.

Jag börjar långsamt känna mig som människa igen.
Fick nån knasig feberattack när vi kom till hotellet i tisdags, plötsligt helt orkeslös och darrig i hela kroppen. Trodde jag skulle frysa ihjäl hela natten.
Sen fortsatte det sådär, feber på kvällar och en bit in på natten, dålig sömn, totalt dödsslut på morgon och förmiddag och sen rätt okej under eftermiddagen innan febern kom tillbaka.
Trodde jag skulle dö frysdöden igår kväll, sen höll jag på att självantända istället. Verkar som att det var den sista feberslängen i alla fall. Idag har jag bara varit otroligt trött och känt av den där förbannade allergin.

Så nu vet ni att jag lever i alla fall. En uppdatering om en märklig men ack så trevlig göteborgsvistelse tar jag en annan dag.

Började med att jag upptäckte att Magnus tvättat min sjal, som tog mig flera veckor att göra och som han inte skulle tvätta alls, för varmt = sur. Jävligt kul.

Sen fortsatte dagen med demonstration tillsammans med lite löst folk. Riktigt fint att få lite egentid med Bosse.



Demonstrationståget upplöstes i Slottsparken och där väntade vi in Katta och Johannes för parkhäng i världsklass. Bosse blev hämtad av Magnus och somnade direkt. En lätt släng av solsting kan tänkas.

Jag kom hem för ett par timmar sen, med en ansiktsfärg som inte är av denna världen men med glatt humör i alla fall. Tänkte åka och tanka och fixa allt inför imorgon eftersom vi ska åka tidigt, men då visade det sig att Magnus tagit med sig min bilnyckel till Staffanstorp och vägrar komma hem före klockan nio = sur igen.

Men men. Imorgon drar jag och Bosse härifrån ett par dagar. Finns inga ord för hur gött det ska bli.

Woho jag är lite lite lite stolt över mig själv, trots den dåliga karaktären jag har. Fick ett ryck förra veckan och gick 5 km. Provade hur foten och höften kändes efter inflammationer, överpronationer, mediciner och allt. Det kändes okej, så jag provade att springa lite också. Inte alls mycket, kanske bara 300-400 meter eller så. Det kändes också bra.
Dagen efter fick jag ett motionsryck igen och provade att intervalljogga lite lätt. Inga problem med foten alls, lite känningar i höften men jag hittade underbara rundan så på det stora hela hamnade det på plussidan.
Sen har jag fortsatt, har ju varit ute med Bosse ett par gånger och själv några gånger. Det går fortfarande inte fort och det känns inte helt bra i höften, men det går ju i alla fall. Tanken har från början varit att jag ska ta mig runt 5 kilometer på 30 minuter efter sommaren. Idag nådde jag mitt första delmål, woho till mig :)

Bah segaste dagen i världshistorien. Jobbade kväll igår, hemma vid 23, ägnade natten åt att lyssna på febrig Bosses hostande och gnyende, gick upp vid sex och var på jobbet i Lund vid åtta i morse. Slutade vid halv fyra och var hemma vid kvart i fucking sex.
Lagade mat tillsammans som en harmonisk och välfungerande familj och åt sedan i lugn och ro. Sen tog jag med Bosse på en liten springtur. Eller ja, hon var ihopkrupen i vagnen mest hela vägen. Åkte rutschkanan vid lekplatsen ett par gånger, sen ville hon "vila i vagnen". Stackars liten.
Vid lekplatsen dök det först upp två sociala barn som frågade mig om allt möjligt. Sen kom det en unge till som inte hörde till samma sällskap. De två första barnen (ca 4 och 6 år) frågade mig vad han heter och pekade på Bosse. Detta trots rosa skor, rosa mössa och lila tröja. Sen frågade de mig vad han heter och pekade på ungen som kom dit sist. "Emil" svarade den regnbågsrandiga ungen med ceriserosa strumpor och likadan proggfrisyr som Bosse. Det gjorde mig lite lite glad.

Ja nån dag ska jag börja skriva bättre.
Igår intervallsprang jag 5 km efter lunch. Jag har hittat en riktigt fin runda och den ska finslipas till perfektion.
Jag har saknat att bo i Kalmar, så som jag gjorde våren 2010. Hade en underbar runda att springa där och det har jag saknat här. Att dessutom bo i princip ensam, ha naturen rakt utanför dörren och fina vänner ett par kvarter bort var ju inga nackdelar.  Jag vet inte om jag skulle vilja bo i Kalmar igen, men det var ett fint halvår på många sätt.

