.

Jag var hos H i fyra timmar igår så vi hann snacka om många grejer. Något som återkom flera gånger var självklart genus. Vi pratade om det absurda i att så många av dagens tonåringar strävar efter att bli som Kissie, killar som tjejer.


H framförde exakt samma grej som jag själv tjatat om innan. Han sa på ett ungefär "man undrar ju hur förbannade och frustrerade de som var med i kvinnorörelsen på 50-,60- och 70-talen är nu när alla unga strävar bakåt och idealet är att vara så blåst och ytlig som möjligt".
Vad jag har skrivit om det tidigare:
"det är så stört att så många kvinnor arbetade så hårt och satte så mycket på spel i början av 1900-talet för att kvinnor idag ska ha de rättigheter och möjligheter vi har nu och så pissar våra generationer på det."
och
"tänk på de rättigheter vi har nu, som vi inte haft om det inte vore för människor som vågade gå mot strömmen och göra sina röster hörda i ett samhälle där de länge betraktades som enfaldiga och rabiata.
Jämställdhetsarbetet är inte avslutat. Vi kan inte luta oss tillbaka och tro att det är gjort, att vi har nått målet.
Gör vi det så kommer gamla strukturer komma tillbaka och bita oss i röven"

Det är ju alltid trevligt när folk säger det man själv tänker :)
Jag beundrar H på många sätt, men det kändes otippat att just vi två skulle snacka om genus. Än mer oväntat var det att vi pratade så mycket om barn. Men det mest oväntade var ändå att det var han som startade samtalen om barn och att han gjorde det flera gånger om. Jag tror att han börjar bli en mjukis, min käre vän.

Johannes: tack för din kommentar. Jag saknar dig tokigt mycket och jag hoppas att du kommer hem snart.
/J