Hej terapiblogg
Fan alltså jag känner mig nere på riktigt. Facebook är inte bra för mig.
Hamnade i en diskussion om en trist bild. Egentligen först som moraliskt stöd till en feminist som jag sett bra grejer från i apor-gruppen. Sen tog hon så illa vid sig att hon lämnade diskussionen och kvar var jag. Jag sa vad jag tyckte och tyckte att jag gjorde det ganska bra. Vi var två mot en, sen tre mot en, sen fan en hel jävla hjord mot en.
Jaja alla var män. De tyckte det gamla vanliga. Herregud slappna av lite. Var inte så jävla humorlös. Ta det inte så seriöst.
Hamnade i en diskussion om en trist bild. Egentligen först som moraliskt stöd till en feminist som jag sett bra grejer från i apor-gruppen. Sen tog hon så illa vid sig att hon lämnade diskussionen och kvar var jag. Jag sa vad jag tyckte och tyckte att jag gjorde det ganska bra. Vi var två mot en, sen tre mot en, sen fan en hel jävla hjord mot en.
Jaja alla var män. De tyckte det gamla vanliga. Herregud slappna av lite. Var inte så jävla humorlös. Ta det inte så seriöst.
"den dagen du bestämmer dig att inte låta någon få dig att må dåligt/nere - varken ett skämt - en förelämpling - en Lennart - en Jacob eller vad/vemsomhelst - den dagen kommer du känna frihet, lycka och känslan av att du vunnit.
Den dagen kommer du känna dig oförstörbar och inget du hör av någon kommer att ta ner dig"
Hej förminskning! Dig känner jag igen.
Men alltså vad fan! JAAAA jag fattar vad det är ni tycker är roligt i alla era misogyna skämt. Jag fattar det, jag håller bara inte med och jag tycker att det är problematiskt på ett sätt ni aldrig kommer förstå.
Vad är det snubben tycker egentligen? Att jag ska sluta bry mig om orättvisor och maktmissbruk och bara ägna mig åt att meditera över det fantastiska i att finnas till? Kanske ska jag låta dem få vara vita män i en värld där vita män bestämmer och låta dem få fnissa ifred över kvinnor, invandrare och bögar? För ett litet skämt betyyyyydeeer ju iiiingeeentiiiing.
Snubbar från all over min facebookvänlista, även de som inte kände killen som postat bilden, dök upp och gillade till höger och vänster. Men var fan var alla jämställda människor från samma vänlista? Alla de som snackar vackert om solidaritet och feminism på sina statusuppdateringar var och varanann dag.
Jag VET ju att jag har rätt. Jag har 25 års livserfarenhet som talar om för mig att jag har rätt. Jag har 20 års läskunskap som visar att jag rätt. Jag har eviga diskussioner på nätforum och bloggar som talar om att jag inte är ensam. Jag har tagit högskolepoäng i kurser som behandlar samhällsstrukturer som värdesätter män helt annorlunda än kvinnor. Jag läser och läser och läser, studier, bloggar, nyheter, forskning, böcker.
Ändå är det så jävla svårt att orka stå emot en flodvåg av argument från folk som inte har förstått det mest grundläggande. Det handlar inte bara om den där jävla bilden. Det handlar om strukturerna som gör att såna bilder är okej. Hur förklarar en det när folk fullständigt äter upp en med sitt skitsnack?
Den dagen kommer du känna dig oförstörbar och inget du hör av någon kommer att ta ner dig"
Hej förminskning! Dig känner jag igen.
Men alltså vad fan! JAAAA jag fattar vad det är ni tycker är roligt i alla era misogyna skämt. Jag fattar det, jag håller bara inte med och jag tycker att det är problematiskt på ett sätt ni aldrig kommer förstå.
Vad är det snubben tycker egentligen? Att jag ska sluta bry mig om orättvisor och maktmissbruk och bara ägna mig åt att meditera över det fantastiska i att finnas till? Kanske ska jag låta dem få vara vita män i en värld där vita män bestämmer och låta dem få fnissa ifred över kvinnor, invandrare och bögar? För ett litet skämt betyyyyydeeer ju iiiingeeentiiiing.
Snubbar från all over min facebookvänlista, även de som inte kände killen som postat bilden, dök upp och gillade till höger och vänster. Men var fan var alla jämställda människor från samma vänlista? Alla de som snackar vackert om solidaritet och feminism på sina statusuppdateringar var och varanann dag.
Jag VET ju att jag har rätt. Jag har 25 års livserfarenhet som talar om för mig att jag har rätt. Jag har 20 års läskunskap som visar att jag rätt. Jag har eviga diskussioner på nätforum och bloggar som talar om att jag inte är ensam. Jag har tagit högskolepoäng i kurser som behandlar samhällsstrukturer som värdesätter män helt annorlunda än kvinnor. Jag läser och läser och läser, studier, bloggar, nyheter, forskning, böcker.
Ändå är det så jävla svårt att orka stå emot en flodvåg av argument från folk som inte har förstått det mest grundläggande. Det handlar inte bara om den där jävla bilden. Det handlar om strukturerna som gör att såna bilder är okej. Hur förklarar en det när folk fullständigt äter upp en med sitt skitsnack?
"Så du anser att någon annan bestämmer över din kropp i Sverige? Du får inte gifta dig med vem du vill, du får inte klä dig hur du vill, du får inte ha sex med vem du vill, du får inte äta vilken mat du vill, dricka vilken läsk du vill, du får inte studera vad du vill o.s.v"
Enligt lagen får jag göra allt det där. Men i praktiken är det ju inte riktigt så.
