.

Satt och slösurfade på Facebook i lördags när jag ramlade över något av det tramsigaste jag någonsin läst på den sajten. Två vuxna kvinnor satt och dunkade varandra i ryggen och orerade om hur töntigt ordet "hen" är och hur rolig ica-reklamen om just hen är.
Och det ledde såklart till den helt naturliga följdfrågan "vadååå får jag inte vara kviiinliiiiig nu?? Jag älskar när min man är maaaanliiiiig. Jag vill inte vara ett könlöst hen".
Jag funderade på att lite försiktigt skriva "ja ica-reklamen är rätt rolig. Gillar hur de driver med folk som totalt missförstått poängen med hen". Men jag hejdade mig, osäker på om det var värt att bli ovän med folk.
Så jag satt där och såg hur "diskussionen" blev alltmer absurd.

Det är inte första gången jag ser såna nätsamtal och de är nästan identiska allihop. Helt ärligt. Det sitter alltså vuxna, (relativt) psykiskt välmående människor i Sverige 2012 och pratar som om det fanns ett magiskt Hen-väsen som kommer om natten och klipper av alla könsorgan tills vi bara har varsitt litet kisshål och måste byta namn till Kim.

Tycker att det är fantastiskt hur mycket makt folk kan tillskriva ordet. Vad fan, vi introduceras ju för nya ord så gott som dagligen. Att de klarade sig igenom grundskolans språkundervisning är ju ett fucking mirakel om de måste gå igenom en sån här process varenda gång.



Och det är första och sista gången Strindberg citeras i den här bloggen. Tror jag.