.

Nu är jag klar och måste komma på nåt nytt att göra. Jobbigt jobbigt.

Jaha så den här veckan handlar bara om ränder. Gjorde en lila- och vitrandig mössa i början av veckan och randig mössa #2 blev klar igår kväll. Kass mobilbild med kass färgåtergivning, men ändå.

Men alltså haha. Dagens LOLZ!
I den här artikeln talar Hanna Hellquist om nya hashtaggen #sexism under vilken folk uppmuntras att posta sina upplevelser av just sexism. Till höger om artikeln radas exempel som twittrats. Ett av dem är följande:

När jag frågar hyresvärden om vägen till MIN nya lägenhet och han vänder sig till min kille och förklarar.

I morse läste jag några av kommentarerna till artikeln. Min kära facebooknemesis hade varit i farten och gjort en utläggning om hur fel feminism är och sen gled han sakteliga över till sitt favoritämne; islamofobi. Men innan han gjorde det så tog han sig tid att bemöta varje exempel från högerkolumnen. Om den ovan hade han skrivit "Svar: men han kanske hade bättre lokalsinne?".
LOLZ. Hur fan ska hyresvärden veta vem av personerna han hade framför sig som har bäst lokalsinne? Men vad vet jag, kanske är det ännu en egenskap som sitter i kuken? Ibland är folk dumma över alla gränser.
Tyvärr verkar hans kommentarer vara borttagna. Synd, det var ganska rolig läsning annars.

Snart är det februari igen och jag hatar det. Februari är ett stort svart jävla hål och jag önskar att jag kunde dra långt härifrån och komma tillbaka när månaden är över.
Sen Martin och mormor dog har jag fått ångest varje gång januari är slut. Hela februari är en kavalkad av minnen från dödsbesked och begravningar och en konstant oro för nya telefonsamtal. Helt irrationellt egentligen, folk kan ju dö när som helst. Men av nån anledning känns det lite mer sannolikt att det kommer ske i februari.

att leksakerna fick liv på nätterna? Well...

Hej vilken grej, jag är sjuk igen. Började med halsont (tror det är min nya thing) i morse och nyss upptäckte jag att jag i princip inte har nån röst kvar alls. Men det är helt okej, jag sitter gärna hemma och är tyst. Just idag var jag hemma med Bosse, hon var en snorig jäkel i morse så ingen av oss orkade åka till förskolan.

I förrgår fick jag gladpost från Göteborg. Gillar när det dyker upp överraskningspaket i brevlådan.

Jag hänger hemma idag, med den här kotten som sällskap

Idag är jag gammal. Jobbade till 23 igår kväll och blev lovad skjuts hem av Magnus. När jag kom ut från jobbet fanns det ingen Magnus där. 12 telefonsamtal och en kilometers promenad senare hoppade jag på bussen hem. Då hade jag varit sur, förbannad och till sist ganska orolig. Väl hemma strax innan midnatt hittade jag Magnus sovande på soffan. 40 centimeter från hans öra låg hans telefon, med ljudet på högsta volym och 12 missade samtal på displayen. Hur djupt sover en då?
Hur som helst, gammal var ordet för dagen. Har passat på att slappa mig igenom dagen. Var trött efter igår och tvingad att ta det lugnt eftersom de var schyssta nog att ge mig ett 16-timmarspass imorgon med jourstart 07.00. Så nu stickar jag samtidigt som jag kollar på P3 Guld (hurra hurra för världens bästa Kapten Röd) och funderar på att dra mig tillbaka till min kammare. Men först måste jag ta hand om tvätten. Suck. På måndag är det jag som tar helg.
God natt.

Hade en sån där konstig natt med märkliga drömmar. Tillbaka på musikläger som egentligen var en minnesceremoni. Sen hemma hos Björn och vänta på att Håkan skulle komma hem från USA och till sist landade alltihop i att jag försökte hantera en far som slog mig.

Vaknade med den där känslan av att inte veta vad som var på riktigt. Allt är egentligen på riktigt, så det är väl typisk vardagshantering in sleeping mode.
Jag tänker mycket på minnesstunden och Patrick. Jag väntar på att Håkan ska komma hem och jag pratar med Björn under tiden. Och jag har en vän som blev slagen av sin pappa under hela sin barndom, som bröt all kontakt med pappan för många år sen men som fortfarande försöker bearbeta det och ta reda på om det är värt det att ta upp kontakten igen.
Just nu är jag tacksam för att hen bara vill prata om det och inte ber mig om råd. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ge för råd.

