.

som utlovat.

1. Pfemme Records, från Göteborg. Spelar enligt egen utsago "feministisk/lesbisk kravallpop". Hela skivan är bra, men här är en av mina favoriter; Under Det Rosa Täcket

2. Lånad tid, från Oskarshamn (Småland rocks!). Trubadurig vispop kanske en kan kalla det. Under mina glansdagar som 18-19-åring hängde jag med hans gäng, så det är kanske inte ett helt opartiskt tips. Men skivan är skitbra, sprungen ur en av de mest horribla relationsgrejer jag hört i år. De två, i mitt tycke, bästa låtarna; Girighet och Lättja

3. Hyrda Knektar, Stockholm. Ny bekantskap den här veckan och varför har jag inte hört dem tidigare? Sjukt sväng i den här låten 1996 (Tar inga jävla råd). Jag är uppenbarligen svag för extremt danspeppig svensk punk för tillfället.

4. Nobelkommittén, Malmö (med småländskt blod även här). Brorsans band, så ingen objektivitet att räkna med här heller. Svårt att välja låt, men det får nog ändå bli den här Brinner av bitterhet. Fullkomligt älskar texten. Gillar ju såklart också feministiska låten Anna. Äh lyssna på hela skivan.

5. The Headlines, Malmö. "Pinkrock", enligt dem själva. Kickass, säger jag.
The streets of my town

6. Håll det äkta, Umeå. Har faktiskt bara hört Dom Kan Inte Höra Musiken (Masshysteri) - Cover av dem, men det räcker. En Masshysteri-cover är det, som ni ser. Originalet är en personlig favorit och covern är inte sämre.

7. Tysta Mari, Stockholm (med Högsby-rötter, Småland rocks again!). Sedan länge ett stående inslag på spotifylistan. Salt I Mina Sår

8. Nitad, Stockholm. Bara för den fantastiska låttiteln. Och för att det är great. Raggare is still a bunch of motherfuckers

9. Antipati, Stockholm. Också en ny bekantskap. Antipati

10. The Gaslight Anthem, New Brunswick. Fint som snus. Here's Lookin At You, Kid


Enjoy!
Och tipsa mig om mer bra musik såklart. Jag är allätare.