När jag kom hem från springturen igår var jag peppad på att simma några längder, men när jag väl kom till simhallen så visade det sig att de stänger redan halv två på tisdagar. Osis, det var bara att åka hem igen.
Några timmar senare skyfflade jag ner Bosse i vagnen och tog en promenad runt 5-kmrundan istället. Det var perfekt kvällsväder, ljummet i luften och behagligt. Bosselito tröttnade på vagnen när vi kom in i parken så hon fick gå. Hon gick en stund och sen sa hon "jag kan springa fort som Jenka. Titta!" och så stack hon iväg haha. Det var bara att springa efter. Tur att det inte är nån trafik att oroa sig för. Sista kilometern kom regnet, men vi hann hem innan det började ösa ner. Bosse somnade som en liten stock direkt när vi kom hem. Bra dag.

kändes i hjärtat.

The Gaslight Anthem

Fortfarande noll inspiration att skriva här, men det kanske ger sig så småningom.

Försöker bygga upp ett socialt liv efter en lång tid av hemmasittande och orkeslöshet. Jag är en sån där som egentligen inte vill låta mig påverkas så mycket av andra människor på ett negativt sätt, men vissa kryper under skinnet. Jag ska ringa ett samtal om det och boka ett möte, sen är det slut med att lägga kraft och tid på den saken.

I lördags var det dags för punkspelningen jag peppat för ett tag. Banden var bra och det var en trevlig kväll. Ingen av dem som jag skulle dit med följde med till slut, så jag umgick med brorsan och hans vänner istället. Träffade Almqvist för första gången på länge. Han verkade riktigt glad att se mig, det var oväntat och kul. Han är galet charmig, den pojken alltså.


Igår hängde jag vid replokalen och fotade brorsans ena band till deras nya skivomslag. Sen skyndade jag mig hem och slängde ihop en middag till Johannes och Katta som dök upp under kvällen. Efter en del beslutsångest fick det bli honungsrostade rotsaker och fyllda champinjoner med parmesan och oregano. Lite sallad till det förstås och på begäran blev det glass och bär till efterrätt. Tackar Kat och Linas mamma för idéerna.

Sen ägnade jag resten av kvällen åt att vara så tvärarg att jag inte har kunnat sova alls inatt. Har börjat få en helt ny syn på en människa som jag trodde att jag kände rätt väl. Är besviken, ledsen, arg och frustrerad. Det känns riktigt tråkigt.

Är lite lite stolt över mig själv, trots att det är så fult att vara det. Cyklade 1,5 mil med klumpen därbak igår morse. Tänkte försöka vara lite mindre soffpotatis, så vi tog cykeln till förskolan. Hela jävla vägen dit är det konstant uppåtlutning, cykeln är oväxlad och Bosse väger 15 kg så efter bara några kilometer ville lårmusklerna hoppa upp och ge mig en käftsmäll. Dessutom isregnade det så härligt i mitt ansikte. Men Bosse var nöjd, hon satt därbak och trallade barnsånger hela vägen.

Jag måste ju berätta om resten av påskhelgen också. I fredags var jag och brorsan som sagt hos både morfar och farmor. Jag har inte träffat morfar sen i julas, så det var trevligt att sitta där och fika i ett par timmar. Han har så många historier att berätta. Om militärtjänstgöringen, om alla jobb han har haft, om lustiga händelser i bygden osv. Han är en bra berättare. Jag filmade en kort snutt av vårt samtal, så nån dag kanske det kommer en lektion i grötigaste småländskan här.

I lördags drog jag till Västervik för en kväll på stan med Magnus. Vi hade fått låna hans mammas övernattningslägenhet och tog ett par glada glas där innan vi gick ut. Meningen var ju att vi skulle sova där i lägenheten, men det blev inte riktigt så. Först under förmiddagstimmarna igår kom vi tillbaka dit, i ärlighetens namn ordentligt bakfulla och extremtrötta. Som två fjortonåringar samtalade vi sedan om hur kvällen hade utvecklats.

På eftermiddagen tog vi oss hem till Magnus familj där vi serverades rester från påskmiddagen och ett förhör i terroristklassen av hans fanatiskt religiösa moster. Familjen hade "oroat sig hela middagen" över Magnus alkoholvanor (det är tydligen alkoholistvarning på att gå ut och dricka öl i goda vänners lag två gånger om året).
Det var nästan som en scen i en film där i det dammiga gamla finrummet hos hans mormor. En stor väggklocka tickade högt i bakgrunden och vi satt på varsin stenhård stol, skamfulla med hängande huvuden tog vi emot den ena anklagelsen efter den andra eftersom vi valt att inte leva så som Gud avsett. Vi tuggade långsamt i oss maten och kände oss som två olydiga småbarn.
Sen frågade Magnus mamma om vi hade träffat några gamla bekanta och vi svarade ja. Magnus berättade att vi träffat killen jag senare gick hem med (men den detaljen kändes inte nödvändig att nämna just då). Han sa hans smeknamn och berättade att det var en av deras gamla grannar. Magnus mamma frågade varför han kallades så. Hon funderade ett par sekunder och sa sen "ja han har ju alltid varit stor...". Då kunde jag inte hålla mig längre. Situationen var så bisarr och kommentaren från hans mamma följd av en lång menande blick från Magnus blev droppen. Jag bröt ihop och skrattade så maten sprutade åt alla håll. Då bubblade det över för Magnus också och vi låg i två små högar på bordet och försökte ta oss samman.
Jag kunde inte se folk i ögonen på hela tiden vi var där sen och det var en befrielse att få åka hem idag.