Här kommer en av föräldraskapets mindre charmiga sidor. Beware om ni är känsliga.

I morse var det som så att jag skulle lämna Bosse på förskolan (trots vad jag kanske sagt till nån om det). Vi åt frukost och sen sprang hon till badrummet för att tvätta av sig medan jag plockade undan. Efter en stund ropade hon.

- Jenka Jenka. Kooooooom!

När jag kom in satt hon på dass, stolt som en tupp. Hon har sen några månader tillbaka klarat av att göra nummer ett helt på egen hand, även om vi förstås gärna är med och övervakar av hygienska skäl.
En tömd blåsa kan ju vara en nog så stor anledning att känna sig nöjd, men det var det inte det hon flinade åt i morse.

- Jenka. Det kom [insert valfri benämning på nummer två]!

Åh nej, jag skulle ju aldrig bli en sån där med småbarn som skryter om kroppsfunktioner. Och jag kommer titta tillbaka på det här och känna mig lite äcklad en dag, det är jag säker på.
Men det finns en orsak till att både ungen och jag kunde känna oss nöjda med morgonens produktion. Det är nämligen så att ungen har haft en jätte-backlash den senaste tiden. Hon har (igen) fått stå ut med mer än en 3-åring riktigt klarar av och hon har till följd av det gått tillbaka i utvecklingen. Hon har ofta pratat bebisspråk eller inte pratat alls och istället pekat, hon har kissat på sig och börjat gråta så många gånger att förskolepersonalen blivit orolig, hon har sovit dåligt och bett om napp när hon varit ledsen. Hon hade napp som bebis, men hade slutat självmant långt innan jag flyttade in hos dem. Dessutom har hon totalvägrat gå på toaletten åtta gånger av tio. Här snackar vi illvrål, bananrygg och sparkar. Och hon trotsar i princip aldrig annars.

Lilla skitungen sprang ut från badrummet när vi var klara, tog min telefon och ringde sin pappa för att berätta om sin bedrift. Hon hade högtalarfunktionen på och jag kan tänka mig att era reaktioner på det här inlägget kommer vara ganska lika reaktionerna från pappans kollegor i morse.
Nåja, nu kan ju nivån på den här bloggen bara bli högre. Tack o hej!

Jorå torsdagen blev möjligen en liten smula bättre.
Tänkte ta bussen till förskolan och sen promenera hem med Bosse i vagnen. Men det regnade när jag kom ut ur huset och jag hade ingen lust att gå en timme i regn. Så jag tog bilen och det var dagens bästa beslut. När jag väl hade väckt ungen, tröstat arg och ledsen väckt unge och bytt kläder på henne så var det snöstorm utanför.
Ungen fortsatte vara arg och det tyckte jag var tråkigt så jag tog till det bästa knepet i världen. Mutor.
Okejrå det var lika mycket för min skull som för hennes, men vi stannade i alla fall vid lekaksbutiken som ligger på vägen mellan hemma och förskolan. En sån där lugn liten sak utan en rosa och en blå avdelning.
Bosse tittade noga på alla saker, gick lugnt fram och tillbaka i butiken innan hon slutligen blev helt lyrisk över en grej. Så hon fick den och en liten grej till, det är ju trots allt torsdag.

Fan vad jag är sur idag. Just idag hatar jag människor. Varför? Inte en aning.
Dagen har varit full av ansatser. Jag skulle städa lägenheten, kanske rensa upp bland grejerna pappa hade med sig, storhandla, fixa nya delar till trasiga bilen. Istället har jag suttit på min feta röv större delen av dagen och inte kunnat bestämma mig för om jag skulle ta en tupplur och vakna igen på rätt sida. Såhär i efterhand känns det som att det hade varit en bra jävla idé.

Tror att veckans tveksamma beslut börjar komma ikapp nu. Jag jobbade kväll i måndags, var hemma här vid 22, snackade med Kat ett tag och drog till Håkan vid midnatt. Var hemma här vid halv elva igår förmiddag. Kraschade och sov till halv tre och var dödsstrött resten av dagen, trots att jag sov 4-5 timmar hos Håkan.
Antingen är det såna grejer eller så är det bara vädret och den fucking årstiden. Helt svart ute hela dagen idag, regnigt och jävligt. Och så ringde mamsen mitt i alltihop. Vi pratade i 38 minuter och den största delen av tiden gick åt till att lyssna på mig när jag var arg som satan. Inte på morsan, men i alla fall.
Och här är det SM i svordomar.

