.

Satans jävla helvete vad kvällarna och nätterna är tunga. Tankar som virvlar runt tills det känns som att huvudet ska explodera. Försöka sova ett par timmar. Försöka skapa en vardag fast allting är trasigt.
Jag tänker så jävla mycket på det Håkan sa, "det verkar som att jävligt många släppte det jävligt fort och gick vidare". Och jag ångrar att jag inte sa allt då, nu är det ju försent.
Jag har inte släppt det eller gått vidare, och jag tror inte att andra har gjort det heller. Några har säkert det, men för de flesta är det nog som för oss. Svårt som fan att prata, hitta ord, säga rätt saker. Våga.
Det är bara förjävligt. Bara det.