.

Det är upp och ner. Om du är äckelmagad så ska du sluta läsa nu.

 

Jag har varit sjuk. Det började en torsdag för två veckor sedan. Jag kände mig normalfrisk hela dagen. Men när det var dags att möta upp Chris för att åka till några vänner på eftermiddagen så kände jag mig plötsligt dödstrött. Ignorerade det och åkte iväg. Vi stannade vid hans kyrka först för att han skulle ordna med ljudsystemet. Jag la mig på soffan för att vila en stund, men hann knappt sluta ögonen innan jag fick rusa in på toaletten för att spy.

 

Vi åkte hem och jag mådde skit. Stapplade in på toaletten och försökte bokstavligen bestämma vilken ände jag skulle börja med. Kroppen var min fiende och den nöjde sig inte förrän jag var en urvriden trasa. Chris kom in, strök mig över ryggen och höll undan mitt hår. Han som aldrig oroar sig för nåt svor oroliga ramsor. Lägg till min nästan fobiska inställning till kräkningar. Succé!

Jag kräks a l d r i g. En gång i vuxen ålder (dödsfull, så jag minns det knappt som tur är). Annars har jag inte kräkts sen jag var mycket liten. Jag har mått illa, men jag vägrar kräkas. Jag gör det bara inte. 

 

Men den här natten alltså. Varvade drickande av några klunkar blåbärssoppa med att kasta upp desamma. 
Dagen efter fick jag i mig mer blåbärssoppa och ett par bananer i ett försök att stoppa upp det hela. När illamåendet väl la sig så visade det sig att den stoppande maten hade lite bättre effekt än önskat. I en vecka efteråt hade jag förstoppningen från helvetet. Barnafödande aint got nothin on this one. 

 

 

 

Men annars är allt bara fint. Och ni då?