.

är beroende av märkliga grejer.
Förväntan är en. Eller inför-längtan kanske. Som med fotogrejen. Jag är så peppad och inne i ett kreativt tänk att jag nästan inte vill göra fotograferingen, för vad finns det kvar sen?
Och så en annan slags längtan. Lite som att vara kär i att vara kär, fast ändå inte. Igår såg jag en grej på allsmäktiga facebook som kunde betyda två saker. Bra eller dåligt. Jag kunde knappt sova sen för jag hoppades att resultatet av vad jag sett var Bra. Men så under dagen har jag tänkt att det kanske är lika bra med Dåligt, för då kan jag avsluta pågående grejer som tar energi och istället börja på nåt annat. Och så lät jag väntan på det ena eller andra ta ännu mer energi.
Jag vill massa saker, men jag vill inte blotta strupen. Inte låta andra få veta vad jag vill, av rädsla för att misslyckas. Två personer vet vad jag har tänkt till fotograferingen. En av tre idéer i alla fall. Och det tog lång tid att komma över vill-inte-berätta-för-nån-tröskeln. Och vem bryr sig om en fotoidé egentligen?
Men sådär har jag alltid varit. Inte berättat förrän allt varit i hamn. Inte förrän efter jag varit hos frisören och klippt håret kort, inte förrän jag har tatuerat mig, inte förrän jag har fått ny lägenhet....

Kanske är det bra, kanske dåligt. Jag har i alla fall många gånger sluppit höra "nää inte ska du göra så, det passar du inte i, där ska du väl inte bo, det ska du väl inte göra". Istället har folk bara fått förhålla sig till de nya omständigheterna och gilla läget, vilket har varit jävligt skönt. Men samtidigt missar jag ju feedback, tips och kunskap. Svårt.
Men den här helgen ska jag styra upp. Så mycket jag bara kan. Bli färdig. Det är jag dålig på.