en tur till Göteborg!
/J
Modebloggaren
Efter världens längsta dag på jobbet igår kom jag så hem vid halv ett inatt. Hade herr H som smssällskap under min cykeltur tvärsigenom Malmö. Han höll mig sedan vaken till halv fyra i morse med massa roligheter. Men vad gör det när man är ledig dagen efter?
Idag sov jag bort hela förmiddagen, sen hämtade jag Bodil för en shoppingrunda ute vid Jägersro. Hon hade precis vaknat när jag hämtade henne och var sådär lagom yrvaken och gosig. Men efter fem minuter på shoppingcentret var hon istället en speedad hondjävul. Överallt och ingenstans samtidigt, lyssnade på vad jag sa och gjorde sen raka motsatsen. Rena träningspasset att hålla koll på henne. Men hon blev i alla fall några plagg rikare i ungefär samma takt som jag blev en massa pengar fattigare. Och här kommer en liten samling (mobil-)bilder på inköpen, vad gör man inte för Kat!
Idag sov jag bort hela förmiddagen, sen hämtade jag Bodil för en shoppingrunda ute vid Jägersro. Hon hade precis vaknat när jag hämtade henne och var sådär lagom yrvaken och gosig. Men efter fem minuter på shoppingcentret var hon istället en speedad hondjävul. Överallt och ingenstans samtidigt, lyssnade på vad jag sa och gjorde sen raka motsatsen. Rena träningspasset att hålla koll på henne. Men hon blev i alla fall några plagg rikare i ungefär samma takt som jag blev en massa pengar fattigare. Och här kommer en liten samling (mobil-)bilder på inköpen, vad gör man inte för Kat!
När vi kom hem svidade hon om till nya linnet, men behöll haremsbrallorna i en härlig missmatch.
Två linnen till blev det.
Två linnen till blev det.
Ett rött med karuseller och cirkustält
...och ett typ petrolblått med giraffer och lite annat smått och gott.
En solhatt...
En solhatt...
...och en tjockare tröja för våra härliga varma svenska sommarkvällar.
Sist men inte minst en gangstaskjorta, för att hon så gärna vill vara som Björn.
Sist men inte minst en gangstaskjorta, för att hon så gärna vill vara som Björn.
Bosse sjunger Mamma Mu-sången. Vad Björn gör vet jag inte, men jag gissar att Satan är inblandad.
När vi kom hem och hade packat upp så tog vi med oss pappan ut och lekte på gården ett tag. Bosselito var som sagt mer vild än tam...
När vi kom hem och hade packat upp så tog vi med oss pappan ut och lekte på gården ett tag. Bosselito var som sagt mer vild än tam...
Det var det, det. Imorgon ska jag matblogga, påminn mig gärna om det.
/J
/J
Och så söndag då
Är inte så bra på att uppdatera. Dels händer det inte så mycket, dels är jag för trött.
Jobbade första ensamkvällen igår, det gick bra. Idag var det en sista upplärningsmorgon på fyra timmar för att lära mig ett nytt arbetsmoment. Sen var min kollega tvungen att gå hem till sjuk familj, så jag stannade och jobbade fyra timmar till (got a nice cash flow goin).
Pratade med den andra kollegan under sista upplärningskvällen i måndags, om arbetsmomentet jag skulle testa idag. Det är inget tvång att göra det, men bra att kunna. Hon sa att det tog henne ett år att lära sig det. Jag tänkte att det nog behövs en hel del övning, men det skulle inte ta mig ett år att fixa det.
I nailed it baby! Satte det på andra försöket, ibland är jag grym.
Kollegan var imponerad och kunden gav mig en kram och sa att jag är underbar, då kan jag ju inte bli annat än glad.
Sen åkte jag hem för att vila medan pappan och barnet var hos en vän. När jag gick ut ur trapphuset för att möta dem vid parkeringen stod en granntjej på 12-13 år vid porten bredvid och snackade med nån som var inne i huset. Hon glodde på mig när jag kom gående. Plötsligt sa hon "hej". Jag svarade lite överrumplat med ett hej tillbaka. När jag hade passerat henne vände hon sig och sa "vilka fina converse du har!", jag sa tack och vi gav varandra varsitt generat leende. Tror mina knallgula skor lyste upp hela innergården i det grådaskiga vädret. Små grejer som lyfte humöret idag.