Torsdag kanske är en bra dag?

Efter den softaste jobbkvällen någonsin drog jag från stan igår och tillbringade natten på söder i Helsingborg och what the fuck hände! Nånstans i whiskeyångorna har jag ett klart minne av att jag fick en komplimang. Av Håkan. Den grinigaste surgubben i världen. Hade han inte upprepat det två gånger till så hade jag trott att jag hade hittat på alltihop. Han tyckte att jag var fin i min nya klänning. Det var väl gulligt.

Vi hann tyvärr inte prata om barn igår. Eller jo, jag nämnde i förbifarten att Bosse gjort massiva ansiktstatueringar på en av sina dockor. Jag undrar vem som har gett henne den galna idén...
Annars snackade vi mest skit om folk i Småland. Det är upplägget liksom, varannan gång barn och varannan gång smålänningar.

Apropå smålänningar så börjar det nog bli dags för en testund hos Lina snart, it´s been too long.
Och nästa vecka ska jag ta med min smålänning Magnus och hälsa på andra smålänningar i Stockholm, det ser jag fram emot.
Jag undrar om jag inte börjar få vårkänslor eller nåt, jag är sjukt taggad på massa olika grejer. Just nu är jag dock mest taggad på att lägga mig ner och vila en stund.

I vanlig ordning. Vi traskar runt här i Limhamn och upptäcker nya kvarter varje gång.
Men mest går vi längs havet.

Pappa hade med sig en massa grejer hit, grejer som är mina men som har stått hemma hos honom. Nu ska de renovera ett av sovrummen och allt gammalt ska bort.
Bland alla mina påsar och kartonger hittade jag en låda. I den ryms hela mitt liv.
Fotot från förskoleutflykten till brandkåren när jag var sex år, vykort från min storebror när han låg på sjukhus, bilder på mig och Lina, Mina Vänner-boken från mellanstadiet, klassfotot från sjuan, kärleksbrev från Jonathan Joyce i USA, mina egna texter om tonårsångest, lappar som skickats mellan mig och mina kompisar och massa massa massa annat.

Imponerande ofta dyker Håkan och Martin upp.


En annan gång på en lapp till Josefin när vi var 16 och peppade för inflyttningsfest när jag precis flyttat till Västervik.

Vi har haft min pappa och Kristina på besök idag. Little kom också förbi en sväng, till Bosses stora lycka.
Vi har tagit det lugnt, gått en sväng i stan och sen avslutat med restaurangbesök och Bosse fjäskade till sig glass, den lilla jäkeln.
Annars har hon gjort det hon är bäst på, dvs kört med folk :) Bjuder på en video som inte ger så mycket, men det är ju i alla fall en video.
Bosse ska bli storbandsmusiker

De spelade länge och väl, bytte instrument och erfarenheter. Efter varje avslutat stycke tvingades Magnus och jag applådera intensivt och entusiastiskt.

 

Bossen och jag softar hemma idag. Men eftersom ingen av oss är sjuk, blir det lite tradigt att bara skrota runt här hemma. Så jag tog min lilla accessoarbebis och drog till stan.

Det jag skrev nedan om att nån på min facebooklista borde brytt sig om vad jag eller den andra tjejen skrev i diskussionen, det var inte menat som ett påhopp på någon. Inte heller var det personligt och jag hade ingen specifik person i åtanke.
Det jag menade var att det uppenbarligen var många av mina vänner som såg mina inlägg där, eftersom så många av mina vänner (som inte är vän med ursprungspostaren) kommenterade andra grejer i diskussionen. Därför borde rimligtvis någon av de som dagligen postar feministiska statusar eller kommentarer ha sett även den här diskussionen. Och det hade känts fint med lite balans i det hela eftersom jag vet att jag inte var ute och cyklade hela tiden.

Och jag eldade upp mig alldeles för mycket som vanligt, fan att jag inte kan låta bli att bli sur över såna grejer. Jag kanske ska ta snubbens råd och sjunga lite kumbaya.

Nu ska jag i alla fall jobba. Hepp!