.

Hade en sån där konstig natt med märkliga drömmar. Tillbaka på musikläger som egentligen var en minnesceremoni. Sen hemma hos Björn och vänta på att Håkan skulle komma hem från USA och till sist landade alltihop i att jag försökte hantera en far som slog mig.

Vaknade med den där känslan av att inte veta vad som var på riktigt. Allt är egentligen på riktigt, så det är väl typisk vardagshantering in sleeping mode.
Jag tänker mycket på minnesstunden och Patrick. Jag väntar på att Håkan ska komma hem och jag pratar med Björn under tiden. Och jag har en vän som blev slagen av sin pappa under hela sin barndom, som bröt all kontakt med pappan för många år sen men som fortfarande försöker bearbeta det och ta reda på om det är värt det att ta upp kontakten igen.
Just nu är jag tacksam för att hen bara vill prata om det och inte ber mig om råd. Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ge för råd.