Att jag på arbetstid fick en promenad till Folkets Park och ett besök på reggaefestivalen gjorde mig inte heller sur precis.
När Magnus var i Belgien förra veckan satte jag mig ner och skrev ett brev som jag tänkt skriva länge, men inte riktigt vetat hur. Skrev ner allt på torsdagskvällen, sen satt jag och våndades med det hela helgen. Ändrade, la till, tog bort. Grät en skvätt, log lite. Det var riktigt svårt att formulera alla tankar och känslor på ett A4. Galet mycket ångest. Till sist lämnade jag över det till Magnus för genomläsning när han kom hem på måndagskvällen. Sen mer eller mindre tvingade han mig att skicka det.
Jag trodde att det skulle generera ännu mer ångest att ha skickat det och inte kunna förutspå mottagarens reaktion. Det kändes som att han skulle kunna bli alltifrån överjävligt skitförbannad till ledsen till glatt överraskad.
Men det blev ingen ångest alls. Det kändes bara så otroligt befriande att äntligen ha gjort det, låtit honom ta del av allt det där jag har legat vaken över på nätterna och ältat sönder huvudet med.
Mottagaren är inte direkt den översvallande känslotypen så jag har inte fått så mycket respons, men det verkar som att han förstod vad jag ville ha sagt och att han tog det bra. Det är som den gamla klyschan säger, en börda har lättat från mina axlar.
Nähä. Imorgon kör vi första långdagen, pepp.
/J
Jobbade första ensamkvällen igår, det gick bra. Idag var det en sista upplärningsmorgon på fyra timmar för att lära mig ett nytt arbetsmoment. Sen var min kollega tvungen att gå hem till sjuk familj, så jag stannade och jobbade fyra timmar till (got a nice cash flow goin).
Pratade med den andra kollegan under sista upplärningskvällen i måndags, om arbetsmomentet jag skulle testa idag. Det är inget tvång att göra det, men bra att kunna. Hon sa att det tog henne ett år att lära sig det. Jag tänkte att det nog behövs en hel del övning, men det skulle inte ta mig ett år att fixa det.
I nailed it baby! Satte det på andra försöket, ibland är jag grym.
Kollegan var imponerad och kunden gav mig en kram och sa att jag är underbar, då kan jag ju inte bli annat än glad.
Sen åkte jag hem för att vila medan pappan och barnet var hos en vän. När jag gick ut ur trapphuset för att möta dem vid parkeringen stod en granntjej på 12-13 år vid porten bredvid och snackade med nån som var inne i huset. Hon glodde på mig när jag kom gående. Plötsligt sa hon "hej". Jag svarade lite överrumplat med ett hej tillbaka. När jag hade passerat henne vände hon sig och sa "vilka fina converse du har!", jag sa tack och vi gav varandra varsitt generat leende. Tror mina knallgula skor lyste upp hela innergården i det grådaskiga vädret. Små grejer som lyfte humöret idag.
Att jag på arbetstid fick en promenad till Folkets Park och ett besök på reggaefestivalen gjorde mig inte heller sur precis.
När Magnus var i Belgien förra veckan satte jag mig ner och skrev ett brev som jag tänkt skriva länge, men inte riktigt vetat hur. Skrev ner allt på torsdagskvällen, sen satt jag och våndades med det hela helgen. Ändrade, la till, tog bort. Grät en skvätt, log lite. Det var riktigt svårt att formulera alla tankar och känslor på ett A4. Galet mycket ångest. Till sist lämnade jag över det till Magnus för genomläsning när han kom hem på måndagskvällen. Sen mer eller mindre tvingade han mig att skicka det.
Jag trodde att det skulle generera ännu mer ångest att ha skickat det och inte kunna förutspå mottagarens reaktion. Det kändes som att han skulle kunna bli alltifrån överjävligt skitförbannad till ledsen till glatt överraskad.
Men det blev ingen ångest alls. Det kändes bara så otroligt befriande att äntligen ha gjort det, låtit honom ta del av allt det där jag har legat vaken över på nätterna och ältat sönder huvudet med.
