.

Johannes: ja varför ska du alltid jobba?
Kat: jag fick ju inte berömma dig offentligt, sa du en gång. Men på fyllan gäller andra regler ;)


Okej. Jag mådde som en påse skit igår, så jag stannade hemma och färgade håret istället för att gå på queerklubb. Får ju passa på att njuta när lägenheten är tom och jag är ledig och de sakerna för en gångs skull inträffar samtidigt.
Idag tog jag mig i kragen och åkte till Far i hatten. Där hade brorsans band akustisk eftermiddagsspelning. Jag filmade och donade lite, sen minglade jag med allt fint folk som var där. Och sen hände nåt märkligt.
Min brorsa har en gammal barndomsbästis som också bor här i stan nu. För dem som var med på den tiden säger jag Fågel och sen får ni lista ut resten själva.
Hur som helst. Den här bästisen har alltid varit otroligt tyst (blyg?) och jag har inte hört honom säga många ord under vår uppväxt, trots att jag träffade honom rätt ofta. Vi hamnade vid samma bord under spelningen idag, tillsammans med lite annat folk som ingen av oss kände. Så när spelningen var slut satt vi där i tystnad och skruvade besvärat på oss och funderade på om vi skulle komma på nåt att säga till varandra eller bara gå därifrån. För att bryta isen sa jag till slut skämtsamt "jaha...annars då?". Och det var fan som att alla dammar brast. Han sa att allt var skit och sen fick jag höra en lång story om allt som hänt i hans liv det senaste året. Wow. Oväntat på min ära!

En stund senare kollade jag till min telefon och då såg jag att Vackra Människan hade skrivit till mig på facebook. Samtalet i torsdags natt slutade med att jag förklarade lite vad projektet kommer gå ut på. Sen hörde jag inget mer från hen och utgick från att hen inte var intresserad. Men så helt plötsligt idag skrev hen att "det verkar skitkul", att hen gärna är med och tackade till och med för att hen blivit tillfrågad. Whoooooah!
Jag fick sånt pepprus att jag var tvungen att ruska om min lätt överraskade bror. Sen bjöd jag på öl som kompensation för det. Det verkar även som att mina rekvisitaproblem blir lättare att lösa än jag vågat hoppas på.
Alltså människor, ni ska vara glada att ni inte är här. Jag är odrägligt lycklig just nu och odräglig överlag. Kanske var det inte nåt skumt i ölen i torsdags, kanske var det bara livet som slog mig.