.

Okej här är lite grejer jag har funderat på.

1. Välgörenhetsprogram på tv
Såg på facebook att flera vänner rekommenderade senaste avsnittet av Sofias änglar för ett tag sen. Eftersom jag har någon (självdiagnosticerad) stimulansproblematik som gör att jag inte bara kan sitta rakt upp och ner och sticka eller läsa en bok exempelvis utan att samtidigt lyssna på musk eller radio eller titta på nåt tv-program (långt sidospår nu) och jag redan sett allt jag ville se så bestämde jag mig i alla fall för att kolla på det här programmet. Det finns flera program av den här typen, så vi kan snacka rent generellt om programidén.
Är det inte något som är jävligt unket i samhället när den här sortens program ploppar upp i varenda kanal? Vi röstar fram en politik som ökar samhällsklyftorna och demolerar det samhälleliga skyddsnätet. Sen applåderar vi tv-program där rika produktionsbolag och företag går in och styr upp det som samhället borde styra upp. Företagen tjänar pengar på att spela godhjärtade och får billig reklam på bästa sändningstid. Vi sitter hemma i soffan och fäller en tår över att så snälla företags- och tv-människor hjälper de fattiga stackarna att få ett drägligt liv. Fy fan.
Jag läste för ett tag sen om USA där det allmänna skyddsnätet i princip helt ersatts av bidrag från en överklass som får göra avdrag i deklarationen för donationer. Och här i Sverige har vi ju som bekant länge levt efter devisen att allt som är amerikanskt är bra, så egentligen borde jag kanske inte vara förvånad.

2. Den moderata överkänsligheten
Återigen ett facebookfenomen. Jag har nog en 60/40-fördelning av vänster- och högermänniskor på min vänlista. När det stormade som värst kring Juholt försökte vänsteranhängarna sätta lite perspektiv på debatten genom att posta sakliga artiklar om den socialdemokratiska politiken som ju mer eller mindre försvann helt i bruset.
Högeranhängarna gottade sig såklart åt spektaklet med allehanda skojsigheter, som sig bör. Vänsteranhängarna kunde skämta med och ha en viss självdistans (de flesta av dem har ju trots allt inte sin politiska åsikt som heltidsjobb).
Häromdagen kom Reinfeldt med utspelet om höjd pensionsålder. Snabbt som vinden fylldes min news feed med satiriska skämtbilder på temat. Och jävlar i min lilla låda vad mina moderata vänner snabbt var där och skällde ut folk. De hade ju miiiiissföööörståååått. Okunniga vänsterpack ni bara överdriver, bölade de. Inte ett uns av saklighet.
Men herregud, tagga ner.  Jag tror att de flesta människor är kapabla att se varför förslaget (är det ens ett förslag än?) har lagts fram. Sen är det ju upp till var och en att ha en åsikt om det. Och som sagt så handlade det om bildmontage angående ett politiskt utspel, men det var tydligen inte alls okej. Stackars kränkta Moderater of Sweden.

3. Påhoppet i gårdagens Debatt
Som jag nyss kollade på. Det handlar om den sista delen av programmet, den om #homoriot. På ena sidan en person (han som startat uppropet?) som lugnt berättade om de påhopp och faktiskt kränkningar (jag är allergisk mot det ordet numera, men det var vad det handlade om) som han (och många andra hbtq-personer) utsätts för när han väljer att visa sin kärlek till sin partner ute bland folk.
På andra sidan en homosexuell komiker som menar att det är gnäll om skitsaker. Vi borde sluta gnälla så förbannat bry oss om de folkgrupper där homosexualitet är förbjudet och bestraffas.
Det är ett sånt vanligt grepp i diskussionssammanhang. Personligen fick jag höra det för ett par dagar sen när jag gav mig in i en diskussion (på facebook, var annars?) med min gamla vanliga meningsmotståndare. Ämnet för dagen var huruvida Thorsten Flincks stjärtdaskning på Gina Dirawi i lördags var en skitsak eller inte. Jag fick höra att jag borde bry mig om kvinnor i Iran, där kan vi snacka om kvinnoförtryck!
Jag är skittrött på det jävla ickeargumentet. Som nån sa en gång; "du slutar ju inte diska bara för att du har mögel på vinden". Det finns ju ingen motsättning mellan att bry sig om en sak och att bry sig om en annan sak, när båda sakerna har det mesta gemensamt men kommer till uttryck på olika sätt.
Klart som fan att vi ska göra nåt åt att hbtq-personer råkar ut för idioter och fördomar. Och hur ska vi komma åt kärnan i förtrycket om vi inte får bemöta det där det dyker upp. Är det okej att kvinnokroppen fortfarande är allmängods bara för att kvinnor fick rösträtt för snart hundra år sen?
Är det okej att skrika bögjävel efter folk på stan nu, homosexuella har ju trots allt fått rätt att ingå partnerskap?
Det värsta med hela debatten var när han som tyckte att det bara handlade om gnäll sa att den andra killen borde byta byxor, så skulle han nog slippa få glåpord kastade efter sig. Det är så skevt att jag inte vet vad jag ska säga om det, det går liksom inte att argumentera mot dumhet.