Mottagaren är inte direkt den översvallande känslotypen så jag har inte fått så mycket respons, men det verkar som att han förstod vad jag ville ha sagt och att han tog det bra. Det är som den gamla klyschan säger, en börda har lättat från mina axlar.
Nähä. Imorgon kör vi första långdagen, pepp.
/J
Fredag
Och ledig dag! Det kan behövas efter gårdagen. Jag skulle lämna Bosse på förskolan och sen vara på jobbet vid åtta.
Jag gick upp vid kvart i sju för att jag var så jäkla trött. Magnus hade gett henne frukost som hon satt och mumsade på. Jag satte mig bredvid henne och åt frukost, jag också. Ibland brukar vi mata varandra (mest för att hon tycker att min mat är mer spännande, fast det oftast är exakt samma). Hur som helst så sträckte hon ut skeden och jag åt upp det som var på. Precis när jag hade svalt kom jag på att Magnus hade köpt komjölksyoghurt dagen innan och det var det hon åt nu. Annars har vi alltid havreyoghurt hemma.
Satans jävlar så ont i magen jag hade sen! Bosse var segare än segast så vi var inte på förskolan förrän tjugo i åtta, sen skulle jag cykla de fem kilometerna genom stan till jobbet. När jag kom fram var jag illamående, trött och trodde att jag på allvar skulle explodera. Magen var som en fullgången graviditetsmage.
Jag jobbade med två tjejer jag inte jobbat med innan, jag skulle provjobba tillsammans med dem för att se om jag passade för uppgiften. Efter en stund höll jag på att kräkas på dem också. Stereotypa "snygga tjejer i 20-årsåldern", moderiktiga, fnissiga och inte så smarta. De utförde sina sysslor och jag stod bredvid och tittade på, väntade på att de skulle förklara vad de gjorde eller ge mig arbetsuppgifter. De sa inte ett ord till mig. De babblade på med varandra. Genus är nog ett ord som inte ingår i deras vokabulär.
- Hur går det med körkortet?
- Jag ska boka uppkörning nu.
- Vad kul. Jag och min kille letar efter en bil nu. Men den måste vara körd av en tjej, man vet ju hur killar kör. Fnizz fnizz.
............
- Min kille och jag var på sci-fi-mässan här i Malmö. Asså det är INTE min grej. Konstiga människor i konstiga dräkter.
- Ah jag vet! Jag var på sci-fi-mässan i Stockholm. Det var inte min idé, det var min lilla kusin SOM ÄR KILLE(!!) som ville gå och jag följde bara med. Sci-fi är ju inte en tjejgrej.
- Asså det var så konstiga människor på mässan. Massa såna där svartklädda människor, jag klarar inte av såna som klär sig så.
Hallå hej, här står jag 1,5 meter ifrån er iklädd svarta skejtshorts och en nästan svart punktröja.
Jag väntade mig en förklaring av arbetsuppgifterna efter att de gjort klart sin grej, tänkte att det kanske var känsligt läge just när de höll på. Den ena tjejen hade jobbat natt och var klar, så hon gick hem. Den andra tjejen surfade på sin iPhone i två timmar och gjorde väldigt klart att hon inte ville bli störd. Jag satt rakt upp och ner på en stol, försökte hindra mitt innanmäte från att spridas över hela köket och väntade på att tiden skulle gå.
Jag fick sen gå hem trekvart tidigare (thank god!) och var hemma innan jag egentligen slutade, fast med betalt för hela passet såklart.
Jag eftermiddagssov en stund, min favoritstund på dagen!
Sen hämtade jag Bosselini och åkte ut till havet med henne.
Jag gick upp vid kvart i sju för att jag var så jäkla trött. Magnus hade gett henne frukost som hon satt och mumsade på. Jag satte mig bredvid henne och åt frukost, jag också. Ibland brukar vi mata varandra (mest för att hon tycker att min mat är mer spännande, fast det oftast är exakt samma). Hur som helst så sträckte hon ut skeden och jag åt upp det som var på. Precis när jag hade svalt kom jag på att Magnus hade köpt komjölksyoghurt dagen innan och det var det hon åt nu. Annars har vi alltid havreyoghurt hemma.
