Obekväma situationer
För nästan två veckor sen var jag ute på punkspelning. Jag mötte upp min bror på stället där spelningen var och sen träffade jag alla hans vänner där också under kvällen. Varje gång jag är ute med brorsan presenterar han mig för minst en ny person. Jag är allt som oftast spiknykter och har därtill ett ganska fenomenalt ansikts- och namnminne. Men det verkar funka sådär när jag är ute med just min bror.
Som till exempel den där fredagen. Daniel (brorsan) stod och pratatde med en tjej som han enligt osäkra källor är lite betuttad i. Jag har hört hennes namn i olika situationer men jag kan svära på att vi aldrig har träffats. När min bror ett par minuter senare ursäktade sig och gick till baren för påfyllning så stod vi kvar. Då smekte hon min arm och frågade hur det var, som om vi känt varandra länge. Jag svarade bra och i samma sekund hälsade hon på nån hon kände en bit bort och när hon var klar med det var det liksom försent att fråga hur det var med henne. Och jag kom inte på ett endaste dugg att säga till henne, så där stod vi som två fån och räknade sekunderna tills min bror skulle komma tillbaka. Det var låååånga sekunder, vill jag lova.
Eller förra året när vi var på en annan spelning. Jag gick ett par steg bakom brorsan när han plöjde genom folkhavet och stannade varannan meter för att hälsa på nån. Så stannade han och pratade med en tjej och när hon fick syn på mig slängde hon sig runt min hals och vrålade hur kuuuuul det var att ses igen. Jag har aldrig träffat människan innan. Senare skulle det visa sig att hon är lillsyrra till en tjej som jag hade en beef med för många herrans år sen. Eller snarare hade hon en beef med mig för att hennes pojkvän råkade prata med mig en gång. Men det tror jag inte att lillsyrran hade koll på. Kanske lika bra.
Sen finns det såklart folk jag minns. Ellen till exempel. Kanske en av de roligaste jag någonsin träffat. Hon är som Teskedsgumman på uppåttjack.
Jag träffar inte brorsans vänner särskilt ofta. Ett medvetet val eftersom jag inte vill vara den där syrran som flyttar till samma stad och plötsligt börjar umgås med samma folk. Men de där vännerna han har är fina, de ser mig som en vän för att brorsan är en vän. Och oftast är det ett gäng andra syskon med. Det blir en fin familj av det.
Som till exempel den där fredagen. Daniel (brorsan) stod och pratatde med en tjej som han enligt osäkra källor är lite betuttad i. Jag har hört hennes namn i olika situationer men jag kan svära på att vi aldrig har träffats. När min bror ett par minuter senare ursäktade sig och gick till baren för påfyllning så stod vi kvar. Då smekte hon min arm och frågade hur det var, som om vi känt varandra länge. Jag svarade bra och i samma sekund hälsade hon på nån hon kände en bit bort och när hon var klar med det var det liksom försent att fråga hur det var med henne. Och jag kom inte på ett endaste dugg att säga till henne, så där stod vi som två fån och räknade sekunderna tills min bror skulle komma tillbaka. Det var låååånga sekunder, vill jag lova.
Eller förra året när vi var på en annan spelning. Jag gick ett par steg bakom brorsan när han plöjde genom folkhavet och stannade varannan meter för att hälsa på nån. Så stannade han och pratade med en tjej och när hon fick syn på mig slängde hon sig runt min hals och vrålade hur kuuuuul det var att ses igen. Jag har aldrig träffat människan innan. Senare skulle det visa sig att hon är lillsyrra till en tjej som jag hade en beef med för många herrans år sen. Eller snarare hade hon en beef med mig för att hennes pojkvän råkade prata med mig en gång. Men det tror jag inte att lillsyrran hade koll på. Kanske lika bra.
Sen finns det såklart folk jag minns. Ellen till exempel. Kanske en av de roligaste jag någonsin träffat. Hon är som Teskedsgumman på uppåttjack.
Jag träffar inte brorsans vänner särskilt ofta. Ett medvetet val eftersom jag inte vill vara den där syrran som flyttar till samma stad och plötsligt börjar umgås med samma folk. Men de där vännerna han har är fina, de ser mig som en vän för att brorsan är en vän. Och oftast är det ett gäng andra syskon med. Det blir en fin familj av det.
Kommentarer
Trackback
