.

Nu du Kat! Nu har jag varit ute och levt tonårsliv igen ;)

Jag måste nog säga att viskvällen levererade exakt vad jag trodde att den skulle leverera. Mycket fint.
Jag mötte upp Johannes i baren vid nio och inväntade Lena med entourage. Efter en stund dök Jacke upp (sångaren i storebrors band och han som vill sluta och alltså mer eller mindre är ansvarig för splittringen). Han kikade blygt på oss och hälsade som om jag var arg på honom, såg mest ut som att han ville springa därifrån. Men jag pratade på och han verkade slappna av lite.
Sen kom Patte och Civilisationen och sen Lena och folket. Jag pratade med Almqvist (trummis i Civilisationen och storebrors band). Kollade hur det kändes och så, han tyckte att vemodigt var exakt rätt ord för splittringen. Han sa att jag nog hade tolkat Jacke rätt där tidigare, han hade varit väldigt orolig för allas reaktioner.
Stina Künstlicher spelade och hon var okej, men publiken var off.
Sen spelade Patte och uppmärksamheten från publiken var nästan total. Jag måste få säga det igen; han är underbar!

Efter spelningen drog sig Lena & co hem. Jag och Johannes hittade Patte och Kalle Lööw (igen). Vi konstaterade att vi tydligen är på samma ställe obehagligt ofta nuförtiden. Vi följde med Kalles gäng till The Rock. Johannes och jag hängde i baren och snackade om precis allt möjligt, mycket bra. Vi avslutade kvällen med att göra en Cajsa och smita upp på Bistro Bar (?). En klubb som hette Ernesto på min tid och som inatt spelade 90-talspop. Vi betraktade alla dödsseriösa människor som såg ut som halv två på natten. Klänningen på sned, kollapsad frisyr och en desperat blick som skannade av dansgolvet i jakt efter någon att gå hem med.
Vi lämnade det efter en kort stund och begav oss ner till centralen för att sätta mig på en buss hem. Där sprang vi på Kalle igen, han hade blivit lämnad av de andra och skulle nu försöka ta sig hem till Blomstermåla. Han berättade en otroligt obehaglig men underhållande stalkerhistoria. Sen gav han relationsråd, med kommentaren "mina egna förhållanden funkar aldrig, men jag är skitbra på att hjälpa andra". Känns ju lovande.

Jag kom hem safe and sound strax innan tre, men någon extremt defekt biologisk klocka i mig sa att jag ville vakna vid halv sju igen. Efter en timme av försök att tvinga mig själv att somna om insåg jag att det var meningslöst och det är väl lika bra att kickstarta dagen.
/J