.

Och min dygnsrytm är knas.
Magnus gick och la sig vid tjugo i tio igår. En kvart senare gjorde jag detsamma. Att sitta ensam i ett mörkt rum och läsa på obskyra hemsidor kändes plötsligt inte så lockande. Jag la mig i sängen för att åtminstone ha påbörjat den 300-sidorsbok vi skulle ha läst till idag. Somnade efter två sidor.
Vaknade igen vid halv åtta i morse. Fortfarande dyngtrött. Masade mig upp och iväg till föreläsningen.

Föreläsningen var en av de flummigaste hittills och då är flumtröskeln väldigt låg på den här kursen. Vi har en tjej i klassen som alltid låter förbannad och gestikulerar vilt när hon pratar. Hon har ett tics som går ut på att hon alltid viftar vilt med högerhanden i luften för att sen sopa bort osynligt skräp från bordsskivan. Det är sånt man kan notera när allt annat är ointressant.
Föreläsningen varade i 3 timmar och hölls i en svinkall sal med 15 av 30 studenter närvarande.
På något sätt har jag ändå förväntat mig att studenter på en kurs i genusvetenskap ska ha någon slags förförståelse för ämnet, eller vara åtminstone lite intresserade, insatta eller normbrytande i sitt tänkande. Så är inte fallet. Vi talade om hemlöshet idag. I en diskussion om renhet och skillnaden i tillgången till sanitetsinrättningar för oss med bostad och för människor utan bostad, så utbrister en kvinna (30-35 år, som visserligen inte sagt många konstruktiva ord innan, men som ändå alltid deltar aktivt) följande:
- Okej, asså dom har ju inte tillgång till dusch eller toalett så som vi som har ett hem, men det händer ju hela tiden att man går på en buss å så kommer en uteliggare å luktar piss, det bara stinker. Asså jag fattar att dom inte kan duscha, men bara för att man är uteliggare så måste man väl inte pissa på sig???

Inskränkt 2.0? Jag såg på Elin att hon höll på att storkna. Emma vågade jag inte ens titta på. Tråkigt nog var det ingen som gick i polemik med henne. Inte ens föreläsaren, fast hon drog efter andan när tjejen uttalade ovanstående.

Efter detta åkte jag hem och fortsatte på mitt senaste virkverk tills Magnus kom hem. Sen gick jag och Arlette på filosofisk kvällsföreläsning om frihet tillsammans med Malmös samlade intellektuella rödvinsvänster-elit.
Det var länge sen jag kände mig så korkad sist. Men det var nog en nyttig erfarenhet efter förmiddagens föreläsning. Och korkad kände jag mig för att det var så oerhört filosofiska resonemang och jag inte är van att lyssna på såna. Jag hade svårt att fokusera. Men till mitt försvar så var jag inte ensam om det, den 80-åriga tanten längst fram i lokalen satt och nickade till flera gånger.
Men jag imponerades av övriga deltagare. De såg ut att vara kämpar från 68-rörelsen allihop och under efterföljande frågestund ställde de oerhört intellektuella frågor. På det hela en fin kväll.

En av de avslutande frågeställarna sa följande
- Tänk på dem som hade möjlighet att leva ett bekvämt liv i lugn och ro under 50- och 60-talen, men som valde att leva obekvämt och kämpa för att andra också skulle kunna leva bekvämt. Jag önskar att fler människor idag skulle ta sig ur sin bekvämlighet, sin comfort zone, och kämpa för människors rättigheter. Vi behöver mer samhällsengagemang!

Det känns som att jag hör det från alla håll nu, det är inspirerande :)
/J