Rätta mig om jag har fel
Men i alla fall. Jag har tänkt en del.
Jag är genusmedvetenhetsförespråkare och jag är vänstervriden rent politiskt.
Om både "genusfolket" och "vänsterfolket" sägs det ofta att de (vi) strävar efter att alla människor ska smälta ihop till en homogen grå massa.
Genusfolket vill sudda ut könen (haha) och att alla ska klä sig i grå säckväv. Det ska inte finnas plats för individuell smak gällande det yttre.
Vänsterfolket vill att alla ska tjäna lika mycket pengar, ha exakt samma förutsättningar, handla exakt samma saker och leva på exakt samma sätt. Det ska inte finnas plats för individuell smak gällande nånting.
Och då undrar jag varifrån den föreställningen kommer. Alltså, har ni sett ett gäng genusmedvetenhetsförespråkare nån gång? Gärna med tillhörande genusexperiment (barn).
Har ni sett ett första maj-tåg nån gång eller varit på nåt annat ställe där många vänstervridna människor tenderar att samlas?
Jag fascineras över den stora blandningen av stilar och intressen. Om något så uppfattar jag både de genusmedvetna och de vänstervridna som oerhört öppna för individuella stilar och smaker.
Nu är jag möjligen lite fördomsfull och tillspetsad men 90 % av alla blåa röstare som jag ser i medierna, i politiska rum och i verkligheten är vita heterosexuella svenska medborgare som gärna klär sig i skjorta med finstickad lammullströja över samt bär en frisyr av slaget page eller kotlett. Jag upplever (detta är alltså min subjektiva bild av det) att det är svårare att bryta mot normer (med tex hårfärg, smink, tatueringar, piercingar o.dyl.) i ett övre medelklass-/överklass-sammanhang än i ett arbetarklass- lägre medelklass-sammanhang. Och då förespråkar ändå högersidan mer "frihet" i samhället. Naturligtvis tror jag inte att ALLA som röstar på ett visst parti ser exakt likadana ut, oavsett var på skalan partiet befinner sig.
Men jag undrar ändå över föreställningen att vänster-/genusfolk är mer fyrkantiga än andra. Varifrån kommer den och vad fyller den för funktion?
Intressanta frågeställningar som vanligt ;) När jag läste inlägget började jag reflektera lite hejvilt över fördomar och attityder i olika samhällsgrupper, så det här är väl egentligen inget svar på din text.
Går man runt i de medelstora (och mindre) städerna i Sverige möts man ofta av subkulturer med en "macho" attityd, t ex hårdrockiga personer i mörka kläder och svartfärgat hår, snubbar med raggarbilar, punkare, nazis osv. Oftast tillhör dessa "arbetarklassen", även om de politiskt står till både vänster och höger. Det finns en viss form av konformitet i alla dessa "subkulturer" - särskilt om man tittar med hbtq-glasögon - precis som det finns i den övre medelklassen som bor i villorna och älskar Beck och Allsång på Skansen.
Delar man upp folk i akademiker och icke-akademiker (och möjligtvis "businessklass" också - dvs affärsmänniskor/moderater - och möjligtvis även en kyrklig/frikyrklig klass, men orkar inte blanda in för mycket nu ;)) kan man se det ur ett annat perspektiv. Den akademiska gruppen är sannolikt den mest öppna/liberala, oavsett om man röstar rött, grönt eller ljusblått. Den icke-akademiska är förmodligen mer trångsynt, oavsett om man röstar på Sossarna eller Moderaterna och oavsett subkultur och ekonomisk status. Sett från ett hbtq-perspektiv är det nog t ex enklare att växa upp i en folkpartistisk familj i professorstaden i Lund än hos hårdrockare i Dalarna ;) Det ultimata är ju naturligtvis att växa upp hos så genusmedvetna och attitydsfria människor som möjligt - och det är ju ingen nackdel om de står till vänster :D
Ack, ack - slutsvamlat nu. Jag är för bakfull för att tänka klart ;)