Satans jävlar så ont i magen jag hade sen! Bosse var segare än segast så vi var inte på förskolan förrän tjugo i åtta, sen skulle jag cykla de fem kilometerna genom stan till jobbet. När jag kom fram var jag illamående, trött och trodde att jag på allvar skulle explodera. Magen var som en fullgången graviditetsmage.
Jag jobbade med två tjejer jag inte jobbat med innan, jag skulle provjobba tillsammans med dem för att se om jag passade för uppgiften. Efter en stund höll jag på att kräkas på dem också. Stereotypa "snygga tjejer i 20-årsåldern", moderiktiga, fnissiga och inte så smarta. De utförde sina sysslor och jag stod bredvid och tittade på, väntade på att de skulle förklara vad de gjorde eller ge mig arbetsuppgifter. De sa inte ett ord till mig. De babblade på med varandra. Genus är nog ett ord som inte ingår i deras vokabulär.
- Hur går det med körkortet?
- Jag ska boka uppkörning nu.
- Vad kul. Jag och min kille letar efter en bil nu. Men den måste vara körd av en tjej, man vet ju hur killar kör. Fnizz fnizz.
............
- Min kille och jag var på sci-fi-mässan här i Malmö. Asså det är INTE min grej. Konstiga människor i konstiga dräkter.
- Ah jag vet! Jag var på sci-fi-mässan i Stockholm. Det var inte min idé, det var min lilla kusin SOM ÄR KILLE(!!) som ville gå och jag följde bara med. Sci-fi är ju inte en tjejgrej.
- Asså det var så konstiga människor på mässan. Massa såna där svartklädda människor, jag klarar inte av såna som klär sig så.
Hallå hej, här står jag 1,5 meter ifrån er iklädd svarta skejtshorts och en nästan svart punktröja.
Jag väntade mig en förklaring av arbetsuppgifterna efter att de gjort klart sin grej, tänkte att det kanske var känsligt läge just när de höll på. Den ena tjejen hade jobbat natt och var klar, så hon gick hem. Den andra tjejen surfade på sin iPhone i två timmar och gjorde väldigt klart att hon inte ville bli störd. Jag satt rakt upp och ner på en stol, försökte hindra mitt innanmäte från att spridas över hela köket och väntade på att tiden skulle gå.
Jag fick sen gå hem trekvart tidigare (thank god!) och var hemma innan jag egentligen slutade, fast med betalt för hela passet såklart.
Jag eftermiddagssov en stund, min favoritstund på dagen!
Sen hämtade jag Bosselini och åkte ut till havet med henne.
Hon var rädd för
Sanden
Stenarna
Vattnet
Skummet
Småkrypen
Det gick skitbra, det där! Nåväl, hon kom över det mesta efter en stund och det var riktigt varmt i vattnet så vi badade upp till knäna i alla fall.
Hon var ganska fascinerad av vindsurfarna, "titta båtar, båtar. Hej båten!". Det måste varit julafton för surfarna igår, det blåste som satan.
Sanden
Stenarna
Vattnet
Skummet
Småkrypen
Det gick skitbra, det där! Nåväl, hon kom över det mesta efter en stund och det var riktigt varmt i vattnet så vi badade upp till knäna i alla fall.
Hon var ganska fascinerad av vindsurfarna, "titta båtar, båtar. Hej båten!". Det måste varit julafton för surfarna igår, det blåste som satan.
Sen festade vi till det med lite glass och åkte hem.
Onsdagskväll
Bossen och jag gick till stora lekplatsen efter frukosten. Gosh vad varmt det har varit idag!
Väl där blev jag plötsligt ställföreträdande förskolepersonal när en grupp barn och deras två pedagoger kom.
Väl där blev jag plötsligt ställföreträdande förskolepersonal när en grupp barn och deras två pedagoger kom.
Båda pedagogerna släppte barngruppen fri och själva satte de sig på en bänk i skuggan. Nog för att det är jobbigt att jobba på förskola och ännu jobbigare att vara på utflykt, men hallå! Det var kanske 10-12 ungar i åldrarna 1,5-5 år utspridda över relativt stor yta. Klätterställningen där Bosse sitter är gjord för de största av de barnen och pedagogerna kan omöjligt ha sett hälften av ungarna från bänken där de satt. Jag höll koll på fem ungar i Bosses ålder och yngre när de åkte rutschkana. Kändes nästan som att vara tillbaka i Göteborg.
