.

Jag är så jävla arg. Så otroligt vansinnigt jävla arg. Jag vill skrika och slå, bara spy ur mig allting. Få allt att bli bra.
Jag saknar smilgroparna, de bara fötterna. Hälsningskramarna och hej då-kramarna. Jag saknar galenskaperna. Visdomsorden. Klokheten. Anekdoterna. Humorn. Glädjen. Engagemanget. Spontaniteten. Djupet.
Jag saknar den jävla talangen. Den helt absurda jävla talangen.
Jag saknar personligheten. Briljansen. Jag saknar svaren han hade på allt vi frågade. Ödmjukheten, självsäkerheten.
Jag sörjer att han inte finns mer. Att inga nya texter kommer skrivas, ingen ny musik göras. Inga samtal kommer föras mer, inga fester med lägereldsgitarren, inga spontana visor, inga spelningar. Inget av det fantastiska arbete han skulle ha utfört som socionom.
Jag sörjer allt som inte fick bli.

Elias sa det bäst:
Stackars alla människor som inte hann träffa dig.