Upp med en hand alla ni som nån gång fått en främlings hand nerkörd i urringningen eller känt någon ta ett stadigt grepp om er rumpa på ett uteställe utan att du visat något som helst intresse för personen i fråga.
Upp med en hand om ni någon gång känt er rädda, jagade och stressade när ni gått ensamma hem en mörk kväll.
Upp med en hand om du har en sexuell erfarenhet på din meritlista som du inte skulle haft där om det inte var så att det förväntas att du ska ställa upp eller för att en kille pushat tills du gav upp.
Upp med en hand om ni någon gång gjort saker enbart för att få bekräftelse av en snubbe.
Jag blir så jävla trött.
Upp med en hand alla ni som nån gång fått en främlings hand nerkörd i urringningen eller känt någon ta ett stadigt grepp om er rumpa på ett uteställe utan att du visat något som helst intresse för personen i fråga.
Upp med en hand om ni någon gång känt er rädda, jagade och stressade när ni gått ensamma hem en mörk kväll.
Upp med en hand om du har en sexuell erfarenhet på din meritlista som du inte skulle haft där om det inte var så att det förväntas att du ska ställa upp eller för att en kille pushat tills du gav upp.
Upp med en hand om ni någon gång gjort saker enbart för att få bekräftelse av en snubbe.
Jag blir så jävla trött.
Zzzzzzzz
Jag sov 1,5 timme inatt. Kunde inte somna till att börja med och sen blev jag mer och mer stressad över att jag hade tackat ja till dagpass på jobbet och fick den härliga starttiden 06:30. Det kändes som att jag precis hade stängt ögonen när klockjäveln ringde.
Magnus kunde inte heller sova inatt och såhär såg det ut när han nattade Bosse nyss. Finn ett fel.
Magnus kunde inte heller sova inatt och såhär såg det ut när han nattade Bosse nyss. Finn ett fel.
Så kan det gå, del 385
Nu ska jag berätta något alldeles häpnadsväckande. Ibland händer det att jag har dåligt omdöme, gör lite felaktiga bedömningar. En skulle kanske till och med kunna drista sig till att säga att jag ibland får dåliga idéer. Men jag genomför dem med bravur. Som när jag unnade mig en kroppsskrubb gjord på olivolja och socker (svinbra för övrigt!) när jag duschade och tänkte att jag ju lika gärna kunde ge mina torra fossingar lite TLC och oljeskrubb. Vet ni hur hal kombinationen inoljade fötter + vått badrumsgolv är? Väldigt. Hal.
Jag var ju i det närmaste döende hela helgen nu, som ni alla vet. Men idag var det dags för jobb igen. Så för att vila upp mig och samla energi till det, smsade jag med den där Håkan från 18:29 igår till 04:29 i morse. Bra. Idé.
Äsch, tänkte jag. Jag jobbar ju kväll, jag hinner sova på dagen.
Om det nu inte vore för den lilla detaljen vi kallar Bosse och att hon ska lämnas på förskolan senast nio på morgonen. Dessförinnan ska hon ha morgonmys, en viktig diskussion samt en näringsrik frukost. Allt detta ordnades under en och en halv timme innan jag lämnade över den lilla juvelen i förskolans förvar. Sen åkte jag hem och mycket riktigt så sov jag. Till halv ett. Då vaknade jag och insåg att jag ju inte skulle jobba kväll som jag brukar från kl 18, utan kväll på mitt andra jobb i en annan stad från 15:45. Bra. Planerat.
Men jag hann dit med tio minuters marginal och timmarna gick fort, så all well that ends well och jag kommer inte lära mig nåt av det här heller. That´s how I roll, som jag skulle sagt om jag var gangsta som Håkan. Men nu är jag ju jag och därför säger jag god natt.
Jag var ju i det närmaste döende hela helgen nu, som ni alla vet. Men idag var det dags för jobb igen. Så för att vila upp mig och samla energi till det, smsade jag med den där Håkan från 18:29 igår till 04:29 i morse. Bra. Idé.
Äsch, tänkte jag. Jag jobbar ju kväll, jag hinner sova på dagen.
Om det nu inte vore för den lilla detaljen vi kallar Bosse och att hon ska lämnas på förskolan senast nio på morgonen. Dessförinnan ska hon ha morgonmys, en viktig diskussion samt en näringsrik frukost. Allt detta ordnades under en och en halv timme innan jag lämnade över den lilla juvelen i förskolans förvar. Sen åkte jag hem och mycket riktigt så sov jag. Till halv ett. Då vaknade jag och insåg att jag ju inte skulle jobba kväll som jag brukar från kl 18, utan kväll på mitt andra jobb i en annan stad från 15:45. Bra. Planerat.
Men jag hann dit med tio minuters marginal och timmarna gick fort, så all well that ends well och jag kommer inte lära mig nåt av det här heller. That´s how I roll, som jag skulle sagt om jag var gangsta som Håkan. Men nu är jag ju jag och därför säger jag god natt.
Mitt huvud exploderar
Ha! Nu trodde ni kanske att jag skulle gnälla mer om hur sjuk jag är, men jag tänkte bespara er det.
Men vad vore väl den här bloggen utan gnäll? Så istället ska jag whina om kvällens besök.
Eftersom vi är "barnlediga" den här helgen så tyckte Magnus att det kunde vara trevligt att bjuda hem en vän som han sällan hinner träffa numera. Den här vännen har nyligen träffat en ny tjej och det kan vara trevligt att träffa henne också. Sagt och gjort.
Tydligen innebar socialiserandet att de skulle "dricka ett par öl". Ett par eller tio, oklart vilket. Med sig hade de två så kallade partyspel; "Förfestspelet" och "Sanning eller konsekvens".