Sen gick vi hem, lunchade med pappan i huset och sen åkte vi till mötet. Som egentligen bara var för Magnus och Bosses mamma, men jag följde med ändå eftersom jag varit så mycket med Bo under våren. Hon satt i mammans knä i en minut, sen i Magnus knä i två minuter, sen i mitt knä i fem minuter, sen tillbaka till Magnus, sen till mamman och så höll hon på tills jag tog fram min allsmäktiga iPhone och gav henne en lagom dos Pingu.
Senare nu på kvällen tog jag fram löparskorna för första gången på alldeles för lång tid. Sprang till Coop och hem igen medan Magnus och Bosse cyklade bredvid. Riktigt skönt även om det bara blev ett par ynka kilometer.
Såhär roligt hade resten av familjen när vi kom hem. Bosse och jag fyllde maskinen, tryckte igång den och sen satt hon där. Antar att det finns nåt meditativt i det...
Sen gick vi hem, lunchade med pappan i huset och sen åkte vi till mötet. Som egentligen bara var för Magnus och Bosses mamma, men jag följde med ändå eftersom jag varit så mycket med Bo under våren. Hon satt i mammans knä i en minut, sen i Magnus knä i två minuter, sen i mitt knä i fem minuter, sen tillbaka till Magnus, sen till mamman och så höll hon på tills jag tog fram min allsmäktiga iPhone och gav henne en lagom dos Pingu.
Senare nu på kvällen tog jag fram löparskorna för första gången på alldeles för lång tid. Sprang till Coop och hem igen medan Magnus och Bosse cyklade bredvid. Riktigt skönt även om det bara blev ett par ynka kilometer.
Såhär roligt hade resten av familjen när vi kom hem. Bosse och jag fyllde maskinen, tryckte igång den och sen satt hon där. Antar att det finns nåt meditativt i det...
Då och då fick hon syn på ett plagg hon kände igen och då skulle ägaren informeras. "Min frompa", "pappa töja", "JENKA JENKA titta töja" lät det i en kvart.
Vissa är lättare att underhålla än andra.
Imorgon blir det jobb igen och sen är det lugnt tills på lördag. Tror jag.
/J
Vissa är lättare att underhålla än andra.
Imorgon blir det jobb igen och sen är det lugnt tills på lördag. Tror jag.
/J
Sweet Wednesday
Igår fick vi hem lilla skrutten igen. Hon var lite blyg i ett par minuter efter att mamman gått, men sen var det full rulle igen. Idag hänger vi gäng här hemma, hon och jag. Vi ska på viktigt möte klockan ett, så det är inte så mycket lönt att gå till förskolan. Men jag tackar ödmjukast för sovmorgonen till kvart över åtta.
Då kom hon in till mig och ropade "titta Jenka! Jag kan!" och sen skuttade hon på tårna ut till köket och fick frukost. Sen kunde hon en massa saker som var viktiga att betona. Men jag har fått en försmak av baksidan av allt kunnande. När jag försöker hjälpa till med svårare saker så ryter hon "nej!! JAG KAN!" och puttar bort mig. Men det blir nog bra det här.
Lina; haha jag får nog rota fram dem! Inatt drömde jag om pelargoner och att byta batteri i min bil, så jag vet inte vad för slags ångest jag har nu. Händighetsångest kanske.
Då kom hon in till mig och ropade "titta Jenka! Jag kan!" och sen skuttade hon på tårna ut till köket och fick frukost. Sen kunde hon en massa saker som var viktiga att betona. Men jag har fått en försmak av baksidan av allt kunnande. När jag försöker hjälpa till med svårare saker så ryter hon "nej!! JAG KAN!" och puttar bort mig. Men det blir nog bra det här.
Lina; haha jag får nog rota fram dem! Inatt drömde jag om pelargoner och att byta batteri i min bil, så jag vet inte vad för slags ångest jag har nu. Händighetsångest kanske.
Jesus Amalia del II
Trodde det skulle vara sjukt drygt när Magnus var borta, men hey det är ju måndag nu!
