.

Jahapp. Jorå resan gick bra. Skit-Bosse skvätte färdkost-smoothie över hela bilen, sen somnade hon och sov skitlänge. När hon vaknade en timme innan vi var framme hos mamma så var hon förbannad, vrålade och kastade allt hon kom åt. När jag gjort allt i min makt för att glädja henne fick hon syn på Titti och då var jag bortglömd. Kids are great!

Jag har nog aldrig hört en så frekvent användning av duktig, fin, söt och tjej. Jag tog ett snack med min kära mor när hon var nere hos oss och nu försöker hon undvika alla fyra orden, succé! Jag tog inte diskussionen med pappa den här gången, dels orkade jag inte och dels vill jag ha tid på mig att förklara ordentligt. Sen i ärlighetens namn så tänker jag såhär om mina kära föräldrar;
min mamma är nog en av världens snällaste människor, en bullmamma som alltid menar väl och som är öppen för olikheter även om hon själv är galet normativ. Min pappa däremot är en karlakarl av den typen som tycker att folk ska vara och bete sig på ett visst sätt. Han diskuterar gärna (vi diskuterar gärna med varandra), men har ibland svårt att ta till sig nytt tänkande och tycker att saker och ting är bra som de är.

Jag får nog omvärdera lite.
När mamma såg min piercing första gången suckade hon och undrade vad folk på jobbet skulle säga. Hon frågade också om smycket går lätt att plocka bort.
När vi kom dit i lördags ville hon se min nya tatuering. Jag kavlade upp ärmen och hon drog efter andan. "Men SÅ STOR den är!" följt av "nu ska du inte tatuera dig mer". Jag vet inte om det sista var en order eller en förhoppning.
När jag kom hem till pappa körde han upp sitt ansikte ungefär 10 centimter från mitt och sa "nämen vad har du i näsan? Jaha jaha" och sen åt vi middag. Och det var allt. Jag vet dock inte om jag vågar visa tatueringen än, vill ju inte uppröra honom i onödan när han är sjuk. Och sen kom han med pekpinnar om barnuppfostran, när jag ramlade i en av mina egna fällor. Roligt.

Men nu ska jag inte framställa morsan i så dålig dager. När hon hade fått titta på tatueringen en stund kom det ändå fram att "det är ju ett fint motiv förstås...". Och igår när jag var hemma hos henne igen så tittade hon noga och kom med förslag om färgläggning och annat. Jag misstänker att den omvändningen har en del med Håkan att göra. Han är nog den enda av mina pojkvänner som hon aldrig sagt ett ont ord om och definitivt den enda hon försvarat så mycket att hon nästan blivit ovän med folk.

Imorgon ska jag till farmor, får väl se om jag vågar flasha alla mina kroppsutsmyckningar för henne. När hon såg min andra tatuering sa hon "kan du inte ha blommor i en vas på bordet som vanligt jävla folk?!".
Sen klappade hon mig på handen och log. Hon har alltid gått sin egen väg och jag tror att hon åtminstone i smyg gillar att vi är så lika, även om jag inte är i närheten av så äventyrslysten som hon varit.

Nej här kan jag inte sitta hela dagen. Nu blir det tedrickning och uppdateringar i ett kalmarkök.