.

Gårdagen började med ambitionen att tentaplugga. Istället blev det tv-serier, onlinespel och massa bra musik. Efter ett tag tröttnade jag dock på min ständigt frånvarande självdisciplin, så jag började skriva in anteckningarna från föreläsningarna på datorn. Det var ganska nyttigt, märkte jag. Man får liksom tänka till igen. Och jag förstår ungefär 25 procent av anteckningarna eftersom jag i stort sett bara antecknat det läraren skrivit på tavlan. Ett riktigt bra utgångsläge, med andra ord.

Skulle träffa Johannes och Cajsa på KM klockan 19:00 och tyckte att jag hade gott om tid, klockan var ju bara fyra. Tjoff sa det och sen var klockan tio i sex och stressen blev plötsligt väldigt påtaglig. Men jag hann med en minuts marginal ut till busshållplatsen och var först på plats på KM. Fick vänta på de andra två i nästan en kvart.
Sen tacobuffé som vanligt och en extremt trevlig kille på telefon och i baren (förmodligen samma), vilket är ganska ovanligt där. Martin dök upp också.

Sen trodde jag att alla skulle med till Popidyll på Söderport, men det var visst bara jag och Johannes. Bokstavligt talat haha. Det var kanske 10-15 personer där när vi kom dit. Efter nån timme dök Lena och hennes kanadensiska kusin upp. Jag fick inte fram ett enda ord på engelska av nån anledning så jag och Lena pratade svenska tills det började kännas ohyfsat och då gick vi över till engelska och sen flöt det på. En mycket stor del av samtalet kom att handla om sprit; svensk, kanadensisk och skillnader i pris. Sen skålade vi. Richard var ganska lätt att komma överens med, på det där ironiska och sarkastiska sättet som jag älskar. Hur skönt är det inte att kunna dissa nån man inte känner som fan och både den personen och jag själv vet exakt hur mycket ironi det ligger i det hela? Det är dock inget man ska prova om man inte är 100% säker på att den andra personen förstår. Många pinsamma ögonblick har uppstått på grund av detta :)
Efter runt 10 minuters samtalande sa Richard "if you get so drunk that you end up puking outside in the bushes, I will NOT help you get up" och så gav han mig handen. Haha vad fan? Jag hade suttit och sippat väldigt snyggt på min enda drink medan de hann dricka upp en och en halv cider så det var nog inte mest troligt att jag var den som skulle hamna i buskarna. Sen dissade han popfolkets svampfrisyrer (som tydligen alla svenskar har).
Sen kom Lenas sambo och sen gick de tre hem efter ett tag. Jag och Johannes var kvar till stängning och då hade jag missat min buss med tio freaking minuter, så Johannes fick hålla mig sällskap i en timme. Jag pratade oavbrutet från det att Lena med entourage gick hem och idag har jag knappt nån röst kvar. Tror jag. Det känns inte som att det är läge att testa röstkapaciteten när man är ensam i sitt rum och har en sambo en halvmeter och en papperstunn vägg bort. Skulle nog kunna bli en konstig(are) stämning sen.

Nu: dags att återgå till anteckningarna.
/J