Jobbade ju torsdag och fredag kväll, det kanske hjälpte till med hela tidsfördrivningsgrejen. Och så har jag hamnat i en riktigt skev dygnsrytm. Sitter uppe till tre-fyra på nätterna för att jag inte kan sova, sen när jag väl somnar så sover jag som en sten till elva-tolv på dagarna. Förutom i morse då en kund ringde klockan sex. Jag är en dålig arbetare, så jag tryckte en kudde över huvudet och låtsades att jag inte hörde. Men det var min lediga dag. Ingen väcker mig klockan sex på min lediga dag. Just sayin.
Ikväll fördriver jag tiden med finaste Jonas. På chatt såklart. Alla mina relationer sköts via text nuförtiden.
Jonas gick året över mig på gymnasiet, så vi har känt varandra ett tag men träffas och/eller pratar nästan aldrig längre. Vi sågs på releasefesten i maj, annars är det nog flera år sen sist.
När jag berättar för folk att jag har fått jobb så svarar de inte med grattis.
Håkan svarade "ska du jobba?" och Jonas svarade "va kan du jobba? tungt".
What´s up with that? Jag har varit arbetslös i tre veckor sammanlagt i mitt liv. Känner mig nästan lite förolämpad.
For your information jonglerar jag två jobb just nu. Just det!
Hur som helst är det roligt att prata med Jonas igen. Vi har en djupt rotad hatkärlek.
Båhå, jag är för trött för det här. Och jag drömmer fortfarande helt meningslösa grejer. Inatt drömde jag att jag färgade mina svarta kläder svartare. Husmorsångest?
Jobbade ju torsdag och fredag kväll, det kanske hjälpte till med hela tidsfördrivningsgrejen. Och så har jag hamnat i en riktigt skev dygnsrytm. Sitter uppe till tre-fyra på nätterna för att jag inte kan sova, sen när jag väl somnar så sover jag som en sten till elva-tolv på dagarna. Förutom i morse då en kund ringde klockan sex. Jag är en dålig arbetare, så jag tryckte en kudde över huvudet och låtsades att jag inte hörde. Men det var min lediga dag. Ingen väcker mig klockan sex på min lediga dag. Just sayin.
Ikväll fördriver jag tiden med finaste Jonas. På chatt såklart. Alla mina relationer sköts via text nuförtiden.
Jonas gick året över mig på gymnasiet, så vi har känt varandra ett tag men träffas och/eller pratar nästan aldrig längre. Vi sågs på releasefesten i maj, annars är det nog flera år sen sist.
När jag berättar för folk att jag har fått jobb så svarar de inte med grattis.
Håkan svarade "ska du jobba?" och Jonas svarade "va kan du jobba? tungt".
What´s up with that? Jag har varit arbetslös i tre veckor sammanlagt i mitt liv. Känner mig nästan lite förolämpad.
For your information jonglerar jag två jobb just nu. Just det!
Hur som helst är det roligt att prata med Jonas igen. Vi har en djupt rotad hatkärlek.
Båhå, jag är för trött för det här. Och jag drömmer fortfarande helt meningslösa grejer. Inatt drömde jag att jag färgade mina svarta kläder svartare. Husmorsångest?
Jesus Amalia
som Magnus brukar säga. Det känns som att mjukstarten är över på mitt jobb snart. Jag ska jobba 6 timmar ikväll, tackade precis ja till 9,5 timmar imorgon (med nästan dubbel lön booyah) och 4 timmar på måndag. Sen är jag att betrakta som upplärd.
Nästa helg jobbar jag 8 timmar. Allt som allt ganska slappt får man ju ändå säga.
Nästa vecka däremot. Glöm vad jag skrev om två 16-timmarsdagar. Nästa vecka jobbar jag fyra 17-timmarsdagar.
8,5 normala arbetsdagar inklämda på fyra dagar. Hur ska det gå?
Blir gött med lön i augusti i alla fall.
Annars är väl det mesta som vanligt. Eller just det, barnet är hos sin mor och Magnus åkte till Belgien i morse. Så the apartment is all mine, baby! Ända till måndag.
Magnus vän Erika kom igår och egentligen skulle de åka redan då. Men efter 40 mil i bil var hon rätt trött, så de sov här och åkte tidigt i morse istället. Trevligt med trevligt sällskap, lite tomt och tyst nu. Men jag gillar ju ensamhet, så det ska nog bli bra.