Men lördagskvällen var ju lyckad i alla fall...

Tänkte jag skriva som rubrik på ett inlägg jag skulle skrivit igår om jag haft tillräcklig täckning på mobilen.
Första dagen hemma hos pappa inledde jag med en tur runt min gamla runda i skogen.

Jag ser dum ut för att jag är så satans täppt i näsan att jag måste andas med munnen hela tiden. Stackars mig.
Hann sen med besök hos både morfar och farmor under gårdagen. Idag blir det påskmiddag hos min gamla bonusfamilj.

Ha jösses! Sitter vid en PC med Internet Explorer. Välkommen tillbaka till stenåldern. Jag kan inte ha en centrerad bild och vänsterställd text samtidigt. Loggar ut innan jag får ett bryt.

Kolla här då!
Det går bra nu för Linas sambo! Det måste jag också skryta om!

Det har varit segt den senaste tiden, av många anledningar, men så igår fick jag erbjudande från Kat att gnälla av mig lite. Sen fick jag rådet att fokusera på att göra saker som jag mår bra av och skita i resten. Så det har jag gjort idag och wow vilken skillnad i energi!
Jag tog sovmorgon tills jag självvaknade (vid nio, men det var helt okej). Jag softade runt hela förmiddagen, kollade ifatt alla serier och stickade ett par varv på min sjal.
Sen tog jag med mig stickningen ut, satte mig i hammocken nere i trädgården och njöt av att kunna sitta ute i t-shirt och tunn kjol och känna solen bränna genom strumpbyxorna.

För nästan två veckor sen var jag ute på punkspelning. Jag mötte upp min bror på stället där spelningen var och sen träffade jag alla hans vänner där också under kvällen. Varje gång jag är ute med brorsan presenterar han mig för minst en ny person. Jag är allt som oftast spiknykter och har därtill ett ganska fenomenalt ansikts- och namnminne. Men det verkar funka sådär när jag är ute med just min bror.
Som till exempel den där fredagen. Daniel (brorsan) stod och pratatde med en tjej som han enligt osäkra källor är lite betuttad i. Jag har hört hennes namn i olika situationer men jag kan svära på att vi aldrig har träffats. När min bror ett par minuter senare ursäktade sig och gick till baren för påfyllning så stod vi kvar. Då smekte hon min arm och frågade hur det var, som om vi känt varandra länge. Jag svarade bra och i samma sekund hälsade hon på nån hon kände en bit bort och när hon var klar med det var det liksom försent att fråga hur det var med henne. Och jag kom inte på ett endaste dugg att säga till henne, så där stod vi som två fån och räknade sekunderna tills min bror skulle komma tillbaka. Det var låååånga sekunder, vill jag lova.

Eller förra året när vi var på en annan spelning. Jag gick ett par steg bakom brorsan när han plöjde genom folkhavet och stannade varannan meter för att hälsa på nån. Så stannade han och pratade med en tjej och när hon fick syn på mig slängde hon sig runt min hals och vrålade hur kuuuuul det var att ses igen. Jag har aldrig träffat människan innan. Senare skulle det visa sig att hon är lillsyrra till en tjej som jag hade en beef med för många herrans år sen. Eller snarare hade hon en beef med mig för att hennes pojkvän råkade prata med mig en gång. Men det tror jag inte att lillsyrran hade koll på. Kanske lika bra.

Sen finns det såklart folk jag minns. Ellen till exempel. Kanske en av de roligaste jag någonsin träffat. Hon är som Teskedsgumman på uppåttjack.
Jag träffar inte brorsans vänner särskilt ofta. Ett medvetet val eftersom jag inte vill vara den där syrran som flyttar till samma stad och plötsligt börjar umgås med samma folk. Men de där vännerna han har är fina, de ser mig som en vän för att brorsan är en vän. Och oftast är det ett gäng andra syskon med. Det blir en fin familj av det.

skriva. Har inget att skriva om eftersom det inte händer nåt. Och för att jag är sur. Hela. Tiden.
All energi går åt till att vilja mörda folk. Varenda eftermiddag när Magnus kommer hem med gapig och tjatig unge känner jag mig mentalsjuk. Lägg sen till att hon är inne i 3-årstrots deluxe och skriker för minsta lilla motgång och jag är redo för institution.

