I den blå lådan

Pappa hade med sig en massa grejer hit, grejer som är mina men som har stått hemma hos honom. Nu ska de renovera ett av sovrummen och allt gammalt ska bort.
Bland alla mina påsar och kartonger hittade jag en låda. I den ryms hela mitt liv.
Fotot från förskoleutflykten till brandkåren när jag var sex år, vykort från min storebror när han låg på sjukhus, bilder på mig och Lina, Mina Vänner-boken från mellanstadiet, klassfotot från sjuan, kärleksbrev från Jonathan Joyce i USA, mina egna texter om tonårsångest, lappar som skickats mellan mig och mina kompisar och massa massa massa annat.

Imponerande ofta dyker Håkan och Martin upp.



Har absolut inget minne av när det här skulle ha skrivits, men det är en lapp från Lina S när hon satt hemma hos mig och jag tydligen var osocial nog att prata i telefon. Eller kanske übersocial som kunde prata och skriva samtidigt, allt är ju en fråga om synsätt. Vi måste ha varit 14 och jag var tillsammans med Håkan, finns ingen annan förklaring till varför jag skulle prata i telefon med honom.

En annan gång på en lapp till Josefin när vi var 16 och peppade för inflyttningsfest när jag precis flyttat till Västervik.



Jag skrev att jag trodde att hon skulle komma bra överens med mina nya klasskompisar Simon och Martin.
En kan ju säga att jag och Martin kom bra överens i alla fall. Den kvällen blev vi tillsammans första gången.
Det här var nästan två år efter att jag gjort slut med Håkan, men han verkar ha en tendens att hänga kvar.
Det gör han ju fortfarande och imorgon ska jag dit för en måndagsdejt och kanske en bon voyage-öl innan han drar till USA och jag stannar hemma och är avundsjuk.

Intressant notering när det gäller båda lapparna ovan är att på den översta finns en ganska explicit önskan om hjälp med att "hitta nån", dvs en pojkvän till Lina S. På lappen från Josefin som föregick lappen jag skrev tillbaka, frågar hon mig hur hon ska göra för att träffa en kille.
Som om jag var nån slags kärleksguru. Och jag måste ju säga att det gick ganska bra för mig på den tiden, trots att jag såg ut som före-tjejen i en sån där amerikansk film där killarna slår vad om en ful tjej och en skolbal och sen tar tjejen av sig glasögonen, trycker ihop tuttarna i en röd sidenklänning och blir drop dead gorgeous.



Ironiskt nog lever Josefin och Lina i stabila relationer nu. Josse blev morsa i april och Lina i december.
Jag är 25 år och så gott som singel. Men jag hade kul när jag var tonåring i alla fall...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0