Nähä, inte mycket vettigt att skriva idag heller. Luncha lite innan jobbet kanske.
/J
Nästa helg jobbar jag 8 timmar. Allt som allt ganska slappt får man ju ändå säga.
Nästa vecka däremot. Glöm vad jag skrev om två 16-timmarsdagar. Nästa vecka jobbar jag fyra 17-timmarsdagar.
8,5 normala arbetsdagar inklämda på fyra dagar. Hur ska det gå?
Blir gött med lön i augusti i alla fall.
Annars är väl det mesta som vanligt. Eller just det, barnet är hos sin mor och Magnus åkte till Belgien i morse. Så the apartment is all mine, baby! Ända till måndag.
Magnus vän Erika kom igår och egentligen skulle de åka redan då. Men efter 40 mil i bil var hon rätt trött, så de sov här och åkte tidigt i morse istället. Trevligt med trevligt sällskap, lite tomt och tyst nu. Men jag gillar ju ensamhet, så det ska nog bli bra.
Nähä, inte mycket vettigt att skriva idag heller. Luncha lite innan jobbet kanske.
/J
Måndag
Vaknade i morse och var helt galet stel och öm i hela kroppen. Sådär så att man nästan är rädd för att röra sig. Sådär så att det känns som att man tillbringade halva dagen innan på gymmet eller sprang en halvmara i ösregn och inte stretchade efteråt. Jag måste ha spänt mig i sömnen typ hela natten.
Kanske inte så konstigt, jag drömmer väldigt skumma grejer för tillfället.
Häromnatten drömde jag att jag hade fått jobb och lägenhet i Skövde. Precis när alla möbler och grejer var på plats, fick jag inbrott. Tjuven var en heltatuerad snubbe som högg mig med kniv. Han gick med en massa grejer, men kom tillbaka och jag försökte desperat låsa ytterdörren, men det gick inte eftersom han förstörde låset när han bröt sig in. Precis när jag skulle ge upp kom Håkan och slog ihjäl honom. Sjukt realistisk dröm. Creepy.
Inatt drömde jag bara att jag satt vid ett bord med Martin Timell och Lulu Carter (tror jag hon heter). Lulu försökte bjuda Martin på nån galagrej, men Martin skulle gå med Sala (jättemördaren i Millenium-trilogin). Inte så mycket att vara spänd för, kan man tycka.
Annars är jag helt årstidsförvirrad. Folk snackar om sommar, men jag har varit nån helt annanstans. På höst, tror jag.
Men nu vet jag att det är sommar, för nu har mitt gamla ex börjat smsa om nätterna igen. Roligt, tragiskt och lite skumt.
Och så fick jag min tatueringstid inatt när jag kom hem från jobbet. Woho, stoked! Nu ska jag bara bestämma mig för exakt vad jag vill ha, det kommer vara en ansenlig mängd beslutsångest fram tills dess. Egentligen känner jag bara för att lägga över alla beslut på min kära vän tatueraren, men det kanske inte är så bra. Jaja, det ger sig.
/J
Kanske inte så konstigt, jag drömmer väldigt skumma grejer för tillfället.
Häromnatten drömde jag att jag hade fått jobb och lägenhet i Skövde. Precis när alla möbler och grejer var på plats, fick jag inbrott. Tjuven var en heltatuerad snubbe som högg mig med kniv. Han gick med en massa grejer, men kom tillbaka och jag försökte desperat låsa ytterdörren, men det gick inte eftersom han förstörde låset när han bröt sig in. Precis när jag skulle ge upp kom Håkan och slog ihjäl honom. Sjukt realistisk dröm. Creepy.
Inatt drömde jag bara att jag satt vid ett bord med Martin Timell och Lulu Carter (tror jag hon heter). Lulu försökte bjuda Martin på nån galagrej, men Martin skulle gå med Sala (jättemördaren i Millenium-trilogin). Inte så mycket att vara spänd för, kan man tycka.
Annars är jag helt årstidsförvirrad. Folk snackar om sommar, men jag har varit nån helt annanstans. På höst, tror jag.
Men nu vet jag att det är sommar, för nu har mitt gamla ex börjat smsa om nätterna igen. Roligt, tragiskt och lite skumt.