Av någon anledning känns det relevant att nämna att Magnus vän är 22 och flickvännen är "nästan 18". Jag kanske är fördomsfull, men jag väljer att tro att mycket är en åldersfråga (på så sätt finns det ju i alla fall lite hopp om framtiden).
Sen de kom för några timmar sen så har jag försökt bemöta ett ansenligt antal märkliga könshänvisningar.
Ursäkta min maliga rap.
Älskling var inte så himla gay.
Älskling varför kan du texterna till massa tjejmusik?
Bara några exempel. Men det värsta var följande. Hon berättade att hon tidigare haft en flickvän som tydligen inte var helt oproblematisk. Den här tjejens slutsats efter det misslyckade förhållandet:
- Hon var helt dum i huvudet. Jag förstår att ni killar har problem med oss tjejer.
Jag höll på att sätta min alkoholfria dryck i vrångstrupen. Sen la jag en syrlig kommentar om generaliseringar. Är inte helt övertygad om att hon förstod vart jag ville komma.
Nu har jag gett upp. Jag deltar inte längre i samtalen, de är fan under all acceptabel nivå.
Jag törstar efter intellektuellt sällskap. Jag är svältfödd på stimulerande diskussioner. Det här är fucking ovärdigt.
PS. Jag är lite friskare. Halsontet har bytt skift med nackvärken för tillfället, men febern verkar vara borta för gott.
Men vad vore väl den här bloggen utan gnäll? Så istället ska jag whina om kvällens besök.
Eftersom vi är "barnlediga" den här helgen så tyckte Magnus att det kunde vara trevligt att bjuda hem en vän som han sällan hinner träffa numera. Den här vännen har nyligen träffat en ny tjej och det kan vara trevligt att träffa henne också. Sagt och gjort.
Tydligen innebar socialiserandet att de skulle "dricka ett par öl". Ett par eller tio, oklart vilket. Med sig hade de två så kallade partyspel; "Förfestspelet" och "Sanning eller konsekvens".
Av någon anledning känns det relevant att nämna att Magnus vän är 22 och flickvännen är "nästan 18". Jag kanske är fördomsfull, men jag väljer att tro att mycket är en åldersfråga (på så sätt finns det ju i alla fall lite hopp om framtiden).
Sen de kom för några timmar sen så har jag försökt bemöta ett ansenligt antal märkliga könshänvisningar.
Ursäkta min maliga rap.
Älskling var inte så himla gay.
Älskling varför kan du texterna till massa tjejmusik?
Bara några exempel. Men det värsta var följande. Hon berättade att hon tidigare haft en flickvän som tydligen inte var helt oproblematisk. Den här tjejens slutsats efter det misslyckade förhållandet:
- Hon var helt dum i huvudet. Jag förstår att ni killar har problem med oss tjejer.
Jag höll på att sätta min alkoholfria dryck i vrångstrupen. Sen la jag en syrlig kommentar om generaliseringar. Är inte helt övertygad om att hon förstod vart jag ville komma.
Nu har jag gett upp. Jag deltar inte längre i samtalen, de är fan under all acceptabel nivå.
Jag törstar efter intellektuellt sällskap. Jag är svältfödd på stimulerande diskussioner. Det här är fucking ovärdigt.
PS. Jag är lite friskare. Halsontet har bytt skift med nackvärken för tillfället, men febern verkar vara borta för gott.
Blöh
Jag hatar att bada badkar, men idag hade jag inte tackat nej till en timme i en jacuzzi. Istället blev det en stund i vår minidusch med varmvattnet på max. Och nu är det dags för nästa omgång av skithelvetet. Jag hatar att kräkas och har inte gjort det sen strax innan midnatt den nionde september 2005 (en kväll att minnas på alla sätt) så jag tänker låta bli nu också. Istället vältrar jag mig i självömkan. That´s what blogs are for.
Sen vill jag bara inflika att Magnus stod precis utanför bilderna när Bosse åkte rutschkana. Så ingen får för sig att hon fick åka fritt fall mot nollgradigt vatten. Han gör ofta det, är där utan att synas alltså. Som här...
...där han höll i henne men photoshoppades bort för
dramatikens skull
Sen vill jag bara inflika att Magnus stod precis utanför bilderna när Bosse åkte rutschkana. Så ingen får för sig att hon fick åka fritt fall mot nollgradigt vatten. Han gör ofta det, är där utan att synas alltså. Som här...
...där han höll i henne men photoshoppades bort för
dramatikens skull
Jag vill ha massor av tips på bra bloggar. Lyssnar på P1 mest hela tiden nu, men behöver nåt att läsa också och ni är ju alldeles för dåliga på att uppdatera. Så hit me!
Kat: börjar vänja mig vid hjärtmössan nu. Den är ett måste när det blåser så satans kallt. Det var första gången vagnen fick följa med ut. Men jag tror att den får stanna inomhus i fortsättningen.
Friday in the house
Igår, vilken dag fy fan! Vaknade upp med en hals som var helt igensvullen, feberkänsla i kroppen, galet illamående och värk i alla leder. Jag sov större delen av dagen, orkade knappt stå upp. Men efter att jag fick lite sympati (tack!) så blev det bättre och på kvällen orkade jag mig på en liten promenad bort till affären. Det går i vågor fortfarande, men det är i alla fall lite bättre. Så vi passade på att ta en längre promenad i förmiddags när det var soligt och gött ute.
Bossen valde utstyrsel själv och blev lyrisk över att hon
fick ha sin vagn med sig
Det finns något crazy cat lady över Bosse idag.
