Helgen
Har varit lite för lugn. Magnus Prag-resa och mitt löfte om barnpassning hade extremt dålig timing. Det var en skitbra spelning i Köpenhamn i fredags som jag gärna hade gått på. Och jag hade gärna gått ut och tagit en drink eller två med Christin och Marcus i Helsingborg.
Istället var jag hemma med Bo. Fasade lite för det med tanke på den senaste tidens händelser och resultatet av dem; hennes nattliga ångest, mardrömmar, skrik och sömngång. Men det har gått över förväntan.
Vanligtvis tar nattningen minst en timme i anspråk eftersom hon gärna vaknar till och går upp igen ett tiotal gånger när en väl fått henne att somna. I helgen har det tagit en halvtimme och hon gick knappt upp alls.
Jag gjorde dock misstaget att låta henne vara uppe ett par timmar längre i fredags med förhoppningen att hon inte skulle vakna klockan sju på morgonen som hon brukar. Det gjorde hon inte heller, hon kom in och väckte mig vid tio över sex! Tortyr!
La henne bredvid mig i sängen, gav henne min iPhone och lyckades halvslumra till ljuden av hennes youtubande i ett par timmar.
OBS! Ovanstående är det mest anmärkningsvärda som hänt den här helgen, jag vill bara betona det.
Annars har vi shoppat garn, påbörjat nya projekt och inte låtsats om att kurslitteraturen är oläst och att det är en vecka kvar till tentaskrivning.
Det där med tentor har ju för övrigt varit lite problematiskt den här terminen. Skrev inte första tentan eftersom det var precis efter att Patrick dog, skrev istället omtentan under ett 28-timmarsmaraton sista dygnet (+lite till då). Riktigt kasst och jag räknade med att bli underkänd, men lyckades ändå bli godkänd.
Andra tentan kom veckan efter att jag skrivit omtenta. Jag var sjukligt omotiverad, men la upp en (i mitt huvud) bra plan att skriva en fråga per dag, 4 frågor - 4 dagar. Den planeringen förstördes av dåligt belägna arbetsintervjuer och annat krafs, så hälften av tentan rafsades ihop sista natten.
Eftersom jag inte ens höll mig till minsta tillåtna ordantal, (och än mindre adekvata reflektioner) gissade jag att jag inte skulle få mer än 12-15 poäng, för godkänt krävdes 24. Jag fick 22,5. My god! Det hade fan varit bättre att vara så långt från godkänt att jag knappt kunde se gränsen. Nu är det ju som att snubbla på mållinjen.
Men en kan ju inte direkt säga att de ställer jättehöga krav om jag trots allt lyckats så bra...
I fredags var det redovisning av jämställdhetsplanen som vi skulle planera för att planera för åt hittepåföretaget Blå Böljan. Undrar varifrån jag känner det konceptet....
Instruktionerna var helt horribla och en hel vecka gick åt till aggressivitet och frustration som nästan urartade i bråk i gruppen för att vi inte förstod vad vi skulle göra. Sent omsider fick vi dock ihop ett bra arbete som vi redovisade på ett väldigt bra sätt. Mest för att vi är bäst.
/J
Istället var jag hemma med Bo. Fasade lite för det med tanke på den senaste tidens händelser och resultatet av dem; hennes nattliga ångest, mardrömmar, skrik och sömngång. Men det har gått över förväntan.
Vanligtvis tar nattningen minst en timme i anspråk eftersom hon gärna vaknar till och går upp igen ett tiotal gånger när en väl fått henne att somna. I helgen har det tagit en halvtimme och hon gick knappt upp alls.
Jag gjorde dock misstaget att låta henne vara uppe ett par timmar längre i fredags med förhoppningen att hon inte skulle vakna klockan sju på morgonen som hon brukar. Det gjorde hon inte heller, hon kom in och väckte mig vid tio över sex! Tortyr!
La henne bredvid mig i sängen, gav henne min iPhone och lyckades halvslumra till ljuden av hennes youtubande i ett par timmar.
OBS! Ovanstående är det mest anmärkningsvärda som hänt den här helgen, jag vill bara betona det.
Annars har vi shoppat garn, påbörjat nya projekt och inte låtsats om att kurslitteraturen är oläst och att det är en vecka kvar till tentaskrivning.
Det där med tentor har ju för övrigt varit lite problematiskt den här terminen. Skrev inte första tentan eftersom det var precis efter att Patrick dog, skrev istället omtentan under ett 28-timmarsmaraton sista dygnet (+lite till då). Riktigt kasst och jag räknade med att bli underkänd, men lyckades ändå bli godkänd.
Andra tentan kom veckan efter att jag skrivit omtenta. Jag var sjukligt omotiverad, men la upp en (i mitt huvud) bra plan att skriva en fråga per dag, 4 frågor - 4 dagar. Den planeringen förstördes av dåligt belägna arbetsintervjuer och annat krafs, så hälften av tentan rafsades ihop sista natten.
Eftersom jag inte ens höll mig till minsta tillåtna ordantal, (och än mindre adekvata reflektioner) gissade jag att jag inte skulle få mer än 12-15 poäng, för godkänt krävdes 24. Jag fick 22,5. My god! Det hade fan varit bättre att vara så långt från godkänt att jag knappt kunde se gränsen. Nu är det ju som att snubbla på mållinjen.
Men en kan ju inte direkt säga att de ställer jättehöga krav om jag trots allt lyckats så bra...
I fredags var det redovisning av jämställdhetsplanen som vi skulle planera för att planera för åt hittepåföretaget Blå Böljan. Undrar varifrån jag känner det konceptet....
Instruktionerna var helt horribla och en hel vecka gick åt till aggressivitet och frustration som nästan urartade i bråk i gruppen för att vi inte förstod vad vi skulle göra. Sent omsider fick vi dock ihop ett bra arbete som vi redovisade på ett väldigt bra sätt. Mest för att vi är bäst.
/J
Kommentarer
Trackback