Och så fick jag min tatueringstid inatt när jag kom hem från jobbet. Woho, stoked! Nu ska jag bara bestämma mig för exakt vad jag vill ha, det kommer vara en ansenlig mängd beslutsångest fram tills dess. Egentligen känner jag bara för att lägga över alla beslut på min kära vän tatueraren, men det kanske inte är så bra. Jaja, det ger sig.
/J
Skit
Satans jävla helvete vad kvällarna och nätterna är tunga. Tankar som virvlar runt tills det känns som att huvudet ska explodera. Försöka sova ett par timmar. Försöka skapa en vardag fast allting är trasigt.
Jag tänker så jävla mycket på det Håkan sa, "det verkar som att jävligt många släppte det jävligt fort och gick vidare". Och jag ångrar att jag inte sa allt då, nu är det ju försent.
Jag har inte släppt det eller gått vidare, och jag tror inte att andra har gjort det heller. Några har säkert det, men för de flesta är det nog som för oss. Svårt som fan att prata, hitta ord, säga rätt saker. Våga.
Det är bara förjävligt. Bara det.
Jag tänker så jävla mycket på det Håkan sa, "det verkar som att jävligt många släppte det jävligt fort och gick vidare". Och jag ångrar att jag inte sa allt då, nu är det ju försent.
Jag har inte släppt det eller gått vidare, och jag tror inte att andra har gjort det heller. Några har säkert det, men för de flesta är det nog som för oss. Svårt som fan att prata, hitta ord, säga rätt saker. Våga.
Det är bara förjävligt. Bara det.
Lördag
Ingen göteborgsresa blev det den här helgen.
Istället blev det jobbmöte idag. De är lite halvgalna. Det första de bokade mig på är två 16-timmarspass. 16 timmar två dagar i rad känns rätt saftigt.
Annars har det inte hänt så mycket idag. Vi har haft gnällbarnet från helvetet. Allting har varit fel. Ingen middagsvila skulle hon ha, sen blev hon skitsur när jag väckte henne efter lagom lång tid. Skitsur när hon inte fick på sig skorna själv, skitsur när Magnus skulle hjälpa henne. Skitsur för att jag stod för nära, skitsur för att jag inte stod tillräckligt nära. Såna dagar vill jag gå in i mitt rum, smälla igen dörren efter mig och skrika i en kudde i en kvart. Alternativt göra som hon och lägga mig ner på golvet och skrika och slå.
Jag gör ingetdera. Det är bara att stå ut. Imorgon är en ny dag. Utan inbjudningar till punkspelningar och fester med Johannes och värnhemsfolket.
Imorgon ska jag jobba. Dumt nog imorgon kväll.
Då hade jag hellre druckit rom och cola out of town, druckit och samtalat bort vardagen en stund. Saker verkar hända här hela tiden, nu känns det dock som att botten är nådd. Nu kan det väl bara bli bättre?
/J
Istället blev det jobbmöte idag. De är lite halvgalna. Det första de bokade mig på är två 16-timmarspass. 16 timmar två dagar i rad känns rätt saftigt.
Annars har det inte hänt så mycket idag. Vi har haft gnällbarnet från helvetet. Allting har varit fel. Ingen middagsvila skulle hon ha, sen blev hon skitsur när jag väckte henne efter lagom lång tid. Skitsur när hon inte fick på sig skorna själv, skitsur när Magnus skulle hjälpa henne. Skitsur för att jag stod för nära, skitsur för att jag inte stod tillräckligt nära. Såna dagar vill jag gå in i mitt rum, smälla igen dörren efter mig och skrika i en kudde i en kvart. Alternativt göra som hon och lägga mig ner på golvet och skrika och slå.
Jag gör ingetdera. Det är bara att stå ut. Imorgon är en ny dag. Utan inbjudningar till punkspelningar och fester med Johannes och värnhemsfolket.
Imorgon ska jag jobba. Dumt nog imorgon kväll.
Då hade jag hellre druckit rom och cola out of town, druckit och samtalat bort vardagen en stund. Saker verkar hända här hela tiden, nu känns det dock som att botten är nådd. Nu kan det väl bara bli bättre?
/J