Ut mot Öresundsbron gick vi. Strålande sol, men riktigt svinkallt
Bosse hittade en översvämmad lekplats som hon absolut
skulle testa
Det är tur att hon är som en katt
Bossen valde utstyrsel själv och blev lyrisk över att hon
fick ha sin vagn med sig
Det finns något crazy cat lady över Bosse idag.
Ut mot Öresundsbron gick vi. Strålande sol, men riktigt svinkallt
Bosse hittade en översvämmad lekplats som hon absolut
skulle testa
Det är tur att hon är som en katt
Nu har Bosselito åkt för att hänga med mormor resten av helgen. Magnus och jag ska ha vuxentid (inte lika snuskigt som det låter). Det blir fint det. Trevlig helg då!
Blaj
Oroväckande nyheter vid midnatt och om det här är starten på en ny vända med samma jävla skit så vete fan om jag pallar med det.
I övrigt så är jag sjuk. Tyck synd om mig.
I övrigt så är jag sjuk. Tyck synd om mig.
Andra dagen 2012
Tillbringade jag ju som sagt hos den där Håkan. Lika bra som vanligt, förutom ett litet bråk med människor ur intelligensreserven.
Men i övrigt var det sjukt mysigt. Vi pratade om barn (överraskning!). Jag visade bilder på Bo och han visade teckningar som han har fått av Patricks syskonbarn. Och så en del anekdoter på det.
Jag berättade om den där gången vid lucia när en 5-åring på Bosses förskola stirrade på mig och frågade mig varför jag aldrig är cool. Håkan skrattade åt det och sa att jag borde ta med honom nån gång när jag ska hämta Bosse. Då skulle den andra ungen få se cool som han aldrig har sett det förut. Jag ska tänka på saken.
Hans anekdoter är sjukt roliga, men de passar nog inte här.
Magnus och Bosse skjutsade mig till jobbet förut ikväll. Bosse blev skitledsen när hon insåg vart vi skulle.
"Näääää inte lobba! Jag å Jenka åka Hååååkan!". Jag får nog ta med henne till hans studio nån dag.
Jobbet gick fort idag, gött mos. Samma vända imorgon igen, sen får vi se vad helgen bär i sitt sköte.
Men i övrigt var det sjukt mysigt. Vi pratade om barn (överraskning!). Jag visade bilder på Bo och han visade teckningar som han har fått av Patricks syskonbarn. Och så en del anekdoter på det.
Jag berättade om den där gången vid lucia när en 5-åring på Bosses förskola stirrade på mig och frågade mig varför jag aldrig är cool. Håkan skrattade åt det och sa att jag borde ta med honom nån gång när jag ska hämta Bosse. Då skulle den andra ungen få se cool som han aldrig har sett det förut. Jag ska tänka på saken.
Hans anekdoter är sjukt roliga, men de passar nog inte här.
Magnus och Bosse skjutsade mig till jobbet förut ikväll. Bosse blev skitledsen när hon insåg vart vi skulle.
"Näääää inte lobba! Jag å Jenka åka Hååååkan!". Jag får nog ta med henne till hans studio nån dag.
Jobbet gick fort idag, gött mos. Samma vända imorgon igen, sen får vi se vad helgen bär i sitt sköte.
Första dagen 2012
Det nya året firade vi in borta på torget här i Limhamn. Där fick vi en expresslektion i att vaska champagne. Bosselito antecknade noga inför framtiden.
Eftersom vi är en söt liten småbarnsfamilj så var vi icke bakfulla i söndags. Och när man inte är bakfull i Limhamn så lägger man golv. Således...
Eftersom vi är en söt liten småbarnsfamilj så var vi icke bakfulla i söndags. Och när man inte är bakfull i Limhamn så lägger man golv. Således...
Den här gången hade turen kommit till Magnus rum. Den brutalt fula spruckna bruna plastmattan från förra århundradet skulle ut ut ut.
Under det tredje lagret brutalt fult brunt plastgolv hittade vi det ursprungliga brädgolvet. Det var täckt av tidningar från 1938.
Under det tredje lagret brutalt fult brunt plastgolv hittade vi det ursprungliga brädgolvet. Det var täckt av tidningar från 1938.
Texter om skolresor varvades med nyheter om nazismens segertåg i Tyskland. Rätt häftigt faktiskt.
Och jorå vi blev ganska nöjda med resultatet sen. Kunde ju inte bli sämre i alla fall.
Kass mobilbild, men ändå
Bossen är inte en optimal arbetskamrat när det gäller snickeri, så hon fick umgås med sin "Litten". Min bror alltså.
Hon stod i fönstret i sitt rum och spejade efter honom när han kom. Sen blev hon så uppspelt att hon bara vrålade rakt ut. Han kom med en barntidning som de läste. Sen spelade de Memory (hon vann), ritade och kastade frisbee (utomhus). Jag hörde hennes skratt från trädgården upp genom det stängda köksfönstret.
Sen avslutade de med att göra musik.
Och jorå vi blev ganska nöjda med resultatet sen. Kunde ju inte bli sämre i alla fall.
Kass mobilbild, men ändå
Hans rum är inte så litet som det ser ut. Han får liksom plats med en 160-säng där borta i hörnet och sen ska vi snickra ihop en arbetshörna (ja jag måste försvara mig för jag har ett rum på typ 30 kvadrat).
Bossen är inte en optimal arbetskamrat när det gäller snickeri, så hon fick umgås med sin "Litten". Min bror alltså.
Hon stod i fönstret i sitt rum och spejade efter honom när han kom. Sen blev hon så uppspelt att hon bara vrålade rakt ut. Han kom med en barntidning som de läste. Sen spelade de Memory (hon vann), ritade och kastade frisbee (utomhus). Jag hörde hennes skratt från trädgården upp genom det stängda köksfönstret.
