Antiklimax
Satte mig och började skriva seriöst på hemtentan igår kväll vid nio-tiden. Den ska in idag kl. 12.
Till halv fem i morse satt jag. Då hade jag skrivit 1,5 av de 8 sidor man ska skriva för godkänt. Jag gav upp, kastade in handduken. Gick och la mig.
Sov till klockan sju, sen gick jag upp med ett jävlar anamma för att skriva klart skiten. Hade världens flow ända tills det tog tvärstopp. Hittar inte häftet om att bli respektabel. Har en känsla av att Magnus slängde det när jag fick för mig att jag var klar med det. Inte finns det på lärplattformen bland alla andra häften heller.
Jag har vänt upp och ner på lägenheten och är frustrerad till max. Fast innerst inne känns det lite skönt att ha slutat skriva för att jag saknar litteratur och inte för att jag gav upp. Det sämsta är att jag inte kan lämna in de andra delarna och göra en kompletterande uppgift för den saknade delen sen, utan jag blir tvungen att skriva om alltihop. Great!
Sen kan man undra hur ineffektiv man är om man bara lyckas knåpa ihop en och en halv sida på 8 timmar. Men det finns en förklaring.
Som brukligt är när jag skriver hemtentor så hade jag H som sällskap. H som jag har försökt nå hela veckan, som dragit sig undan från nästan alla. Det var ett bra samtal om allt möjligt innan det oundvikligen landade i den senaste tidens händelser. Jag lyckades till och med få nån sorts komplimang mitt i alltihop. Att jag får det av H händer väl ungefär en gång var tionde år. Det gjorde mig glad ända in i mitt slumrande lilla rebellhjärta.
Björn gav mig en komplimang häromdagen också, det är tusan inte illa pinkat det heller. Även om den bestod i att få utnämningen "bottom bitch". Jag ifrågasatte det positiva i det (efter att ha googlat det för att åtminstone kunna låtsas att jag har lite street cred) och fick svaret
Till halv fem i morse satt jag. Då hade jag skrivit 1,5 av de 8 sidor man ska skriva för godkänt. Jag gav upp, kastade in handduken. Gick och la mig.
Sov till klockan sju, sen gick jag upp med ett jävlar anamma för att skriva klart skiten. Hade världens flow ända tills det tog tvärstopp. Hittar inte häftet om att bli respektabel. Har en känsla av att Magnus slängde det när jag fick för mig att jag var klar med det. Inte finns det på lärplattformen bland alla andra häften heller.
Jag har vänt upp och ner på lägenheten och är frustrerad till max. Fast innerst inne känns det lite skönt att ha slutat skriva för att jag saknar litteratur och inte för att jag gav upp. Det sämsta är att jag inte kan lämna in de andra delarna och göra en kompletterande uppgift för den saknade delen sen, utan jag blir tvungen att skriva om alltihop. Great!
Sen kan man undra hur ineffektiv man är om man bara lyckas knåpa ihop en och en halv sida på 8 timmar. Men det finns en förklaring.
Som brukligt är när jag skriver hemtentor så hade jag H som sällskap. H som jag har försökt nå hela veckan, som dragit sig undan från nästan alla. Det var ett bra samtal om allt möjligt innan det oundvikligen landade i den senaste tidens händelser. Jag lyckades till och med få nån sorts komplimang mitt i alltihop. Att jag får det av H händer väl ungefär en gång var tionde år. Det gjorde mig glad ända in i mitt slumrande lilla rebellhjärta.
Björn gav mig en komplimang häromdagen också, det är tusan inte illa pinkat det heller. Även om den bestod i att få utnämningen "bottom bitch". Jag ifrågasatte det positiva i det (efter att ha googlat det för att åtminstone kunna låtsas att jag har lite street cred) och fick svaret
"äsch det va visst en komplimang!
du är ju speciell såklart
vi har gått igenom mycket tillsammans, burit grejer mitt i natten och jag vet inte vad
för jag är alltid svinpackad"
Jag går runt och fnissar fortfarande (men i alla fall tyst nu) åt hela samtalet.
Han måste vara äldre än Dylan McKay. Ger mig livscoachning som om han vore 65 och jag en ung flicksnärta. Det är roligt och jag litar på att i alla fall Lina kan se humorn i det eftersom hon träffat Björn.
Det finns bara plats för en 17-åring i mitt liv och jag tror bestämt att han har norpat åt sig den.
Jag skulle egentligen kunna ägna ett helt långt inlägg om den senaste tidens samtal, men just nu nöjer jag mig med att tycka att Kat är fantastisk, gilla Ida lite extra för våra långa sms-samtal och lyckönska Lina i slaget mot Napoleon (jag håller på dig, det vet du!).
Och om nån undrar vad jag har gjort hela veckan när jag borde skrivit tentan så är svaret detta
Ikväll verkar det bli tentaöl. Jag ska nog smita med trots att jag är tentalös.
/J
Jag går runt och fnissar fortfarande (men i alla fall tyst nu) åt hela samtalet.
Han måste vara äldre än Dylan McKay. Ger mig livscoachning som om han vore 65 och jag en ung flicksnärta. Det är roligt och jag litar på att i alla fall Lina kan se humorn i det eftersom hon träffat Björn.
Det finns bara plats för en 17-åring i mitt liv och jag tror bestämt att han har norpat åt sig den.
Jag skulle egentligen kunna ägna ett helt långt inlägg om den senaste tidens samtal, men just nu nöjer jag mig med att tycka att Kat är fantastisk, gilla Ida lite extra för våra långa sms-samtal och lyckönska Lina i slaget mot Napoleon (jag håller på dig, det vet du!).
Och om nån undrar vad jag har gjort hela veckan när jag borde skrivit tentan så är svaret detta
Japp ännu en mössa. Den här gången i bambugarnet jag köpte för ett par veckor sen, nån dag ska jag bemästra de där mössmönstren och göra en riktigt bra huvudbonad. En högst motvillig modell i pingvinpyjamas var det dock, hur fint hon än satt just då. Två sekunder efter att bilden togs slängde hon mössan åt helvete och sladdade iväg genom hallen.
Ikväll verkar det bli tentaöl. Jag ska nog smita med trots att jag är tentalös.
/J
Kommentarer
Trackback
