Dagarna i bilder
Jösses vad trött jag var när jag jobbade i söndags, helt galet. Kroppen kändes som att den vägde 150 kg och huvudet hängde i höjd med armbågen ungefär.
Det var varmt och soligt, så X ville ut och promenera. Vi gick till Ribban. När vi gick genom stan visade en företagstermometer +38°C. Det kändes som 138. Jag hade dumt nog glömt löparskorna hemma och var därmed förvisad till converseskorna. De är inte lämpliga att promenera en mil i, om nån undrar. När vi kom fram var det dock rätt soft. Eftersom Ida efterlyste fler bilder, så bjuder jag självklart på det.
Det var ändå en fröjd att komma hem på natten sen och veta att en sovmorgon väntade mig dagen efter.
Min bror ringde och väckte mig vid tio och bad mig följa med på shoppingrunda. Mycket mer än så hände inte den dagen. Jo, vi fick hem Bosse från helgen hos mormor.
Idag har jag också slappat, det behövdes! Men sen tog jag mig i kragen och drog till gymmet. Körde fan slut på mig själv, men det var skönt. Nytt rekord på 5 km, tjohej. Bild på det
Min bror ringde och väckte mig vid tio och bad mig följa med på shoppingrunda. Mycket mer än så hände inte den dagen. Jo, vi fick hem Bosse från helgen hos mormor.
Idag har jag också slappat, det behövdes! Men sen tog jag mig i kragen och drog till gymmet. Körde fan slut på mig själv, men det var skönt. Nytt rekord på 5 km, tjohej. Bild på det
Vilken läckerbit... Hjärtinfarktsrött har alltid varit min färg.
Sen hem och leka med Bossen på gården en stund.
Sen hem och leka med Bossen på gården en stund.
Efter leken åkte vi och fixade bilen inför helgens långresa. Bosse och jag pumpade däcken på hennes barnvagn förra veckan, så nu vet hon allt om lufttryck och ventiler.
Yes we can! Här fostras självständiga och kapabla barn.
Yes we can! Här fostras självständiga och kapabla barn.
Sen tittade både Magnus och jag på Bosse. Nånting såg inte ut som det brukade. Aha, värst vad luggen är kort nu jämfört med i fredags...
Efter diverse tyst mumlade svordomar ringdes ett samtal till kära mormor.
- Hej. Har du klippt håret på E?
- Nääeee.....
- Är du säker på det?
- Nja....jag klippte luggen lite.
- Det måste du sluta med!! Det känns kränkande mot E och mot mig som förälder.
- Ja okej. Förlåt. Men det var E som bad mig.
- Eeeh?
Samma mormor hade också vänligheten att köpa nya kläder till Bosse. När vi hämtade henne hade hon på sig rosa velourbyxor och en rosa tröja med vita prickar. Hon hade också fått en rosa fleecejacka med lila stjärnor på ifall det skulle bli kallt. Fullfjädrad prinsessa.
Vi har inget emot färgen rosa i sig, så länge färgen bärs med måtta och kläderna är praktiska och ämnade för lek.
Det är ingen förbjuden färg, även om folk mer än gärna gärna tolkar det så.
Hur som helst. När Bosse och jag satt i bilen och väntade på Magnus, underhöll jag henne med bilder från min telefon. När bilden på Maj-Linns leggings dök upp ropade hon "mina mina", varpå jag förklarade att så inte var fallet. Sen visade jag att det var likadana elefanter på byxorna som på hennes egen solhatt. Då började ungen räkna elefanterna på hatten! Ett, två, tre, fyra, fem sa hon tydligt och pekade i tur och ordning på fem elefanter. Jag tror att min haka hamnade på bilgolvet.
Jag försökte få henne att räkna igen medan jag filmade, men då var hon inte seriös längre. Men ni hör ju ändå! Wunderkind!
Efter diverse tyst mumlade svordomar ringdes ett samtal till kära mormor.
- Hej. Har du klippt håret på E?
- Nääeee.....
- Är du säker på det?
- Nja....jag klippte luggen lite.
- Det måste du sluta med!! Det känns kränkande mot E och mot mig som förälder.
- Ja okej. Förlåt. Men det var E som bad mig.
- Eeeh?
Samma mormor hade också vänligheten att köpa nya kläder till Bosse. När vi hämtade henne hade hon på sig rosa velourbyxor och en rosa tröja med vita prickar. Hon hade också fått en rosa fleecejacka med lila stjärnor på ifall det skulle bli kallt. Fullfjädrad prinsessa.
Vi har inget emot färgen rosa i sig, så länge färgen bärs med måtta och kläderna är praktiska och ämnade för lek.
Det är ingen förbjuden färg, även om folk mer än gärna gärna tolkar det så.
Hur som helst. När Bosse och jag satt i bilen och väntade på Magnus, underhöll jag henne med bilder från min telefon. När bilden på Maj-Linns leggings dök upp ropade hon "mina mina", varpå jag förklarade att så inte var fallet. Sen visade jag att det var likadana elefanter på byxorna som på hennes egen solhatt. Då började ungen räkna elefanterna på hatten! Ett, två, tre, fyra, fem sa hon tydligt och pekade i tur och ordning på fem elefanter. Jag tror att min haka hamnade på bilgolvet.
Jag försökte få henne att räkna igen medan jag filmade, men då var hon inte seriös längre. Men ni hör ju ändå! Wunderkind!
Kommentarer
Postat av: Ida J
Asså det är sjukt vad hon kan de söta barnet! :D. men hon har ju oxå två personer vid sin sida som gör att hon får försöka med allt och växa upp till den hon vill vara så det är inte så konstigt att hon är så självständig och glad :)
Postat av: Kat
Menvafanmormor! Jisses, kan hon inte syssla med sin lugg och lämna ungen i fred?...
Ett underbarn, verkligen!
Blir så kul att få träffa er!!! (jag förväntar mig att hon undervisar M-L under dagen ;)
Trackback