Sen avslutade de med att göra musik.
Gitarrer är rätt bra trummor också, bara så ni vet.
Igår drog jag till Håkan och hängde med honom till 10 i förmiddags. Jag hade lite dåligt samvete för dissen mot honom på nyårsafton så jag tog med en present. Ett vildsvinskranium. Han blev glad.
Jahapp. Imorgon ska jag börja jobba igen. Opepp som vanligt.
Igår drog jag till Håkan och hängde med honom till 10 i förmiddags. Jag hade lite dåligt samvete för dissen mot honom på nyårsafton så jag tog med en present. Ett vildsvinskranium. Han blev glad.
Jahapp. Imorgon ska jag börja jobba igen. Opepp som vanligt.
Aaaahahahaha
Alltså Bosse. Finns det en roligare människa än hon, I think not.
Igår satt vi och softade. Hon har en grej för sig där hon berättar vem hon fått sina saker av. "Jenka köpt den", "fått den av farfar" etc. När hon hade hållit på så en stund frågade jag henne vem hon fått sina nya lakan med komotiv av.
Bosse (väldigt bestämt): Håkan!!
Jag (dramatiskt och lite småsurt): Nää. Vet du vad man får av Håkan? Noll, ingenting, nada, zilch, zero. Det är lika bra att du lär dig det direkt.
Då tittade ungen på mig som man tittar på nån som är precis dum i huvudet. Sen lutade hon sig fram, rullade upp ärmen på min t-shirt och pekade menande på min tatuering.
Ni skulle varit med. Hennes blick, det var så jääävla roligt.
Igår satt vi och softade. Hon har en grej för sig där hon berättar vem hon fått sina saker av. "Jenka köpt den", "fått den av farfar" etc. När hon hade hållit på så en stund frågade jag henne vem hon fått sina nya lakan med komotiv av.
Bosse (väldigt bestämt): Håkan!!
Jag (dramatiskt och lite småsurt): Nää. Vet du vad man får av Håkan? Noll, ingenting, nada, zilch, zero. Det är lika bra att du lär dig det direkt.
Då tittade ungen på mig som man tittar på nån som är precis dum i huvudet. Sen lutade hon sig fram, rullade upp ärmen på min t-shirt och pekade menande på min tatuering.
Ni skulle varit med. Hennes blick, det var så jääävla roligt.
2011 i 650 ord
Nyårsafton igen då och precis som de två föregående åren får jag väl försöka sammanfatta även det här.
Januari kom på en iskall balkong i stadsdelen Holma. Tillsammans med min bästa vän i världen drack jag ett halvt glas champagne. I sitt rum inne i lägenheten låg Bosse och sov sig igenom fyrverkerierna som lyste upp världen i flera timmar.
För första gången på länge kände jag mig hemma, jag älskade mitt nya liv här i Malmö och såg framtiden an med tillförsikt.
Januari fortsatte med Genusvetenskap och jag hade turen att få en helt jävla awesome grupp som tog sig igenom alla utmaningar och blev ett tajt gäng.
Februari var en bitch precis som vanligt.
Mars var en minnesstund och en unge som bodde hos oss varje måndag-fredag istället för varannan vecka. Vi började fundera på att flytta. Drömde om ett eget hus med egen parkering som inte låg flera kilometer från porten. Insåg att det bara var drömmar. Kat visade vad hon går för och hade jag fått så hade jag skrivit en lång rad superlativ. Men jag nöjer mig med ett tack.
I april bodde Bodil här oftare och oftare i takt med att henne morsa blev sjukare och sjukare. Jag firade att jag fyllde 25 med att äta falafel sittande lutad mot en husvägg på Möllevångstorget med järngänget från genuskursen. En helt otroligt varm och fin dag.
I början av maj flyttade morsan in hos oss på Holma och livet vändes upp och ner. Efter fyra dagar av konstant tv-spelsspelande, alkoholdrickande och ansvarslöshet som resulterade i en grej vi aldrig kommer förlåta henne för så skjutsade Magnus henne till sjukhuset. Vi insåg alltmer hur sjuk hon var.
Maj var också den månaden då min och Håkans vänskap tog fart på riktigt efter en suverän kväll på Kulturbolaget. Bosse fick tuppkam och Magnus drog till Prag. Johannes kom tillbaka från Australien och vi drack öl på brittisk pub.
I juni kom sommaren och vi firade med mojitos på balkongen och gick på gayklubb.
Jag fotograferade Björn till en skivgrej och försökte vänja mig vid arbetslösheten när jag plötsligt fick jobb och började casha in som aldrig förr. Magnus drog på festival i Belgien medan jag satt hemma och var avundsjuk.
I juli drog vi till Göteborg och hängde gäng med fint folk. Bosse fick träffa M-L och kunde inte sluta prata om henne sen. Magnus syster Carro och hennes dotter kom ner till oss och hälsade på. Jag fick en ny kamera samt tandvärk. Julis sista dag tillbringade jag och Magnus i Tyskland.
I augusti började jag sticka grejer och blev hooked. Vi såg Kapten Röd på Babel och Hoola Bandoola på Malmö stadsfestival. Under en NOFX-konsert träffade jag en gammal bekant från Holland och vi efterfestade till småtimmarna på Debaser.
Augusti var också månaden då allt det där vi drömde om under våren plötsligt blev verklighet. Vi fick en ny lägenhet som i själva verket är ena halvan av en villa och till den lägenheten hör en precis lagom trädgård och en garageuppfart där vi får plats med bilen. Vi landade här alla tre efter kaoset som varit och ett helt nytt lugn infann sig.
I september gick jag på dejt med Ralle och hängde mer med Björn.