Jag är jävligt sugen på en helg någon annanstans. Men jag är svinfattig för att de planerar mitt jobbschema som rövhattar så att jag knappt får ut en lön som går att leva på. Och så kan jag ändå inte bestämma mig för vart jag helst vill åka. Jag vill ha en helg på 18 dagar så jag hinner vara i Göteborg och Borås och Kalmar och sen vila upp mig hemma hos pappa och ta långa löprundor i skogen och inte ha annat sällskap än katten.

Och så är jag sur på mig själv för att jag dras till idioter. Jag borde säga nej till en del människor och klippa banden en gång för alla, men det finns tydligen nåt uppdämt behov i mig att vänta och bli besviken. Loves it!

Jag hade ledig dag med Bosse och vi hängde i simhallen

Är nu mitt uppe i jobbehelg, som de säger härnere. Men det har ju aldrig hindrat nån. Så efter jobbet igår hämtade jag upp Bosse (som ska vara hos oss den här helgen också, surprise surprise) och åkte till stan för fika på Glassfabriken med Katta. Där var också genus-Emma, ett kärt återseende.
Efter en halvtimme eller så började Bosse prata. Alla liksom rycker till första gången hon säger nåt, för hon är alltid tyst så folk tror nästan att hon är stum.

När vi hade fikat klart åkte jag hem och gjorde mig vacker för andra och sen mötte jag upp min bror på Debaser. Ett fint punkband med småländska rötter var ett av banden som spelade och jävlar i min låda vad mycket småländskt folk det var där! Under min första halvtimme blev jag uppraggad av två skåningar (I´m on a roll!) och så hann jag prata med Elias, Bödde, Taket, Ellen, Matilda, Martin och Bajt. Såg även Mentorn på håll, men vågade inte hälsa. Gamla härliga blomstermålakaraktärer jag inte sett på över tio år.

Bandet finns på Spotify här om nån vill höra.

I fredags tog jag med Bosse till simhallen. Det gick lite bättre än förra gången, nu fattade hon i alla fall vad som skulle hända. Men hon är en fegis, ville helst sitta i babypoolen. Jag trivdes inte i en pool där vattnet knappt täckte fötterna på mig, så vi hängde mest i barnpoolen. Eller jag hängde där, Bosse hittade en flytmadrass som hon klättrade upp på. Sen satt hon på den och pekade vart jag skulle simma med henne.

I tisdags hängde jag istället med den hurtigaste människan i världen. Hon som förra veckan sprang 5 km, gick hem och duschade, fixade sig för ölkväll med oss, fick samtal från sitt gym, cyklade dit och höll ett spinningpass, cyklade hem och piffade om sig för ölkväll och var pigg som en lärka hela kvällen. Crazy person!

I alla fall. I tisdags morse cyklade jag med Bossen därbak till förskolan och lämnade henne och sen därifrån till hurt-Katerina i stan. Sen cyklade vi från Sofielund till Bulltofta, "intervallsprang" (hon joggade hela tiden, jag sprang en stund här och där när jag inte höll på att kräkas) 5 km, sen cyklade vi tillbaka till stan, käkade falafel och sen cyklade jag hem igen.
Mätte rundan med hjälp av karta nu. Jag cyklade 14 km till fucking Bulltofta, lallade runt 5 km och cyklade sedan 14 km hem igen.
Jag har inte tränat på riktigt på över ett halvår, så mina lår höll på att dö chockdöden. Men jag vill ju inte vara sämre än nån annan så några timmar senare piffade jag mig för ölkväll och drack sedan upp all nytta som träningen eventuellt hade gjort. Det liksom kröp i musklerna hela kvällen så jag kunde inte sitta stilla, ganska jobbigt.
Eftersom jag är så himla snäll så bjuder jag på en pedagogisk bild på min fina stad.


Idag fick jag sms om att hon skulle springa 4 km till gymmet, hålla spinningpass och sen springa 4 km hem igen. Skitmänniska, tänkte jag och sen drog jag till simhallen. Simmade 1000 m tillsammans med hundra pensionärer. Av artighet simmade jag så långsamt att jag höll på att drunkna och ändå varvade jag dem tre gånger.

Vi var för övrigt på ett nytt ställe i tisdags, efter tips från min broder. Southern Kitchen, amerikansk pub med lite käk och quiz. Temat för kvällens quiz var sex och det kunde ju inte bli bättre eftersom vi hade en blivande sexolog i vårt lag. Vi slutade på sjunde plats, så det gick ju bra...

Tredje lediga dagen And I Am Enjoying It!
Igår traskade vi runt i Bokskogen och hade det gött. Idag är det ju så jävla fint väder att det är skam att vara inomhus!
Jag och Bosselito har vårpreppat henne nu under förmiddagen, så nu är vi redo.

Vad jag gjorde på mitt gamla jobb i Göteborg