.

Efter ett par särdeles intensiva dagar med tillhörande frustration över beslut tagna av personer utan mandat att ta beslut överhuvudtaget, gick jag så till sängs igår kväll med en känsla av att hela tiden behöva finna mig i orimliga situationer. 

Mitt sömnjag tycktes vara överens med mitt vakna jag ty kort därpå befann jag mig i en dröm där jag tvingades agera hovnarr på jobbet. Hela min anställning gick ut på att, iförd clowndräkt, underhålla och distrahera människor på de mest bisarra vis. Jag dansade och skrek och hoppade runt i vild frenesi.

Tills jag plötsligt vaknade av ett intensivt skakande. När jag öppnade ögonen stirrade jag rakt in i S:s ansikte, blott en decimeter från mitt eget. Jag gav upp ett vrål av skräck och jag tror att hjärtat helt slutade slå för en stund.

- Shit man! You really need to free your mind before you go to sleep, utbrast han indignerat innan han vände sig och somnade om. 

 

Morgonens redogörelse vittnade tydligt om att det inte bara var i drömmen jag flaxade omkring och skrek. S trodde att jag hade blivit besatt av nånting ondskefullt. 

Och tro mig, fel sorts jobbstress är bland det mest ondskefulla i världen. Dagen har således ägnats åt att reda upp i röran och nu är allting tipptopp igen.

Och så vill en ju faktiskt bara ge en eloge till min hjärna vars ironicenter är så välutvecklat att det klarar av att leverera så utsökt bildliga uttryck till och med i sovande tillstånd. Det är en fröjd att vara jag.