I oktober fick vi besök av Ida och Matte, vi turade till Helsingör och hade det gött. Hösten kom och jag gick feminazi på Bosses förskola. Sen åkte jag till Göteborg och maratonjobbade ända in i november.
Jag träffade Ida, John och Kat. Det var det bästa med göteborgsvistelsen.
Along came december. Den senaste månaden och jag minns inte vad jag har gjort haha. Jo, jag färdigställde min underbara tredje tatuering. Bosse var stjärngosse och fyllde tre år. Vi firade jul hos våra familjer hemma i Småland.
Nu är det nyårsafton igen och jag firar med lilla familjen. Vi frångick alla principer och lät ungen äta så mycket godis hon orkade. Nu är hon sockerspeedad och vi har lyssnat på kickass musik och dansat oss svettiga. Perfekt nyårsafton.
Om en stund ska vi gå ut till gatan, titta på fyrverkerierna och hoppas på ett jävligt bra 2012.
Januari kom på en iskall balkong i stadsdelen Holma. Tillsammans med min bästa vän i världen drack jag ett halvt glas champagne. I sitt rum inne i lägenheten låg Bosse och sov sig igenom fyrverkerierna som lyste upp världen i flera timmar.
För första gången på länge kände jag mig hemma, jag älskade mitt nya liv här i Malmö och såg framtiden an med tillförsikt.
Januari fortsatte med Genusvetenskap och jag hade turen att få en helt jävla awesome grupp som tog sig igenom alla utmaningar och blev ett tajt gäng.
Februari var en bitch precis som vanligt.
Mars var en minnesstund och en unge som bodde hos oss varje måndag-fredag istället för varannan vecka. Vi började fundera på att flytta. Drömde om ett eget hus med egen parkering som inte låg flera kilometer från porten. Insåg att det bara var drömmar. Kat visade vad hon går för och hade jag fått så hade jag skrivit en lång rad superlativ. Men jag nöjer mig med ett tack.
I april bodde Bodil här oftare och oftare i takt med att henne morsa blev sjukare och sjukare. Jag firade att jag fyllde 25 med att äta falafel sittande lutad mot en husvägg på Möllevångstorget med järngänget från genuskursen. En helt otroligt varm och fin dag.
I början av maj flyttade morsan in hos oss på Holma och livet vändes upp och ner. Efter fyra dagar av konstant tv-spelsspelande, alkoholdrickande och ansvarslöshet som resulterade i en grej vi aldrig kommer förlåta henne för så skjutsade Magnus henne till sjukhuset. Vi insåg alltmer hur sjuk hon var.
Maj var också den månaden då min och Håkans vänskap tog fart på riktigt efter en suverän kväll på Kulturbolaget. Bosse fick tuppkam och Magnus drog till Prag. Johannes kom tillbaka från Australien och vi drack öl på brittisk pub.
I juni kom sommaren och vi firade med mojitos på balkongen och gick på gayklubb.
Jag fotograferade Björn till en skivgrej och försökte vänja mig vid arbetslösheten när jag plötsligt fick jobb och började casha in som aldrig förr. Magnus drog på festival i Belgien medan jag satt hemma och var avundsjuk.
I juli drog vi till Göteborg och hängde gäng med fint folk. Bosse fick träffa M-L och kunde inte sluta prata om henne sen. Magnus syster Carro och hennes dotter kom ner till oss och hälsade på. Jag fick en ny kamera samt tandvärk. Julis sista dag tillbringade jag och Magnus i Tyskland.
I augusti började jag sticka grejer och blev hooked. Vi såg Kapten Röd på Babel och Hoola Bandoola på Malmö stadsfestival. Under en NOFX-konsert träffade jag en gammal bekant från Holland och vi efterfestade till småtimmarna på Debaser.
Augusti var också månaden då allt det där vi drömde om under våren plötsligt blev verklighet. Vi fick en ny lägenhet som i själva verket är ena halvan av en villa och till den lägenheten hör en precis lagom trädgård och en garageuppfart där vi får plats med bilen. Vi landade här alla tre efter kaoset som varit och ett helt nytt lugn infann sig.
I september gick jag på dejt med Ralle och hängde mer med Björn.
I oktober fick vi besök av Ida och Matte, vi turade till Helsingör och hade det gött. Hösten kom och jag gick feminazi på Bosses förskola. Sen åkte jag till Göteborg och maratonjobbade ända in i november.
Jag träffade Ida, John och Kat. Det var det bästa med göteborgsvistelsen.
Along came december. Den senaste månaden och jag minns inte vad jag har gjort haha. Jo, jag färdigställde min underbara tredje tatuering. Bosse var stjärngosse och fyllde tre år. Vi firade jul hos våra familjer hemma i Småland.
Nu är det nyårsafton igen och jag firar med lilla familjen. Vi frångick alla principer och lät ungen äta så mycket godis hon orkade. Nu är hon sockerspeedad och vi har lyssnat på kickass musik och dansat oss svettiga. Perfekt nyårsafton.
Om en stund ska vi gå ut till gatan, titta på fyrverkerierna och hoppas på ett jävligt bra 2012.
Organisatören
Idag fortsätter vi med jobbet vi skaffade oss när vi tömde min garderob. Alla grejerna ska ju liksom helst ta vägen nånstans och kanske ännu mer helst inte tillbaka in i garderoben utan att sorteras.
Så igår när Bodil var hos den där andra så påbörjade vi projekt Vardagsrsumsbibliotek. Rätt många timmar senare är det på plats och böckerna är ställda i bokstavsordning efter författares efternamn samt efter utgivningsår om det finns fler än en bok av samma författare. Ordningssinne så det förslår.
