.

Bitterheten från förra inlägget har lagt sig något. Men fan jag är less och spyfärdig på folk som skiter i precis allt utom sig själva.
Jobbat ikväll, sjunde dagen i rad. Tyckte jag var ovanligt trött idag, men det kanske inte är så konstigt då.
Pisstrött på schemaläggaren på jobbet är jag också. Är ledig fredag-måndag nu och sen jobbar jag nio fucking dagar i sträck! Sen ledig fem dagar, sen jobba nio dagar i sträck igen, ledig sex dagar, sju dagars jobb, ledig fyra dagar, jobb i tio jävla dagar i sträck. Skojar de med mig?

While we´re on the subject så att säga; är lätt trött på att det är fjärde eller femte kvällen på en dryg vecka som pappan och ungen kommer hem såhär dags. Elva på kvällen och det är helt okej, really?

Okej bitterheten hade inte alls lagt sig. Ursäkta.
Dessutom har jag träningsvärken of doom. Var ute en mil igår också och jag kunde knappt röra mig när jag hade kommit hem och duschat. Hade så vansinnigt ont i höftböjarmusklerna (tack sjukgymnasten för det tillskottet till min vokabulär). Känns lite bättre idag, men för att väga upp för det positiva så har jag nog lyckats stuka min ena eh...långtå? Har lite dålig isättning så det var väl inte så oväntat. Den gör hur som helst svinont. Intressant intressant.

Nåja. Jag är ju egentligen glad innerst inne. Jag har ett litet litet längt efter vissa människor. Det är fint som snus, det.