.

Jag äts upp inifrån av rastlöshet och tristess.
Ja jag vet att jag tjatar, men vad fan det känns som att jag bara jobbar bort hela mitt liv just nu. Det var för fan helg igår och då låg jag hemma och tyckte synd om mig själv för att alla var bortresta. Och sen blev det söndag och då peppade jag på att gå ut idag. Och sen gick veckan såhär *insert knäppljud med fingrarna* och nu har det varit idag och jag har stressat så jävligt mellan arbetsplatser och personalmöten så att jag var tvungen att sova när jag kom hem och nu är jag dödstrött och ingenting har blivit gjort idag och nu är den här helgen stängd för nöjen.
Misär om jag nånsin sett det.

Jag skulle vilja skriva kloka inlägg om saker som engagerar, men jag orkar inte ens engagera mig i att hålla mig vaken så det får vänta till en annan dag.