Så igår när Bodil var hos den där andra så påbörjade vi projekt Vardagsrsumsbibliotek. Rätt många timmar senare är det på plats och böckerna är ställda i bokstavsordning efter författares efternamn samt efter utgivningsår om det finns fler än en bok av samma författare. Ordningssinne så det förslår.
Notera prettohögen längst ner till höger. Feministisk litteratur all the way.
Den andra hälften av mina böcker har jag på en hylla i gästrummet hos pappa. Så nu måste vi hitta nåt att fylla återstående utrymme med. Men det ska nog inte bli några problem...
Den andra hälften av mina böcker har jag på en hylla i gästrummet hos pappa. Så nu måste vi hitta nåt att fylla återstående utrymme med. Men det ska nog inte bli några problem...
Jag trodde jag var lika hård som en sten
men det är möjligt att jag hade fel
Kväll på jobbet för en vecka sen. Det började bra med en diskussion om aktuella händelser. Sen frågade hon mig plötsligt "vad tror du händer när man dör? Tror du på ödet?".
Jag blev tyst, den välbekanta klumpen tillbaka i halsen. Iskall. Försökte samla tankarna för att kunna ge henne ett svar.
"När mina vänner dog…" och sen tystnad igen. Knutna nävar under bordet, ett djupt andetag.
Förklarade den där tanken som jag klamrade mig fast vid då när min lillebror var 13 år och hans bästa vän dog i en bilolycka. Överlevnadsstrategin som följt mig sedan dess. Med Martin, med Patrick.
Det var meningen. De skulle inte bli äldre än 13, 21, 24. De var färdiga med livet.
Det är inte så. Det är inte det jag tror på. Det är endast och enbart överlevnadsstrategi, ett sätt klara sig igenom den första tiden.
I bilen på väg hem från Småland i måndags. Magnus vid ratten, barnet halvsovande i bilbarnstolen bredvid. På väg bort från julfirande med familjen. Kanske var det julen som gjorde det. Tanken om en högtid där hela familjen samlas. Men i vissa familjer fattas det människor. Martins familj, deras tredje jul utan sin son, lillebror och storebror. Patricks familj, deras första jul utan honom.
Ur bilens högtalare flöt Patricks sånger. Sångerna som likt ödesmantrat blev en överlevnadsgrej under våren. Låtarna som spelats om och om och om igen. Varje dag, om och om och om…
Mörkret i baksätet blev till en parallell ensamhet. Och där kom de igen. Tårarna.
Mil efter mil tills jag var en tragisk pöl av tårar och snor. Ingen som hörde, ingen som såg. Ingenting att distraheras av, inget att sysselsätta sig med för att slippa det där som fortfarande rasar över mig när allt blir stilla.
Jag saknar dem så otroligt jävla mycket. Varje dag och hela förbannade tiden.
Jag hatar det här.
Kväll på jobbet för en vecka sen. Det började bra med en diskussion om aktuella händelser. Sen frågade hon mig plötsligt "vad tror du händer när man dör? Tror du på ödet?".
Jag blev tyst, den välbekanta klumpen tillbaka i halsen. Iskall. Försökte samla tankarna för att kunna ge henne ett svar.
"När mina vänner dog…" och sen tystnad igen. Knutna nävar under bordet, ett djupt andetag.
Förklarade den där tanken som jag klamrade mig fast vid då när min lillebror var 13 år och hans bästa vän dog i en bilolycka. Överlevnadsstrategin som följt mig sedan dess. Med Martin, med Patrick.
Det var meningen. De skulle inte bli äldre än 13, 21, 24. De var färdiga med livet.
Det är inte så. Det är inte det jag tror på. Det är endast och enbart överlevnadsstrategi, ett sätt klara sig igenom den första tiden.
I bilen på väg hem från Småland i måndags. Magnus vid ratten, barnet halvsovande i bilbarnstolen bredvid. På väg bort från julfirande med familjen. Kanske var det julen som gjorde det. Tanken om en högtid där hela familjen samlas. Men i vissa familjer fattas det människor. Martins familj, deras tredje jul utan sin son, lillebror och storebror. Patricks familj, deras första jul utan honom.
Ur bilens högtalare flöt Patricks sånger. Sångerna som likt ödesmantrat blev en överlevnadsgrej under våren. Låtarna som spelats om och om och om igen. Varje dag, om och om och om…
Mörkret i baksätet blev till en parallell ensamhet. Och där kom de igen. Tårarna.
Mil efter mil tills jag var en tragisk pöl av tårar och snor. Ingen som hörde, ingen som såg. Ingenting att distraheras av, inget att sysselsätta sig med för att slippa det där som fortfarande rasar över mig när allt blir stilla.
Jag saknar dem så otroligt jävla mycket. Varje dag och hela förbannade tiden.
Jag hatar det här.
Ett litet hej
Idag har vi gjort gemensam sak med majoriteten av Malmös småbarnsfamiljer. Vi har konsumerat, konsumerat, konsumerat. En blixt till mig, spel till Magnus, mat till alla. Bosse fick nöja sig med det tvivelaktiga nöjet att shoppa.
Och jag är alldeles nyklippt och nyfärgad. Tack Magnus.
Syns kanske inte nån större skillnad men det är alltså något rödare än innan, för dem som för anteckningar.
Och jag har hittat en ny kärlek. Kokosolja. Min hud är som en babyröv hurra!
Nähä sova vore kanske en idé. Är massivt trött på dagarna, men kan lik förbannat inte sova på nätterna. Osis, kan man säga.
Och jag är alldeles nyklippt och nyfärgad. Tack Magnus.
Syns kanske inte nån större skillnad men det är alltså något rödare än innan, för dem som för anteckningar.
Och jag har hittat en ny kärlek. Kokosolja. Min hud är som en babyröv hurra!
Nähä sova vore kanske en idé. Är massivt trött på dagarna, men kan lik förbannat inte sova på nätterna. Osis, kan man säga.
MAYHEM
Okej. Så julhelgen var bra och allt det där.
Nu är vi hemma igen. Barnet är hos den andra vårdnadshavaren och Magnus och jag fick den briljanta idén att äntligen ta tag i flyttskiten som bekvämt nog bara kunde ösas in i min klädkammare...
Så Kat. Det här är till dig och din vadslagning om hur lång tid det skulle ta att fylla garderoben.
Nu är vi hemma igen. Barnet är hos den andra vårdnadshavaren och Magnus och jag fick den briljanta idén att äntligen ta tag i flyttskiten som bekvämt nog bara kunde ösas in i min klädkammare...
Så Kat. Det här är till dig och din vadslagning om hur lång tid det skulle ta att fylla garderoben.
Man blir ju glad i själen när man tänker på källarförrådet som ser nästan identiskt ut. Samlare någon?
Livet deluxe
Drog iväg på extremspontant miniparty igår kväll. Kom hem igen vid sju i morse. Nu har jag...ehum huvudvärk.
Och vem fan kom på idén att ge ungen leksaker som låter?! Och varför ska hon spela allihop samtidigt just idag?
Och vem fan kom på idén att ge ungen leksaker som låter?! Och varför ska hon spela allihop samtidigt just idag?
Latoxen
Lina & Kat: japp barnkläder kallar de det. Jag tyckte KappAhl var snäppet bättre än Lindex innan, men nu vid jul så verkar de ha gått helt bananas. De är en av orsakerna till att jag till slut höll på att kräkas på sammets- och spetsklänningarna.
On another note.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen.
Det är ett uttryck som Bosse ändrat lite på och sen gjort till sitt livsmotto. Alltså det Bosse inte har i benen tar hon igen i uppfinningsrikedom. Eller hur varje idé för att slippa gå är en bra idé.
Ni kanske minns den här från i juni?
On another note.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen.
Det är ett uttryck som Bosse ändrat lite på och sen gjort till sitt livsmotto. Alltså det Bosse inte har i benen tar hon igen i uppfinningsrikedom. Eller hur varje idé för att slippa gå är en bra idé.
Ni kanske minns den här från i juni?
Well såhär såg det ut i lördags...
Notera gärna fjällrävenryggan på vagnen. Jag har velat ha en sån hela mitt liv och eftersom det är trendigt att leva ut sina drömmar genom sina barn och jag när det passar kan använda Bosse som mitt eget barn så var jag tvungen att köpa en Kånken Mini. Hon fick välja färg själv.
Skit också x2
Lina: Klart du ska få en sån tårta när du fyller år! Chokladfrossa kommer det bli! Ska försöka komma ihåg 15 februari ;)
Ida: Magnus och jag gjorde den tillsammans. Jag stod för innanmätet och Magnus fixade locket. Sen gjorde vi varsin giraffliknande varelse. Vi hade först tänkt göra en lila tårta, men det fanns ingen lila sugarpaste. Skit också!
Var iväg och shoppade förra veckan. Var lite sugen på en schysst partyoutfit, kanske till nyår eller så.
Synd bara att den inte fanns i min storlek. Skit också!
Ida: Magnus och jag gjorde den tillsammans. Jag stod för innanmätet och Magnus fixade locket. Sen gjorde vi varsin giraffliknande varelse. Vi hade först tänkt göra en lila tårta, men det fanns ingen lila sugarpaste. Skit också!
Var iväg och shoppade förra veckan. Var lite sugen på en schysst partyoutfit, kanske till nyår eller så.
Synd bara att den inte fanns i min storlek. Skit också!
Tabberaset i Limhamn
Igår var det minikalas för bebisen som fyller 3 imorgon.
Det ska föreställa giraffer...
Bosse fick första biten
Gitarren var utan tvekan den mest populära presenten. Hon spelade långa
mörka och svåra stycken i moll för oss.
Hon verkar gilla bassträngen, så då har vi 4-årspresenten uttänkt och klar...
En trött unge när Little och morsan hade gått hem
Det ska föreställa giraffer...
Bosse fick första biten
Gitarren var utan tvekan den mest populära presenten. Hon spelade långa
mörka och svåra stycken i moll för oss.
Hon verkar gilla bassträngen, så då har vi 4-årspresenten uttänkt och klar...
En trött unge när Little och morsan hade gått hem
Och inatt gör vi det här
Jag funderar på om vi lät det där med ballonger gå lite överstyr. Men vi köpte ju en ballongpump och då gick det så snabbt och lätt att vi inte kunde låta bli att bara ta en till...
Till höger skymtar Magnus, han lagade Bosselitos stol som jag råkade ta sönder för några dagar sen.
Nu har han dock gått vidare och bakar istället
Vi har fan hållit på sen nio i morse. Målat färdigt i vardagsrummet, satt upp tavlor, fixat och trixat. Så går det när man latar sig i flera månader och sen plötsligt ställer till med kalas.
Men haha lilla Magnus. Han har stått med kokboken framför sig och blandat ingredienser nu en stund och så tittar han på mig och säger
- Vilka kakor är det jag bakar?
Kanske ska gå och hjälpa honom....
Men haha lilla Magnus. Han har stått med kokboken framför sig och blandat ingredienser nu en stund och så tittar han på mig och säger
- Vilka kakor är det jag bakar?
Kanske ska gå och hjälpa honom....
